Centrum för Danmarksstudier – serie

Danmark -- hur funkar det? Vilken kunskap har vi egentligen om grannlandet -- och vad grundar sig bara på populära myter? Är vi så lika som vi tror? Sverige och Danmark har många uppenbara och omedelbara likheter: nordiska välfärdsstater, framgångsrika inom ett antal industriella och kulturella segment, med populära kungafamiljer och stabila demokratiska traditioner. Men likväl rör sig svenskar och danskar med olika system på många plan, från diskning till demokrati. De skillnader som man i dag ser mellan länderna har inte uppstått över en natt, men de är inte heller uttryck för egenskaper rotade i folksjälen, vilket annars ofta är den bild man får när man läser i svenska medier om det typiskt danska. Hanne Sanders visar hur historien används i dag i de bägge länderna och hur man med historiens hjälp kan se skillnaderna som delar av ett större mönster och därigenom kanske också förstå dem. Det fruktbara i att vara nyfiken på Danmark i Sverige bygger just på att de två länderna är så lika men ändå så olika. Mötet mellan danskt och svenskt skärper fokus på viktiga aspekter på hur de två samhällena fungerar. Om man börjar med att vara nyfiken på Danmark slutar man med att bli klokare på Sverige. Hanne Sanders svarar också på läsarfrågor i tidningen Metro om älgar och lucior, berättar om Öresundsregionen och hur Skåne blev svenskt, avfärdar diverse myter om byråkrati kontra "hygge" och ger konkreta tips på hur man kan ta sig förbi kulturella skillnader i umgänget brödrafolken emellan. Hanne Sanders är lektor i historia vid Lunds universitet och föreståndare för Centrum för Danmarksstudier. Ingår i serien Centrum för Danmarksstudier.

Kanon och kulturarv har diskuterats intensivt i Danmark och Sverige under de senaste åren. I Danmark har regeringens beslut att definiera en dansk kanon väckt stor debatt. I Sverige har diskussionen varit hovsammare samtidigt som ordet kulturarv har ett starkt grepp om museer, kulturmiljövård och arkiv. I Danmark har diskussionen kretsat kring vad som är danskt, vem som ska definiera danskheten och vilka konsekvenser det ska tillåtas få. I Sverige har debattinläggen handlat om kulturarvens användbarhet. Förutom i lokal, regional och nationell identitetspolitik har kulturarv kommit till användning inom en rad andra områden som hälso- och sjukvård, regional- och lokalutveckling, turism och mångkultur.

Gemensamt för de danska och svenska erfarenheterna är att varken kulturarv eller kanon kan frigöras från politiska aspekter, ett faktum som i olika grad är uppenbart i bokens artiklar. Att utse företeelser till kulturarv eller att föra upp dem på en kanonlista är att vilja något med dem. Men vad? Och vilka platser, föremål och berättelser utses? På vilka grunder? Och av vem? I Kanon och kulturarv skriver 17 forskare om olika sätt att aktivt förhålla sig till och använda det förflutna och vilka konsekvenser det får i olika sammanhang. Landskap, industrianläggningar, europeiska konventioner, musik, minnesparker, propositioner, läroplaner, fotbollsplaner och arkeologiska fyndplatser är några av de arenor som undersöks.

N.F.S. Grundtvig religionsdanaren, folkbildningsförkämpen, den danska psalmbokens oomtvistlige härskare. I Sverige finns ingen motsvarighet, och svenskar har ofta svårt att förstå vidden av hans betydelse. Vad kan man lära om Danmark idag genom att läsa Grundtvig? Ett antal danska och svenska forskare genomlyser myten om Grundtvig, hans betydelse för danska katoliker, kyrkans folklighet och främlingsfientliga strömningar som Dansk Folkeparti.

Äktenskapet, "instiftat till samhällets bestånd" som det heter i vigselformuläret, är en institution under kontinuerlig förändring. Vägen är lång från 1600-talets bondehushåll, arbetsenheter med tydlig arbetsfördelning, till dagens regnbågsfamiljer och jämställdhetsdiskurser. Men det är inte ens hundra år sedan gifta kvinnor myndighetsförklarades i de nordiska länderna. Fördömandet av utomäktenskaplig sexualitet och accepterandet av inomäktenskaplig kvinnomisshandel har också levt kvar in i vår tid. I denna antologi gör historiker, genusvetare, socialantropologer och religionsvetare från Sverige, Danmark och Norge nedslag i 400 års familje- och reproduktionshistoria.

Den dansk-svenske poeten Gustaf Munch-Petersen blev en av skandinavisk litteraturs "unga döda" när han stupade som frivillig i spanska inbördeskriget. Men detta är inte den enda bilden vi har av denna modernistiska portalfigur, vars författarskap rymmer en mångfasetterad och komplex självframställning. I denna bok, som illustrerats med Gustaf Munch-Petersens egna målningar och teckningar, tydliggörs genom analyser av danska och svenska dikter några av de litterära ansikten som författaren själv håller fram för läsaren.

När Öresundsbron invigdes år 2000 nådde förväntningarna på dansk-svensk integration sin kulmen. Prognoser och framtidsspekulationer haglade. Nyhetsbrev, reklamkampanjer, webbplatser och konferenser producerades på löpande band. Öresundsbron förenade Öresundsregionen. Öresundsregionen förenade skåningar och själlänningar. Tillsammans skulle de forna broderfolken skapa en gemensam transnationell identitet. Massmedierna hade och har en central roll för denna process, dels genom sina retoriska berättelser om Öresundsregionen, dels genom ett stort antal satsningar på nya medier med Öresund som marknad. Mediernas gestaltningar är beroende av en mängd olika faktorer. I denna avhandling analyseras särskilt vilken betydelse professionella källor har haft. Under de senaste decennierna har alltfler samhällsaktörer insett journalistikens betydelse för opinionsbildning och förtroendeskapande, samtidigt som medieföretag blivit alltmer marknadsstyrda och utsatta för konkurrens. Genom välgenomtänkta PR-strategier utmanar företag, myndigheter och andra organisationer journalistikens beskrivningsprivilegium. I avhandlingen analyseras dels vilka strategier som använts för att gestalta och konstruera Öresundsregionen, dels de föreställningar som dominerat i den regionala dagspressen. Den senmoderna samhällsutvecklingen och dansksvenska massmediestrukturen utgör sammanhang.

Ludvig Holberg, född 1684 i Bergen och död 1754 i Köpenhamn, är ett av de största namnen i den nordiska litteratur- och kulturhistorien. I Danmark och Norge har Holberg närmast rang av nationalskald, medan man i Sverige främst känner honom som upphovsman till den ofta spelade komedin Jeppe på Berget. Holberg i Norden är en ämnesmässigt bred antologi, skriven av tre generationer forskare och kritiker från -- eller med anknytning till -- Norden. Här ges en allmän introduktion till Ludvig Holbergs liv och författarskap, men i boken behandlas också Holbergs mångsidiga produktion och kulturhistoriska betydelse ur en rad olika aspekter. De mer kända verken, som komedierna (särskilt Jeppe på Bjerget) och andra skönlitterära verk (Niels Klims underjordiske rejse och Peder Paars), belyses på ett nyorienterande sätt. Boken innehåller dessutom studier av Holbergs spännande, men idag nära nog bortglömda, arbeten om historia, naturrätt och musik. Holberg i Norden för även in läsaren i mer principiella diskussioner, bland annat kring Holberg och upplysningstiden. Red. Gunilla Dahlberg, Peter Christensen Teilmann & Frode Thorsen

Den katolska missionsoffensiv som satte in i mitten av 1800-talet riktade sig också mot Skandinavien, där man i skydd av den liberaliserade religionslagstiftningen kunde bygga upp ett nät av församlingar och missionsstationer med skolor och sjukhus. Missionsverksamheten var särskilt framgångsrik i Danmark där det sedan 1849 rådde i det närmaste total religionsfrihet. Kring sekelskiftet 1900 konverterade mellan 200 och 300 danskar årligen till den katolska kyrkan, och många församlingar bestod nästan uteslutande av konvertiter. Bland dessa konvertiter fanns många kända kulturpersonligheter, men majoriteten var helt vanliga nordbor. Vad var det som fick människor att söka sig till och konvertera till den katolska kyrkan? Hur beskrivs och motiveras dessa konversioner? Och fanns det några konventioner för hur en konversion skulle gå till? Det är dessa frågor som står i fokus i Nordisk katolicism, som utifrån konversionsberättelser, enkäter, missionsrapporter och debatter ger en färgstark och mångfasetterad bild av katolsk mission och konversion i Norden. Samtidigt tydliggörs spänningsförhållandet mellan katolska och nordiska värderingar. In på 1960-talet framställdes katolicismen ofta som ett hot mot nordisk identitet och nordiska värden. Den rollen har numera övertagits av islam. För den som idag väljer att konvertera till den katolska kyrkan framstår detta steg därmed inte lika drastiskt som tidigare. I boken analyseras orsakerna till denna förändring, vilka konsekvenser de fått för den katolska konversionsdiskursen och vilka skillnader och likheter som finns mellan katolska konversioner då och nu. Yvonne Maria Werner är professor i historia vid Lunds universitet. Hennes specialområde är katolicismens historia i Norden.

innehåller text på svenska danska norska engelska

Stora händelser får ännu större konsekvenser för de små människorna. I denna avhandling representeras de små människorna av bönderna i 1500- och 1600-talets Danmark i allmänhet och Göinge i synnerhet. Inbördeskrig, unionsupplösning och bonderesning, reformation och maktcentralisering dessa »makrohändelser« får de danska bönderna hantera effekterna av i sin vardag. Händelserna sätter sina spår också i deras politiska status och ställning inom jordbrukets ägandestruktur. Hur förhåller de sig till övermakten? Har de något inflytande på den, och hur utövar de det i så fall? Stefan Persson vill visa att böndernas roll är en annan och större än bara som passiva objekt i ett ensidigt herretjänareförhållande. Hans exempel är Göinge härad, där bönderna utökar sina privilegier i utbyte mot fler plikter, inte minst av militär art. De verkar som ett gränsförsvar mot svenska attacker i ett militärt system som måste definieras som ytterst decentraliserat. Göinges särställning undermineras sedermera av Kristian IV:s centraliseringsförsök. Häradet integreras nu i det danska riket, och blir därigenom en del av ett starkt tidigmodernt land, även om delar av dess särart bevaras. Stefan Persson (f. 1958) är verksam vid Historiska institutionen, Lunds universitet, med nordisk tidigmodern stats bildning som specialområde.

Äktenskapet är en ram kring personliga relationer, men det handlar också om politik och makt. I denna bok är det äktenskap som politik som står i fokus, närmare bestämt den process som ledde fram till den djupgående reform av äktenskapslagstiftningen som genomfördes i de nordiska länderna mellan 1909 och 1929, alltså decennier före övriga Europa. Detta föranleder författarna att tala om en specifik nordisk äktenskapsmodell. Den nya lagstiftningen var ett resultat av ett omfattande skandinaviskt harmoniseringsarbete, och innebar en re-formering av såväl reglerna för ingående och upplösning av äktenskap som det rättsliga förhållandet mellan makarna inom äktenskapet. Likställighet var ett honnörsord i debatten, men begreppet hade en annan innebörd än idag. De gifta kvinnorna gavs erkännande som självständiga och myndiga individer, samtidigt som lagen strävade efter att stärka dem i deras ställning som mödrar och husmödrar. Kärnfamiljen satte ramen för likställigheten. I lagen lyser begreppet kärlek med sin frånvaro. Familjerätten handlade om annat om parternas rättigheter och skyldigheter gentemot varandra, gentemot barnen och mot tredje part. Bokens empiriska fokus ligger på lagarnas utformning och på de aktörer som på olika sätt var engagerade i lagstiftningsprocessen juristerna, kvinnorörelsens representanter, politikerna, läkarna och prästerna. Reformen sätts vidare in i ett större samhälleligt perspektiv och ses som ett centralt element i den moderniseringsprocess som skapade den skandinaviska välfärdsstaten. Den nordiska äktenskapsmodellen hade sina historiska rötter samtidigt som den var ytterst modern, i sin tro på vetenskapen, på den individuella friheten och på statens rätt att intervenera i det mest privata. Ingår i serien Centrum för Danmarksstudier.

Bortom stereotyperna? speglar den angelägna samhälleliga forskning om invandring, nationell identitet och mångkulturalism som finns i Sverige och Danmark. Det är en volym där alla långt ifrån är eniga om allt, vilket skapar spänning och dynamik. Tematiskt famnar den över ett vitt fält, med såväl generella diskussioner som analyser av invandrares förhållanden och integrering i de två länderna. I flera av bidragen förs diskussionen i termer av problem och förtjänster med mångkulturalism. Inte minst diskuteras där frågor med koppling till islam. I de konkreta analyserna sker fruktbara jämförelser mellan dansk och svensk praxis och politik. Bortsett från de skillnader som finns mellan författarnas utgångspunkter, och bortsett från hur man ser på invandring genom olika historisk-kulturella glasögon, är bilden av de två ländernas migrations- och integrationspolitik ändå att det finns fler överensstämmelser än man skulle kunna tro. Det beror främst på att båda står inför utmaningar av alltmer transnationell karaktär. Några härstammar ur den gemensamma globaliseringskontexten, andra har att göra med de lokala svårigheterna att upprätthålla välfärdsstaten under nya demografiska betingelser. Genom jämförande analyser av såväl den generella utvecklingen som enskilda policy-områden visar boken många av dessa nya mönster och sammanhang och förflyttar debatten bortom de gängse stereotyperna. Centrum för Danmarksstudier 12

Över vattnet rusar numera tåg och bilar, men genom Öresund löper fortfarande en gräns. Vad betyder den för människorna i regionen? Kanske har de alla sin egen Öresundsgräns: gränsgångarna med arbete och bopålar i olika länder, seglarna med nationsflaggan i aktern, familjerna på shoppingtur och politikerna med integration på agendan. Det dansk-svenska projektet Development of a Cross Border Region har samlat forskare från olika discipliner för att analysera betydelsen av identiteter och gränser i Öresundsregionen förr och nu. I denna samling texter som summerar projektet möter vi statsvetare, etnologer och historiker som vill synliggöra och problematisera olika typer av gränser och de identifikationsprocesser som kan knytas till dem. Föremålet för analysen är den Öresundsregion som har utvecklats som ett ekonomiskt och politiskt projekt av den EU-stödda Öresundskomiteen, men även de många olika Öresundsregioner som har uppstått genom att människor har rört sig över gränsen eller talat politiskt visionärt om gränslöshet och globalisering. Särskilt viktigt blir att undersöka hur betydelsen av statsgränsen i Sundet har förändrats från Roskildefreden 1658 och framåt, men också hur olika sociala grupper eller andra geopolitiska enheter som kommuner eller regioner skapar och har skapat egna gränser i Öresundsområdet. När bönderna på 1600-talet skrev till överheten för att be om hjälp kallade de inte sig själva för danskar eller svenskar. Ungsocialisterna vid förra sekelskiftet gick medvetet in för att motarbeta den nationella idén. I 2000-talets politiska retorik kan spektakulära projekt som seglingstävlingen Americas Cup bli en bricka i spelet om regionen. Mångkulturalismen i storstäderna skapar sitt eget globaliserade rum. Vid en genomgång av skånska tidningsklipp från 1895 till i dag framstår dagens gräns förvånande nog som skarpare än någonsin. Här återges en komplex bild av en mångfald av upplevda gränser Öresundsgränser i tid och rum. Ingår i serien Centrum för Danmarksstudier.

Invandring börjar alltid med utvandring. Migranter lämnar inte utan vidare sina hemländer och blir ett med invandringsländerna. I stället äger deras liv rum i spänningsfältet mellan ut- och invandringsländerna, och därigenom utmanar de frågan om tillhörighet. Forskarna i denna bok -- etnologer, sociologer, pedagoger, socialantropologer, historiker, ekonomhistoriker och religionsvetare från Danmark, Norge och Sverige -- presenterar en rad aktuella teoretiska och analytiska ingångar till studiet av migration. Som två centrala aspekter av migration utforskar artiklarna bland annat hur migranters ofta mångtydiga tillhörighet produceras och tar form, samt hur invandringsländerna hanterar den ökade samhälleliga komplexitet som hänger samman med migration. Författarna sätter med olika begrepp fokus på produktion av och villkor för inklusion och exklusion. Genom sina olika teoretiska infallsvinklar bryter bokens författare med den oft a dominerande uppmärksamheten på invandrarnas påstådda brister, och sätter i dess ställe en forskning som undersöker relationerna mellan migration och tillhörighet som komplexa processer. Samtidigt prövas forskningens möjligheter att omspänna just dessa komplexiteter. Artiklarna är huvudsakligen baserade på kvalitativa studier inom utbildning, arbetsmarknadsrelationer, den politisk-administrativa organiseringen av integrationsfältet och unga sekulära muslimers omvärldsförståelse i Skandinavien. Således tecknar boken också konturerna av forskningsfältets empiriska bredd och komplexitet.

Svensk och danskspråkig

Historien om Roskildefreden och Skånelandskapens övergång till Sverige för 350 år sedan har ofta berättats med fokus på krig och nationella stater, snapphanar och en hårdhänt försvenskningspolitik. Här återges en annan bild. Krigen får förvisso sitt utrymme, men freden tar mera plats -- så som den gjorde på 1600-talet. Åren med krig var få men förstörelsen var stor. I fredstid byggde man upp och integrerade gradvis de gamla östdanska landskapen som ett nytt sydsvenskt område. Att följa detta arbete är att följa de nya svenska undersåtarna och den svenska statens representanter i området. Det handlar om adeln, om soldaterna, om universitetet och om kyrkan. Det handlar om vad den nya gränsen i Öresund kom att betyda. Det viktigaste ur ett svenskt perspektiv var att få trogna undersåtar i syd. För människorna i Skåne, Halland och Blekinge var det viktigaste att skapa en fungerande vardag där de var födda och ville bo. Att flytta till Danmark var förvisso ett alternativ, men det var inte många som valde det. Lundahistorikern Hanne Sanders utgår från ny historisk forskning och formulerar en annorlunda berättelse, där snapphanarna får en mindre roll än vanligt. I stället får vi följa vanligt folk och myndighetspersoner i deras strävan att skapa en fredlig integration i det nya svenska området.

Det dröjde innan huvudpersonerna inom svensk och dansk litterär romantik fick upp ögonen för varandra. Visserligen sneglade man under 1800-talets första årtionden åt förehavandena i grannlandet, men den direkta kontakten mellan danska och svenska romantiska författare och kritiker var sporadisk och utväxlingen av skrifter långsam. Viljan fanns dock, inte bara att upptäcka men också att både inspireras av och speglas i varandras litteratur och opinion. Viktiga milstolpar i det långsamma närmandet är Geijers och Atterboms besök i Köpenhamn och Sorö 1825 och Tegnérs hyllning av Oehlenschläger i Lund 1829. Med denna antologi får dansk och svensk romantik mötas på nytt. Tretton forskare bidrar här till en dialog mellan romantikens texter i Danmark och Sverige och mellan de olika traditionsbildningarna inom länderna. Artiklarna presenterar nya tolkningar ur ett skandinaviskt och europeiskt perspektiv, utmanar traditionell litteraturhistorieskrivning, undersöker olika möten mellan Danmark och Sverige och åstadkommer nya konfrontationer mellan författarskapen. Sammantaget gör de oss lite klokare på den litterära romantiken i våra respektive grannländer och det vi trodde att vi visste om våra egna romantiker.

Hrefna Róbertsdóttir, historian, explores economic thought in Iceland and Denmark in the 18th century and relates it to local wool production in Iceland in the second half of the century. In the process, she sheds new light on 18th-century society and draws attention to various economic, social and moral aspects of manufacturing. Ultimately, she views the introduction of manufacturing in the 18th century as internal utilisation within the old order, rather than as a harbinger of the future changes and industrialisation of the 19th century. Wool and Society Manufacturing Policy, Economic Thought and Local Production in 18th-century Iceland is a doctoral thesis in history, submitted to the Department of History at the University of Lund in Sweden.

Under hela 1800-talet pågick ett arbete för närmare kulturella förbindelser mellan Sverige, Norge och Danmark. Det var ett nytt sätt att se på grannländerna: man betonade likheterna i språk och historia istället för att fokusera på krig och gamla oförrätter. För vissa kom skandinavismen att få ett politiskt mål, en union. Men för det stora flertalet stod det kulturella samarbetet i centrum. Många, exempelvis H.C. Andersen, upplevde att hemlandet blev större, man kände släktskap med de andra skandinaviska länderna. Språkligt var målet att översättningar så småningom inte skulle behövas. Målen uppnåddes inte, men den samkänsla man medvetet försökte upparbeta kom att prägla hela seklet, och inte minst 1880-talets litterära samarbete. I »Mitt hems gränser vidgades« skildrar Kari Haarder Ekman hur skandinavismen var en gemensam kulturell faktor att förhålla sig till för författare i Skandinavien. Hon undersöker hur skandinavistiska idéer kom till uttryck hos författare som C.J.L. Almqvist, H.C. Andersen, Fredrika Bremer, Bjørnstjerne Bjørnson och även Georg Brandes. Med hjälp av ett mycket stort material ges här en annan bild än den traditionella, som har varit knuten till de politiska idéerna. Skandinavismen var som kulturellt projekt både lyckat och mycket omfattande, och kom att bli en viktig faktor bakom det moderna genombrottet i Norden mot slutet av 1800-talet.

I fokus står udvalgte værker af fem centrale skikkelser i perioden, C.J.L. Almqvist, P.D.A. Atterbom, B.S. Ingemann, J.L. Heiberg og H.C. Andersen, der netop bruger myten om lyksalighedens ø til at udforske, hvordan poesien formidler mellem det reelle og idealet, jord og himmel. Disse tekster skaber rum for møder og konfrontationer mellem poesi, religion, filosofi, erotik og kærlighed. På hver deres måde reflekterer de over romantikkens egen selvforståelse og sætter den på prøve, samtidig som de stiller sig som svar på fornyede krav om virkelighed og sandhed i poesien samt en stigende politisering af litteratur og kritik.

Den som kör över Öresundsbron passerar förr eller senare en skylt, som visar var själva gränslinjen mellan länderna går. Nu är vi i Sverige nu är vi i Danmark. Trots det strömmande vattnet under bron är gränsen långtifrån flytande. Men så har det inte alltid varit. Gränsen mellan länderna har inte heller alltid gått i Sundet. Att skåningarna var danska fram till 1658 går att se spår av i bland annat dialekt, arkitektur, hantverk och kyrklig konst. Före nationalstatens framväxt var statsgränsen inte särskilt viktig för människorna. Före år 1900 hittar vi många exempel på kulturmöten, som inte i första hand handlade om dansk och svensk, utan om andra kategoriseringar. Så vad gör gränser med människor? Och vad gör människor med gränser? De utvecklar förstås strategier för att hantera dem, på såväl laglig som olaglig väg. Gränsen kan vara en tillgång i vardagen, ett sätt att finna arbete när det egna landets arbets­tillfällen tryter, den kan vidga ens horisonter genom ett större kulturellt utbud, och den kan vara ett hinder för handel av det mer ljusskygga slaget. Gränsens gradvis förändrade betydelse blir tydlig när man som i denna bok följer möten mellan dansk och svensk, från det att Skåne blev svenskt 1658 och fram till idag.

Vad har hänt sedan Öresundsbron invigdes sommaren 2000? Vilka drömmar har slagit in, vilka visioner visade sig orealistiska? Inför broöppningen var otåligheten stor -- äntligen skulle Själland och Sydsverige förenas i en transnationell region. Här ser danska och svenska forskare tillbaka på de första tio åren. Vi får följa hur människors vardag påverkats av brobygget och se för vem regionen är intressant eller ointressant. Vi får möta regionauterna -- de som snabbt lär sig navigera i och använda sig av den nya regionen. Inte minst kan vi lära oss något om det svåra i att förutspå en framtida utveckling. Brons tioåriga historia rymmer många överraskningar.

Han var modernist och idealist, fantast och anti-fascist den danske diktaren och konstnären Gustaf Munch-Petersen (19121938). 26 år gammal dog han på slagfältet som frivillig i spanska inbördeskriget. Han råkade dö och bli känd som okänd soldat. Men det var för sitt konstnärskap han hade levt fullt och helt. Och det är hans dikter och bilder som håller honom levande. Föreställningen om att allt kunde och borde vara annorlunda var drivkraften i Gustaf Munch-Petersens konstnärliga verksamhet. Längtan efter en helt annan värld löper som en vildsint underström i allt han företog sig. Säkert var det just detta behov att göra sig hörd och förstådd som kom honom att skriva också på svenska. Gustaf Munch-Petersen var tvåspråkig från begynnelsen via sin svenska mor. Ett helt unikt verk i hans författarskap är diktsamlingen solen finns. Den är skriven i ambitionen att också få bli en del av den svenska lyriska modernism som han beundrade. När den nu utges för första gången i Sverige ackompanjeras den av några av hans målningar och teckningar, ett slags drömlika visualiseringar av hans verbala fantasi. Utgåvan är resultatet av ett samarbete mellan en dansk och en svensk litteraturforskare. Martine Cardel Gertsen disputerade på en avhandling om Gustaf Munch-Petersen vid Lunds universitet; Anders Palm är professor i litteraturvetenskap vid samma universitet. (Centrum för Danmarksstudier, skriftserie nr 27)

Locus celebris, den berömda platsen så kallas Dalby tidigt på 1100-talet av den engelske benediktinen Ælnoth, och Dalby är fortfarande berömt: för Heligkorskyrkan i Dalby, den äldsta stående kyrkan i Skandinavien, en treskeppig basilika från ca 1060 uppförd på initiativ av kung Sven Estridsson; som biskopssäte för tyske biskopen Egino på 1060-talet innan denne övertog sätet i det närliggande Lund, när den engelske biskopen Henrik dog; som begravningsplats för Svens son, kung Harald Hen (död 1080/81); för dess augustinkloster, där en klosterlänga och ekonomibyggnader ännu står norr om kyrkan; för att klostret vid medeltidens slut ägde 450 gårdar och därmed var ett av de rikaste klostren i dåtidens Danmark och för Dalbyboken, Danmarks äldsta liturgiska handskrift, som tidigare ansågs ha tillkommit i klostret. Numera är Dalby även känt för sin kungliga jaktpark i Dalby Hage med dike och vall i Dalby Söderskog. I denna antologi medverkar forskare som representerar områdena historisk arkeologi, byggnadsarkeologi, historia, konstvetenskap, kyrkohistoria, kyrkorätt, medievistik, ortnamnsforskning och praktisk teologi. De har sammanstrålat från sju olika länder för att belysa obesvarade frågor om Dalby kyrka, kloster och gård och för att söka en fylligare, mer mångfacetterad förståelse av denna plats som varit så betydelsefull, särskilt under tidig medeltid. Vad säger ortnamnet Dalby? Vad säger det omgivande landskapet? Vad säger de bevarade byggnaderna och byggnadsresterna under mark? Vad säger de skriftliga källorna? Vad säger konstföremålen? Vilken roll har Dalby spelat i politiken; i fromhetslivet; i samhällslivet; i utvecklingen av sydskandinavisk konst och arkitektur; i den agrara utvecklingen? Flera av dessa frågor ställs här för första gången. Gamla sanningar omprövas och får lämna plats för nya insikter, och för en ny, mer komplex bild av den berömda platsen.

När akademiledamoten Knut Ahnlund för trettiofem år sedan recenserade några nya böcker om och av Karen Blixen konstaterade han att intresset för henne »har hållit sig förvånansvärt levande. Det är femton år sedan hon dog och denna kritiska tid i skärselden har hennes eftermäle uthärdat segerrikt.« Ännu ett halvsekel efter hennes död låter sig detta sägas: Karen Blixens berömmelse har hållit sig vid liv i högsta grad, även öster om Öresund. I denna samling av svenska texter om Karen Blixen blandas nyskrivna artiklar med tidigare publicerade. Bidragen av Crister Enander, Christina Gullin, Inger Littberger Caisou-Rousseau och Moa Matthis är nya, övriga (av Bang, Jolo, Olof Lagercranz, Kjell Espmark, Sigrid Combüchen och många andra namnkunniga skribenter) varierar i ålder, från debutåret 1934 och framåt. Här berättas om möten med Karen Blixen, om hennes bror Thomas Dinesen, och om Rungstedlund; om Blixens afrikanska år och den bok som blev resultatet av dem, liksom dess svenska version och översättare. Karen Blixens svenska förlagskontakter med Bonniers och med agenten Lena Gedin behandlas, och så även de invecklade turerna kring Blixens uteblivna Nobelpris. Därefter görs djupdykningar i författarskapet först i dess helhet, sedan i enskilda noveller, jämte jämförelser med bland andra August Strindberg. Ett urval svenska recensioner och essäer från 1934 och fram till Blixens död följs av en omfattande bibliografi. Förhoppningen är att den nutida läsaren ska finna anrättningen lika mångskiftande och litterärt smaklig som Babettes festmåltid.

Två teaterpjäser uppförda av fyra teatrar på tre scener och i ett tält, i tre länder, på flera nordiska språk att kalla projektet Teaterdialog Öresund för en avancerad övning i dialog, samarbete och samordning är ingen överdrift. Ett gemensamt incitament för projektet har varit sökandet efter kulturellt och konstnärligt gränsöverskridande möten. Utifrån Öresundsregionens speciella möjligheter till brobyggande har Teaterdialog Öresund haft ambitionen att vidga förståelsen för publiken, men också att skapa publikmässig integration mellan grannländerna. Vad är en teaterföreställning och hur ska vi förstå den? Med dialog som ledord vill Publik i perspektiv placera de två pjäserna i projektet i ett större sammanhang än premiär och spelperiod. Boken diskuterar frågor som dessa: Vad händer om vi tolkar en föreställning ur ett kritiskt vithetsperspektiv? Vilka faktorer påverkar marknadsföringen och varumärkesbyggandet av en pjäs? Vilkens sorts kunskap utvecklas om teatern för ett samtal med publiken och låter publiken själv bestämma vad samtalet ska handla om? Publik i perspektiv åskådliggör och diskuterar erfarenheter från projektet Teaterdialog Öresund. I boken medverkar forskare och skribenter som till vardags verkar på olika akademiska och journalistiska arenor i regionen. Tillsammans undersöker de området »publikutveckling«som en möjlighet att förstå utmaningar i ett samtida teaterlandskap.

Kustsamhällen idag består både av attraktiva, sjönära bostadskvarter och avfolkningsbygder med en tynande fiskenäring. Här diskuteras kust- och hamnområdens särskilda villkor i Danmark, Sydnorge och Västsverige av forskare och praktiker. Boken har växt fram ur EU-projektet Framtidskuster, som arbetar för en hållbar kustutveckling. Centrum för Danmarksstudiers/Öresundsstudiers skriftserie nr 31.

Historia har länge varit synonymt med staters historia, och forskningen kring medeltiden är inget undantag. I denna bok får vi nya perspektiv på denna spännande tid. Forskarna har här istället valt att fokusera på bland annat religion, kulturella mönster, maskulinitet, byarnas plats i lokala maktkamper och hur möjligheterna för en tidig kapitalism såg ut. Vi får helt enkelt möta ett annat 1100-tal!