Klassisk musik, konstmusik och orkestermusik

När Horace Engdahl är femton år hör han för första gången en viss tonsättning av Frédéric Chopin, en händelse som förändrar hans liv. Stycket väcker hans lust att själv spela piano och öppnar vägen till musiken, som sedan ska bli hans ständiga följeslagare. "Själen och musiken" innehåller fyra essäer om kompositörerna Chopin, Wagner och Brahms samt om poeten Mallarmé. Boken är samtidigt en resa i minnet för att spåra en själs tillblivelse. Resultatet är ett slags självbiografi speglad i konsten och en berättelse om musikens omvälvande kraft.

Vart är världen på väg? Tonsättaren Hugo Alfvén slog igenom på 1890-talet, i en tid när gamla sanningar utmanades av vetenskapliga genombrott, industrialisering, urbanisering och internationalisering, av religionskritik och ny filosofi, och av sociala och politiska massrörelser. På många sätt liknar den tiden vår egen.

Kan då symfonier och orkestermusik som Midsommarvaka ha något med allt detta att göra? Ja, menar Tobias Lund, som tolkar en rad av Alfvéns större verk som musik om världen och människans vanskliga plats i den. Starkast och uthålligast sjunger Alfvén om sinnlighetens, kärlekens och sexualitetens förmåga att hela en brusten värld, åtminstone tillfälligt.

Författaren visar också att Alfvéns musikskapande var intimt förbundet med internationella trender inom litteratur, bildkonst och livsåskådning, förmedlade av vänner som Ellen Key, Karl-Erik Forsslund, Alice Nordin, Verner von Heidenstam och Carl Milles.

Speltoken Hugo Alfvén och rosens klang gör inte bara klart att Alfvéns musik är långt mera komplex och innehållsrik än vad man ofta har antagit, utan öppnar också ett nytt, musikhistoriskt perspektiv på ett avgörande skede i Sveriges moderna historia.

Tobias Lund är musikvetare verksam vid Lunds universitet, musik- och operakritiker, författare och föreläsare. Speltoken är hans tredje bok, efter doktorsavhandlingen om Franz Schuberts tidiga sånger (2009) och en bok om Eduard Tubin (2011) som han skrev tillsammans med tonsättarens son, Eino Tubin.

Med denna bok inleds en ännu pågående omvärdering av Gustav Mahlers musik. Mahlers enastående förmåga att använda de traditionella formerna på ett sätt som tvingar dem bortom sig själva gör honom, slår Adorno fast, till en centralgestalt i den tidiga modernismen. Detta är också en bok som intar en särställning i författarens eget verk. Mer än någon annanstans sätter Adorno här sin filosofi på spel i mötet med musiken. Den »långa blick« han finner hos Mahler är också hans egen, vänd bakåt i ett försök att frilägga en annan relation mellan det förflutna och nuet. 

Theodor W. Adorno (1903-1969) var en ledande företrädare för den så kallade kritiska teorin, inte minst genom sina studier av musik, litteratur och filosofisk estetik.

Mahler: en musikalisk fysionomi, ursprungligen utkommen 1960, är första titeln i bokförlaget Faethons serie med ett översatt urval av Adornos texter om musik. 

Dom spelar fel! ropade han från fåtöljens djup. Och visst spelades en ton fel i inspelningen av Dmitrij Sjostakovitjs fjärde stråkkvartett op. 83. Bara en halvton fel, men vilket avgörande fel. Det som musikprofessorn kallar för »den lilla sucken« ett halvtonssteg upp och ner den försvann ju. I stället gjordes det radioteater om halvtonen, en konsertturné i Mellansverige, en dokumentärfilm i Leningrad, och nu denna bok.

På vår jakt efter den sovjetiska musiken stöter vi på ett ryskt brudpar, en urgammal cellist i ett tomt konserthus, en filosof som trodde på vetandet, en författare som har svårt att hålla sig till ämnet.

Med en stillsam och lågmäld humor berättar Henric Holmberg om vad som hände efter att han upptäckt en märklig felspelning på inte bara en utan två olika CD med väletablerade internationella stråkkvartetter.

Den guldålder som rådde i svensk poesi under decennierna kring sekelskiftet 1900 skulle i mångt och mycket vara glömd och förlorad för dagens publik om det inte vore för körsången. Ett par generationers svenska tonsättare fann hos diktare som Vilhelm Ekelund, Gustaf Fröding, Verner von Heidenstam, Erik Axel Karlfeldt och Oscar Levertin textunderlaget för kompositioner som fortfarande är bland de mest älskade hos både körsångare och publik. Men medan musiken är känd, är det ofta sämre ställt med förståelsen av de dikter som ligger till grund för sångerna. Denna bok vill bidra till att råda bot på okunskapen och lyfta fram samspelet mellan de stora diktarnas ord och de musikaliska verkningsmedlen.

Körlyriska läsningar består av sju fristående essäer som var och en behandlar en tonsatt dikt. Här möter vi exempelvis Frödings Kung Liljekonvalje med musik av David Wikander och Levertins Vårnatt med musik av Wilhelm Stenhammar, men även mindre kända nummer som Hildor Lundviks tonsättning av Ekelunds Det första vårregnet. Det som har styrt urvalet är både den konstnärliga höjden och tonsättningarnas betydelse för traditionen. Boken ger som helhet en samlad bild av ett lyriskt-musikaliskt kulturarv av unikt värde.

Stina Otterberg Engdahl är litteraturforskare och kritiker med särskilt intresse för lyrik. Hon har en bakgrund som mångårig körsångare och medverkar ofta i konsertsammanhang med textintroduktioner till körlyrik.

"Likt ett skeleton" är den första historiska biografin om Johan Helmich Roman, Sveriges ende store aktör på 1700-talets europeiska musikscener. Sju år gammal visades han fram vid hovet som musikaliskt underbarn. Efter sin död föll han i glömska. Bildporträtt saknas helt och personbeskrivningarna begränsas till en försvunnen självbiografi. Med stor forskarmöda levandegör Ernst Brunner tonsättaren och människan Roman, liksom hans samtid, den mest omvälvande i Sveriges historia.

Kördirigenten, professor Eric Ericson (1918–2013) är en del av det svenska kulturarvet, tillhörande samma generation av konstnärer som Ingmar Bergman, Jussi Björling, Birgit Cullberg och Birgit Nilsson. Om de senare nämnda har det skrivits mycket, men en fördjupad analys, dokumentation och forskning om Eric Ericson har hittills saknats. Denna bok förmedlar ny kunskap om Ericsons livsgärning som dirigent och pedagog, om hur hans yrkesutövning fortsätter att påverka dagens musikliv och utbildning. Boken innehåller kvalitativa intervjuer med körsångare, tonsättare och kollegor till Ericson. Här återfinns också material om svensk körhistoria och repertoarutvecklingen både nationellt och internationellt under hans långa, aktiva liv. I boken lyfts också exempel på Ericsons internationella räckvidd och ledarskapet han utövade, hans intresse för såväl det professionella körlivet som amatörkörsången och hans förmåga att utveckla körklangen. Författarna analyserar hans karaktärsdrag som dirigent och pedagog samt söker svara på frågan om på vilka sätt han kan inspirera dirigenter, körsångare, tonsättare och publik av idag, för att på så sätt fortsatt vara med och utveckla körkonsten. Denna populärvetenskapliga bok är tänkt att användas av såväl lärare och studenter inom kördirigering som dirigentkollegor, körsångare och en intresserad allmänhet.

Cecilia Rydinger är dirigent och professor vid Kungl. Musikhögskolan. Hon har tidigare publicerat en personligt hållen bok om Eric Ericson: Eric Ericson genom mina glasögon (Ejeby Förlag 2021).

Pia Bygdéus är lektor i musikpedagogik och forskningssekreterare vid Musikaliska Akademien.

Per-Henrik Holgersson är körledare och rektor vid Kungl. Musikhögskolan.