Rose-Marie Nielsen – översättare

Det här är berättelsen om William Stoner, som föds i den amerikanska mellanvästern i slutet av 1800-talet. Hans liv ligger utstakat – han ska slita på föräldrarnas gård med den torra jorden. Men Stoner har läshuvud och skickas till universitetet för att bli agronom. När han hamnar på ett seminarium i litteratur ändrar hela hans liv riktning.

Så börjar den mödosamma resan mot att skapa sig en egen tillvaro. Han arbetar på sin avhandling i engelsk litteratur, träffar en kvinna och gifter sig, börjar undervisa. Äktenskapet blir en katastrof. Stoners tillflykt blir det inre livet; han arbetar hårt och blir en omtyckt lärare. Hans idealism gör honom allt ensammare – men så möter han sent i livet kärleken och förstår för första gången vilken kraft som bor i mötet mellan två människor.

Stoner är en gripande roman om en mans livsresa. Utåt är han oansenlig, men inom honom ryms en värld av sorger, förhoppningar och besvikelser. Williams förmåga att gestalta de känslotillstånd som är allra svårast att sätta ord på får romanen att glöda som ett varmt bloss i den kalla natten. Vi är alla Stoner.

John Williams (1922–1994) föddes i Texas. Han arbetade som universitetslärare, skrev poesi och tre romaner; Stoner, Butcher’s Crossing och Augustus, för vilken han vann National Book Award 1973.

Stoner utgavs första gången 1965. Den fick fina recensioner och upplagan om 2 000 ex sålde slut. 2003 återutgavs den av New York Review of Books förlag och sakta spred sig nyheten om en fantastisk bortglömd bok – tio år efter författarens död. 2014 är Stoner en bästsäljare över hela Europa.

”Stoner är en djupt gripande roman som fick mig att uppleva vad riktigt stor litteratur kan innebära.”Ingalill Mosander, Aftonbladet

”Det är en stillsamt berättad historia om ett liv bland alla andra, men ändå andlöst spännande eftersom dramaturgin är så väl genomförd. /…/ Jag har satt Stoner i händerna på människor som försvunnit bort ett dygn, för de kan inte släppa boken för nåt annat. Sen kommer de tillbaka och vill - måste! - prata om det de just varit med om. Alla säger samma sak: de är skakade och sorgsna men väldigt lyckliga att de läst boken.”Åsa Linderborg, Aftonbladet

”Allra sista meningen i Stoner är så bra att det händer något i kroppen: jag slår ihop boken, pressar den mot ansiktet och silar luften mellan tänderna som om jag plötsligt blivit intensivt generad. Men inget är genant - sista meningen i romanen är bara så fruktansvärt bra. Den ger en liten smula hopp inför döden, sluter livscirkeln, stänger berättelsen och gör litteraturen oförgänglig.”Malin Ullgren, DN

”Det är en märkligt liten, stor roman. Så anspråkslös i tilltalet men med så djupa och svårfångade känslotillstånd. /…/  Stoner föds, lever, dör. Det är bara ett liv. Men Williams lyckas skriva fram en magisk, storslagen melankoli. En mästerlig författare.”Fredrik Virtanen, Aftonbladet

”Det John Williams gör är att han skriver fram ett helt liv, så stilla där på platsen, lika mättat av inre tankar och närvaro som emellanåt frånvarande i den så kallade verkligheten. /…/ Och det jag känner är att jag i min tur blir lite förtrollad när jag läser Stoner, påmind om min egen livslånga och djupa förälskelse i litteraturen. Om den där hängivenheten som bär kulturen, berättar livet, men som idag dessvärre ifrågasätts till och med inom kulturredaktioner.”Anneli Dufva, Kulturnytt

”På ytan händer det ganska lite i William Stoners liv. /…/  Ändå läser jag den i ett svep, just på grund av Williams förmåga att gestalta Stoners liv - klassresan, otryggheten i borgerligheten, kärleken till lärdom - från en punkt som är i exakt jämnhöjd med subjektet. Vi ser det han ser, delar hans små stunder av lycka och stora, avgörande besvikelser, känslan av att blev det inte mer?”Jens Liljestrand, Expressen

”Det är ett gripande porträtt”Ulf Eriksson, Göteborgs-Posten

”Stoner är helt enkelt en av de bästa böcker jag läst. Det är inte ramberättelsen som gör Stoner till en så läsvärd bok. Nej, det är sättet på vilket John Williams har lyckats skapa en alldeles fullständigt trovärdig människa av kött och blod. Vi ser Stoner framför oss, vi lever med honom, han blir en del av oss själva. Vi blir upprörda när han fattar fel beslut, vi gläds när det går honom väl.Williams själv kallade sina böcker för ”en flykt in i verkligheten” och bättre kan det kanske inte sägas. Att läsa Stoner är dessutom en njutbar upplevelse rent språkligt och en lysande översättning.”Johan Erlandsson, Kommunalarbetaren

”Stoner är en rysligt vacker roman om bildning. Jag slår vad om succé även i Sverige.”Björn af Kleen, Dagens Nyheter

”Det är en underbar bok.”David Stenbeck, Kristianstadsbladet

”Man kan inte annat än älska den ödmjuke och lågmälde Willam Stoner /…/ [Hans] liv kan i det stora hela ses som ganska händelselöst, men John Williams gestaltningar gör varje sida betydelsefull.”Solveig Lundmark, Norrländska socialdemokraten

”Ett allvar som drabbar. Det handlar om att uthärda och om att förstå vilka förväntningar som är rimliga på en till många delar okontrollerbar och förvirrande stund på jorden.”Olof Åkerlund, Sydsvenskan

”Det väcker en mild glädje som bara riktigt bra böcker kan åstadkomma”Pauli Olavi Kuivanen, Norrköpings tidningar

”Jag är förbluffad över att en roman som är så här bra har undgått uppmärksamhet under så många år.” Ian McEwan

”En briljant, vacker, obönhörligt sorglig, vis och elegant roman.” Nick Hornby

En ung pojke i New York City, Theo Decker, överlever mirakulöst en olycka som tar hans mammas liv. Ensam och sviken av sin pappa flyttar han in hos en väns familj, inom sig kämpar han med att finna en mening i sitt nya liv. Under åren som följer blir han uppslukad av en av de få saker som påminner honom om hans mamma: en liten, mystiskt fascinerande målning. En målning som till slut drar in Theo i konstens kriminella baksida. Steglitsan är en oförglömlig odyssé genom dagens Amerika och ett drama med nästan outhärdlig skärpa och intensitet. Det är en berättelse skriven av en mästare om förlust och besatthet, överlevnad och identitet och konstens intensiva dragningskraft.

Mr Knightley skakade på huvudet. Fadern svarade i tillgiven ton: ”Åh, min kära Emma! Om du ändå inte vore så skicklig på att smida äktenskapsplaner. Snälla du, låt bli sådant i fortsättningen.””Jag lovar att jag inte ska ägna mig åt det för egen del, pappa, men jag måste verkligen få tänka på andra. Det är det roligaste jag vet!

”Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om”, skrev Jane Austen om sin roman Emma, som av många anses vara hennes främsta roman. Det är på en gång en kärlekshistoria, en komedi om vem som ska få vem och en berättelse full av gåtor. Överklassflickan Emma försöker para ihop sin väninna med byns unge kyrkoherde, som i sin tur blir intresserad av Emma, men det är Emmas betydligt äldre granne och mentor, Mr Knightley, som väcker hennes kärlek. Det har läsaren insett långt innan Emma själv har gjort det, men spänningen hålls vid liv ända till slutet. Ska de få varandra? Och vad ska Emmas bortskämde och dominerande far ta sig för om hon gifter sig?Emma utgavs på svenska första gången 1857. Då hette den Emma: eller talangen att uppgöra partier för sina vänner och enligt tidens sed angavs inte översättarens namn. 1956 översattes romanen av Sonja Bergvall, men nu är det dags för en ny översättning. Den är gjord av Rose-Marie Nielsen, en av Sveriges skickligaste och mest erfarna översättare.- Det är roligt att försöka göra en översättning som måste vara trogen originalet samtidigt som den ska kunna läsas och förstås idag, en språklig balansgång, säger Rose-Marie Nielsen. Austen hade ett språk som skiljer sig mycket från dagens engelska, och de gamla översättningarna är ganska snåriga att läsa, eftersom översättningar märkligt nog ofta åldras fortare än originalet. Andra svårigheter hos Austen kan vara syftningarna, vem avses i respektive sammanhang, och något som engelskan slipper men vi måste ta ställning till i vårt språk, nämligen tilltalet du eller ni, nog så svårt i ett klassamhälle som det tidiga artonhundratalets England.

Kvinnors liv är den enda romanen av 2013 års Nobelpristagare Alice Munro. Den gavs ursprungligen ut 1971 men kommer för första gången på svenska så sent som 2018, förtjänstfullt översatt av prisbelönta Rose-Marie Nielsen.

Berättelsen om Del Jordan, som växer upp på landsbygden i Ontario på 1940-talet, är en fiktiv självbiografi om författarens resa in i vuxenlivet. Del bor på sin fars gård, där hon mest umgås med sin yngre bror och en excentrisk ungkarl, vän till familjen. När hon börjar tillbringa mer tid i staden omger hon sig för första gången med kvinnor: sin mor, moderns hyresvärd och bästa vännen Naomi. Genom dessa kvinnor och i sina egna möten med sex, moderskapet och döden utforskar Del de mörka och ljusa sidorna av kvinnligheten.

Den som läst Alice Munros noveller känner igen hennes humor, hennes skarpa blick och hennes fängslande personer i Kvinnors liv. Det är helt enkelt bara lite mer av Munro.

Pressröster om Kvinnors liv:

Alice Munro har en sällsam förmåga att mätta och fördjupa de enklaste vardagsscener. Åsa Beckman, DN

Liksom i novellerna förmedlar Munro detta med sådan psykologisk precision och sådant språkligt skarpsinne att de mest komplexa iakttagelserna framstår som självklara. Inte sällan är det också dråpligt, mitt i allvaret, just som livet självt. Marit Furn, SvD

Präglad av det mästerskap, som förmår omsätta en skarp blick i ett exakt språk. Som låter detta språk skapa en värld av beröring och kroppslighet. Och som Rose-Marie Nielsens smidiga översättning låter oss njuta av. Ulf Olsson, Expressen

Kvinnors liv är en högst aktuell roman förmedlad till oss genom Munros Nobelpris. Och ännu en språklig fest för oss alla som älskar att läsa Alice Munro. Jakob Carlander, UNT

Kvinnors liv är en mästerlig skildring av en flickas uppväxt. Cecilia Nelson, GP

Rika porträtt fängslar i Alice Muros roman. Lennart Bromander, Skånska Dagbladet

Alice Munro skildrar karaktärer och skeenden på ett sätt som får annan litteratur att framstå som överflödig. Jenny Högström, Sydsvenskan

Kathy, Tommy och Ruth växte upp på ett isolerat internat på den engelska landsbygden. De fostrades till att tro att de var speciella och att deras hälsa var viktig, inte bara för dem själva utan även för samhället. Men varför var de egentligen där? När Kathy i 30-årsåldern tänker tillbaka på sin uppväxt börjar hon minnas saker. Hon minns hur folk som sökte sig utanför internatets grindar inte kom tillbaka och hur människor som kom utifrån verkade vara livrädda för dem. När minnesbilderna fogas samman går sanningen så sakteliga upp för Kathy.

Never let me go är en skildring av tre barns gemensamma uppväxt, men också en skönlitterär kommentar till en vår tids stora etiska frågor: genetik och kloning.

Det var Abdullah som uppfostrade henne, fastän han fortfarande var ett barn själv. När Pari var baby var det honom hon väckte om natten, det var han som gick omkring och vaggade henne i mörkret. När deras pappa inte längre kan försörja sin nya växande familj sätter han dottern i en kärra och vandrar genom öknen, från hemmet i den fattiga byn Shadbagh till den larmande storstaden Kabul. Här ska Pari få en ny tillvaro hos ett barnlöst par.

När bandet mellan bror och syster bryts skapas en saknad som kommer att påverka mångas liv. Saknaden färdas med dem ut i världen, från Afghanistan till Paris, till San Francisco och till den grekiska ön Tinos. Och den dag när syskonen möts igen, är det kanske redan för sent.

Och bergen svarade är en hjärtslitande familjesaga om föräldrar och barn, om bröder och systrar som älskar, sårar, förråder och ger sitt liv för varandra.

Alice Munros böcker älskas av läsare och kritiker över hela världen. Hon har belönats med flera litterära utmärkelser, sommaren 2019 fick hon Man Booke International Prize, den finaste utmärkelsen en författare kan få vid sidan av Nobelpriset.  För mycket lycka består av tio hudnära noveller. Alice Munros berättelser rymmer ofattbar grymhet, svek och brutalitet, men också en seglivad kärlek och mänsklig värme. Munro skriver med sin sedvanliga ömhet, eftertanke och skärpa. Hon avslöjar det spel som ständigt pågår mellan människor, även när det nästan inte märks. För mycket lycka utkom första gången på engelska 2009. 

Alice Munro (f. 1931) växte upp i Wingham i den kanadensiska provinsen Ontario. Hon debuterade 1968 och har gett ut fjorton novellsamlingar och en roman. 2009 tilldelades hon Man Booker International Prize. Hos Munro är det ofta kvinnorna som står i centrum, som mödrar, döttrar, hustrur och älskarinnor. Hon har en sällsam förmåga att i detalj gestalta livet så som det är. Alice Munro är 2013 års Nobelpristagare med motiveringen den samtida novellkonstens mästare . 

Romanen om mönsterbutlern Stevens som ger sig iväg i sin husbondes bil på sitt livs första semester har blivit en modern klassiker. Författaren låter med ojämförlig mästerlighet den korrekte butlern ta läsaren med på en resa genom den engelska landsbygden 1956. Och genom sina egna minnen. Återstoden av dagen är en sorglig och humoristisk betraktelse över den vanliga människans demokratiska ansvar och en skarpsinnig och ironisk berättelse om missriktad idealism.

Hur väl känner vi egentligen människorna omkring oss? Och vad händer när det som verkar självklart plötsligt visar sig vara något helt annat? I denna ask samlas fyra noveller av Nobelpristagarna Olga Tokarczuk, Toni Morrison, Kazuo Ishiguro och Thomas Mann. Ett återseende, en gemensam måltid, ett missförstånd och en resa blir utgångspunkter för berättelser där föreställningar utmanas, relationer sätts på prov och tillfälligheter får oväntade konsekvenser. Fyra berättelser, fyra Nobelpristagare – ett utmärkt sätt att lära känna några av litteraturhistoriens mest betydelsefulla författarskap. Asken innehåller fyra böcker: Thomas Mann – Järnvägsolyckan Toni Morrison – Recitatif Kazuo Ishiguro – En familjemiddag Olga Tokarczuk – En sann historia

I en människa är en roman om åtrå, hemligheter och sexuell identitet, kryddad med kärlek, Shakespeare och crossdressing.

Billys episka och tragikomiska uppväxtskildring tar sin början i 1940-talets Vermont och för läsaren genom årtionden, från Billys första förälskelse i bibliotekarien miss Frost - som han ska komma att återkomma till under resten av sitt liv - vidare till Wien, Los Angeles och aidsepidemins New York och tillbaka till födelsestaden igen. Med varsam hand och en stor portion svart humor skildrar Irving en del av vår historia sedd ur Billys perspektiv, ett sekel av krig, depression, politisk revolution och sexuell frigörelse. Det är en värld i ständig förändring, som angår oss alla.

John Irving anknyter till världssuccéerna Garp och hans värld och Ciderhusreglerna i denna varma och angelägna berättelse. I en människa är fylld av den för Irving så typiska kombinationen av humor och stort allvar och är ett mästarprov på den berättarkonst som gjort honom känd över hela världen.

En ung pojke i New York City, Theo Decker, överlever mirakulöst en olycka som tar hans mammas liv. Ensam och sviken av sin pappa flyttar han in hos en väns familj, inom sig kämpar han med att finna en mening i sitt nya liv. Under åren som följer blir han uppslukad av en av de få saker som påminner honom om hans mamma: en liten, mystiskt fascinerande målning. En målning som till slut drar in Theo i konstens kriminella baksida. Steglitsan är en oförglömlig odyssé genom dagens Amerika och ett drama med nästan outhärdlig skärpa och intensitet. Det är en berättelse skriven av en mästare om förlust och besatthet, överlevnad och identitet och konstens intensiva dragningskraft.

»Patricia Highsmiths amoraliska Tom Ripley-karaktär svävar över romanen. En självsäker och atmosfärisk debut.« | The Guardian

»Ett rikt, spännande melodrama mot bakgrund av ett kvalmigt, stilfullt Nordafrika på 1950-talet.« | New Yorker

Året är 1956. Den sista person Alice Shipley förväntar sig att möta när hon anländer till Tanger är Lucy Mason. Efter olyckan har de inte pratat med varandra. Ändå står Lucy där, i ett försök att ställa saker och ting till rätta. Det borde göra Alice glad - hon har ännu inte anpassat sig till livet i den marockanska staden och är rädd för att ge sig ut iden fruktansvärda hettan. Lucy - alltid självständig, alltid orädd - hjälper henne att lämna lägenheten. Men snart börjar en kvävande känsla ta över Alice. Hon känner sig kontrollerad. Och plötsligt försvinner Alices man John spårlöst. Alice börjar ifrågasätta allt omkring sig: relationen med sin påträngande vän, beslutet att alls flytta till Marocko och hela sin egen verklighetsuppfattning. Det vilar en ondska över Tanger. I Tanger är en knivskarp debutroman - en atmosfärisk psykologisk thriller som har jämförts med The Talented Mr.Ripley och skräckmästaren Shirley Jackson.

CHRISTINE MANGAN har doktorerat i litteraturvetenskap vid University College Dublin och har en masterexamen i skönlitterärt skrivande från University of Southern Maine. I Tanger är hennes debutroman.

»Som om Donna Tartt, Gillian Flynn och Patricia Highsmith hade skrivit ett filmmanus åt Hitchcock.« | Joyce Carol Oates

»Lögnerna, slugheten och dubbelspelet är så utstuderade att det är isande. Varje sida dryper av onda föraningar.« | Washington Post

Hyllad thrillerdebut som jämförs med Hitchcock & Highsmith

»En av årets bästa debuter. En tät, exotisk berättelse med ekon av Gillian Flynn och Patricia Highsmith.« Entertainment Weekly

Året är 1956. Den sista person Alice Shipley förväntar sig att möta när hon anländer till Tanger är Lucy Mason. Efter olyckan har de inte pratat med varandra. Ändå står Lucy där, i ett försök att ställa saker och ting till rätta. Det borde göra Alice glad - hon har ännu inte anpassat sig till livet i den marockanska staden och är rädd för att ge sig ut i den fruktansvärda hettan. Lucy - alltid självständig, alltid orädd - hjälper henne att lämna lägenheten. Men snart börjar en kvävande känsla ta över Alice. Hon känner sig kontrollerad. Och plötsligt försvinner Alices man John spårlöst. Alice börjar ifrågasätta allt omkring sig: relationen med sin påträngande vän, beslutet att alls flytta till Marocko och hela sin egen verklighetsuppfattning. Det vilar en ondska över Tanger.  I Tanger är en knivskarp debutroman en atmosfärisk psykologisk thriller som har jämförts med The Talented Mr. Ripley och skräckmästaren Shirley Jackson. 

CHRISTINE MANGAN har doktorerat i litteraturvetenskap vid University College Dublin och har en masterexamen i skönlitterärt skrivande från University of Southern Maine. I Tanger är hennes debutroman.

»Patricia Highsmiths amoraliska Tom Ripley-karaktär svävar över romanen. En självsäker och atmosfärisk debut.« | The Guardian

»Ett rikt, spännande melodrama mot bakgrund av ett kvalmigt, stilfullt Nordafrika på 1950-talet.« | New Yorker

»Lögnerna, slugheten och dubbelspelet är så utstuderade att det är isande. Varje sida dryper av onda föraningar.« | Washington Post

»Osannolikt tät och otroligt smart thriller.« | San Francisco Chronicle

»Det psykologiska spelet är som en otäck feberdröm, vagt i konturerna, opålitligt och med en klaustrofobisk underton.« | Johannas Deckarhörna

Mr Knightley skakade på huvudet. Fadern svarade i tillgiven ton: ”Åh, min kära Emma! Om du ändå inte vore så skicklig på att smida äktenskapsplaner. Snälla du, låt bli sådant i fortsättningen.””Jag lovar att jag inte ska ägna mig åt det för egen del, pappa, men jag måste verkligen få tänka på andra. Det är det roligaste jag vet!

”Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om”, skrev Jane Austen om sin roman Emma, som av många anses vara hennes främsta roman. Det är på en gång en kärlekshistoria, en komedi om vem som ska få vem och en berättelse full av gåtor. Överklassflickan Emma försöker para ihop sin väninna med byns unge kyrkoherde, som i sin tur blir intresserad av Emma, men det är Emmas betydligt äldre granne och mentor, Mr Knightley, som väcker hennes kärlek. Det har läsaren insett långt innan Emma själv har gjort det, men spänningen hålls vid liv ända till slutet. Ska de få varandra? Och vad ska Emmas bortskämde och dominerande far ta sig för om hon gifter sig?Emma utgavs på svenska första gången 1857. Då hette den Emma: eller talangen att uppgöra partier för sina vänner och enligt tidens sed angavs inte översättarens namn. 1956 översattes romanen av Sonja Bergvall, men nu är det dags för en ny översättning. Den är gjord av Rose-Marie Nielsen, en av Sveriges skickligaste och mest erfarna översättare.- Det är roligt att försöka göra en översättning som måste vara trogen originalet samtidigt som den ska kunna läsas och förstås idag, en språklig balansgång, säger Rose-Marie Nielsen. Austen hade ett språk som skiljer sig mycket från dagens engelska, och de gamla översättningarna är ganska snåriga att läsa, eftersom översättningar märkligt nog ofta åldras fortare än originalet. Andra svårigheter hos Austen kan vara syftningarna, vem avses i respektive sammanhang, och något som engelskan slipper men vi måste ta ställning till i vårt språk, nämligen tilltalet du eller ni, nog så svårt i ett klassamhälle som det tidiga artonhundratalets England.

I israelen Amos Oz mycket uppmärksammade nya roman möts ett antal människors röster i en mångstämmig körsång om dödslängtan, erotik och kärlek. Det är en melankolisk och humoristisk madrigal med sex eller sju sångare plus en Berättare - författaren själv. Oz växlar mellan poesi och prosa, monologer, anekdoter, vardagliga funderingar och grubblerier, när han bland andra låter oss möta Nadia, Albert och Enrico i Israel, Kreta och Tibet och dela deras vardag i glädje och sorg.

Kathy, Tommy och Ruth växte upp på ett isolerat internat på den engelska landsbygden. De fostrades till att tro att de var speciella och att deras hälsa var viktig, inte bara för dem själva utan även för samhället. Men varför var de egentligen där? När Kathy i 30-årsåldern tänker tillbaka på sin uppväxt börjar hon minnas saker. Hon minns hur folk som sökte sig utanför internatets grindar inte kom tillbaka och hur människor som kom utifrån verkade vara livrädda för dem. När minnesbilderna fogas samman går sanningen så sakteliga upp för Kathy.

Never let me go är en skildring av tre barns gemensamma uppväxt, men också en skönlitterär kommentar till en vår tids stora etiska frågor: genetik och kloning.

England på 1930-talet. Christopher Banks har blivit landets mest respekterade detektiv, hans fall är det stora samtalsämnet i Londons societet. Men ett olöst brott hemsöker honom: hans föräldrars mystiska försvinnande i Shanghai när han bara var en liten pojke.

Nu, när landet går mot det stora kriget, anser Banks att tiden är inne att återvända till barndomsstaden för att till sist lösa mysteriet – bara om han gör detta kan civilisationen räddas från den annalkande katastrofen.

Vi som var föräldralösa är en berättelse om minnen, om behovet av att återvända, och om ett barns vision av världen – en vision som överlevt årtionden och som obevekligt format och förvrängt en människas liv.

Översättning av Rose-Marie Nielsen

England på 1930-talet. Christopher Banks har blivit landets mest respekterade detektiv, hans fall är det stora samtalsämnet i Londons societet. Men ett olöst brott hemsöker honom: hans föräldrars mystiska försvinnande i Shanghai när han bara var en liten pojke.

Nu, när landet går mot det stora kriget, anser Banks att tiden är inne att återvända till barndomsstaden för att till sist lösa mysteriet – bara om han gör detta kan civilisationen räddas från den annalkande katastrofen.

Vi som var föräldralösa är en berättelse om minnen, om behovet av att återvända, och om ett barns vision av världen – en vision som överlevt årtionden och som obevekligt format och förvrängt en människas liv.

Översättning av Rose-Marie Nielsen

Mr Knightley skakade på huvudet. Fadern svarade i tillgiven ton: ”Åh, min kära Emma! Om du ändå inte vore så skicklig på att smida äktenskapsplaner. Snälla du, låt bli sådant i fortsättningen.””Jag lovar att jag inte ska ägna mig åt det för egen del, pappa, men jag måste verkligen få tänka på andra. Det är det roligaste jag vet!

”Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om”, skrev Jane Austen om sin roman Emma, som av många anses vara hennes främsta roman. Det är på en gång en kärlekshistoria, en komedi om vem som ska få vem och en berättelse full av gåtor. Överklassflickan Emma försöker para ihop sin väninna med byns unge kyrkoherde, som i sin tur blir intresserad av Emma, men det är Emmas betydligt äldre granne och mentor, Mr Knightley, som väcker hennes kärlek. Det har läsaren insett långt innan Emma själv har gjort det, men spänningen hålls vid liv ända till slutet. Ska de få varandra? Och vad ska Emmas bortskämde och dominerande far ta sig för om hon gifter sig?Emma utgavs på svenska första gången 1857. Då hette den Emma: eller talangen att uppgöra partier för sina vänner och enligt tidens sed angavs inte översättarens namn. 1956 översattes romanen av Sonja Bergvall, men nu är det dags för en ny översättning. Den är gjord av Rose-Marie Nielsen, en av Sveriges skickligaste och mest erfarna översättare.- Det är roligt att försöka göra en översättning som måste vara trogen originalet samtidigt som den ska kunna läsas och förstås idag, en språklig balansgång, säger Rose-Marie Nielsen. Austen hade ett språk som skiljer sig mycket från dagens engelska, och de gamla översättningarna är ganska snåriga att läsa, eftersom översättningar märkligt nog ofta åldras fortare än originalet. Andra svårigheter hos Austen kan vara syftningarna, vem avses i respektive sammanhang, och något som engelskan slipper men vi måste ta ställning till i vårt språk, nämligen tilltalet du eller ni, nog så svårt i ett klassamhälle som det tidiga artonhundratalets England.

Det var Abdullah som uppfostrade henne, fastän han fortfarande var ett barn själv. När Pari var baby var det honom hon väckte om natten, det var han som gick omkring och vaggade henne i mörkret. När deras pappa inte längre kan försörja sin nya växande familj sätter han dottern i en kärra och vandrar genom öknen, från hemmet i den fattiga byn Shadbagh till den larmande storstaden Kabul. Här ska Pari få en ny tillvaro hos ett barnlöst par.

När bandet mellan bror och syster bryts skapas en saknad som kommer att påverka mångas liv. Saknaden färdas med dem ut i världen, från Afghanistan till Paris, till San Francisco och till den grekiska ön Tinos. Och den dag när syskonen möts igen, är det kanske redan för sent.

Och bergen svarade är en hjärtslitande familjesaga om föräldrar och barn, om bröder och systrar som älskar, sårar, förråder och ger sitt liv för varandra.

Nominerad till prestigefyllda priserna Ondaatje Prize, Polari Prize och 2019 års Women's Prize for Fiction! 

Under en varm sommarvecka i norra England samlas en grupp akademiker för att rollspela järnåldern. Det är egentligen på låtsas, med särkar, jaktfällor och bärplockning. 

Tonårsdottern Sylvie och hennes kuvade mor tvingas medverka i rollspelet av den chauvinistiska pappan. Även om han egentligen arbetar som busschaufför kallar han sig historiker om än amatörhistoriker. Pappan går allt längre för att återskapa forntidens regler och hierarkier; för Sylvie och hennes mamma blir leken snabbt allvar. I kontrast till de unga studenterna, framförallt den frigjorda Molly, blir missförhållandena i Sylvies familj alltmer uppenbara. 

I lägret växer spänningen i takt med pappans missnöje och Sylvie vet att det är hon och mamman som kommer få betala priset. Samtidigt dras männen i lägret allt djupare ner i stämningen kring träskmarkerna, där man under järnåldern torterade och offrade unga kvinnor i sadistiska ritualer.  

Sarah Moss är en stigande stjärna på den brittiska författarhimlen. Med Offermur skärskådar hon patriarkalt hedersvåld och myter om identitet och tillhörighet, fast förankrad i en brittisk samtid.

"Med kuslig precision skildrar den här täta romanen, känsligt översatt av Rose-Marie Nielsen, hur snabbt polityren kan falla av och blotta rovdjuret inom oss." Yukiko Duke, Vi Läser

"Liknar ingenting jag tidigare läst" The Times

"Offermur är en polerad pärla till bok, kärnfull och briljant, och med den klättrar Moss stjärna på författarhimlen" The Guardian

"En av våra absolut bästa samtida författare" The Independent

Ryder, en internationellt känd klassisk pianist, checkar in som celeber inbjuden gäst på ett hotell i en stad någonstans i Centraleuropa. Han vet att han ska uppträda på konserthuset om några dagar, men medan Gustav, hotellets bärare, eskorterar honom till hans rum, förefaller det honom som om det är mycket mer med detta besök än han först anat. Han blir vittne till sorg, grymhet och död, men hastar ständigt vidare utan att någonsin stanna upp, som i en dröm utan slut. Sitt tidsschema har han förlagt, eller kanske aldrig fått; och hela tiden distraheras han av andra människors krav eller av sin egen nyckfullhet. Den otröstade är en sorglig, märklig komedi som formar sig till en mäktig parabel om det moderna samhällets absurditet och förvirring.

Mr Knightley skakade på huvudet. Fadern svarade i tillgiven ton: ”Åh, min kära Emma! Om du ändå inte vore så skicklig på att smida äktenskapsplaner. Snälla du, låt bli sådant i fortsättningen.””Jag lovar att jag inte ska ägna mig åt det för egen del, pappa, men jag måste verkligen få tänka på andra. Det är det roligaste jag vet!

”Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om”, skrev Jane Austen om sin roman Emma, som av många anses vara hennes främsta roman. Det är på en gång en kärlekshistoria, en komedi om vem som ska få vem och en berättelse full av gåtor. Överklassflickan Emma försöker para ihop sin väninna med byns unge kyrkoherde, som i sin tur blir intresserad av Emma, men det är Emmas betydligt äldre granne och mentor, Mr Knightley, som väcker hennes kärlek. Det har läsaren insett långt innan Emma själv har gjort det, men spänningen hålls vid liv ända till slutet. Ska de få varandra? Och vad ska Emmas bortskämde och dominerande far ta sig för om hon gifter sig?Emma utgavs på svenska första gången 1857. Då hette den Emma: eller talangen att uppgöra partier för sina vänner och enligt tidens sed angavs inte översättarens namn. 1956 översattes romanen av Sonja Bergvall, men nu är det dags för en ny översättning. Den är gjord av Rose-Marie Nielsen, en av Sveriges skickligaste och mest erfarna översättare.- Det är roligt att försöka göra en översättning som måste vara trogen originalet samtidigt som den ska kunna läsas och förstås idag, en språklig balansgång, säger Rose-Marie Nielsen. Austen hade ett språk som skiljer sig mycket från dagens engelska, och de gamla översättningarna är ganska snåriga att läsa, eftersom översättningar märkligt nog ofta åldras fortare än originalet. Andra svårigheter hos Austen kan vara syftningarna, vem avses i respektive sammanhang, och något som engelskan slipper men vi måste ta ställning till i vårt språk, nämligen tilltalet du eller ni, nog så svårt i ett klassamhälle som det tidiga artonhundratalets England.

Kathy, Tommy och Ruth växte upp på ett isolerat internat på den engelska landsbygden. De fostrades till att tro att de var speciella och att deras hälsa var viktig, inte bara för dem själva utan även för samhället. Men varför var de egentligen där? När Kathy i 30-årsåldern tänker tillbaka på sin uppväxt börjar hon minnas saker. Hon minns hur folk som sökte sig utanför internatets grindar inte kom tillbaka och hur människor som kom utifrån verkade vara livrädda för dem. När minnesbilderna fogas samman går sanningen så sakteliga upp för Kathy.

Never let me go är en skildring av tre barns gemensamma uppväxt, men också en skönlitterär kommentar till en vår tids stora etiska frågor: genetik och kloning.

Det är 500-tal. Romarna försvann för längesedan, och det land som en gång ska komma att bli England sveps sakta men säkert in i ett slags kollektiv minnesförlust som kallas ”dimman”. I landskapet rör sig människor på obestämd flykt; föräldrar söker sina barn, barn söker sina föräldrar. Men det är också en värld, som Ishiguro skildrar den, befolkad av monster och demoner. Och mitt i allt detta befinner sig Axl och Beatrice, ett åldrat par som ger sig ut på en lång och farofylld resa för att hitta sin son, sedan många år försvunnen.

Kazuo Ishiguros nya roman, den första på tio år, är en symbolladdad, svart och mystisk saga. Ishiguro leker med genrer och överskrider dem. Begravd jätte är äventyrsberättelse, pikareskroman, fantasy – allt på en och samma gång. Och, på ett djupare plan, är den också en betraktelse över – och kanske ifrågasättande av – myternas och det kollektiva minnets betydelse.