Ola Wallin – översättare

FÖRLAGAN TILL TV-SERIEN

Kokain, illegala nattklubbar, politiska gatustrider... Berlin 1929 är en stad i rus. Den unge kommissarien Gereon Rath har nyligen degraderats till sedlighetssnut, men när en vanställd kropp bärgas ur Landwehrkanalen blandar han sig oombedd i mordkommissionens utredningar och hamnar mitt i ett dödligt skuggspel med okända aktörer.  Med sin kriminalserie Babylon Berlin har den tyske författaren och historikern Volker Kutscher skapat en övertygande tidsmålning av perioden 1929 till 1938, från Weimarrepublikens sista skälvande år till den gamla världens undergång.

Den första boken av tio är förlaga till första säsongen av Tom Tykwers hyllade tv-serie Babylon Berlin.  

KRITIKERRÖSTER

»Glöm Game of Thrones! 2010-talets främsta tv-serie heter Babylon Berlin och bygger på Volker Kutschers första roman, Den våta fisken  (= polisjargong för ett olöst fall), i en planerad serie om tio böcker om kriminalaren och morfinmissbrukande krigsveteranen Gereon Rath.« Michael Tapper, Sydsvenskan

Jan Söderqvist jämför tv-serien »Babylon Berlin« med boken: »Måste jag välja, föredrar jag romanens fastare grepp om intrigen där de olika elementen samspelar snyggare och effektivare. Icke desto mindre är Babylon Berlin ett stycke urtjusigt och njutbart stämningsmåleri utan motstycke i tv-tablån.« Svenska Dagbladet

»Att få dimpa ner i Berlin strax före första maj 1929 vilken dramatik! ... Det här är en maffig polisroman med noir-genrens hårdkokta stil och växande desillusion inför samhällets mäktiga. ... Den här romanen slingrar sig obevekligt fram kronologiskt som en muskulös orm.« Malin Krutmeijer, Aftonbladet

»En förledande intrig som inte står den invecklade storyn i Raymond Chandlers Den stora sömnen långt efter Lika målerisk är Kutscher i sina expressionistiska skildringar av den demoraliserade stadens obskyra miljöer, och som tillsammans med den fräna dialogen, de spänningsskapande höjdpunkterna och den dramaturgiska fingertoppskänslan gör denna häftiga snutroman till en riktig bladvändare.« Martin Lagerholm, Svenska Dagbladet

»Det här är inte en dussindeckare « ÅM Hellman, Borås Tidning

»Det här är en spännande, snyggt sammansatt thriller. Men det är också en helt makalös skildring av ett Berlin på väg mot demokratins sammanbrott och en politisk katastrof. Det är inte underligt att den tyske filmskaparen Tom Tykwer kände att han ville göra tv-serie av Babylon Berlin. Det har han gjort och serien kommer att visas i SVT nu under hösten. Men även om serien är bra, så är faktiskt romanen ett eller två strån vassare.« Yukiko Duke

»Volker Kutscher skildrar mellankrigstiden i Berlin, ett tacksamt ämne. Hans Babylon Berlin är högst läsvärd.« Björn G Stenberg, Upsala Nya Tidning

»... en uppfriskande motpart till all crime fiction från anglosaxiska länder och, kanske inte minst, kriminallitteratur från Norden.« Dast

»... en inträngande skildring av ett samhälle i kollaps, närapå eller faktiskt vid civilisationens slut.« Bengt Eriksson, Deckarlogg

»Det lilla förlaget Ersatz har... kanske fått till en riktigt kommersiell fullträff. Inte nog med att det är en spännande berättelse i en mycket fascinerande tid mellan rött och brunt och bara därför bör läsas. Någon gång till vintern kommer också Sveriges Television att börja sända den första säsongen av tv-serien Babylon Berlin. En serie som i varje fall jag ser fram emot.« Rolf Asmundsson, Östra Småland

»Boken har blivit en formidabel succé överförd till serie i tysk tv. Med boken i nypan kan du söka upp alla de gator och platser som ymnigt förekommer i den och som noga anges. Den är såtillvida rena guiden och kartan. En sannskyldig fröjd för den genuint Berlinintresserade. Om du inte redan är berlinare, blir du det efter att ha läst Kutscher. Jag lovar.  Man blundar och ser framför sig SA-män i sina bruna uniformer. Våldsamma sammanstötningar mellan kommunister och nazister. Hör Goebbels tala och hetsa i Sportpalast. Lyssnar till skramlet och skrålet inne på de stimmiga krogarna. Rör sig i vimlet, som vore det fångat av Grosz. Reser tillbaka till det Berlin som var. Originalet.« Lasse Ekstrand, bloggare

»Det är bara att gratulera Ersatz till detta fynd. Kutscher har skrivit en mycket atmosfärrik, spännande och intelligent historisk deckare som höll mig, trots att jag sett serien, fången hela vägen. Prosan är klar och enkel utan vara tråkig. Och ut ur texten stiger detta fascinerande Berlin under Weimarrepublikens dödsdagar fram.« Bloggen En trave böcker

Förlagan till andra säsongen av tv-serien Babylon Berlin

Mars 1930. När en skådespelerska avlider i en märklig olyckshändelse i en filmstudio i Berlin får Gereon Rath uppdraget att utreda händelsen som verkar vara ett trist rutinuppdrag. Snart lär den unge kriminalkommissarien känna filmvärldens dunkla skuggsidor och en bransch som är stadd i snabb förvandling. Ljudfilmen är just i färd med att erövra biodukarna och det är många som har hamnat på efterkälken: producenter, biografägare och stumfilmstjärnor.

Volker Kutscher har skrivit en roman som sömlöst ansluter till Babylon Berlin: Den stumma fisken och som på ett spännande och mångbottnat sätt levandegör Berlin i början av 30-talet. Läsaren uppslukas av en tid som ligger mycket närmare vår egen än man skulle önska.

Kritikerröster om Babylon Berlin:  

»Den här romanen slingrar sig obevekligt fram kronologiskt som en muskulös orm.« Malin Krutmeijer, Aftonbladet

»En förledande intrig som inte står den invecklade storyn i Raymond Chandlers Den stora sömnen långt efter en riktig bladvändare.« Martin Lagerholm, Svenska Dagbladet

»Det här är inte en dussindeckare «  ÅM Hellman, Borås Tidning

»Det här är en spännande, snyggt sammansatt thriller.« Yukiko Duke

»Mannen i Kreml kommer att bli rasande över utgivningen  av denna bok. En liten men njutbar seger.« Liza Alexandrova-Zorina, Svenska Dagbladet

I Tsaren i egen hög person skildrar de prisbelönta grävande journalisterna Roman ­Badanin och Michail Rubin den politiska mytmaskin som i decennier har framställt Vladimir Putin som en historiskt ödesbestämd gestalt. Här framträder Putin inte som en demonisk ideolog eller ett gåtfullt mysterium, utan som något mer prosaiskt och mycket farligare: en korrumperad tjekist utan fasta övertygelser, driven av ett begär efter rikedom, kontroll och sex. Med hjälp av ett unikt intervju- och arkivmaterial avslöjas hur den officiella bilden av presidenten har konstruerats, redigerats och ­förfalskats. Samtidigt tar en annan historia form: berättelsen om en maffiastat där härskaren, hans familj och hov berikar sig genom en svindlande plundring av Rysslands tillgångar.

Det yttersta tabut visar sig vara det hemliga privatlivet, men just där finns nyckeln till korruptionens infrastruktur. Tsaren i egen hög person kan läsas som en true crime om hovet kring tsar Putin och den totalitära stat som växer fram när makten blir ett familjeföretag.

»När vi satte oss för att skriva den här boken lovade vi oss själva att skriva som om vi hade känt er alla länge, som om vi var vänner med våra läsare och kunde tala öppet om stort och smått.« Roman Badanin & Michail Rubin

Roman Badanin, bokens huvudförfattare, är född 1976 i Kurgan, sovjetiska Ryssland, flerfaldigt prisbelönt grävande reporter. Han är grundare och chefredaktör för den oberoende redaktionen Projekt, tidigare chefredaktör för digitala Forbes Ryssland, chefredaktör för TV Dozjd och nyhetsbyrån RBK. Han lever och verkar i Kalifornien sedan 2021.

Michail Rubin är född 1988 i Sovjetunionen, flerfaldigt prisbelönt grävande reporter och st.f. chefredaktör för Projekt. Nominerad till European Press Prize 2020. Tidigare Kremlkorrespondent, i exil sedan 2021. JSK-stipendiat vid Stanford.

»Bröderna Strugatskij -- det är mäktig, begåvad litteratur på riktigt. Levande klassiker i ordets rätta bemärkelse. De är galaktiska stjärnor av samma storleksordning som en Ray Bradbury eller en Kurt Vonnegut, tro mig. Ni har bara inte kunnat se dem ordentligt hos er på det västra halvklotet.« Dmitrij Gluchovskij  

År 2157. Ungkommunisten och rymdutforskaren Maxim Kammerer kraschlandar och blir strandsatt på en okänd planet som visar sig vara bebodd av humanoider. Han inleder genast en första kontakt och blir snart indragen i planeten Sarakshs primitiva livsföring och obegripliga politiska konflikter, som står i bjärt kontrast till Jorden där det klasslösa samhället har förverkligats och alla lever i harmoni. En dag bestämmer han sig för att omkullkasta den rådande ordningen...

»Den bebodda ön« av Arkadij och Boris Strugatskij från 1969/71 är en av de mest inflytelserika science fiction-romanerna från sovjettiden och har en särskild plats inom rysk litteraturhistoria med sin dystopiska och filosofiska skildring av individens kamp mot totalitära system och sina reflektioner om maktmissbruk, fri vilja och ideologisk manipulation. Romanen har inte tidigare översatts till svenska. 

Efterord Boris Strugatskij

»På sätt och vis är vi alla grottmänniskor -- vi kan inte föreställa oss något otäckare än en vålnad eller en vampyr. Och ändå är upphävandet av kausalitetsprincipen betydligt otäckare än hela horder av spöken...« 

Red Schuhart, en alkoholiserad, förtvivlad ung man i en gudsförgäten gruvstad i Kanada, är besatt av Zonen, en gåtfull plats i stadens utkant där utomjordingar nyligen varit på ett kort besök och lämnat kvar föremål med utomvärldsliga egenskaper. De betingar ett högt pris på svarta marknaden och för att de inte ska hamna i orätta händer har militären spärrat av Zonen. Red är en av de desperata stalkrar som trotsar förbudet och farorna och smyger sig in för att hämta det eftertraktade godset.

Picknick vid vägkanten utgavs i kraftigt censurerat skick i Sovjetunionen 1972 och är numera en klassiker inom science fiction-litteraturen, ryktbar inte minst genom Andrej Tarkovskijs filmatisering Stalker. För första gången utkommer den ocensurerade versionen i svensk nyöversättning.

Efterord av Ursula K. Le Guin.  

KRITIKERRÖSTER

»Läs den. Det är en sf-roman som med rätta har vuxit i betydelse för varje år och nu anses vara en oumbärlig del av världslitteraturen.« Jonas Thente, Dagens Nyheter

»Det är lätt att notera tematiska kopplingar till tv-serien Chernobyl. Även om boken skrevs långt före katastrofen skildrar den samma uppgivna, blågråa stämning som fångats så väl av Johan Renck. Att läsa den är en njutning. Textens rum har väggar som vibrerar av levande närhet till det okända, det radikalt annorlunda. Låt det komma in.« Inga-Lina Lindquist, Aftonbladet 

»Vad bröderna Strugatskij gör handlar inte om att lämna utrymme för läsarens fantasi, utan snarare om att leda läsaren fram till en plats där ingen förståelse eller fantasi kan få fäste.« Håkan Lindgren, Svenska Dagbladet 

»För en samtida läsare är det häpnadsväckande att både boken från 1972 och Tarkovskijs film daterad 1979 föregick Tjernobylkatastrofen 1986. Och från en tidshorisont där miljöfrågorna är centrala, är det svårt att inte se mänskligheten själv i bilden av en art som stannat till på jorden för en kort picknick innan den drar vidare utan en tanke på de gifter som den lämnat efter sig. Men oavsett med vilka glasögon Picknick vid vägkanten blir läst, är det en välgärning att den ges ut på nytt i Ola Wallins säkra översättning. En behandling som en roman med en sådan hållbarhet i förhållande till tidens och existensens frågor i högsta grad förtjänar.« Martin Engberg, Göteborgs-Posten 

»Bitvis känns det som att läsa något av Charles Bukowski, med det grova språket, de nedtrampade karaktärerna, och inte minst det konstanta supandet.« Per Leander, Internationalen

»Den är svår att lägga ifrån sig. Det är helt enkelt en skitbra bok.« Yukiko Duke, Gomorron Sverige

Om Krigets färger:

Som artonårig värnpliktig skickas ryssen Arkadij Babtjenko till kriget i Tjetjenien. De unga soldaterna misshandlas dagligen av veteranerna och traumatiseras för livet i striderna med den tjetjenska gerillan. Babtjenko tecknar våldets skoningslösa spiral: veteranerna pressar de värnpliktiga på pengar för att köpa sprit och heroin, de värnpliktiga säljer vapen till gerillan för att kunna betala, gerillan anfaller de ryska trupperna med deras egna vapen och veteranerna tar ut sin vrede på de värnpliktiga...

Efter fyra år i armén återvänder Babtjenko till Moskva, nedbruten men fast besluten att bli fri sina mardrömmar genom att skriva Krigets färger. Sedan dess har han tvingas fly från Ryssland och lever nu i Ukraina, där han verkar som oberoende krigsreporter. För de svenska läsarna är Arkadij Babtjenko inte minst känd för sina uppmärksammade artiklar i Dagens Nyheter under de senaste åren. 

Om Dagar i Alchan-Jurt:

»Runtomkring rasar kriget, och som vanligt  fattar inte en jävel någonting.« 

Januari år 2000. Ryska trupper belägrar en liten by i Tjetjenien, där sexhundra rebeller har förskansat sig. Soldaterna stelfrusna, hungriga, törstiga och trötta ligger i sina ställningar och väntar. Ingen vet vad de kämpar för, ingen vet vad som händer. Det är en av alla dagar i Alchan-Jurt, och regnet bara fortsätter falla.

Nyutgåvan innehåller både Krigets färger (2007) och Dagar i Alchan-Jurt (2014).

» när jag läser Arkadij Babtjenkos skildring av sin tid som rysk soldat i Tjetjenien är det som om tidigare vittnesbörd var rena romantiken. Remarque var en idylliker. Om man jämför. Apocalypse now en av de allra bästa krigsfilmerna blir med den läsarten något för 91:an Karlsson.« Doktor Gormander, Aftonbladet

 »Jag ger dig ett soldatnamn: Wagner. Sedan får du  själv se om du vill gå vidare eller inte.«

Döden är vår business skildrar framväxten av den ökända ryska privatarmén Wagnergruppen, som skapades för att utföra Kremls smutsiga arbete utan att lämna några fingeravtryck. År 2014 undanröjde den makthavare i Donbas som inte ville lyda Moskva och verkade bakom kulisserna i inbördeskrigens Libyen, Mali och Syrien, där den chockade världen med sina brutala avrättningar. Efter den fullskaliga invasionen av Ukraina började Wagnergruppen operera öppet och rekryterade mördare och tjuvar direkt från de ryska fängelserna. Hjärnan bakom privatarmén var »Putins kock« Jevgenij Prigozjin, före detta straffånge, korvkioskägare, restaurangmagnat, mästertrollare och makthungrig entreprenör, som omkom i en flygkrasch efter sitt väpnade uppror mot Moskva i juni 2023.

BBC-journalisterna Ilja Barabanov och Denis Korotkov följer hans väg från fängelset till Kremls innersta kretsar och kartlägger Wagnergruppens uppkomst och fall. Detta är en berättelse om makt utan ansvar, våld utan gränser och Vladimir Putins maffiastat.  

Ur boken:  

»Alltihop skedde mer eller mindre inför öppen ridå, åtminstone skrev oberoende journalister både i Ryssland och utlandet regelbundet om Prigozjins många äventyr och bedrägerier. Trots detta ignorerades det fullständigt av den ryska regeringen och rättsväsendet, även när det handlade om mord på andra ryska medborgare som begicks med Prigozjins kännedom. Så fungerade det maffialiknande system som Vladimir Putin hade byggt upp -- en stat där personer nära ledaren alltid står över lagen och eliten inte lever enligt rättsliga normer, utan enligt oskrivna regler. Det var detta som möjliggjorde Prigozjins uppgång -- en tidigare kriminell som alltid värdesatte lojalitet högre än alla andra principer. Med den högste ledarens godkännande fick denne före detta brottsling mångmiljardkontrakt från staten, byggde ett ­medieimperium för att sprida Kremlvänlig propaganda och grundade en privat­armé. Detta gjorde det möjligt för en medioker och outbildad restauratör med stor fantasi och enorma ambitioner att bli en global skräckfigur.«  

Ilja Barabanov är en rysk grävande journalist verksam vid BBC:s ryskspråkiga redaktion. Han har i över ett årtionde följt Wagnergruppens framfart i Ukraina, Syrien, Afrika och Ryssland, och var en av de första journalisterna att avslöja gruppen. Tidigare var han special­reporter på tidningen Kommersant, och han har belönats med Peter Mackler Award från Reportrar utan gränser.

Denis Korotkov har sedan 2013 granskat para­militära grupper och publicerat banbrytan­de reportage om Jevgenij Prigozjin och Wagnergruppen i Fontanka, Novaja Gazeta och Dossier Center. Hans arbete har lett till dödshot, men också till flera utmärkelser, bland annat Redkollegia-priset, Andrej Sacharov-priset och nominering till Global Shining Light International Award for Investigative Journalism.

MOSKVA ÅR 2035. 

Efter atomkriget som ödelade jorden har en människo­spillra tjugo år senare skapat en ny civilisation i Moskvas vidsträckta tunnelbana. I underjorden jäser konflik­terna när en okänd röta drabbar de livsviktiga svamp­odlingarna. Hela metron hotas av utplåning. Men är invånarna verkligen de enda överlevarna? Finns det kanske fler städer som har klarat sig i atomvintern? Artiom, som redan räddat metron från undergång, är besatt av idén att finna en drägligare boplats och ger sig nästan dagligen ut i stadens livsfientliga ruinlandskap, klättrar upp i de övergivna höghusen och söker kontakt med omvärlden med hjälp av en gammal arméradio. Men etern är död. 

METRO 2035 är en fristående och avslutande fortsättning på succé­böckerna Metro 2033 och Metro 2034. De bygger på sovjetiska myter om en hemlig stad under jorden och det faktum att Moskvametron byggdes för att motstå en kärnvapenattack. Böckerna har gjort succé och sålt i över 120000 exemplar bara i Sverige. Det finns även ett datorspel med samma namn. 

»Det är en ruggig, klaustrofobisk, övertygande roman präglad av paranoia.«  Jonas Thente, Dagens Nyheter

Stefan Zweig, Världen av igår:

»En gång, vid ett av mina sista besök, tog jag med mig  Salvador Dalí, den enligt min mening mest begåvade målaren i den yngre generationen och en stor beundrare av Freud, och medan jag talade med den sjuke gjorde han en skiss. Jag vågade aldrig visa den för Freud, för den klarsynte Dalí hade tecknat döden i hans drag.«  

En sommardag 1938 samlas en illuster skara i Sigmund Freuds tillfälliga bostad i London: författaren Stefan Zweig och surrealisten Salvador Dalí med sin hustru Gala och mecenaten Edward James. Alla bär de på sina egna historier och livslögner, och mötet utvecklas till ett kammarspel där den åldrade och svårt sjuke psyko­analytikern, utmattad efter flykten från Wien, blir katalysatorn som får samtalet att bölja mellan minnen, storpolitik, konst och personliga konflikter i skuggan av Europas annalkande katastrof. Och inom Zweig växer redan fröet till Världen av i går.

Clémence Boulouque, född 1977 i Paris, historiker och författare, verksam vid Columbia University i New York. Innan dagen viker för natt rör sig i gränslandet mellan intim biografi och historisk krönika. Själva mötet ägde rum på riktigt, men ingen vet vad som sades. Romanen bygger på noggranna efterforskningar som förvandlats till en litterär fantasi över ett historiskt laddat ögonblick.

 »Jag har sällan läst något så moget om ett pågående krig. Att läsa Amelinas bok känns som en blixt som lyser upp ditt hjärta.« Sofi Oksanen

Viktoria Amelina var en ung, framstående författare, aktiv på landets litterära scen och mamma till en tioårig pojke när Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022 ställde allt på ända. Snabbt sadlade hon om till utredare av krigsförbrytelser. Hon reste runt i nyligen befriade områden, fotograferade ruinerna av skolor och kulturcenter och spelade in de överlevandes vittnesmål. Samtidigt började idén till en bok ta form: en samling reportage om ukrainska kvinnor som dokumenterar krigsbrott.

Den 27 juni 2023 stannade hon till i Kramatorsk för att äta middag på en pizzeria i den hårt drabbade Donetskregionen, när en rysk kryssningsmissil slog ned. Amelina skadades allvarligt och avled fyra dagar senare, bara 37 år gammal. Hon lämnade efter sig en enastående skildring av krigets vardag och motståndets pris.

Viktoria Amelina (1986-2023) Ukrainsk författare, poet och krigsbrottsutredare, känd för sina prisbelönta romaner och essäer om krig, mänskliga rättigheter och det ukrainska samhället. Amelina började sin karriär som IT-specialist innan hon övergick till att skriva böcker och snabbt etablerade sig som en av den moderna ukrainska litteraturens viktigaste röster. 

Av författaren till »Krigets färger«

»Ryssar, alla era historier om belägringen av Leningrad, om stridsvagnshindren som räddade Moskva 1941, om bärnstensrummet och den heroiska räddningen av monumenten i Tsarskoje Selo, om de nazistiska bödlarna, ni fattar väl att ni kan stoppa upp allt det där i röven nu? Ni lever i ett fascistiskt land, i Fjärde riket, som redan helt öppet bedriver en fascistisk politik med koncentrationsläger och tortyr i det egna landet och startar ett aggressivt, fascistiskt angreppskrig mot ett främmande territorium, ni bär foton av era ockupantfarfäder, den röda fascismens soldater, samtidigt som ni ropar: Vi besegrade fascismen! Fattar ni inte vilka pundare ni är?« Arkadij Babtjenko

I en rasande och förtvivlad skildring av det putinistiska Rysslands väg mot avgrunden ger den rysk-ukrainske författaren, bloggaren och krigsveteranen Arkadij Babtjenko sin syn på händelseutvecklingen före och efter den ryska invasionen av Ukraina den 24 februari 2022.

Arkadij Babtjenko, född 1977 i Moskva, skickades till kriget i Tjetjenien som nittonårig värnpliktig. Hans bok om den tiden, Krigets färger (2007/2022), betraktas som en av de stora krigsskildringarna och är ett unikt vittnesmål inifrån den ryska armén. Babtjenko lever i exil sedan 2017, efter  upprepade mordhot.

Första volymen av den store mästarens samlade verk i sju band

»I mina ögon är Sjalamov 1900-talets största författare. De skenbart enkla berättelserna når i själva verket Dostojevskijs höjder, så mycket finns förborgat i dem.« Svetlana Aleksijevitj

Författaren Varlam Sjalamov greps under den stora terrorn i Moskva 1937 och skickades till guldgruvorna och skogsavverkningarna i Kolyma, en av jordens kallaste och kargaste platser. Efter sjutton år i olika läger frigavs han och lovade sig själv att inte glömma. I dag betraktas hans verk som den sannskyldigaste skildringen av den sovjetiska lägervärlden.

Specialskrivet efterord av Sergej Lebedev. Översättning Ola Wallin.

Ur Sergej Lebedevs essä: »Kolyma är oupplösligt förbundet med hatets, avundens och girighetens uråldriga metall guldet. Sovjetmakten hade redan konfiskerat kyrkans rikedomar, öppnat kommissions­affärer för att sälja dem, men guldet som behövdes för att finansiera industrialiseringen, köpa utrustning, råvaror, teknologi guldet, hårdvalutan, rådde det fortfarande brist på. Därför bildades 1931 trusten Dalstroj, som lydde direkt under kommunistpartiets Centralkommitté och blev en NKVD-stat i staten.  Dalstroj växte snabbt till ett megaläger, lägrens läger. Med några sällsynta undantag hade inte ens sovjetmakten några myndigheter på trustens territorium, och all dokumentation var hemlig. Dalstroj bara växte och växte, lade nya områden under sig. I början var det stort som Sverige till ytan i slutet fem gånger större.  Den geografiska isoleringen, lägrets totala dominans över hela regionen gjorde Kolyma till den perfekta brottsplatsen, där det inte fanns några utomstående vittnen och endast den dödade kunde resa sig, återuppstå  och berätta.«

Kritikeröster

»Svärtan i Genom snön är som piskrapp på läsförmågan, den är obönhörlig och utan illusioner.« Kaj Schueler, Svenska Dagbladet

»Det är en ödets ironi att något av det vackraste som skrivits i Sovjet handlar om just strafflägren...« Gabriella Håkansson, Sydsvenskan

»Utan Sjalamov hade vidden av Kolymas vita terror inte mätts upp. Han skriver som om allt sker för första gången.« Aris Fioretos, Dagens Nyheter

Av författaren till »Metro 2033«

Moskva, senhösten 2016. Ilja återvänder till stan efter sju hårda år i straffläger. Där hemma har livet gått vidare och Ilja är fast besluten att börja om. Han är fortfarande ung och begåvad, och ute i förorten där han växte upp väntar hans mamma Men ingenting går som planerat och snart är han insnärjd i ett livsfarligt spel med polisen och säkerhetstjänsten. Till slut är han bara en kupp och en begravning bort från flykten till Colombia.  

»Mess« är en cybernoir-thriller som skildrar hur korruptionen inom den ryska statsapparaten smyger sig in överallt och förgiftar hela samhället.    

Dmitrij Gluchovskij är en av Rysslands populäraste författare och mest känd för dystopin Metro 2033. Han är född 1973, bosatt och verksam i Moskva, känd för sina dystopiska romaner och samhällskritiska berättelser som har översatts till över 30 språk. Han är också manusförfattare till datorspelen Metro 2033 och Metro 2035.

»Vill du veta varifrån Putin kommer? Vad det ryska folket är i dag? Och varför? Läs den här boken.« Svetlana Aleksijevitj

»En kväll strax före kriget mot Ukraina 2014 blev jag hembjuden till en bekant i Moskva. Ett litet bostadshus i centrum. Middagen lagades av en filippinsk hushållerska. På ett vackert bord stod champagne. Gästerna diskuterade nyheterna. Putin kalla­des för tsaren. Oligarkerna hyllades som visionärer, de donerade stora summor till modern konst, och inte vilken som helst utan bra modern konst. Gästerna utbytte åsikter om samtidskonsten. Namn, namn, namn. Känner du honom? Jag kan presentera dig. Inget att tacka för. Jag åt och sade ingenting. Jag hade just kommit tillbaka från Rjazanregionen, från en väglös by där man släckte skogsbränder med hinkar. Maten var utsökt.  Jag tror att jag hade lärt mig Moskvas viktigaste regel:   Låt maten tysta mun.« Jelena Kostiutjenko

Mitt älskade land är en reportagebok om ­Ryssland, om korruptionen och rovdriften på natur och människor. Jelena Kostiutjenko arbetade i sjutton år på Novaja Gazeta och lever sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i exil.   

»Kostiutjenkos svidande reportage lyfter fram ett Ryssland som få utomstående får se. Med en sparsmakad, orubblig prosa blottlägger hon cynismen och korruptionen, men också modet och hjärtat hos sitt älskade land.« Clarissa Ward, CNN 

Jelena Kostiutjenko, född 1984 i Jaroslavl, Ryssland. Började att arbeta på Novaja Gazeta som sjuttonåring och har kallats Anna Politkovskajas efterföljare. År 2014 kunde hon visa att det fanns ryska soldater i ockuperade Donbas. Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 var hon den enda ryska journalist som släpptes in i landet och blev först om att rapportera från ryskockuperade Cherson. År 2022 nominerades hon till Årets journalist i Europa av European Press Prize.   

KRITIKERRÖSTER

»Det första man ska säga om boken är vilken fantastisk reportagejournalist Jelena Kostiutjenko är. Hon letar upp platser och människor som ingen annan rapporterar om. Den här boken spänner över femton år av skrivande. Det är alltså från det att hon var tjugo år och hängde med marginaliserade ryska ungdomar i laglösa förorter och ända fram till krigsrapporteringen på senare år i Ukraina. Och det finns ett kapitel i slutet av boken, från Mikolajiv i södra Ukraina. Det där är arton sidor som alltså, det går inte att värja sig från. Jag grät när jag läste det. Hon skriver helt otroligt faktiskt.« Fredrik Wadström, Kulturnytt P1

När en polisinspektor från Bern hittas skjuten vid vägkanten ute på landsbygden ger sig kommissarie Bärlach och hans assistent Tschanz ut för att hitta mördaren. Kommissarien är dödssjuk och har inte lång tid kvar. Snart upptäcker de att offret har skjutits på hemvägen från en hemlig fest hos en inflytelserik lobbyist. Varför umgicks en enkel polis i dessa mäktiga kretsar? Vem är den gåtfulle värden? Och varför har Bärlachs förflutna återvänt för att hemsöka honom under hans sista tid i livet? 

Översättning och efterord av Ola Wallin. 

KRITIKERRÖSTER

»Boken är både spännande och gripande, och det moraliska/etiska problem som dyker upp i slutet stannar kvar hos läsaren. Det är mycket välkommet med nyöversättningen av denna lilla pärla.« Veit G:Son Berg, Bibliotekstjänst

»Här vädras misstro mot statsapparaten, här skymtar hierarkierna inom poliskåren, här ställs gamla beprövade polismetoder mot nymodigheter som kriminologi och här knyts intrigtrådarna ihop i en filosofiskt kryddad kraftmätning à la Sherlock Holmes mot professor Moriarty eller Batman versus The Joker mellan vår kommissarie och den ärkeskurk han en gång för länge sedan stötte på i Istanbul. Allt på 120 sidor.« Anders Sjögren, Västerbottenskuriren

»Dürrenmatt omtolkade kriminalromanen... gav stafettpinnen vidare till likar som Umberto Eco och Paul Auster.« The National 

»En trollbindande kriminalroman.« Washington Post

En onaturlig värmebölja har lägrat sig över Leningrad. I ett hyreshus för forskare utspelas under loppet av några dygn ett drama med ofattbara personliga och mänskliga konsekvenser. En efter en upptäcker forskarna att de hindras i sitt arbete; de får egendomliga telefonsamtal, utredare från säkerhetstjänsten rotar igenom deras tillhörigheter, en promiskuös forskare får sitt hem invaderat av alla kvinnor han någonsin har träffat, en annan skjuter sig i tinningen, och på bakgården växer ett väldigt träd upp på bara några timmar... Någon eller något försöker stoppa forskarna. Vem eller vad? Bara en sak står klar: ingen kan längre arbeta och leva som förut.

Bröderna Arkadij (1925-91) och Boris (1933-2012) Strugatskij var rysksovjetiska författare som tillsammans skrev internationellt uppmärksammad »realistisk« science fiction. De levde och verkade i Leningrad. En miljard år före världens slut har tidigare utkommit i översättning från engelska under titeln Definitivt kanske, som togs från den engelska utgåvan.

KRITIKERRÖSTER OM »PICKNICK VID VÄGKANTEN« (2019)

»Att läsa den är en njutning. Textens rum har väggar som vibrerar av levande närhet till det okända, det radikalt annorlunda. Låt det komma in.« Inga-Lina Lindquist, Aftonbladet

»Vad bröderna Strugatskij gör handlar inte om att lämna utrymme för läsarens fantasi, utan snarare om att leda läsaren fram till en plats där ingen förståelse eller fantasi kan få fäste.« Håkan Lindgren, SvD

»... det [är] en välgärning att den ges ut på nytt i Ola Wallins säkra översättning. En behandling som en roman med en sådan hållbarhet i förhållande till tidens och existensens frågor i högsta grad förtjänar.«  Martin Engberg, GöteborgsPosten

»Läs den. Det är en sf-roman som med rätta har vuxit i betydelse för varje år och nu anses vara en oumbärlig del av världslitteraturen.« Jonas Thente, Dagens Nyheter

»Som i alla romaner av bröderna Strugatskij är det kombinationen av det skimrande fantastiska och det grått vardagliga som driver berättelsen framåt.« Fredrik Wadström, Sveriges Radio

»Med fasa hörde hon hur marken redan gungade, hur det knakade i världsbyggets våningar: mellanvärlden -- bykyrkogården -- hade redan sjunkit ner i den undre. Och åter kände hon att hela trakten var alltför urholkad av gamla gruvgångar och nygrävda schakt, att allt här var nära att rasa, hölls uppe på nåder och bara väntade på en stöt.«

Donbass. Fem dagar i juli 2014. Sigillet har brutits och den uråldriga ondskan har återvänt till dagens värld. 

»De helade inte. De spådde inte. De besvärjde inte boskap. De samlade inte hemliga örter. De blandade inte dekokter. De lockade inte män och stötte inte bort dem. De förutsade inte framtiden. De predikade inte. De tog inte lärlingar. Men de städade, tvättade, skrubbade. De lät inte platser och människor förfalla och bli orena. De arbetade med vatten, vid vatten -- som tvätterskor och sjuksköterskor. De kokade bandage och linne, tvättade bort blod och svett; de dog, de stupade, de utplånades nästan i de grymma krigen, i det gångna århundradets ondska -- ett hemligt systerskap.«

Sergej Lebedev (f. 1981 i Moskva), rysk författare och journalist, utbildad geolog. Hans romaner kretsar kring det sovjetiska förflutna och dess arv i dagens Ryssland, särskilt Stalintidens våld och dess efterverkningar. Lebedev är en av vår tids mest översatta samtida ryskspråkiga prosaister. Han lever och verkar numera i Potsdam.

»Bröderna Strugatskij -- det är mäktig, begåvad litteratur på riktigt. Levande klassiker i ordets rätta bemärkelse. De är galaktiska stjärnor av samma storleksordning som en Ray Bradbury eller en Kurt Vonnegut, tro mig. Ni har bara inte kunnat se dem ordentligt hos er på det västra halvklotet.« Dmitrij Gluchovskij

År 2157. Ungkommunisten och rymdutforskaren Maxim Kammerer kraschlandar och blir strandsatt på en okänd planet som visar sig vara bebodd av humanoider. Han inleder genast en första kontakt och blir snart indragen i planeten Sarakshs primitiva livsföring och obegripliga politiska konflikter, som står i bjärt kontrast till Jorden där det klasslösa samhället har förverkligats och alla lever i harmoni. En dag bestämmer han sig för att omkullkasta den rådande ordningen...

»Den bebodda ön« av Arkadij och Boris Strugatskij från 1969/71 är en av de mest inflytelserika science fiction-romanerna från sovjettiden och har en särskild plats inom rysk litteraturhistoria med sin dystopiska och filosofiska skildring av individens kamp mot totalitära system och sina reflektioner om maktmissbruk, fri vilja och ideologisk manipulation. Romanen har inte tidigare översatts till svenska.

Efterord Boris Strugatskij

Översättning Ola Wallin

»Du är ensam. Det finns inga omkring dig som bryr sig om dig.«

I mars 2023 utfärdade Internationella brottmålsdomstolen i Haag arresteringsorder mot Vladimir Putin och Rysslands barnrättskommissionär Maria Lvova-Belova -- misstänkta för olaglig deportation av ukrainska barn. Genom fyra ukrainska familjers öden visar BBC-journalisterna Nina Nazarova och Svjatoslav Chomenko hur barn förs bort, hålls kvar med tvång, placeras i nya familjer och »omformateras« till att bli ryssar. En föräldralös tonåring från Donetsk, en flicka som hamnar på fel sida av fronten, en familj som slits isär under belägringen av Mariupol och en pojke som skickas från ockuperade Donetsk till ett sanatorium i Ryssland och inte får komma hem.

Stulna barndomar blottlägger maskineriet bakom deportationerna: beslutskedjorna, institutionerna, propagandan och de till synes oskyldiga administrativa stegen som tillsammans kan sudda ut ett barns identitet och ursprung. Men boken berättar också om motståndet, om dem som spårar upp barnen, pressar de ryska myndigheterna och gör allt för att återförena familjerna. En kamp som fortfarande pågår.

Nina Nazarova, född 1984 i Tula, Ryssland, lever sedan mars 2022 i Riga. Hon har arbetat för BBC i åtta år och gjort prisbelönta reportage om kvinnofrågor och sociala frågor i Ryssland. Hon var tidigare stationerad i Moskva, men arbetar nu från Riga, där hon rapporterar om kriget och dess konsekvenser för det ryska samhället.

Svjatoslav Chomenko, född 1982 i Stara Kotelnja, ­Ukraina. År 2004 tog han en masterexamen i statsvetenskap vid National University of Kyiv-Mohyla Academy. Han har arbetat på BBC:s Kyjivredaktion sedan 2012. Han tilldelades det ukrainska journalistpriset Honor of the Profession 2025.

Ur boken:

»I mars 2022 publicerade den tjetjenska statstelevisionen en video där säkerhetsstyrkor ställdes till svars inför Ramzan Kadyrov. De tjetjenska trupperna hade deltagit aktivt i försöket att storma Kyjiv och lidit stora förluster. I videon beklagade en av soldaterna att de inte hade hunnit ta barnen från ett barnhem i utkanten av Kyjiv -- de hade redan evakuerats till ukrainskkontrollerat område. Vi gjorde ingen rensning av byn, gick inte in från flankerna, ingen spaning. Vi körde rakt på, fräckt och snabbt, direkt mot barnhemmet , berättade den beväpnade mannen. Vi blockerade byggnaden och tog oss in, men tyvärr var barnen redan borta. Sängarna , tillade han, var fortfarande varma. «

Det moderna informations- och prestationssamhället med sina oändliga lockelser och möjligheter betraktas vanligtvis som ett framsteg. Men enligt den koreanske filosofen Byung-Chul Han, som skriver på tyska och är verksam i Karlsruhe, är det snarare fråga om en tillbaka­gång. Det ständiga tvånget att veta allt och kunna allt leder till en kollektiv utmattning. I boken beskriver han detta fenomen och ett sätt att lösa problemet. 

»Trötthetssamhället« är inte ännu en självhjälpsbok, utan en filosofisk essä som rekommenderar ledans och vredens terapi. 

KRITIKERRÖSTER

»[Trötthetssamhället] analyserar vår tidsålders sjukliga prestationsmaskineri, tvånget att kunna och veta allt. Att koppla ned uppkopplingen är dock banala råd. Enligt Byung-Chul finns bara en sak som kan rädda dagens människa från själsinfarkt total tristess, rena j-a ledan! Tja, varför inte, det låter plötsligt som ett lockande alternativ.« Arbetarbladets kulturlista 

»Byung-Chuls blick för samhällsskeenden och existensens grundfrågor bevisar dessutom att filosofin angår oss, och med oss menar jag oss allihop. Filosofin är inte sig själv nog. Den pågår i den värld där varenda en av oss lever.« Maria Küchen, Sydsvenskan 

»Filosofisk pärla av koreanen Byung-Chul Han, bosatt i Berlin, som skriver kritiskt om det ständigt uppkopplade samhället. Ett måste för mobilmatta människor.« Karin Olsson, Expressen 

»Trots det lilla formatet är det en tungt vägande bok som fokuserar på det paradigmskifte som författaren menar att vi är mitt uppe i Trötthetssamhället borde vara obligatorisk helgläsning för halvgamla och vuxna. Om man har överseende med den ibland något snåriga filosofiska begreppsapparaten är det en skrift som belönar en rikligt. Koppla ner och koppla av med en stunds begrundande läsning.« Tomas Lidbeck, Ystads Allehanda 

»... det är en sådan där kort liten skrift som du kan bläddra igenom på en timme och sedan fundera över i veckor.« Björn Waller, Dagens bok

MOSKVA ÅR 2034. På station Sevastopolskaja i utkanten av Moskvas enorma tunnelbanesystem dyker den hemlighetsfulle överste Hunter upp. Han tar upp kampen med de dunkla krafter som hotar befolkningen i Moskvas metro och ger sig ut på en farlig expedition i tunnlarnas djup. Vid hans sida finns Homeros, en gammal, erfaren stationsinvånare som kan metron och dess legender bättre än någon annan och ser det som sin livsuppgift att nedteckna dess historia.

Ett år efter Artioms dystopiska vandring i »Metro 2033« återvänder succéförfattaren Dmitrij Gluchovskij till Moskvas metro för att berätta en ny historia.

»En utmärkt översättning bidrar till att göra denna thriller till en utmärkt uppföljning av ett fascinerande romanprojekt.« Jonas Thente, Dagens Nyheter

Hösten 1941. Den franske privatdetektiven Nestor Burma har hamnat i tysk krigsfångenskap. Där möter han en gåtfull man som har förlorat minnet. Strax före sin död i sjukstugan upplever mannen ett kort ögonblick av klarhet och nämner en adress: 120, rue de la Gare. Några veckor senare hör Nestor Burma samma adress uttalas av en annan döende man efter ett skottdrama på tågstationen i Lyon... 

Förutom en snillrik kriminalhistoria är romanen en resa tillbaka i tiden till vardagen i Frankrike under tysk ockupation: ransoneringar, syntetisk likör, billiga cigaretter, mörkläggning, utegångsförbud och poliskontroller. Den lika geniale som odräglige Nestor Burma är chef för detektivbyrån Fiat Lux i Paris och rör sig som fisken i vattnet både i societeten och de skumma miljöer där man möter inbrottstjuvar, mördare och brottslingar av alla de slag.

Denna noirdeckare blev genast stilbildande när den utkom 1943 och är den första kriminalromanen om Nestor Burma i svensk översättning. Léo Malet (1909-96) räknades till en av Frankrikes främsta deckarförfattare och personifierade begreppet »noir«, ändå är hans namn så gott som okänt i Sverige. Efter ett förflutet som anarkist i Paris på 1920-talet, chansonnier och surrealist debuterade han 1943 med 120, rue de la Gare, som genast gjorde stor succé.    

KRITIKERRÖSTER

»Romanen rusar fram i ett enda andetag hårdkokt som tusan, rappkäftad och slagfärdig mot andra världskrigets kolmörka fond. 1943 kom den ut men har först nu översatts till svenska, mycket inspirerat av Ola Wallin. Dialogen är fantastisk och miljöerna, ofta disiga av tobaksrök, oerhört levande trots att Malet inte använder ett enda ord för mycket. Läs och lär, aspirerande deckarförfattare.« Malin Krutmeijer, Aftonbladet 

»[Ploten] tycks mest vara en förevändning för Léo Malet att få bjuda in till en anarkistisk, smått surrealistisk språkfest där deckargåtan blir kuliss. Boken, Malets debut för övrigt, utkom första gången 1942 och blev snabbt en kultbok, och det är lätt att förstå, dess kvaliteter är obestridliga. Bara namnet Nestor Burma!« Per-Axel Svensson, Barometern 

»120, rue de la Gare har inte sina främsta kvaliteter i intrigen utan för att det är en kriminalroman skriven i ett ockuperat land och utgiven under ockupationen. Och det märks att den är anpassad till de rådande förhållandena. Även om några tyskar inte förekommer i själva berättelsen eller den är närmast kliniskt ren från kritik mot ockupationsmaktens kontroll, märks ockupationen ändå i små bisatser eller stickrepliker. Det är krigstid i Europa med ransoneringskort, flyglarm och mörkläggningar.« Rolf Asmundsson, Östra Småland 

»Eftersom deckarhistorien skrivs genom de böcker som översätts till det språk som talas och läses i varje land alla andra, oöversatta deckare/författare förblir ju okända så ingår fransmannen Léo Malets banbrytande noir-roman (originalutgivning 1943) om privatdetektiven Nestor Burma i Paris först nu i den internationella deckarhistoria som är känd i Sverige, eftersom romanen efter alla dessa år äntligen år 2019 översatts till svenska så läs, nu äntligen!« Bengt Eriksson, Deckarloggen 

»Det är med nöje jag även småler åt flirten med språkligt bevandrade läsare. Tänk att det finns deckare som inte handlar om en upphittad kvinnokropp. Sådana växer inte på träd. Den här deckaren är charmig för de tidstrogna rökiga barerna och inte minst för den rafflande scenen på den dimmiga bron.« Lena Nöjd, Dagens bok

MOSKVA ÅR 2033. Civilisationens nordligaste utpost, en ensam metrostation, attackeras av gåtfulla varelser som uppstått i det sista kriget. Världen ligger i ruiner, jordytan är kontaminerad och ett rov för solens dödliga strålar. En sista människospillra har sökt skydd i Moskva-metron, världens största atombombssäkra bunker, där stationerna har omvandlats till små statsstater med egna ideologier och styrelseskick. Överallt pågår en ständig kamp om livsutrymmet, vattenfiltren, elaggregaten och svampodlingarna, alltmedan mörkret och fasan härskar i tunnlarna. En ung man tvingas ut på en farlig vandring genom den underjordiska labyrinten av tunnlar, schakt och sidospår, där ingen vet vad som väntar bakom nästa kurva.

METRO 2033 bygger på sovjetiska myter om en hemlig stad under jorden och det faktum att Moskvametron byggdes för att motstå en kärnvapenattack. Boken har gjort succé i hemlandet och översatts till ett stort antal språk. Det finns även två datorspel som bygger på boken, med manus av författaren själv.

KRITIKERRÖSTER

»Om jag någon gång reser till Moskva kommer jag att ta med mig Dmitrij Gluchovskijs dystopiska roman Metro 2033 och ägna dagarna åt att åka runt i tunnelbanan och station för station bocka av skådeplatserna i denna ryska bästsäljare. Jag är normalt ganska sval inför framtidsscenarier med sf-inslag, men Gluchovskij bryter ner mitt motstånd mot genren och drar mig med på en svindlande, omtumlande färd genom Moskvas underjordiska tunnelsystem.« Nils Schwarz, Expressen

»Författaren har skapat ett häftigt och originellt fantasirike av Moskvas tunnelbana En suverän debut.« Spiegel »Årets bok!« Moscow Times

UTDRAG UR BOKEN:

»Mannen som gick längst bak i ledet kände sig uppenbarligen illa till mods och kastade hela tiden ängsliga blickar över axeln. Varje ensam vandrare i metron var förtrogen med den känslan. Det fanns till och med en särskild beteckning för den: tunnelångest. När man går genom en tunnel, i synnerhet med en dålig lampa, känns det alltid som om faran närmar sig bakifrån. Ibland blir känslan så intensiv att man tycker sig förnimma en tung blick i ryggen, eller inte ens blick... Vem vet vem eller vad som döljer sig i mörkret och hur den eller det uppfattar världen? Till slut blir anspänningen så outhärdlig att man inte står ut längre, man snurrar runt, blixtsnabbt, och viftar med ljusstrålen i det svarta - men ingen där... Tystnad... Tomhet ... Allt verkar lugnt. Men medan man tittar bakåt, kisar in i mörkret tills ögonen värker, förtätas känslan på nytt av faran som närmar sig bakom ryggen, och återigen växer behovet av att vända sig om och lysa med lampan i tunneln - är det någon där, har någon smugit sig fram, medan man tittade åt andra hållet... «

»Jag vill tacka alla som gör sig mödan att begrunda denna ödmjuka människas stora liv.« Ljudmila Ulitskaja  

Daniel Stein föddes i en judisk familj i en polsk shtetl 1922 och avled som katolsk munk i Haifa i Israel 1995. Däremellan var han ofrivillig krigsförbrytare, krigshjälte, själasörjare och brobyggare mellan människor av olika härkomster och trostillhörigheter. Sin sanna livsuppgift fann han i återuppbyggnaden av Jakobs kyrka i Heliga  landet Jerusalemförsamlingen som bildades innan judendomen och kristendomen gick skilda vägar.  Romanen bygger på Oswald Rufeisens livshistoria och är ett collage av brev, dagboksanteckningar, intervjuer och andra dokument, både verkliga och fiktiva. Här möter läsaren ett myller av trosfrågor, människor och livsöden som hamnat mellan kuggarna i historiens maskineri.  

LJUDMILA ULITSKAJA, född 1943 i Moskva, är en av Rysslands största författare. I Sverige har hennes senaste romaner, Det gröna tältet (2015) och Jakobs stege (2017), rosats av såväl kritiker som läsare. Ulitskaja har bl.a. tilldelats Prix Médicis, ryska Bookerpriset och Simone de Beauvoir-priset.

KRITIKERRÖSTER

»Ljudmila Ulitskaja är en av Rysslands stora berättare, i spåren av Tolstoj och Dostojevskij. Hon vårdar de eviga frågorna, kärlek och svek, synd och försoning.« Ulrika Knutson, Expressen

»... det är genom alla dessa oerhört starka och levande personporträtt som bokens komplexa frågeställningar blir synliga. Det är dessutom oerhört befriande att läsa en resonerande skönlitterär text som inte kommer med förnumstiga svar på svåra spörsmål. Ulitskaja skriver med hela tyngden av sin erfarenhet från ett förtryckande och dogmatiskt samhälle.« Kaj Schueler, Svenska Dagbladet

»Det är ett allvarligt och angeläget samtal hon har startat.« Maria Schottenius, Dagens Nyheter

»I Dostojevskijs och Tolstojs anda verkar Ljudmila Ulitskaja. ... Istället för intrig skriver hon sin roman som ett lapptäcke, vars mönster framträder långsamt, men när det väl gjorts synligt är det oförglömligt.« Björn Kohlström (Bernur)

»Det är en mäktig och livfull bok om människoöden i det sena nittonhundratalet. Att nu få läsa den på svenska är något av en händelse.« Kristina Rotkirch, Hufvidstadsbladet