Visar resultat för..."Bildningsroman"

ÅRETS ÖVERSÄTTNING 2025

& Letterstedtska översättarpriset 2025

"'Middlemarch' är en storartad roman, så levande och myllrande. [---] Hans-Jacob Nilsson har gjort ett enastående arbete med den nya svenska språkdräkten. Han har blåst bort dammet från denna 150-åriga roman och gett den en ny fräschör och sinnlighet." Åsa Beckman, Dagens Nyheter

"en av årets viktigaste litterära händelser." Kristoffer Leandoer, SvD

"När tidernas bästa romaner ska koras hamnar George Eliots tegelsten 'Middlemarch' från 1872 inte sällan i topp. Romanen, som äntligen kommit i suverän nyöversättning av Hans-Jacob Nilsson, är scen för scen och mening för mening något av det skarpaste och roligaste som skrivits på det engelska språket. Dessutom har den ett intrigmässigt driv som få 900-sidiga romaner kan skryta med." Amanda Svensson, Sydsvenskan.

"Det som ofta glöms bort i alla de hundratals böcker och avhandlingar som försökt gå på djupet med Middlemarch och dess litterära och sociopolitiska betydelser, är att det även är en charmig och framför allt fruktansvärt rolig bok. Det finns ingen annan viktoriansk roman där jag vikt sönder så många hörn för att kunna citera den för andra." Martin Gelin, Vi läser.

Virginia Woolf beskrev den som en av få romaner som har skrivits för vuxna. När BBC 2015 rankade de hundra främsta brittiska romanerna någonsin, kom "Middlemarch" på första plats. Nu kommer den i en efterlängtad nyöversättning av Hans-Jacob Nilsson som fått utmärkelsen Årets översättning 2025.

Tiden är 1830-tal och landsortshålan Middlemarch håller på att moderniseras. Huvudperson är den idealistiska Dorothea Brooke, som gifter sig med den uppblåste prästen Casaubon, men utan att få något tillbaka. Här finns även doktor Lydgate, ambitiös och progressiv, men också naiv och fångad i ett olyckligt äktenskap.

George Eliots klassiker från 1871 är en roman om ett samhälle i förändring. Men mest av allt är "Middlemarch" en klassisk bildningsroman, en oförglömlig skildring av Dorothea Brookes kamp för att finna verklig och varaktig kärlek.

Antonin Bhör, senator och respekterad medborgare i en socialistisk stat, befinner sig i en avgörande kris. Ett svårt malariaanfall utlöser tvivel och konflikter som länge laddats upp hos honom. På en nödtvungen semester tvingas han ompröva alla sina värderingar. Dolda drifter och hemliga motiv sätter hans existens på spel. Han skräms av människans anleten, genomskådar den socialistiska dröm som varit hans ungdoms rättesnöre och driver utan landkänning på spaning efter ”något bestående och trofast, ett mönster för sitt liv”. På sin odyssé upplever Bhör en sällsam, plågad och intensiv kärlekshistoria med Elisa – en kvinna, som liksom han söker befrielse ur sin egen begränsning. Men hon söker den på andra vägar – i exaltationen och underkastelsen. Deras möte blir en dramatisk konfrontation mellan olika attityder till livet, en höjdpunkt i denna stora roman av en bland våra främsta berättare.

Med sin på en gång smidiga och obarmhärtigt precisa stil, sitt häftiga engagemang och sin förtrogenhet med psykologiska bråddjup har Lars Gyllensten med Senatorn skapat en roman som djupt fängslar med sin hetta och sin intelligens.

Generalsekreteraren är i barndomen en inåtvänd och självupptagen person, men en kärleksupplevelse vidgar kraftigt hans medvetande om omvärlden. Han blir socialt engagerad, grundar ett politiskt parti, Kärlekspartiet, och når så småningom statsministerposten. Hans politiska maktområde växer. Samtidigt växer hans frihet som privatperson, han vågar röra sig med hänsynslös frihet också på områden som annars är tabubelagda. Destruktiva sidor i hans väsen bryts mot ett kraftigt ansvarsmedvetande, som bland annat yttrar sig i en dragning mot en lära om icke-våld, liknande Gandhis. Det är denna motsägelsefulla, konfliktfyllda person som utnämns till generalsekreterare i FN.

Generalsekreteraren är en politiker, som till sist blir det internationella samarbetets högste tjänsteman. Han har lånat drag av Tage Erlander, Dag Hammarskjöld och Mahatma Gandhi. Men han är ingen av dem. Han har också lånat drag av författaren. Men det är inte han. Han finns innanför den här bokens pärmar, ingen annanstans. Hans förvandlingar, hans bildningsväg, får ni reda på genom att iaktta hur språket förvandlas från stycke till stycke och hur ständigt nya motivkretsar dras in i hans intresseområde. Författaren är ingen motståndare till psykologiska romaner. Men han menar att de psykologiska egenskapsord och orsaksförklaringar som vi i allmänhet rör oss med är så missvisande, att de kraftigt försvårar våra möjligheter att förstå och tala om varandra. Därför har han valt en indirekt berättarmetod. Därför kan det inträffa att en viktig förändring i Generalsekreterarens utveckling yttrar sig som en lyrisk beskrivning av solen eller en redogörelse för de proportionella valens mekanik.

Generalsekreteraren var Björn Håkansons sinnrika prosadebut 1965 efter två uppmärksammade diktsamlingar.

Året är 1945 och Jan, sju år gammal, flyttar till en mindre ort i Östersundstrakten med sin familj – pappa veterinären har fått sitt första egna distrikt. Nu är det mycket som är nytt för Jan: kölden som sticker som ispiggar i ansiktet när han stiger av rälsbussen, kamrater som åker till skolan på sparkstötting och sjukresor med pappan till hingstkastrationer, som formar sig till välbesökta folkfester på stallbacken. Prövningar förestår – under högläsningen i klassen anmodas han att uttala "Jesus" som "Jeesus"och en gapig översittare ger sig på honom. Men i skolan finns också Ann-Marie som får en mjuk mild värme att växa i hans kropp.

Björn Håkanson har kallat sin berättelse för en bildningsroman. På hans stillsamt sakliga språk får vi vara med om Jans ofta lustfyllda kunskapsinhämtande och följa hur världen omkring honom växer och blir alltmer begriplig. När vi lämnar honom, ännu inte tolv år gammal, ser vi en mycket ung man som samlar sig för det nya liv som väntar söderut.

"Planlösa resor fångade med suggestiv stil ock kraft" Dagens Nyheter

"… roman med närmast perfekt komposition. / Niclas Hvals översättning ligger nära originalet men är ändå helt fri från störande anglicismer i meningsbyggnad eller ordval.

I stället fångar han fint den mjuka, musikaliska rytm som präglar Galguts stil … Borås Tidning

"Upplevelsen är hypnotisk." Aftonbladet

"I ett främmande rum" är en existentiell reseskildring, en autofiktiv bildningsroman. I den skildras tre längre resor – Grekland, Afrika, Indien – där den vilsne huvudpersonen ofta låter slumpen styra nästa steg. Han gör sällskap med andra okända resenärer, och medan världen och människorna passerar förbi blir hans egna konflikter och demoner gradvis allt tydligare. Denna stilistiskt fulländade roman nominerades till Booker-priset 2010 och innebar Damon Galguts stora internationella genombrott, nu kommer den för första gången på svenska.

ÅRETS ÖVERSÄTTNING 2025

& Letterstedtska översättarpriset 2025

"'Middlemarch' är en storartad roman, så levande och myllrande. [---] Hans-Jacob Nilsson har gjort ett enastående arbete med den nya svenska språkdräkten. Han har blåst bort dammet från denna 150-åriga roman och gett den en ny fräschör och sinnlighet." Åsa Beckman, Dagens Nyheter

"en av årets viktigaste litterära händelser." Kristoffer Leandoer, SvD

"När tidernas bästa romaner ska koras hamnar George Eliots tegelsten 'Middlemarch' från 1872 inte sällan i topp. Romanen, som äntligen kommit i suverän nyöversättning av Hans-Jacob Nilsson, är scen för scen och mening för mening något av det skarpaste och roligaste som skrivits på det engelska språket. Dessutom har den ett intrigmässigt driv som få 900-sidiga romaner kan skryta med." Amanda Svensson, Sydsvenskan.

"Det som ofta glöms bort i alla de hundratals böcker och avhandlingar som försökt gå på djupet med Middlemarch och dess litterära och sociopolitiska betydelser, är att det även är en charmig och framför allt fruktansvärt rolig bok. Det finns ingen annan viktoriansk roman där jag vikt sönder så många hörn för att kunna citera den för andra." Martin Gelin, Vi läser.

Virginia Woolf beskrev den som en av få romaner som har skrivits för vuxna. När BBC 2015 rankade de hundra främsta brittiska romanerna någonsin, kom "Middlemarch" på första plats. Nu kommer den i en efterlängtad nyöversättning av Hans-Jacob Nilsson som fått utmärkelsen Årets översättning 2025.

Tiden är 1830-tal och landsortshålan Middlemarch håller på att moderniseras. Huvudperson är den idealistiska Dorothea Brooke, som gifter sig med den uppblåste prästen Casaubon, men utan att få något tillbaka. Här finns även doktor Lydgate, ambitiös och progressiv, men också naiv och fångad i ett olyckligt äktenskap.

George Eliots klassiker från 1871 är en roman om ett samhälle i förändring. Men mest av allt är "Middlemarch" en klassisk bildningsroman, en oförglömlig skildring av Dorothea Brookes kamp för att finna verklig och varaktig kärlek.

Maxim Grigorievs nya stora roman är en Stockholmsskildring. Och en vänskapsroman, en bildningsroman, en konstnärsroman. En roman om en abort. En roman om åtrå. En roman om kärleken till litteraturen.Adrian, Kristian och Johannes möts i 20-årsåldern då de börjar studera litteraturvetenskap i Stockholm i början av 2000-talet. De tre vännerna tillbringar sin tid på universitetet och på Kafé Valand; de dricker punsch, går på klubben Metropolis och diskuterar litteratur. Adrian, den vackra tråkmånsen, som delvis växt upp i Ryssland och har sin mamma i en avlägsen förort, är en aspirerande poet med Gunnar Ekelöf som passion och förebild. När han och Kristian flyttar ihop i en andrahandslägenhet i Atlasområdet upptäcker Kristian till sin förvåning att han hyser ett starkt sexuellt begär till sin vän.Åren går: tjugofyra år. Ungdomsdrömmarna falnar. Adrian skriver på sitt diktverk medan Johannes och Kristian etablerar sina medelklassliv. Hans relation med den nihilistiska Elena, som kommit som flykting från Ukraina, är uppslitande - och dödsdömd. I sin ständiga ensamhet, lika stor i Berlin och på spanska solkusten som i Norrland, upplever Adrian att vännernas svek blir allt fler. Allt blandas samman till en sorgesång över ett liv som inte finns, som inte blev.

När Marta Norberg får sin tuberkulosdiagnos tänker hon som många andra att livet är slut. Men vistelsen på sanatoriet i Ådalen öppnar i stället dörrar till musik, litteratur och konst som ger hennes tillvaro en helt ny mening. Samtidigt kryper det tilltagande mörkret i 1930-talets Europa innanför sanatoriets väggar.

I varje familj finns de, skuggorna efter släktingar som drabbades av tuberkulos. Vi är de döda är inspirerad av ett verkligt livsöde och skildrar tiden strax före antibiotikans genombrott, då det ännu inte fanns någon bot för denna fruktade farsot.

Författarpresentation

Maria Andersson är född 1969 och uppvuxen i Ådalen. Efter många år som frilansjournalist arbetar hon i dag som folkhögskollärare och bibliotekarie i Fellingsbro, Västmanland. Vi är de döda är hennes debutroman.

"Planlösa resor fångade med suggestiv stil ock kraft" Dagens Nyheter

"… roman med närmast perfekt komposition. / Niclas Hvals översättning ligger nära originalet men är ändå helt fri från störande anglicismer i meningsbyggnad eller ordval.

I stället fångar han fint den mjuka, musikaliska rytm som präglar Galguts stil … Borås Tidning

"Upplevelsen är hypnotisk." Aftonbladet

"I ett främmande rum" är en existentiell reseskildring, en autofiktiv bildningsroman. I den skildras tre längre resor – Grekland, Afrika, Indien – där den vilsne huvudpersonen ofta låter slumpen styra nästa steg. Han gör sällskap med andra okända resenärer, och medan världen och människorna passerar förbi blir hans egna konflikter och demoner gradvis allt tydligare. Denna stilistiskt fulländade roman nominerades till Booker-priset 2010 och innebar Damon Galguts stora internationella genombrott, nu kommer den för första gången på svenska.