Visar resultat för..."Liksom"

”Älven är en roman som låter oss förstå vår egen samtid, och med vars hjälp vi kanske kan närma oss livets innersta väsen. Den är, minst sagt, storslagen.” Upsala Nya Tidning

"Nödvändig läsning." Kulturnytt, SR

Lapplandskriget 1944. Flickans pappa är ute i kriget som redan tagit hennes bröder och hennes gravida mamma har lämnat gården tillsammans med Farbror. Tillsammans med en piga, själv evakuerad från Karelen, och granngårdens kopiga och en liten pojke samt all deras boskap, ansluter flickan sig till den stora vandringen genom det krigshärjade finska Lappland, för att komma i säkerhet på andra sidan vattnet. Det är en marsch fylld av strapatser; hunger, kyla, höstens framfart och ett virrvarr av människor och djur på väg undan kriget. ”Älven” är på en gång tidlös och dagsaktuell.

Rosa Liksom skildrar ett stycke närhistoria som belyser en undanskymd företeelse – de svenska flyktinglägren under krigsårens slutskede och evakueringen av den finska Tornedalens befolkning.

En kylig nordost bar på balalajkans syrliga toner. På rälsen vilade utmattade och tysta lokomotiv. Den mjölkvita himlen, som hastigt ramlade ner, började slänga en kylig snömodd över marken som piskats av den vintriga vinden, hela rymden var fylld av en nedslående tristess.

En arkitektstuderande ung kvinna tar Transsibiriska järnvägen mot Ulan Bator för att studera grottmålningar. Hon delar kupé med en vodkapimplande buse på väg till ett bygge. I den lilla trånga kupén möter öst väst och under den flera veckor långa resan berättar den manschauvinistiske mördaren hårresande historier om sitt liv och om sitt land, Sovjet.

Kupé nr 6 är en kompakt, poetisk och mångbottnad historia om en tågresa genom 1980-talets Sovjetunionen.

”Humorn som föds ur Rosa Liksoms tillspetsningar och snabba vändningar är skoningslös och absurd. Med till synes enkla penseldrag får Liksom fram enskilda människoöden och ett helt lands historia”, stod det i motiveringen när Rosa Liksom fick Finlands största litterära pris, det prestigefulla Finlandiapriset 2011 för Kupé nr 6.

”Älven är en roman som låter oss förstå vår egen samtid, och med vars hjälp vi kanske kan närma oss livets innersta väsen. Den är, minst sagt, storslagen.” Upsala Nya Tidning

"Nödvändig läsning." Kulturnytt, SR

Lapplandskriget 1944. Flickans pappa är ute i kriget som redan tagit hennes bröder och hennes gravida mamma har lämnat gården tillsammans med Farbror. Tillsammans med en piga, själv evakuerad från Karelen, och granngårdens kopiga och en liten pojke samt all deras boskap, ansluter flickan sig till den stora vandringen genom det krigshärjade finska Lappland, för att komma i säkerhet på andra sidan vattnet. Det är en marsch fylld av strapatser; hunger, kyla, höstens framfart och ett virrvarr av människor och djur på väg undan kriget. ”Älven” är på en gång tidlös och dagsaktuell.

Rosa Liksom skildrar ett stycke närhistoria som belyser en undanskymd företeelse – de svenska flyktinglägren under krigsårens slutskede och evakueringen av den finska Tornedalens befolkning.

En äldre kvinna blickar tillbaka på sitt liv. På uppväxten i den nationalistiska krets där fadern ingick. På livet med den trettio år äldre mannen, han som är överste i en nazistisk armé, och deras inledande förälskelse som övergår i ett stormigt äktenskap.

"Överstinnan" är en berättelse om Finland och dess historia. Om ett land som tvingades till strid mot både Ryssland och Tredje Riket. Och om de nationella såren som kanske aldrig kommer att läka.

”Älven är en roman som låter oss förstå vår egen samtid, och med vars hjälp vi kanske kan närma oss livets innersta väsen. Den är, minst sagt, storslagen.” Upsala Nya Tidning

"Nödvändig läsning." Kulturnytt, SR

Lapplandskriget 1944. Flickans pappa är ute i kriget som redan tagit hennes bröder och hennes gravida mamma har lämnat gården tillsammans med Farbror. Tillsammans med en piga, själv evakuerad från Karelen, och granngårdens kopiga och en liten pojke samt all deras boskap, ansluter flickan sig till den stora vandringen genom det krigshärjade finska Lappland, för att komma i säkerhet på andra sidan vattnet. Det är en marsch fylld av strapatser; hunger, kyla, höstens framfart och ett virrvarr av människor och djur på väg undan kriget. ”Älven” är på en gång tidlös och dagsaktuell.

Rosa Liksom skildrar ett stycke närhistoria som belyser en undanskymd företeelse – de svenska flyktinglägren under krigsårens slutskede och evakueringen av den finska Tornedalens befolkning.

En kylig nordost bar på balalajkans syrliga toner. På rälsen vilade utmattade och tysta lokomotiv. Den mjölkvita himlen, som hastigt ramlade ner, började slänga en kylig snömodd över marken som piskats av den vintriga vinden, hela rymden var fylld av en nedslående tristess.

En arkitektstuderande ung kvinna tar Transsibiriska järnvägen mot Ulan Bator för att studera grottmålningar. Hon delar kupé med en vodkapimplande buse på väg till ett bygge. I den lilla trånga kupén möter öst väst och under den flera veckor långa resan berättar den manschauvinistiske mördaren hårresande historier om sitt liv och om sitt land, Sovjet.

Kupé nr 6 är en kompakt, poetisk och mångbottnad historia om en tågresa genom 1980-talets Sovjetunionen.

”Humorn som föds ur Rosa Liksoms tillspetsningar och snabba vändningar är skoningslös och absurd. Med till synes enkla penseldrag får Liksom fram enskilda människoöden och ett helt lands historia”, stod det i motiveringen när Rosa Liksom fick Finlands största litterära pris, det prestigefulla Finlandiapriset 2011 för Kupé nr 6.

A bold, dark-hued novel by a writer who “conjures beauty from the ugliest of things” (The Wall Street Journal)In the final twilit moments of her life, an elderly woman looks back on her years in the thrall of fascism and Nazism. Both her authoritarian tendencies and her ecstatic engagement with the natural world are vividly and terrifyingly evoked in The Colonel’s Wife, an astonishing and brave novel that resonates painfully with our own strained political moment.At once complex and hideous, sexually liberated and sympathetic to the darkest of political movements, the narrator describes her childhood as the daughter of a member of the right-wing Finnish Whites before World War II, and the way she became involved with and eventually married the Colonel, who was thirty years her senior. During the war, he came and went as they fraternized with the Nazi elite and retreated together into the deepest northern wilds. As both the marriage and the war turn increasingly dark and destructive, Rosa Liksom renders a complex and unsavory character in a prose style that is striking in its paradoxical beauty. Based on a true story, The Colonel’s Wife is both a brilliant portrayal of an individual psychology and a stark warning about the perils of nationalism.

"Solen gick i kvav.

Lejonet augusti

skakade man, men utan att resa sig.

Hettan

- utan ljus, utan glöd, endast hetta -

tryckte inte minst mig mot marken."

Majken Johansson (1930-1993) var verksam inom Frälsningsarmén och ar en av de mest uppmärksammade lyrikerna som debuterade på femtiotalet. Hon behandlar sina ofta personliga och brännbara ämnen med ironisk distans och språklig virtuositet. Hennes lyrik är fylld av personligt, andligt konfliktstoff. Liksom överlämnad gavs ut första gången 1965.

"De håller fast mig! ropade jag. Säg till dem! Få dem att sluta!Vilka då? sa hon.Barnen så klart! ropade jag.Vilka barn?Julia såg sig omkring, vände sig mot alla de barn som stod runt omkring henne.Här är bara du och jag! utbrast hon."Liksom helt magiskt är en samling av tolv fantastiska berättelser. Vissa är spännande, vissa roliga och vissa är riktigt, riktigt läskiga. Vi får träffa Viktor som får ett magiskt halsband, Lara som kan se spöken och Jamila som vill vara någon helt annan ...Historierna är sinsemellan helt olika, men den röda tråden är det övernaturliga inslaget som på ett självklart och enkelt sätt vävs in i vardagen, något som tillsammans med det rappa och enkla språket har blivit Mårten Melins signum.Formatet med flera kortare historier är kul och läsvänligt och gör boken omväxlande. Här finns något för alla, vare sig man gillar skräck, kärlek eller vänskap.

En kylig nordost bar på balalajkans syrliga toner. På rälsen vilade utmattade och tysta lokomotiv. Den mjölkvita himlen, som hastigt ramlade ner, började slänga en kylig snömodd över marken som piskats av den vintriga vinden, hela rymden var fylld av en nedslående tristess.

En arkitektstuderande ung kvinna tar Transsibiriska järnvägen mot Ulan Bator för att studera grottmålningar. Hon delar kupé med en vodkapimplande buse på väg till ett bygge. I den lilla trånga kupén möter öst väst och under den flera veckor långa resan berättar den manschauvinistiske mördaren hårresande historier om sitt liv och om sitt land, Sovjet.

Kupé nr 6 är en kompakt, poetisk och mångbottnad historia om en tågresa genom 1980-talets Sovjetunionen.

”Humorn som föds ur Rosa Liksoms tillspetsningar och snabba vändningar är skoningslös och absurd. Med till synes enkla penseldrag får Liksom fram enskilda människoöden och ett helt lands historia”, stod det i motiveringen när Rosa Liksom fick Finlands största litterära pris, det prestigefulla Finlandiapriset 2011 för Kupé nr 6.

Det var ju hon och Martin sen evigheter tillbaka. Och de skulle ha barn tillsammans nån gång. De hade ju bestämt det. Fast när Stina blev osäker och ville pausa träffade han en annan och fick barn nästan med en gång. Det barnet Stina skulle ha haft. På sitt arbete som administratör för svenskundervisning för invandrare träffar Stina Adam från Bangladesh. Han är varm och spännande, kanske kan han bli den far hon söker till sitt barn. Men Adams mamma blir sjuk och han reser tillbaka till Dhaka. Vad ska Stina göra med sin längtan? Ska hon resa efter? 

Stinas mamma börjar bli dement och tror allt oftare att Stina är hennes egen mamma.I en brevkonversation som startar på 1920-talet får vi följa Stinas mormors äventyrliga liv som slutar i ett stort svek. 

Man kan liksom inte ångra sig är en roman om att vara kvinna och mor i olika tidsåldrar, så olika och ändå så lika.  

Liksom tårar är en värld av spruckna vaser och tomma rum, där ordet blir en vän och språket en spegel. Genom målande bilder och närgångna reflektioner bjuder Jaleh Saliani in läsaren till en resa genom förlust, hopp och den envisa viljan att förstå och försonas med det som är.

PRESENTATIONJaleh Saliani är född i Iran men bosatt i Sverige sedan tre decennier.

Hon började skriva poesi under de år hon arbetade med människor som led av långvarig smärta. Temat i hennes dikter har sedan dess pendlat mellan smärtans och sorgens destinationer, och hon strävar efter att förbinda dessa två punkter med poesins befriande språk.

Liksom tårar är hennes andra diktsamling.