Visar resultat för..."Exil"

Boken När själen går i exil handlar om människans behov av ett existentiellt språk för att uttrycka sin innersta identitet och längtan också i ett modernt och sekulariserat land som Sverige. Utifrån antropologiska och filosofiska perspektiv argumenterar Mikael Kurkiala för att kyrkan, med sitt rika arv av berättelser, riter och rum, kunde inta en viktig roll i den ekologiska, sociala och andliga kris som vårt samhälle befinner sig i.

Materiell välfärd och existentiell hållbarhet går inte hand i hand. Vi omges av ett överflöd av prylar och ett larmande utbud av underhållning och distraktioner. Samtidigt tystnar samtalen, det sociala kittet krackelerar och ekosystemen hotas av kollaps. Vad fattas oss? ”Människan är religiös, inte för att hon bär på vissa trosföreställningar utan för att hennes längtan efter att bli hel är inskriven i själva hennes väsen”, menar Mikael Kurkiala och argumenterar för behovet av ett existentiellt språk som ger människan tillhörighet i världen.

Religiösa traditioner bär ofta på djupa insikter om människans inre och kunde därför inta en viktig roll i den kris vi befinner oss i. Kyrkan förvaltar ett rikt arv av berättelser, riter och rum som laddats av tidigare generationers längtan, förtvivlan och glädje. Men det är en utmaning att göra detta arv tillgängligt i en tid där tempot skruvas upp och överskottet på information gör det allt svårare för oss att finna fokus och närvaro.

"En av förra årets mest läsvärda böcker var den svenska antropologen Mikael Kurkialas ”När själen går i exil”, som med stark personlig insats undersöker religionens roll i vår tids existentiella och ekologiska kris. Kurkiala menar att tron är närvarande i vårt samhälle som en frånvaro, ungefär som en stulen tavla på ett museum: ”I en avsakraliserad värld är Gud närvarande som en frånvaro. Vi tittar in i tomrummet och sörjer och förundras.”" Björn Wiman, DN

"Antropologen Kurkiala har tidigare undersökt lakotaindianernas kultur, men vänder nu blicken mot vår egen. Han noterar att materiellt överflöd leder till ekologisk och existentiell kris, samtidigt som digitaliseringen splittrar och slungar oss mot ytan. Klockrena kulturanalyser..." Joel Halldorf, Expressen kultur 2019-12-17.

"Kurkiala skriver också personligt och poetiskt om att söka ett existentiellt språk. Den här boken engagerar och stimulerar till fördjupning och reflektion." Håkan Stenow, BTJ-häftet nr 20, 2019.

"Kurkiala menar att den religiösa impulsen är djupt rotad i det mänskliga – och varnar för baksidorna hos det sekulära samhället....Kurkiala har skrivit en bok som gapar över mycket, men som också har mycket att ge. Jag kommer att bära med mig den länge, funderingarna poppar upp en efter en."  Anders K Gustafsson, Dalarnas tidningar.

”När själen går i exil är en klok bok med flyt, värme och ibland rentav poetiska dimensioner i språket. Lätt att närma sig, men med resonemang som tvingar till eftertanke och bearbetning." Henrik Othman, Österbottens Tidning

Fransk succéroman om Gaza och läsandets revolutionära kraft.

På en gata mitt i ett sönderbombat Gaza sitter en gammal man omgiven av staplar av gulnade böcker. Trots att allt omkring honom håller på att raseras fortsätter han att hålla bokhandeln öppen, att läsa och samtala.

När en ung fransk fotograf riktar kameran mot honom blir det början på en oväntad vänskap. Bokhandlaren bjuder fotografen på en kopp te och börjar berätta sin egen dramatiska livshistoria.

Mannen som läste böcker är en stark och poetisk roman om litteraturens roll i tider av krig, förlust och exil. Den är en kärleksförklaring till läsandet som tröst och uppror, ett ömsint och förkrossande vittnesmål om Gaza, och en universell berättelse om vad det innebär att vara människa.

Hanna kommer till Madrid för att arbeta på Pradomuseet och allt i staden är inbjudande och förföriskt. En kväll träffar hon en grupp färgstarka unga svenskar som bestämt sig för att maximera sin tid i metropolen, som ägnar varje het sommarnatt åt att krama musten ur livet. Hanna dras till deras förtrollade krets, ivrig att få deras bekräftelse. Men de har resurser som hon inte har och efter hand fastnar hon i en härva av lögner och dubbelspel som riskerar att få fruktansvärda konsekvenser. Kommer de inse vem hon egentligen är?

"Gruppen" är en febrig och gastkramande psykologisk roman om tillhörighet och utanförskap, drömmar och besatthet. Det är Sigge Eklunds första roman sedan den uppmärksammade "In i labyrinten" från 2014.

"Vad gör Sigge Eklund i en tid när nästan alla skriver utvecklingsromaner? Han ger oss en slukvänlig berättelse om osunda men inte orimliga begär, som just för att den saknar tydlig kritisk udd skapar en intressant förvirring kring vad framgång och äkthet faktiskt är."

Lyra Ekström Lindbäck, Expressen

"Sigge Eklund är på många sätt en skicklig berättare och visar ännu en gång prov på psykologisk skärpa. Men 'Gruppen" är också en roman om klasstillhörighet. Ett återkommande inslag är överklassens attityder och konkreta maktmarkörer och Hannas ständiga känsla av underlägsenhet gentemot de andra, dem som hon försöker att efterlikna […] allt svårare att lägga ifrån sig, och utgången är befriande osäker ända fram till slutet."

Torun Börtz, Borås Tidning

"Hans personporträtt är inkännande och oförlåtande på samma gång, och sökarljuset sveper över det vi inte vill kännas vid hos oss själva: att vi är för hungriga efter kontakt, ibland så att vi vill sluka, eller bli, de människor på vilka vi projicerar vår längtan. Att det kanske inte är sant att vi vill 'vara bra människor'. Inte hela tiden."

Martina Montelius, Göteborgs-Posten

"För att läsa Eklund bör man glömma mediepersonen och koncentrera sig på verket. Faktum är att han är en bra författare: stilistiskt säker och med en förmåga att skapa stämningar med prosan och ett dramatiskt sug i berättelsen."

Oline Stig, Sydsvenskan

"Smidig underhållning, och det är sannerligen inget man snyter ur näsan."

Jenny Teleman, Kulturnytt SR

"Själv uppskattar jag att få dras in i en fängslande berättelse utan de egoältande drag som har kommit att dominera den svenska samtidslitteraturen utanför bästsäljarlistornas krim och romance […] storartad underhållning."

Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad

Kära främling. Är du hemma? Känner du dig hemma? Hur länge till? 

Över hela världen ökar antalet flyktingar och landsförvisade, fördrivna och egendomslösa, politiskt hemlösa och ekonomiskt utestängda. När fler och fler fördrivs från sina hem föds allt större behov av en ny tillhörighet och gemenskap.  Det har gått tio år sedan författaren Ece Temelkuran lämnade sitt hemland Turkiet. Allt sedan dess har hon verkat som en politisk Kassandra och i böcker och samtal varnat för fascismen och hur enkelt den kan smyga sig på och få grepp, även där folk tror det vara en fullkomlig omöjlighet. År 2019 kom boken How to loose a country ut i vilken hon beskriver hur lätt en demokrati kan slå över i diktatur. Nu står vi inför en mängd konkurrerande kriser och för varje dag som går blir det allt tydligare att ingen institution är så solid att den inte kan förvandlas till stoft, att inget hem är så starkt att det inte kan förstöras. 

Ece Temelkurans nya bok Främlingsnationen – Ett hem för de hemfördrivna är en personlig och klarsynt text där hon i brevform skriver från en främling till en annan om hemlöshetens villkor. Det är hjärtskärande, emellanåt ironiskt skämtsamt, alltid politiskt knivskarpt. Med värme och djup omvärderar Temelkuran begrepp som exil, migration och hem och visar på möjligheten att återuppbygga ett hem i främlingskapets gemenskap. 

"Temelkuran bjuder in läsaren i de brev hon skriver från det skälvande nuet. (...) Främlingsnationen är en gripande bok om en ödesdiger framtid som inte lämnar någon oberörd, i en fantastisk översättning av Nika Abiri som fångat det lyriska i språket samtidigt som den dova, skarpa tonen för oss framåt. Helhetsbetyg: 5 (av 5)" BTJ, Lovisa Granath Brodin

"en kraftfullt egensinnig prosa till slut fått ett hem på svenska (...) Att läsa Främlingsnationen är som att hålla en karta upp och ner, på ren trots. Och att inse vad som står på spel." Dagens Nyheter

De forna vännerna separeras efter bärgningen av guldet och tvingas på olika håll i exil. De befinner sig nu på flykt undan Mossad och andra dolda krafter som väckts till liv. Deras egen tillvaro har vänts upp och ner och ingen av dem kan återvända till det som varit. Allt de kan göra nu är att försöka överleva. Frågan är om ensam är stark, eller om samarbete är enda vägen. Eller om girigheten släppt klorna den satt i dem. För guldet ligger nu gömt i en nedlagd gruva, ruvande i mörkret som en förbannelse. I spillrorna av deras relationer dyker en ny fiende upp: åklagaren Freya Nord från särskilda utredningar som undersöker inspektör Ceders nedlagda försäkringsärende och försvinnande. Hon tänker gå till botten med utredningen och hittar snart spår till andra försvunna personer. Och till en fjällsjö utan namn …

På 1970- och 80-talet kom tusentals politiska flyktingar från Chile, Uruguay och Argentina till Sverige. De var ofta vänsteraktivister och förföljdes av militärdiktaturerna i sina hemländer. I Sverige engagerade de sig i solidaritetsrörelser, grundade föreningar och fortsatte vara politiskt aktiva. Erfarenheterna har lämnat stora avtryck både inom vänstern och i det svenska samhället.

I Frihetens fönster reflekterar två generationer över hur livet kom att utveckla sig, politiskt, socialt och kulturellt. Boken sätter ljuset på motstånd, skapande och aktivism som spänner över ett halvt sekel.

Boken är rikt illustrerad, med ett fyrtiotal affischer och annat material.

Dharana Favilla är född i Uruguay 1972 och kom till Sverige vid fem års ålder som barn till politiska flyktingar. Hon är pedagog och projektledare och arbetar idag som utvecklingsledare med frågor kring ungdomar och civilsamhälle. Gabriel Kuhn är född i Österrike 1972 och flyttade till Sverige 2007. Han skriver regelbundet om svensk politik för tysk- och engelskspråkiga medier. Bland hans böcker finns Liberating Sápmi: Indigenous Resistance in Europe's Far North (2020) och Die Linke in Schweden (2022).