Gotlandica förlag – förlag

I Sverige byggdes under mellankrigstiden bortemot tio tusen badstugor under parollerna »Ett bad i veckan« och »Bad är hälsa«. En ny tid grydde. Lort-Sverige skulle tvagas bort.

Gotland var inget undantag. Snart sagt varje socken byggde sin egen bastu. Bönderna skänkte virke, sockenborna snickrade, Röda Korset och sockenkassan sköt till medel.

Trettiotvå av dessa bastur finns kvar. Där träffas man fortfarande varje vecka, samma dag, samma tid. Ritualen är tidlös: vatten, hetta och ånga, helst också zinkbalja och rotborste. Samtalen i bastun föder samhörighet. Grannens traktor är lika viktig som aktuella världshändelser.

Författaren Marita Holgersson och fotografen Mart Marend tar oss med till samtliga Gotlands kvarvarande sockenbastur. Efter att ha läst deras bok vet du det mesta om varje bastus historia, särdrag, läge och öppettider. Därtill kommer du att ha lärt känna flera av deras flitigaste besökare.

Gotlands orkidéer är fälthandboken för dig som fascineras av orkidéer och som vill lära dig mer om dem som har noterats från Gotland. Öns orkidéflora – som bedöms omfatta 65 arter, underarter, varieteter och hybrider – presenteras här med upptäcktshistoria, växtplatser, blomningstid, utseende och aktuella utbredningskartor. Boken är rikt illustrerad med drygt 230 fotografier för att visa orkidéernas mångfald i färg och form.

Ny, reviderad utgåva 2024.

Gotlands Botaniska Förening firade sitt 40-årsjubileum den 4 juni 2020 i Laxare änge i Boge, den ljuvliga plats där föreningen höll sitt allra första möte. Vi gladdes åt alla fantastiska botaniska upplevelser vi haft under åren, men tänkte också framåt medan vi njöt av försommarfloran. Här blommade violetta Sankt Pers nycklar, men också en vitblommig sådan, där endast läppen hade små, färgade prickar. Brudsporrarna visade sina olika rosa toner, och vita skogsliljor lyste i skuggan under hasselbuskarna. Små krutbrännare trängdes i sina vitbruna klungor. Nattviolerna stod ännu i knopp, medan johannesnycklarnas alla grårosa blommor var fullt utslagna. Flugblomster och tvåblad visade i stunden bara sina nedersta blommor. Där och då – »i denna ljuva sommartid« – och med tanke på att så mycket nytt har noterats under de senaste tio åren bestämde vi oss för att det var hög tid för en ny upplaga av Gotlands orkidéer.

Äntligen en bok för den som vill lära sig mer om lammskinn och något av allt man kan tillverka av dem. Den första boken i ämnet som givits ut på över 25 år. Pälstekniker Elvy Johansson har lång erfarenhet och vill här dela med sig av den till oss. Till sin hjälp har hon även haft flera kolleger med kunskap om päls och hantverk, goda illustratörer och intressanta foton för att göra framställningen tydlig och inspirerande. Boken är tänkt för skinnhantverkare, både nybörjare och yrkesverksamma. Den är även avsedd som kursbok för olika hantverksprogram. Här finns även intressant information till fårägare och formgivare som vill använda lammskinn till sina produkter. Läsaren får också en personlig inblick i livet med lammen och den kreativa verksamheten vid Kälder Skinnbod i hjärtat av Gotlandsfårets hemö.

Äntligen en ny samling med sägner ur den gotländska berättarskatten. I Gamla och nya gutasagor har Ulf Palmenfelt samlat sina favoritberättelser, från Tjelvar till Marteboljuset. Här får du möta di sma undar jårdi, bysen, nissen, havsfrun och otaliga andra gengångare och väsen, välvilliga eller hämndlystna. Sagor och sägner som i århundraden berättats från mun till mun i stugorna. Det är inga vanliga godnattsagor ägnade för de små barnens öron, utan sådant som berättades först när det var som mörkast och familjens yngsta redan sov djupt i sin trygga sömn. Författaren Ulf Palmenfelt är folklivsforskare och professor emeritus vid Uppsala universitet. Ulf har ägnat sin forskning, ja faktiskt större delen av sitt liv, åt gotländska folksägner och folkligt berättande. Under många år reste han land och rike kring som professionell historieberättare i skolor, på bibliotek och hembygdsgårdar. Berättandet löper som en röd tråd genom Ulfs livsgärning.

Varför är det så litet skrivet om laga skifte? Ligger ämnet i utkanten av huvudfåran, som kusinen från landet? Något som ändå berört miljoner människor och hektar. Med Laga skifte på Gotland vill författaren bidra till att fylla detta tomrum. Här kan du i detalj följa förloppet av ett sådant skifte, förrättningen i Levide socken. Men oberoende av i vilken landsända ett laga skifte blev genomfört var syfte och procedur desamma. Det var som ett resande teatersällskap som spelade upp samma pjäs på olika scener, socken för socken. Boken inleds med en bakgrund till skiftesrörelsen: problemet, argumenten, motståndet, lösningen. Som en röd tråd löper frågan om slutresultatet. Underlättade laga skifte utvecklingen av allt större jordbruksenheter? Bidrog skiftena till att påskynda urbaniseringen? Bakom siffror och statistik döljer sig människor. Därför får de här framträda, de med förbindelser till Levide i tid och rum, från pigorna till häradshövdingen. Inte att förglömma lantmätare Victor Schyl, poeten och snillet. Författaren bjuder med ett rikt och varierat språk på många överraskningar och retoriska frågor. Boken är som en resehandbok till det eldorado som Lantmäteriets Historiska kartor utgör. Ett guldgruva för den som vill veta mer om sin hembygd.

När isen hade smält kom först jättarna. Ett jätteskepp seglade förbi och försvann. Den ståtliga staden Vineta sjönk i havet. Svarta änglar regnade ner från himlen och blev till troll och bysar och småfolk under jorden.

Gotland steg och sjönk ur vattnet lite hur som helst. Då kom Tjelvar och människorna och blandade sig i leken. Genom årtusendena blev det ganska många möten mellan människorna och naturens alla väsen.

Långt senare träffades trollen och bysen, havsfrun och nissen och deras vänner på den gamla tingsplatsen i Roma. När de berättade för varandra vad människorna hade haft för sig på Gotland sen istidens dagar tyckte de väl att det hade gått sisådär.

Sagor mellan istiderna berättar Gotlands fantastiska historia ur nya och oväntade synvinklar.

Det var en gång en ö …

Bakom boken står författaren Ulf Palmenfelt, folklivsforskare och professor emeritus vid Uppsala universitet och illustratören Cecilia Fredriksson, professor i etnologi vid Lunds universitet. De två om några borde väl veta och sakligt kunna återge allt de hört bysen, nissen och de små berätta.

Erik Olsson Sanda Korumpianen Erik Olsson (1919-2006) är en av Gotlands stora allkonstnärer och folkbildare. I nästan varje hem och bygdegård finns hans avtryck. I 60 gotlandskyrkor har han lett konserveringsinsatser. I tidningsarkiven kan man hitta hans dräpande inlägg. Längs kusten hittar man bodar och båtar som Erik sett till att bevara. Vid statsbesök på Gotland var Erik Olsson ett givet inslag. Ylva Hammar och Jan Strömdahl har skrivit boken som skildrar Eriks liv och livsverk. De har intervjuat personer som berättat sina minnen om Erik, de har läst allt de kunnat finna om honom, lyssnat igenom ljudarkiv och inte minst besökt arkiv, museer, bygdegårdar, kyrkor och institutioner samt privata hem där Erik lämnat sina spår. Mot den bakgrunden bygger de sin berättelse om konstnären, konservatorn, historieberättaren och samhällskritikern Erik - Korumpianen. Boken är generöst illustrerad med över 400 bilder varav närmare 350 verk av Erik Olsson - grafiska blad, målningar, mosaiker och avfotograferade objekt samt hans egna foton.

Det finns inga sagor som är sanna och det finns inga folksagor som har skapats på Gotland. Ändå innehåller denna bok tjugosju berättelser som rätt så mycket liknar sagor och som påstår att sagolika ting har inträffat på Gotland. Det är i alla fall sant att Bjurestens i Burs har funnits. Och Duses i Hemse och Stengårds i Fårösund och Selvrenius på Adelsgatan. Och nudiststranden i Ardre. Fast har det någonsin funnits en saluhall i Etelhem? Eller en sparbank i Othem? Eller en sjunken stad på sjöbottnen utanför Västergarns utholme?

Författaren och folklivsforskaren Ulf Palmenfelt är känd för att balansera mellan sanning och lögn. Frågan är om han någonsin har vågat sig ut på slakare lina än här. Och vågat är det också med dessa vuxensagor, knappast lämplig läsning för barn.

Sagor och sägner har följt människor i alla tider och i alla länder. Gotland har en levande tradition med muntligt berättande. Berättelser som också har blivit nedtecknade i skilda tider, ofta med anpassningar från sin egen tid.

I Bysarnas och trollens tid möter vi ett urval av dessa ur denna rika gotländska kulturskatt. Utan att ge avkall på innehåll och språk har Lena Lingvall gett dessa sägner en form som skall tilltala både unga och äldre läsare. Linn Lingvall Eklunds bilder förstärker berättelsernas känsla av saga och mystik.

Boken innehåller både korta och längre historier där vi möter bysar, troll och andra väsen. Läs själv eller läs högt tillsammans.

Välkommen till Gotlands sagovärld!

Plötsligt upptäckte jag dem – 50 röda dagböcker på rad i en bokhylla. I en bortglömd trälåda hittade jag hundratals brev. Här fanns hela min farmors liv! Och jag som så länge undrat över det och ingenting vetat. Eva Svinhufvud föddes 1884, hade eget gymnastikinstitut i Schweiz, blev sviken av sitt livs kärlek, gifte sig Melin i Visby, födde sex barn, skötte stort hushåll i Stockholm och i sommarstugan på Gotland, innan hon dog i Sörmland, inte långt från där hon föddes. Hon skrev dagbok varje dag i 50 år. Jag läste, skrev av och gick på jakt efter alla ställen hon bott på. Det tog några år, men vilken upptäcktsresa jag gjort! Jag har återgivit, reflekterat och kommenterat utifrån mitt eget liv. Tillsammans ger farmor och jag en bild av hela 1900-talet, hon första halvan, jag den andra.

De mönster som smyckar gotländska stickplagg bygger på mer än 1000-åriga traditioner. Det gamla solhjulet är ett sådant mönster. Naturens blommor och blad återfinns också i mönstren, bland annat rosor, murgröna och akvileja. Hermanna Stengård, född 1861, var småskollärare i Rone socken på Gotland. Genom sitt stora intresse för stickning räddade hon åt framtiden de gamla fina stickmönstren, med rötter långt tillbaka i tiden. De speciella gotländska mönster hon fann vid sina efterforskningar runt ön samlade hon i boken Gotländsk sticksöm, som utkom år 1925. Inger Gottfridsson och Ingrid Gottfridsson har med utgångspunkt i Hermanna Stengårds arbete sammanställt beskrivningar av ett 40-tal gotländska mönster, som alla kan pryda olika slags stickade plagg, till exempel vantar, mössor, tröjor och strumpor. Gotländska stickmönster utkom första gången 1981, och detta är en omarbetad nyutgåva.

Gotländska broar handlar om alla de gamla och många gånger bortglömda broar som finns i vår omgivning. Vi går eller åker över dem så länge de är i trafik, sedan glömmer de flesta av oss bort dem. Varje bro är ett vackert byggnadsverk, vilket man ser först då man klättrar ner och tittar på bron från sidan. De i boken avbildade och beskrivna broarna finns överallt på hela Gotland, och den här boken är en god guide. Förre landsarkivarien, fil.dr Tryggve Siltberg skriver om boken: »Torsten Daun har kartlagt och fotograferat över 100 gamla broar på Gotland och har sammanställt en beskrivning där han förklarar dem historiskt och sätter in dem i sin historiska kontext. Detta arbete fyller ett tomrum i litteraturen om Gotlands infrastrukturs historia. Skildringen innehåller belysande citat ur historiska källor: juridiska lagtexter, ilskna tidningsinsändare och rättegångsprotokoll från busiga tilltag utförda på hemväg från lekstugan av obetänksamma pojkar som ville ’kunna göra Pigorna något Skälmstycke i natt’.« Författaren Torsten Daun är född 1944 och fil.kand. i beteende- och statsvetenskap vid Lunds universitet samt fil.mag. i historia vid Högskolan på Gotland. Han är sedan dess start 2008 ordförande i Historiska Föreningen på Gotland Alumnerna och redaktör för föreningens årsbok GUSEM. Han har under många år recenserat böcker, på senare år uteslutande i historia.

Mejerier har funnits på Gotland sedan 1800-talets mitt. I Gotländska mejerier skildras utvecklingen från de första stapplande stegen på 1860-talet fram till idag med Arla Foods stormejeri i Visby och de två gårdsmejerierna Stafva och Hejnumkällingen. Över 90 mejerier har passerat genom åren. Författaren Martin Ragnar tar läsaren med på en spännande resa som rymmer stimulanspaket, organisationshistoria, företagsfusioner, strukturrationalisering, kartellbildningar, kohandel, utrotningen av lantrasboskapen Gotlandskon, framväxten av en internationell mejerijätte – och till detta återetableringen av småskaliga mejerier med såväl getter, får och kor som mjölkleverantörer. Martin Ragnar, kemiingenjör, är till vardags VD för Svenskt Gastekniskt Center AB i Malmö. Han är född och uppvuxen i Visby och intresserade sig tidigt för Gotlands ekonomiska historia och teknikhistoria under 1800- och 1900-talen. Industrialismens genombrott och hur den format det moderna Gotland utgör den röda tråden i hans omfattande forskning. Tidigare har han bl.a. skildrat silkesodlingen, papperstillverkningen i Lummelunda, stadsgasframställningen i Visby, järnvägslinjerna Ronehamn–Hemse och Visby–Visborgs slätt och sockerraffineringen i Visby.

Om Jakob Ronstens arbete med att renskriva gårdsbeskrivningarna har det sagts: Lantmäterimyndighetens äldsta akter utgör de så kallade skattläggningskartorna, vilka upprättades sockenvis under åren 1692–1704. Arbetet var den första egentliga kartläggningen av Gotland. Kartorna utgör tillsammans med tillhörande beskrivningar en ovärderlig kunskapskälla till 1600-talets Gotland. Beskrivningarna till kartorna är skrivna med en ålderdomlig handstil och med ett språkbruk som är svårförståeligt för såväl dagens forskare som allmänhet. Även lantmäterimyndighetens egen personal möter stora svårigheter vid läsning av dessa handlingar. Genom Jakobs insatser har nu materialet blivit mera tillgängligt vid myndighetsutövning, forskning, utbildning och inte minst för en historiskt intresserad allmänhet. Rangvald Larsson, f.d. länslantmätare De svenska lantmäteriekartorna åtnjuter internationellt anseende för sin ålder, kvalitet och sitt vetenskapliga värde. Gotland är i sammanhanget ovanligt lyckligt lottat, eftersom en stor kartering skedde relativt samtidigt av hela landskapet. För att rätt kunna tolka kartornas omfattande dokumentation är det nödvändigt att utreda de grundläggande begreppen i den samtida terminologin, nämligen åker, äng, myr, hagar och skog, och dessutom en rad andra begrepp som användes i samband med avkastning, bebyggelse och jordbrukets binäringar. För forskningen har det ett stort bestående värde att Ronstens slutsatser om detta nu sammanfattas och blir framlagda. Tryggve Siltberg, f.d. Landsarkivarie

Följ historien från de första motorcyklarna som rullade på de gotländska vägarna fram till knuttarnas 50-tal. Läs om tävlingarna som först gick på landsvägarna över hela ön. Och senare jordbanetävlingarna med deltagande storheter som Fritz Löfqvist från Gotland och Varg-Olle och Ove Fundin med flera legendarer. Gotlands motorcykelhistoria är rikligt illustrerad med över 260 bilder på gamla motorcyklar och fartfyllda tävlingsbilder. Boken innehåller tabeller över registrerade motorcyklar fram till 1934, över de tidiga körkortsinnehavarna och annat matnyttigt för kalenderbitaren. Bengt Brolin har tidigare skrivit den av många uppskattade Gotlands bilhistoria som utkom 2001. Efter många års fortsatt forskning kommer här hans efterlängtade bok om de gotländska motorcyklarna. Bengt är född 1941 och uppvuxen i Visby och var i rätt ålder för att själv få uppleva motorcykelns storhetstid under 1950-talet.

Om någon säger Visby, vad dyker det upp för bilder i huvudet då? Vad beror det på att många tänker på samma saker? Den här studien belyser visuella gestaltningars betydelse för hur platser föreställs. Med utgångspunkt i ett omfattande material av Visbymotiv, undersöks hur fotografier, konstverk, teckningar, tryck, vykort och souvenirer produceras, brukas och används. Studien fokuserar särskilt de följder kulturarv kan få för bilden av en plats, men tar även upp turism och konst. De visuella gestaltningarna skapar särskilda seenden och bortseenden. De producerar ikoner och formar våra uppfattningar om platser, våra mindscapes. Carina Johansson är forskarutbildad vid Tema Kultur och Samhälle, Linköpings universitet. Forskningsprojektet har varit förlagt till Högskolan på Gotland. Detta är hennes doktorsavhandling.

This book explores the issues and international trends of cultural development and cultural sustainability in cities and regions of Europe and USA. Who and what is cultural development of cities for? To what extent is the built environment a key conveyor of the cultural image of a city? These are questions addressed in this book, including discussions and case studies on cultural quarters and culture-led regeneration in urban settings. The focus is on cultural development and cultural sustainability as an international trend in cities and regions. Case studies include environments in Stockholm, London, Berlin, Glasgow, Ferrara, Poznan, Visby among other cities of differing scales. The book has been written for the purpose of crossing the boundaries of disciplines such as urban planning, building conservation, architecture and human geography. Mattias Legnér, PhD in History, is an Assistant Professor at the Department of Integrated Conservation at Gotland University in Visby, Sweden, where he teaches and is head of science at the department. Having been a visiting scholar at Johns Hopkins University, Legnér is the author of, among other topics, papers on the challenges of reusing historic buildings in urban development, most recently the report Historic Rehabilitation of Industrial Sites (2009). Davide Ponzini, PhD, is Assistant Professor in Urban Planning at Politecnico di Milano, Italy. His research activity focuses the role of cultural policies in urban transformation and local development, and urban planning and policy tools. He was visiting scholar at Yale University, Johns Hopkins University and Columbia University. Author of Il territorio dei beni culturali (2008), regarding the privatization of cultural heritage in Italy, and of papers in Italian and international scientific journals.

I skydd av en utskjutande klippkant en dag i augusti. Plötsligt kommer de, uppemot femtio stycken, deras tid på tundran är över för detta år. Kärrsnäpporna verkar trötta och kanske är det därför de inte märker av mig. Kikaren blir överflödig, rentav obrukbar, där jag sitter och hör hur de små kivas sinsemellan. Inget händer förrän en tofsvipa kommer för nära min plats och flyger upp med ett varnande tjut. Allt tystnar för en sekund, innan himlen fylls av hundra vingslag. Johannes Nevala skildrar i sin debutbok en strand där fåglar landar och lämnar avtryck. Skisser och färdiga målningar vävs ihop med texter hämtade ur dagböcker. Som konstnär har Johannes varit verksam på Gotland sedan 1993. De senaste åren har han varit representerad vid flertalet större internationella utställningar.

I två volymer på sammanlagt 712 sidor presenteras tabeller över samtliga motorcyklar registrerade på Gotland åren 1916 till 1972. Detta omfattande tabellverk är ett värdefullt komplement till den tidigare utgivna Gotlands motorcykelhistoria. Detta är del 1 som innehåller motorcyklarna med registreringsnummer I 1 till I 1400. Bengt Brolin fullbordar med detta digra register sitt arbete med kartläggningen av motorcyklarna på Gotland. Att forska och skriva om öns fordonshistoria är Bengts stora passion. Han har tidigare också skildrat den gotländska bilismens framväxt i Gotlands bilhistoria.

I två volymer på sammanlagt 712 sidor presenteras tabeller över samtliga motorcyklar registrerade på Gotland åren 1916 till 1972. Detta omfattande tabellverk är ett värdefullt komplement till den tidigare utgivna Gotlands motorcykelhistoria. Detta är del 2 som innehåller motorcyklarna med registreringsnummer I 1401 till I 4942. Bengt Brolin fullbordar med detta digra register sitt arbete med kartläggningen av motorcyklarna på Gotland. Att forska och skriva om öns fordonshistoria är Bengts stora passion. Han har tidigare också skildrat den gotländska bilismens framväxt i Gotlands bilhistoria.

Innehåll Vätes historia Väte kyrkas och frikyrkors historia Väte en jordbrukssocken Kommunhistoria i Väte Väte skola Väte bibliotek Föreningsliv i Väte Båtsmanstorp i Väte Förändring av befolkningsmängden i Väte 18452009 Hantverkare, handelsmän, företagare och bankmän i Väte Moderniteter i Väte eller gammalt och nytt bland kommunikationer Matvanor och en husmors bestyr Personer i Väte med särskilda gåvor Gårdshistorik i Väte

Ett ståtligt bröllop en rik gotländsk tradition Storslagna bondbröllop har firats i hela vårt land. Det ena landskapet har överträffat det andra med ståtliga ceremonier, burleska seder, granna kläder och osannolika utstyrslar. Bröllopen var högtidliga, med sirliga tal och processioner till fiolmusik, men också fulla av helt galna upptåg och busstreck, musik och dans, mängder av mat och dryck. En storartad fest över flera dagar, en tillställning som engagerade hela bygden. Nu hotar den traditionen att försvinna. Efter en generation med samboförhållanden falnar minnet av hur ett riktigt storbröllop går till. I stället tar man till sig det lättillgängliga utländska filmer och tv. Följden kan bli att nya seder tar över och detta rika gotländska kulturarv försvinner och faller i glömska. Ing-Marie Tellström har vuxit upp med alla de traditioner som på Gotlands landsbygd fallit sig helt naturliga ända fram till i våra dagar. Hon har arrangerat bröllop och andra kalas i gotländsk landsbygdstradition under de senaste tio åren vid Bottarve museigård i Vamlingbo. Med sin bok Ett ståtligt bröllop visar Ing-Marie att våra egna traditioner är lika rika, högtidliga och spännande som de från Hollywood, och faktiskt mer ändå!

Frans Oscar Lillja var fyrvaktare på Gotska Sandön från 1859, då fyrarna tändes för första gången, fram till 1895. Mellan åren 1861 och 1895 förde han dagbok och skrev så gott som varje dag om vardagsliv och större händelser på ön. Ofta om båtar som kom och gick eller strandade och blev vrak. I dagboken ger Lillja sin personliga syn på de händelser som fördes in i den officiella fyrdagboken, och berättar om mycket som aldrig nämns där. Utöver dagboken förde Lillja ett antal listor över brev och resor till och från ön samt förbrukning av förnöderheter m.m. Christer Hamp har lagt ned ett stort arbete på att föra över Lilljas handskrivna dagböcker till den digra volym du nu håller i din hand. Med sin storartade insats har han gjort skildringen av livet på Gotska Sandön under en svunnen epok tillgänglig.

Gustaf Larsson Sällskapet bildades 5 mars 1990, nittiosju år efter Gustafs födelse och nära fem år efter hans bortgång den 30 maj 1985. Varje år har Sällskapet givit ut ett medlemsblad skrivet av olika personer med skiftande bakgrund och deras relation till Gustaf Larsson skiftar också; några av dem träffade honom aldrig medan andra lärde känna honom, några mycket väl, ett par var t.o.m. med Gustaf på Island. Gustaf hade många intressen och infallsvinklarna för författarna varierar - diktaren Gustaf Larsson eller botanisten, hembygdsvårdaren etc. Detta är en sammanställning av de första tjugo medlemsbladen i faksimil.

Vatten- och vindkraft har i århundraden drivit kvarnar på Gotland. Som mest fanns det, i slutet av 1800-talet, omkring 450 väderkvarnar. Vattenkvarnarna hade då minskat till 75 från att tidigare funnits i hundratal. Väderkvarnar är än idag ett iögonfallande inslag över den gotländska horisonten, vittnande om en svunnen epok. Ångmaskiner, förbränningsmotorer och elmotorer kom att ersätta vatten och vind. Samtidigt följde en teknisk utveckling och en ny industri växte fram. Nu, år 2011 finns knappa tiotalet kvarnar verksamma på Gotland. Ett mindre antal drivs också för husbehov och några kvarnar underhålls av ideella krafter. I boken Gotlands kvarnar genom tiderna får vi följa kvarnverksamhetens utveckling på ön med tyngdpunkt på 1950-talet där drygt 40 kvarnar presenteras. I ett särskilt kapitel av Ing-Marie Tellström skildras väderkvarnarna på Storsudret. Författaren Folke Jonsson har arbetat huvuddelen av sitt liv inom kvarnindustrin. Han började i sin fars kvarnrörelse som han senare övertog. Genom åren har Folke också varit aktiv i branschorganisationer såväl på Gotland som på riksplanet. Bland annat som ordförande i det dåvarande Svenska Bygdekvarnars Riksförbund, senare Sveriges Kvarn- och Spannmålshandlareförbund.

Magnus Götherström om övergången till bilfärja i gotlandstrafiken. Kenneth Landgren om en tänkt resa mellan Nynäshamn och Visby året 1914.Nils Nordenbrink dels om när gotlandstrafiken även gick till Västervik och dels debatterar han frågan om gotlandstrafik till södra Sverige.Torsten Svensson skriver om den delade kolonnettens gåta i Källunge kyrka.Torsten Daun om hur Gustav II Adolf och Christian IV beskrev sam­ma händelser på olika sätt I sina brev till respektive rikskansler.Karin Asmundsson om Olaus Magnus som var Sveriges sista ut­nämnde, men aldrig tillträdde, katolske ärkebiskop. Han levde 33 år i landsflykt, eller som han själv skriver: Jag som i tre och trettio år utstått förföljelser och landsflykt för trons skull.Eva Tordai om bysantinsk konst i Garda Kyrka och 100 år av debatt kring denna fråga.Georg Tordai diskuterar om huruvida Utrikespolitiska institutet är ett politiskt propagandaorgan.Tryggve Siltberg diskuterar ingående frågan om Gotlands gårds­samhälle 14131900 och ödegårdsfrågan 15141750 samt presen­terar nya rön och vinklingar som svar på denna fråga.Arne Finnberg om Augusti Orden och en sten med märklig inskrift. John Huttu recenserar Nanouschka Myrbergs två artiklar i Viking and Medieval Scandinavia 4 (2008) och From Ephesos to Dalecarlia Reflections on Body and Space and Time in Mediaeval and Early Modern Europe (2009).Peter Achour recenserar Henriks Cornells artikel i RIG, Föreningens för svensk kulturhistoria tidskrift, om en utställning av äldre kyrklig konst i Uppsala.

Birger Svanteson besökte Gotska Sandön för första gången 1969. Sedan dess har han återvänt ett otal tillfällen, vid alla årstider. I Birgers fotografi är Gotska Sandön den stora inspitrationskällan. Det som lockar och fascinerar med motiven han finner på Gotska Sandön är trädens skulpturala uttryck och symbolvärde, strändernas färger och former, de ständiga förändringarna samt havets dramatik. Birger har visat sina verk från Gotska Sandön vid tre separata utställningar 1989, 2001 och 2011 samt i ett antal tidskriftsreportage. Med boken Gotska Sandön – i mina mellanrum presenterar Birger sin fotokonst för första gången i bokform. Birger Svanteson is an Swedish photographer with the island Gotska Sandön as is his great source of inspiration. Since 1969 Birger Svanteson have visited Gotska Sandön many times. His artwork have been presented on three separate exhibitions in 1989, 2001 and 2011. In the book Gotska Sandön – i mina mellanrum it is the first time Birgers photograps are published in a book.

Den här boken handlar om en lanthamn och en socken på Gotlands sydöstra kust – Ronehamn i Rone socken. Egentligen handlar den om mycket mer: Överallt, över hela världen lämnar människor landsbygden. Inte minst i Sverige. På Gotland är avfolkningen av landsbygden nu oroväckande snabb. Desto intressantare att studera ett landsbygdssamhälle som för inte så länge sedan var i tillväxt. I boken följer vi lanthamnens, »Ronewiks«, historia från 1600-talet till i dag. Tidigt drev bönderna handel där: Kommers bland bönder. På 1800-talet tog handlarna helt över export och import på hamnen. Bönderna blev råvaruleverantörer – och konsumenter hos Ronehamns köpmän: Kommers bland bönder. Ju mer vi trängde in i det expansiva lilla hamnsamhällets historia, ju starkare blev sambanden mellan Rone socken och Ronehamn. Storskifte och laga skifte rörde både »Socknen« och »Hamnen«. Handlare och bönder i kommunalpolitiken, järnvägen som inte blev av, det intensiva världsliga och religiösa föreningslivet var gemensam historia. Gemensam var också Hemse storkommuns satsning på traktens enda hamn. Författarna Anita och Leif Y Dahlberg har varit universitetslektorer, Anita i rättsvetenskap vid Stockholms universitet och föreståndare för Centrum för kvinnoforskning, Leif i historia och samhällsanalys vid Dramatiska Institutet i Stockholm.

Utmed en av Gotlands vackraste kuststräckor ligger Eksta socken med de två tillhörande öarna, Stora och Lilla Karlsö, vilande i havet utanför. Generation efter generation har bott och verkat här allt sedan forntiden och i deras fotspår har socknens fortsatta framtid och utveckling formats. Eksta är en fantastisk socken, både att bo i och att besöka. Genom boken får du lära känna Ekstaborna som gärna hälsar dig välkommen. Du får ta del av socknens, husens och gårdarnas historia men även av folklivet, de unika platserna och sevärdheterna som socknen bjuder på.