Visar resultat för..."Kärlek måste"

"Först nu är det som att hon förstår. My är död.   

Det finns så mycket jag skulle vilja berätta. Hur mycket jag tycker om My och hur viktig hon är för mig. Att ingen någonsin kommer kunna ta hennes plats. Hur säger man till någon som snart ska dö att de inte får dö, att de inte kan dö, för då kommer jag också att göra det. Jag kommer inte klara mig utan My. Det går bara inte.  

Mamma och pappa fattar ingenting. De bara pratar om att jag måste vara med andra kompisar också. Jag vet inte hur många gånger de har sagt det. Och att allt kommer att bli bra. Ingenting kommer bli bra, det kommer bara att bli hemskt."  

När Moas bästa kompis får cancer och dör, är det som om Moa också gör det. Hur ska hon kunna leva vidare när My är borta? Det gör så ont att Moa inte orkar känna någonting längre. Och hon orkar absolut inte höra alla fråga henne hur hon mår och om de kan göra något. Till slut är det de hon varit mest arg på, som får henne att bestämma sig. Hon måste livet leva.     

Den som måste livet leva är en bok om att leva. Om cancer, död och sorg men också om vänskap, kärlek och glädje. Läs också Den som måste döden dö, boken om Moas bästa vän My.

"Nu är det snart dags. Jag ska dö.

Det finns så mycket jag skulle vilja berätta. Men jag kommer inte hinna det. Ingen läkare kan säga hur lång tid jag har kvar att leva, men jag kan se i deras ögon och höra på deras röster, att det inte är långt kvar. 

I bland är jag rädd, ofta på natten när jag inte kan sova. Då kommer tankarna om vad som händer när man dör och hur man gör? Är det som att man tar ett hopp, rakt ut i vad-det-nu-är. Eller händer det bara? Jag är snart färdig, jag måste bara komma på hur jag ska kunna säga hej då till Moa först."

För ett och ett halvt år sen fick My cancer. Och nu ska hon dö. Nu, när hon precis håller på att få en pojkvän. Nu, när det precis är på väg att bli jul. Men det gör inte så mycket längre. Att hon ska dö alltså. My tycker ändå att hon haft ett bra liv. Dessutom är hon så trött. Hela tiden. Men hur ska hon kunna säga hej då till sin bästa kompis? Hur gör man när man säger hej då för alltid?    

Den som måste döden dö är en bok om att dö. Om vänskap, familj, sorg, cancer och om livet och kärleken. Läs också Den som måste livet leva, boken om Mys bästa vän Moa, som lever vidare när My dör.

"Först nu är det som att hon förstår. My är död. "

Det finns så mycket jag skulle vilja berätta. Hur mycket jag tycker om My och hur viktig hon är för mig. Att ingen någonsin kommer kunna ta hennes plats. Hur säger man till någon som snart ska dö att de inte får dö, att de inte kan dö, för då kommer jag också att göra det. Jag kommer inte klara mig utan My. Det går bara inte.  

Mamma och pappa fattar ingenting. De bara pratar om att jag måste vara med andra kompisar också. Jag vet inte hur många gånger de har sagt det. Och att allt kommer att bli bra. Ingenting kommer bli bra, det kommer bara att bli hemskt.  

När Moas bästa kompis får cancer och dör, är det som om Moa också gör det. Hur ska hon kunna leva vidare när My är borta? Det gör så ont att Moa inte orkar känna någonting längre. Och hon orkar absolut inte höra alla fråga henne hur hon mår och om de kan göra något. Till slut är det de hon varit mest arg på, som får henne att bestämma sig. Hon måste livet leva.     

Den som måste livet leva är en bok om att leva. Om cancer, död och sorg men också om vänskap, kärlek och glädje. Läs också Den som måste döden dö, boken om Moas bästa vän My.

Sällsynt poetisk debutroman om Kim och Ulrik, bästisar i en liten svensk stad mitt ute i de stora skogarna. Kim är den återhållsamma iakttagaren som följer med den ständigt aktive Ulrik, de går på fester och spyr utanför, försöker undvika de plågsamma stöddiga killarna, bländas båda av Isabelle. Anna Lindberg fångar allt exakt, igenkänningen är total, men hennes sätt att berätta ger vardagen en ny märklig lyster.

- Lotta Olsson, Dagens Nyheter

Vilken fin skildring av ungas hudlösa, smärtsamma livskänsla det här är!

- Yukiko Duke, Vi Läser

Anna Lindberg debuterar med en ungdomsbok som nästan skulle kunna vara en vuxenroman. Det är en skoningslös inifrånskildring, på liv och död, av en tonårstillvaro.

- Kajsa Öberg Lindsten, Göteborgs-Posten

När en debutant skriver så här obehagligt bra kan jag bara bäva inför kommande böcker.

- Sebastian Lönnlöv, Litteraturmagazinet

Lindberg skildrar stilsäkert tonårens rastlöshet och utsatthet, osäkerhet och tvärsäkerhet. Dramatiken är nedtonad, tonen återhållen, nästan sval, och inte minst skildringen av vuxenvärlden är på en gång typisk ungdomsromaner och väldigt drabbande.

- Ella Andrén, Dagens Bok

Språket är stilsäkert och stämningsfullt, mycket välskrivet och med samma lätt melankoliska ton som präglar romanen i övrigt. Det här är verkligen en spännande debut av en författare som jag hoppas få läsa mycket mer av i framtiden.

- Hallands Nyheter

En smärtsam men också poetisk uppväxtskildring med karaktärer är så levande att man redan saknar dem när sista sidan är läst.

Miljoner skäl till kärlekLucy Campbell kan knappt tro sina öron när hon får veta att hon ärvt sin arbetsgivares förmögenhet. Men chefens familj protesterar och mest stridslysten är Oliver Drake. Trots sitt oförskämda beteende får han Lucys hjärta att smälta. Och bättre blir det inte av att han kommer med ett frestande förslag.Vända bladCarol Snow har sina skäl att inte våga lita på en man igen, men hennes kollega Henry Wells är övertygad om att det finns mer bakom hennes frostiga fasad. Alla hjärtans dag närmar sig och vilken dag skulle passa bättre för att få en istapp att tina?Det måste vara ödetMiljardären Simon Bradley är ordningen själv – strukturerad och organiserad. Barnboksförfattaren Tula Barrons är raka motsatsen – kaotisk och småslarvig. Snart ska deras vägar korsas och det kommer att slå gnistor om det mötet.

En småstad i Sverige. Ett Konsum, en pizzeria, raggarbilar, mopeder och inte så mycket mer. Här bor Kim och hennes bästa vän Ulrik; "Ulrik som lärt mig hoppa med cykeln upp på trottoarkanter och över vattenpölar, lärt mig springa så fort att jag fick blodsmak i munnen, att rulla cigaretter och att ligga på ett tak och bara andas. Och det spelade ingen roll om jag var bäst i klassen på att komma ihåg ordningen på kungarna eller vad det nu var fröken tyckte att jag var bra på, det var ändå inte det som räknades."

De passar inte riktigt in, men de har i alla fall varandra. Så flyttar Isabelle dit - jämnårig med dem båda, världsvan och vacker. Både Kim och Ulrik faller hejdlöst för henne, och plötsligt rubbas vänskapsbalansen. Kim stör sig mer och mer på Ulrik. Och hon vet att hon kommer att gå sönder om inget händer mellan henne och Isabelle.

Debutanten Anna Lindberg fångar precis känslorna och stämningarna från högstadietidens småstad. Karaktärerna är så levande att man redan saknar dem när sista sidan är läst. En smärtsam men också poetisk uppväxtskildring som för tankarna till Fucking Åmål, En kärlekshistoria och Apflickorna.

”Inte visste hon att vem som helst kan bli ett ödehus. Över en dag kunde det gå, att bli något nödtorftigt uppstagat, något som höll på att falla samman.

Den dagen.

Jag förlorar orden när jag går tillbaka till den dagen. Det blir inga kvar.”

När Evas pappa oväntat dör på sovrumsgolvet hemma i Luleå går hela hennes tillvaro, ja, till och med hon själv, itu. Pappa var tryggheten, hennes norrbottniska rotsystem. Nu vet hon inte hur hon ska förhålla sig till det som är hennes barndoms trakter, dem hon lämnade nitton år gammal påhejad av den flyttpolitik som tömde glesbygden på ungt blod. Eller vad hon ska göra med det kära Marliden, farmor och farfars gård som hon nu har att sköta ihop med den impulsiva och snåla farbror Birger. Och så är det Larsa, som rasat in i hennes liv med truliga tonårsbarn och en mer än normalt svartsjuk exfru. Inte är hon förmögen att älska någon nu?

”Alla måste söderut” är en varm och vemodig roman om kärlek och sorg, och om den identitetskris som ofta drabbar den som lämnat sin uppväxtort och klasstillhörighet för att påbörja ett nytt liv. Om längtan hem – var eller vad det nu är.

”Inte visste hon att vem som helst kan bli ett ödehus. Över en dag kunde det gå, att bli något nödtorftigt uppstagat, något som höll på att falla samman.

Den dagen.

Jag förlorar orden när jag går tillbaka till den dagen. Det blir inga kvar.”

När Evas pappa oväntat dör på sovrumsgolvet hemma i Luleå går hela hennes tillvaro, ja, till och med hon själv, itu. Pappa var tryggheten, hennes norrbottniska rotsystem. Nu vet hon inte hur hon ska förhålla sig till det som är hennes barndoms trakter, dem hon lämnade nitton år gammal påhejad av den flyttpolitik som tömde glesbygden på ungt blod. Eller vad hon ska göra med det kära Marliden, farmor och farfars gård som hon nu har att sköta ihop med den impulsiva och snåla farbror Birger. Och så är det Larsa, som rasat in i hennes liv med truliga tonårsbarn och en mer än normalt svartsjuk exfru. Inte är hon förmögen att älska någon nu?

”Alla måste söderut” är en varm och vemodig roman om kärlek och sorg, och om den identitetskris som ofta drabbar den som lämnat sin uppväxtort och klasstillhörighet för att påbörja ett nytt liv. Om längtan hem – var eller vad det nu är.

Det är de sista dagarna på sommarlovet när Anna och Ludde träffas för första gången. De finner varandra direkt. Sen händer något som inte går att göra ogjort. Något som förändrar allt. Ett övergrepp.

I Lite kul måste man ha möter vi offret och förövaren och får samma historia berättad ur två olika perspektiv. Boken är skriven med en rak, enkel och tydlig text.   

Det är en viktig bok som väcker känslor och frågor. Den handlar om skuld och skam, grupptryck och civilkurage, samtycke och ansvar, kompisar och ensamhet. Hur kan det hända? Kan man förlåta någon som gjort en så illa? Lite kul måste man ha inger hopp om förändring. För det finns hjälp att få, både för offer och förövare, och för oss som ser på.

Åsa Karsin debuterar som ungdomsboksförfattare med en roman som inbjuder till diskussion. Hon har tidigare skrivit flera uppskattade böcker för mindre barn, bland annat bilderböckerna om Lilla Lena och kapitelböckerna om hunden Bosse.

Det måste gå är en ungdomsroman om våndan och kraften i en ung förälskelse och om onödiga missförstånd. Samtidigt är det en berättelse om vikten av att prata och reda ut innan det går för långt. Det är en roman om vad tystnaden om det svåra kan göra med oss, om att lägga skulden där den hör hemma, och om den tuffa vägen ut ur förtvivlan till en ljus framtid utan skuld och skam.

Boken är en fristående uppföljare till Ulla M. Nissens första ungdomsroman De kommer ändå inte tro mig där Elsa blev övertalad av sin bästa kompis att polisanmäla ett sexuellt övergrepp som hon blev utsatt för på en fest. I den andra boken möter vi Elsa igen som nu kämpar med konsekvenserna av övergreppet och ätstörningar. Hon ångrar polisanmälan och skäms, allt känns mycket värre. Det är en gripande och hoppfull ungdomsroman som belyser problematiken i att tiga efter övergrepp, och om hur oerhört viktigt det är att lyfta upp obekväma skam- och skuldbelagda frågor till ytan.

”Inte visste hon att vem som helst kan bli ett ödehus. Över en dag kunde det gå, att bli något nödtorftigt uppstagat, något som höll på att falla samman.

Den dagen.

Jag förlorar orden när jag går tillbaka till den dagen. Det blir inga kvar.”

När Evas pappa oväntat dör på sovrumsgolvet hemma i Luleå går hela hennes tillvaro, ja, till och med hon själv, itu. Pappa var tryggheten, hennes norrbottniska rotsystem. Nu vet hon inte hur hon ska förhålla sig till det som är hennes barndoms trakter, dem hon lämnade nitton år gammal påhejad av den flyttpolitik som tömde glesbygden på ungt blod. Eller vad hon ska göra med det kära Marliden, farmor och farfars gård som hon nu har att sköta ihop med den impulsiva och snåla farbror Birger. Och så är det Larsa, som rasat in i hennes liv med truliga tonårsbarn och en mer än normalt svartsjuk exfru. Inte är hon förmögen att älska någon nu?

”Alla måste söderut” är en varm och vemodig roman om kärlek och sorg, och om den identitetskris som ofta drabbar den som lämnat sin uppväxtort och klasstillhörighet för att påbörja ett nytt liv. Om längtan hem – var eller vad det nu är.

”Inte visste hon att vem som helst kan bli ett ödehus. Över en dag kunde det gå, att bli något nödtorftigt uppstagat, något som höll på att falla samman.

Den dagen.

Jag förlorar orden när jag går tillbaka till den dagen. Det blir inga kvar.”

När Evas pappa oväntat dör på sovrumsgolvet hemma i Luleå går hela hennes tillvaro, ja, till och med hon själv, itu. Pappa var tryggheten, hennes norrbottniska rotsystem. Nu vet hon inte hur hon ska förhålla sig till det som är hennes barndoms trakter, dem hon lämnade nitton år gammal påhejad av den flyttpolitik som tömde glesbygden på ungt blod. Eller vad hon ska göra med det kära Marliden, farmor och farfars gård som hon nu har att sköta ihop med den impulsiva och snåla farbror Birger. Och så är det Larsa, som rasat in i hennes liv med truliga tonårsbarn och en mer än normalt svartsjuk exfru. Inte är hon förmögen att älska någon nu?

”Alla måste söderut” är en varm och vemodig roman om kärlek och sorg, och om den identitetskris som ofta drabbar den som lämnat sin uppväxtort och klasstillhörighet för att påbörja ett nytt liv. Om längtan hem – var eller vad det nu är.

Tidigare visste nog ingen vad som egentligen hände på den där festen. Nu undrar Elsa om alla vet. Skammen, rädslan och allt annat är värre. Hon skulle aldrig låtit Lilian dra iväg med henne till polisen.

Dessutom uppstår sprickor i vänskapen när Elsa och den nya killen Alexander kommer varandra närmare.

Isak är världens finaste, den perfekta killen, men de kan ju inte vara tillsammans. Och vad pratar han och Lilian om hela tiden?

Elsa vill bara att livet ska vara som vanligt, trots allting som hon tvingas hantera efter det sexuella övergreppet. Men hur ska hon orka? Och ska hon våga berätta för Isak?

Det måste gå är den fristående fortsättningen på De kommer ändå inte tro mig. Det är en stark men positiv skildring av kärlek och vänskap. Och om att reda ut svåra frågor innan det går för långt.

Ulla Nissen vill med boken visa hur en persons erfarenheter av tiden efter ett sexuellt övergrepp kan se ut. Men det kan upplevas väldigt olika, beroende på en mängd olika faktorer.

”Berättelsen kommer att hjälpa många ungdomar att våga berätta och ta steget att söka hjälp.” – BTJ-häftet nr 19, 2018, lektör Charlotte Nordenfelt

Ulla M. Nissen föddes i Norrköping och växte upp i norra Sverige, men bor idag i Täby. Hon har arbetat med information, marknadsföring och journalistik, och utbildningarna har de senaste åren kompletterats med skrivkurser. Ulla drömde aldrig om att bli författare men hon hade något viktigt att berätta.

Bakom de båda ungdomsromanerna De kommer ändå inte tro mig och Det måste gå ligger erfarenheter av att människor i Ullas närhet har utsatts för sexuella övergrepp.

Tidigare visste nog ingen vad som egentligen hände på den där festen. Nu undrar Elsa om alla vet. Skammen, rädslan och allt annat är värre. Hon skulle aldrig låtit Lilian dra iväg med henne till polisen.

Dessutom uppstår sprickor i vänskapen när Elsa och den nya killen Alexander kommer varandra närmare.

Isak är världens finaste, den perfekta killen, men de kan ju inte vara tillsammans. Och vad pratar han och Lilian om hela tiden?

Elsa vill bara att livet ska vara som vanligt, trots allting som hon tvingas hantera efter det sexuella övergreppet. Men hur ska hon orka? Och ska hon våga berätta för Isak?

Det måste gå är den fristående fortsättningen på De kommer ändå inte tro mig. Det är en stark men positiv skildring av kärlek och vänskap. Och om att reda ut svåra frågor innan det går för långt.

Ulla Nissen vill med boken visa hur en persons erfarenheter av tiden efter ett sexuellt övergrepp kan se ut. Men det kan upplevas väldigt olika, beroende på en mängd olika faktorer.

”Berättelsen kommer att hjälpa många ungdomar att våga berätta och ta steget att söka hjälp.” – BTJ-häftet nr 19, 2018, lektör Charlotte Nordenfelt

Ulla M. Nissen föddes i Norrköping och växte upp i norra Sverige, men bor idag i Täby. Hon har arbetat med information, marknadsföring och journalistik, och utbildningarna har de senaste åren kompletterats med skrivkurser. Ulla drömde aldrig om att bli författare men hon hade något viktigt att berätta.

Bakom de båda ungdomsromanerna De kommer ändå inte tro mig och Det måste gå ligger erfarenheter av att människor i Ullas närhet har utsatts för sexuella övergrepp.