Visar resultat för..."pratar"

Svensk skola hör till världens absolut bästa. Om du råkar ha högutbildade föräldrar. Om du inte har det, är det en helt annan historia. Varför accepterar vi att det är så här? Linnea Lindquist är skolledaren som utmanar och kräver ställningstagande. För allt börjar med att någon vågar vara obekväm och säger som det är: På den här skolan accepterar vi inte mobbning, islamism, stök, hedersförtryck, normbrytande beteende eller gangsterkultur – och det gör man ingen annanstans i samhället heller.Av rädsla att framstå som auktoritära och intoleranta har vi låtit hundratusentals elever komma ur den svenska skolan utan vare sig betyg eller framtidshopp. Det är en skam. Om man verkligen älskar sina elever är man inte rädd för att trampa dem på tårna. Då gör man allt som krävs för att de ska lyckas. Och om inte skolan utbildar eleverna, ger dem möjligheter att integreras och bidra till samhället – vem ska då göra det?*Linnea Lindquist är skolledare, debattör och skribent. Hon är lärare i samhällskunskap och religion, och har under nästan två decennier verkat i skolor i Stockholms och Göteborgs utanförskapsområden.

Efter att Haruki Murakami sålt sin jazzbar för att ägna sig åt skrivande på heltid började han springa för att hålla sig i form. Ett år senare sprang han ensam den klassiska stärckan från Aten till Marathon i stekande sol.Vad jag pratar om när jag pratar om löpning är Murakamis mest personliga bok och innehåller minnen och reflektioner från ett liv av löpning, fyllt av målmedvetenhet, värkande muskler och uppladdningar inför ständigt nya maratonlopp. Löpningen blir för honom en sammanbindande punkt i tillvaron - och på så sätt blir en text om löpning också en text om hans romaner och hans skrivande.Haruki Murakami, född 1949 i Kyoto, är en av dagens mest omtalade och hyllade författare. Genom att förena popkultur med en egensinnig magisk realism har han med sina romaner och novellsamlingar väckt stor uppmärksamhet och fått hängivna läsare världen över.

"intelligent, övertygande och intressant"

Svenska Dagbladet

"Någon borde ge henne ett pris för sin folkbildande insats"

Aftonbladet

"hisnande beskrivning av självhjälpsindustrin"

Dagens Nyheter

"Liv Strömquist har en språklåda med både visuell och verbal turbomotor, och för mottagaren framstår hon faktiskt som något av ett orakel, eller kanske snarare ett kärl vi kan gå till för att hämta bitar av vår samtid processade genom ett slags intellektuell tillnyktringsenhet."

Göteborgs-Posten

"Det är underhållande och tänkvärt, som vanligt. Som serieskapare är Strömquist unik och har närmast uppfunnit en egen genre. Och formmässigt blir hon bara bättre och bättre"

Sydsvenskan

Liv Strömquists tionde seriealbum är en självhjälpsbok mot självhjälp.Vi lever i en kultur som mer och mer handlar om att optimera vår hälsa för att leva länge, men som fortfarande saknar svaret på VARFÖR vi bara ska fortsätta pinna omkring på klotet så extremt jävla länge som det är fysiskt möjligt.I sin nya bok ger Liv Strömquist sju livsråd för att hjälpa mot livsråd. Vi möter experter, förebilder och livsrådgivare, som på olika sätt ägnat sig åt att ge råd: Ronald Reagans astrolog Carrol Righter, vars två vanligaste horoskopråd var ”var snygg” och ”var glad”, 1300-talshelgonet Katarina av Siena som svälte sig själv till döds, hertiginnan Meghan Markle som skrev ner levnadsråd på bananer till hemlösa sexarbetare, manfluencern Rollo Tomassi som ger män rådet att stå helt stilla i hallen för att hålla kärleken vid liv, instagrampsykologen Nicole LePera som uppmanar oss att sätta gränser för människor som exploaterar vårt emotionella kapital – och så den karibiske cirkusartisten Ludger Sylbaris, vars absolut bästa livsbeslut var att gå ut på stan, bli full och starta bråk.Med hjälp av filosofer, psykologer, sociologer och poeter diskuterar Liv Strömquist – som alltid med träffande humor och en knivskarp blick på samtiden – hur vi ska leva och varför.

Många män kämpar i det tysta. Stress, trötthet och känslor som skaver, men som är svåra att sätta ord på. Hur pratar man ens om sitt mående när man aldrig lärt sig hur?

I den här boken tar Björn Rudman, författaren bakom "Det är inte ditt fel att du är trött", ett helhetsgrepp om psykisk hälsa – skriven av en man, för män. Med raka förklaringar, värme och en ton som känns som ett riktigt bra samtal med en vän, får du verktyg som faktiskt fungerar.

Här får du inte bara lära dig hur du själv fungerar på insidan, utan också hur du kan vara som man, pappa och vän. Du får enkla strategier för att må bättre, en plan för vardagen och en väg tillbaka när livet känns som tyngst.

Precis som ett riktigt bra kompissnack ska vara – rakt, ärligt och fullt av det du faktiskt behöver höra.

Kvinnor som pratar är en skakande berättelse baserad på verkliga händelser bland mennoniter (en strikt hållen gren av kristendomen vars mest kända del är amish) i Bolivia. I den isolerade mennonitkolonin drogas och våldtas under flera år byns kvinnor om nätterna.

Många av kvinnorna tror att de blivit överfallna av demoner och deras vittnesmål avfärdas som kvinnlig hysteri. Nu samlas kvinnorna till rådslag om de ska stanna och förlåta eller ge sig av ut i en för dem okänd omvärld, de som inte tillåtits lära sig läsa och enbart pratar plattyska i ett spansktalande land.

Kvinnor som pratar är kanadensiska Miriam Toews explosiva roman vars rappa dialog trollbinder läsaren och om vilken Margaret Atwood skrivit:

Missa den inte! Denna fantastiska, sorgliga, chockerande, men gripande roman, baserad på verkliga händelser, kunde vara tagen direkt från Tjänarinnans berättelse. 

"En litterär liten pärla." - SvD

"Glöder med ett trollbindande sken." - Kulturnytt

"En stor läsupplevelse där både hjärta och hjärna tas i anspråk." - DN

"Explosion av smärta, skönhet, kärlek och intelligens." - Aftonbladet

"Intressant, vasst och roligt." - Sydsvenskan

Sagt om boken:Det är en användbar bok, ganska fri från det akademiska fikonspråk som alltför ofta tynger och sluter samtalet om rasism. Kulturnyheterna SVT

Yilmaz gör iakttagelsen att rasbegreppet är släkt med genusbegreppet; trots att det inte refererar till någon påtaglig verklighet äger det en social realitet och har högst påtagliga verkningar. Det tycker jag är en enormt fruktbar tanke som på ett fantastiskt sätt löser upp den hårda knuten kring rasbegreppet. Kulturnyheterna SVT

De egna erfarenheter som Seher Yilmaz beskriver av att inte få känna full tillhörighet i sitt eget födelseland är ögonöppnande. Dagens Nyheter

Boken är en långessä, en blandning av den personliga erfarenheten, teori och statistik, och den är i stora delar glasklar med sin pedagogiskt tydliga stilart. SvD

Den rediga pedagogiken, de omsorgsfulla förklaringarna och lättfattligheten, för tankarna till en annan politisk essä, nämligen Chimamanda Ngozi Adichies "Alla borde vara feminister". SvD

Vi blir alltmer medvetna om hur rasism inte bara är en fara för samhället utan hur den även påverkar individen. Att uppleva rasism och diskriminering är en psykologisk och känslomässig upplevelse som formar ditt sätt att relatera till omvärlden.

Med utgångpunkt i egna erfarenheter och forskning om ojämlikhet i Sverige synar Seher Yilmaz hur rasismen tar sig uttryck i det levda livet såväl som på strukturell nivå. Hon diskuterar några av vår tids mest omdebatterade frågor: klass, kön, meritokrati, identitetspolitik, välvilja, internalisering.

Med Vad jag pratar om när jag pratar om rasism begreppsliggör Seher Yilmaz rasism i ett svenskt sammanhang: hur ska vi prata om den, vilka ord och begrepp är användbara? Det är först när vi kan sätta ord på förhållanden som de också går att förändra.

Det är en ansträngning att verka som icke-vit i arbetslivet. Det är ansträngande att kämpa i motvind, att ständigt arbeta för att motbevisa stereotypa föreställningar och låga förväntningar, att göra rätt så att andra får följa efter. Och det är ansträngande att aldrig riktigt bli sedd så som man ser sig själv. Att välja mellan att vara omtyckt, eller vara sig själv.

"En klockren och gripande debutroman om första kärleken, vänskap, fula känslor och att begå misstag. Det är en autentisk tonårsskildring och dialogerna är verklighetstrogna med rappa repliker." BTJ

Bästa vännerna Maggi och Liv har just lämnat första året på gymnasiet bakom sig och nu väntar en lång sommar med lata dagar på stranden, sena nätter med kompisgänget och jobb på kyrkogården.

Allt hade kunnat vara perfekt, om det inte vore för Rasmus, som plötsligt är Livs stora kärlek och som får Maggi och Livs vänskap att kännas hal och främmande. Och så Alma, som inte orkade leva, och som Maggi inte kan sluta tänka på fast alla andra verkar gå vidare.

Så händer det som inte får hända. Gränser suddas ut, kroppar dras mot varandra och Maggi måste för första gången fråga sig vem hon är – och hur mycket hon är beredd att offra.

Johanna Hellners debutroman för unga vuxna, Vi pratar om allt (utom det), är en träffsäker samtidsskildring om brytpunkten mellan tonår och vuxenblivande och den smärtsamma insikten att inget varar för alltid.

Nominerad till Bookerpriset!

En kvinna som blivit känd genom sina virala inlägg på sociala medier åker jorden runt för att träffa sina dyrkande fans, helt och hållet uppslukad av internet eller som hon benämner det: portalen. Är vi i helvetet? frågar personerna i portalen varandra. Kommer vi bara fortsätta såhär tills vi dör?

Plötsligt tränger två meddelanden från hennes mamma igenom hinnan: Nåt har gått fel, och Hur fort kan du komma hit? Medan det verkliga livet krockar med den alltmer barocka portalen konfronterar kvinnan en värld som både verkar innehålla ett överflöd av bevis på att det finns godhet, empati, och rättvisa i universum, och svämma över av stöd för motsatsen.

Ingen pratar om det här är lika mycket ett kärleksbrev till det ändlösa scrollandet som en gripande samtidsbetraktelse över kärlek, språk och mänsklig samhörighet, från en av vår tids mest originella röster.

--

Patricia Lockwood, »twitters hovpoet«, föddes i en husvagn i Fort Wayne, Indiana och växte upp i alla de sämsta städerna i Mellanvästern. Hon har tidigare gett ut två diktsamlingar och en självbiografi, och skriver regelbundet för London Review of Books.

Helena Fagertun växte upp i Skråmträsk, Västerbotten och är verksam som redaktör och översättare. Hon har tidigare översatt bland andra Sally Rooney, Kate Zambreno och Mary MacLane till svenska.

--

»Jag beundrar och älskar den här boken. Patricia Lockwood är fullständigt unik.« Sally Rooney

»Att läsa Patricia Lockwood är som att titta in i ett kalejdoskop tillverkat av en retsam magiker världen har plötsligt ordnats om i fragment som är kosmiska, förunderliga, förnedrande och profana. Ingen pratar om det här är en fängslande, ojämförlig roman, omskakande och full av liv.« Jia Tolentino

Vad skulle du som man vilja prata om, om ingen dömde dig? "Allt vi inte pratar om" innehåller intervjuer på teman som kärlek, skörhet, flyktvägar, ego och sex med bland andra Kodjo Akolor, Sanny Dahlbeck, Ali Boulala, Daniel Hallberg och Farzad Farzaneh. Första utgåvan kom 2018 och frågan är vad som hänt på 5 år. I denna nya utgåva svarar Philip Botström och Harry Skärlund, som båda var med 2018, på den frågan i samtal med Thor Rutgersson. Innehåller också nytt förord av Thor Rutgersson och Ida Östensson.

NYTT KAPITEL! VAD HÄNDE SEN?

I den här pocketutgåvan har Olof Lundh skrivit ett exklusivt kapitel om efterverkningarna av boken, om vad som hänt med svensk fotboll och vad han tror om dess framtid.

Fifflet inom UEFA och FIFA lär inte ha undgått någon de senaste åren. Vi förfasas alla över hur korrupt det verkar vara där ute i världen.Men hur är det egentligen inom fotbollen här hemma i Sverige? Hur transparent och demokratiskt är egentligen Svenska Fotbollförbundet? Och varför svassar de flesta svenska sportjournalister runt Zlatan som om de vore hovreportrar? Olof Lundh är reporter och krönikör på TV4, C More och Fotbollskanalen.se. Han driver även Sveriges största sportpodd och har blivit utsedd till Årets Sportjournalist.I boken ”Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll” skriver Olof om sina erfarenheter från de 20 år han har bevakat fotboll, och då kanske framförallt om vad som sker utanför linjerna. Vi får bland annat veta varför fotbollsförbundet absolut inte ville att Friends Arena skulle heta Friends. Hur det kommer sig att den nya nationalarenan gjort förbundet konkursmässigt och hur viktigt EM i Frankrike är för SvFF:s ekonomi. Hur Erik Hamrén fungerar och inte fungerar. Och varför förbundet agerar som man gör kring en superstjärna som vida överglänser det. Och hur det står till med demokratin i organisationen som kallar sig Sveriges största folkrörelse. Och varför det inte finns någon insyn i en värld som kretsar kring pengar, i handeln med både spelare och tv-rättigheter. ”Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll” är en kritisk och kärleksfull beskrivning av vår ojämförligt största idrott.

Kvinnor som pratar är en skakande berättelse baserad på verkliga händelser bland mennoniter (en strikt hållen gren av kristendomen vars mest kända del är amish) i Bolivia. I den isolerade mennonitkolonin drogas och våldtas under flera år byns kvinnor om nätterna.

Många av kvinnorna tror att de blivit överfallna av demoner och deras vittnesmål avfärdas som kvinnlig hysteri. Nu samlas kvinnorna till rådslag om de ska stanna och förlåta eller ge sig av ut i en för dem okänd omvärld, de som inte tillåtits lära sig läsa och enbart pratar plattyska i ett spansktalande land.

Kvinnor som pratar är kanadensiska Miriam Toews explosiva roman vars rappa dialog trollbinder läsaren och om vilken Margaret Atwood skrivit:

Missa den inte! Denna fantastiska, sorgliga, chockerande, men gripande roman, baserad på verkliga händelser, kunde vara tagen direkt från Tjänarinnans berättelse.

"En litterär liten pärla." - SvD

"Glöder med ett trollbindande sken." - Kulturnytt

"En stor läsupplevelse där både hjärta och hjärna tas i anspråk." - DN

"Explosion av smärta, skönhet, kärlek och intelligens." - Aftonbladet

"Intressant, vasst och roligt." - Sydsvenskan

Vikingapojken Hickes arbete med ett lexikon i drakiska är nästan färdigt. Tyvärr dyker Alvin den bedräglige upp igen, den här gången uppbackad av en romersk armé. Han är ute efter hämnd på Hicke och hela Huliganstammen! Samtidigt tänker han förslava och utplåna varenda drake i romerska gladiatorspel. För att lura drakarna till lydnad behöver han Hickes drakiska lexikon. Som tur var får han bara tag i halva, vilket leder till en del fatala misstag. Men när Hicke och hans egen inte alltför väldresserade drake Tandlöse blir spelens huvudattraktion ser det mörkt ut. Vatten strömmar in på arenan och med det följer en flock mordiska hajdrakar.

OBS: Var snäll och notera att forntiden var så väldigt väldigt länge sedan att det ibland är svårt att skilja fakta från fantasi. Trots extremt noggrant forskningsarbete (förstås) är det möjligt att denna bok kanske inte är helt historiskt korrekt.

Tredje boken om antihjälten Hicke, en burlesk äventyrsberättelse som är rikt illustrerad av författaren själv. Cressida Cowell har omsorgsfullt utformat en alternativ vikingavärld med actionfylld handling och drastisk humor i text och bild. Böckerna om Hicke kan förvandla den mest läsovillige dataspelare till ivrig bokslukare.

Cressida Cowell är en av Storbritanniens mest älskade och lästa författare. Hennes bästsäljande böcker om draktränaren Hicke har sålt i miljoner exemplar och gett upphov till flera filmer och en TV-serie. Nu kommer den första delen i hennes nya trilogi, som snabbt hamnat i topp på Englandslistan.

Cowells fantasi är alldeles hisnande inte bara i fråga om intrigen utan också vad gäller beskrivningen av alla förekommande drakar.

Sonja Winnerstig, BTJ

Den här boken, liknar kanske mest den bok jag själv skulle ha velat ha i min hand då, när katastrofen var ett faktum. Det är inte en feelgood-bok, eller någon bok om självförverkligande, utan en återgivning av en resa, om verkligheten före, under och efter ett trauma. Vi drabbades av det overkliga, av det som bara händer andra. Det där som ingen pratar om, men som vi alla verkligen måste veta om, och framförallt prata om. Den skildrar ett trauma ur tre perspektiv, en mammas, en storasysters och en make/psykologs perspektiv. Jag miste min son, min dotter miste sin lillebror och nu har vi samlat orden i hopp om att väcka en tanke hos var och en som kan behöva det. Vare sig du är drabbad på nära eller långt håll, eller kanske inte alls, kan det finnas ord som tröstar, hjälper eller ger förståelse.

Framförallt hoppas vi att den kan ge möjlighet att se och förstå, innan det är försent.

Den här boken vill hjälpa dig att prata frimodigt och naturligt om din tro utan att känna rädsla. Författaren har själv gått från att vara kristen under täckmantel på jobbet till att hjälpa otaliga människor att prata om Jesus med vänner och anhöriga. Här får du lära dig 

”Jag älskar den här boken. Den är enkel, praktisk och underhållande. Kapitlet om att ställa bra frågor är bara det värt priset för boken.” Sean McDowell

–  –  –

Andy Bannister är direktor för Solas, en brittisk evangelistisk organisation som vill föra ut evangeliet utanför kyrkväggarna in i det offentliga rummet och samtidigt träna och rusta kristna att tala naturligt och övertygande om sin tro. Han är en efterfrågad talare på universitet och kaféer, i radio och TV. På svenska har Apologia tidigare gett ut hans bok Ateisten som visste för mycket.

Andy är gift med Astrid och har två energiska, kreativa barn. När han inte skriver, talar eller medverkar i radio och TV klättrar han i berg, hugger ved, dricker te, samlar på gamla böcker och blir totalt utklassad av barnen i brädspel.

Sagt om boken:Det är en användbar bok, ganska fri från det akademiska fikonspråk som alltför ofta tynger och sluter samtalet om rasism. Kulturnyheterna SVT

Yilmaz gör iakttagelsen att rasbegreppet är släkt med genusbegreppet; trots att det inte refererar till någon påtaglig verklighet äger det en social realitet och har högst påtagliga verkningar. Det tycker jag är en enormt fruktbar tanke som på ett fantastiskt sätt löser upp den hårda knuten kring rasbegreppet. Kulturnyheterna SVT

De egna erfarenheter som Seher Yilmaz beskriver av att inte få känna full tillhörighet i sitt eget födelseland är ögonöppnande. Dagens Nyheter

Boken är en långessä, en blandning av den personliga erfarenheten, teori och statistik, och den är i stora delar glasklar med sin pedagogiskt tydliga stilart. SvD

Den rediga pedagogiken, de omsorgsfulla förklaringarna och lättfattligheten, för tankarna till en annan politisk essä, nämligen Chimamanda Ngozi Adichies "Alla borde vara feminister". SvD

Vi blir alltmer medvetna om hur rasism inte bara är en fara för samhället utan hur den även påverkar individen. Att uppleva rasism och diskriminering är en psykologisk och känslomässig upplevelse som formar ditt sätt att relatera till omvärlden.

Med utgångpunkt i egna erfarenheter och forskning om ojämlikhet i Sverige synar Seher Yilmaz hur rasismen tar sig uttryck i det levda livet såväl som på strukturell nivå. Hon diskuterar några av vår tids mest omdebatterade frågor: klass, kön, meritokrati, identitetspolitik, välvilja, internalisering.

Med Vad jag pratar om när jag pratar om rasism begreppsliggör Seher Yilmaz rasism i ett svenskt sammanhang: hur ska vi prata om den, vilka ord och begrepp är användbara? Det är först när vi kan sätta ord på förhållanden som de också går att förändra.

Det är en ansträngning att verka som icke-vit i arbetslivet. Det är ansträngande att kämpa i motvind, att ständigt arbeta för att motbevisa stereotypa föreställningar och låga förväntningar, att göra rätt så att andra får följa efter. Och det är ansträngande att aldrig riktigt bli sedd så som man ser sig själv. Att välja mellan att vara omtyckt, eller vara sig själv.

I garderober kan det samlas alla möjliga gamla grejor, till exempel väskor. Alla bär de på sin berättelse. Men vad händer när det kommer in en helt ny i gänget?   

"Jag blir helt charmad av historien - mycket välgjord, rolig och genomtänkt." Helhetsbetyg: 5 av 5, BTJ

"Det här är en riktigt rolig och fyndig barnbok där alla väskorna i garderoben blir personer som får berätta om sina resor och minnen." Kommunalarbetaren

"Nu i coronatider ligger väl resväskorna nerpackade för de flesta av oss, då kan man i stället ta med barnen och med glädje resa i den här bokens fantasivärld." Kommunalarbetaren

"Ett gäng väskor småbråkar om vem som har varit med om flest resor och om det egentligen är bäst att ha hjul, axelremmar eller ett hederligt handtag. Jag tänker på HC Andersens Granen, Elsa Beskows Tomten i leksaksfönstret och blir kollrig av lycka." Erika Hallhagen, SvD

Underfundigt och vänligt låter hon karaktärerna komma till tals och får oss att glädjas åt deras olika åpersonligheter och psykologi. Här kan vi känna igen både oss själva och människor i vår omgivning. Vem har inte träffat en väska med hjul? Anne-Marie Karlsson, Opsis 

"Bilderbokskonstnären Anna Bengtsson har en förmåga att be-själa sina föremål, eller snarare se världen ur deras perspektiv." Lotta Olsson, DN

I garderoben påminner om H C Andersens sagor, men utan den oro som präglar en del av dem. Här råder i stället lugn trygghet, och cykelkorgens lyckliga förhopp-ning om att få komma ut igen till våren." Lotta Olsson, DN

»En politisk, tillgänglig och kompromisslös bok som fått människor att prata om ras och rasism.« Årets bästa böcker 2017 The Guardian

För några år sedan började journalisten Reni Eddo-Lodge blogga om sin frustration över debatten om rasism i Storbritannien. I ett inlägg med rubriken Varför jag inte längre pratar med vita om ras skrev hon ut sin ilska över det faktum att det offentliga samtalet formuleras och kontrolleras av dem som aldrig själva direkt påverkats av rasism: vita människor. Hennes text slog an en känslosträng, och läsare från hela världen strömmade till för att bidra med egna erfarenheter. Reni Eddo-Lodge bestämde sig för att gräva efter de utsatta känslornas kärna. I Varför jag inte längre pratar med vita om ras utforskar hon den så ofta utraderade svarta historieskrivningen. Och skärskådar den benhårda länken mellan klass, kön och ras. Resultatet är en brännande och nödvändig studie i strukturell rasism på 2000-talet.Boken har både blivit en stor säljsuccé och fått ett översvallande mottagande. När skådespelerskan Emma Watson nyligen lade upp en bild på sig själv och boken på Instagram fick inlägget över 5 miljoner gillamarkeringar på två dagar.I svensk översättning av Karin Lindeqvist.

RENI EDDO-LODGE [f. 1989] är en brittisk journalist inriktad på feminism och strukturell rasism. Varför jag inte längre pratar med vita om ras [Why I'm No Longer Talking to White People About Race, 2017] är hennes debut, som blivit flerfaldigt prisbelönad och en stor säljsuccé i Storbritannien. Boken fick ett översvallande mottagande och valdes till en av årets bästa i The Guardian och The Times.

»Det här är en bok som bett om att få bli skriven. Det är den sorts bok som kräver en framtid där vi inte längre kommer att behöva den. Oumbärlig.« Marlon James, författare till Bookerpris-vinnaren En kort krönika om sju mord

»En av årets bästa böcker.« The Times

Vinnare 2017: Årets Fackbok - British Book Awards   

Vinnare 2017: Årets Fackbok - Foyles

Vinnare 2017: Årets Fackbok - Blackwell's 

»Politisk, tillgänglig, kompromisslös. En bok som fått oss att prata om ras och rasism.« | The Guardian Årets bästa böcker

»Att läsa Reni Eddo-Lodge är som att dricka ur ett porlande vattendrag, friskt och glasklart.« | Valerie Kyeyune Backström, Expressen

»En väckarklocka för ett samhälle som lever i förnekelse av strukturella och institutionella rasismer i hem, på kontor och i andra sociala sammanhang.« | The Observer

För några år sedan började journalisten Reni Eddo-Lodge blogga om sin frustration över debatten om rasism i Storbritannien. I ett inlägg med rubriken Varför jag inte längre pratar med vita om ras skrev hon ut sin ilska över det faktum att det offentliga samtalet formuleras och kontrolleras av dem som aldrig själva direkt påverkats av rasism: vita människor. Hennes text slog an en känslosträng, och läsare från hela världen strömmade till för att bidra med egna erfarenheter. Reni Eddo-Lodge bestämde sig för att gräva efter de utsatta känslornas kärna. I Varför jag inte längre pratar med vita om ras utforskar hon den så ofta utraderade svarta historieskrivningen. Och skärskådar den benhårda länken mellan klass, kön och ras. Resultatet är en brännande och nödvändig studie i vad det innebär att bli rasifierad i dag.I svensk översättning av Karin Lindeqvist.

RENI EDDO-LODGE [f. 1989] är en brittisk journalist inriktad på feminism och strukturell rasism. Varför jag inte längre pratar med vita om ras [Why I'm No Longer Talking to White People About Race, 2017] är hennes debut, som blivit flerfaldigt prisbelönad och en stor säljsuccé i Storbritannien.

»Det här är en bok som bett om att få bli skriven. Det är den sortens bok som kräver en framtid där vi inte längre kommer att behöva den. Oumbärlig.« | Marlon James, författare till Bookerpris-vinnaren En kort krönika om sju mord

»En av årets bästa böcker.« | The Times