Swedish colonialism had considerable breadth in both time and space. This book examines the educational measures that were taken in three major areas of Swedish colonial interest: New Sweden in the Delaware Valley in North America (1638-1773), Saint-Barthélemy in the Caribbean (1784-1878), and Sápmi, the Saami area in northern Scandinavia (18th century). Three scholars at Umeå University present three different images of the function of education under varying colonial circumstances. In the Delaware Valley, Swedish education was aimed at maintaining Swedishness among a diaspora population. In the 18th century, Swedish-Lutheran instruction was replaced by Pietist-Lutheran and eventually American utilitarian schooling philosophy. In the non-settler commercial colony of Saint-Barthélemy, Swedish authorities supported schools of varying ethnic and denominational affiliation. In combination with the socio-economic and ethno-religious division between rural and urban areas, this policy contributed to creating an educational landscape characterized by cantonization. Schooling among the Saami is analyzed in the perspective of integration. The Saami school system of the 18th century functioned as a Pietist institution of indoctrination. In the colonial setting this evangelical curriculum acted as a colonial curriculum, just as was the case in the schools of Saint-Barthélemy. The Swedish language policy in Sápmi served the purpose of religious integration by encouraging the use of Saami languages in education and religious service. The shift from Saami to the Finnish language in the northern part of Sápmi was directed by practical rather than ideological motives. This book contains three essays, one on each area of investigation. in an introductory article some background facts are provided, and comparative perspectives are applied The general conclusion of the project is that Sweden was a colonial power using education as an instrument of colonization by employing colonial curricula. The project Education and Colonialism has enjoyed financial support from the Bank of Sweden Tercentenary Foundation.

Den 6 februari 1900 fick en liten deputation av samer från Västerbotten audiens inför Oscar II i Stockholm, för att till honom överlämna en skrivelse och framföra klagomål från samer i länet. Denna resa kan sägas vara inledningen till samernas etnopolitiska mobilisering i Sverige. Under det följande halvseklet skulle denna första aktion följas av många fler och den politiska mobiliseringen skulle sprida sig även till samerna i Norrbotten och Jämtland. De samiska aktionerna riktade sig i stor utsträckning mot den svenska samepolitiken och de begränsningar den innebar för den samiska befolkningen. Även den myndighet som var satt att administrera den svenska samepolitiken, lappväsendet, kom att granskas och ifrågasättas. Denna avhandling följer utvecklingen från deputationens resa i februari 1900 fram till bildandet av Svenska Samernas Riksförbund/Sámiid Riikkasearvi, SSR, i oktober 1950. I fokus står samernas etnopolitiska mobilisering i Sverige under denna period och avhandlingen försöker besvara vilka drivkrafterna bakom mobiliseringen var, vilka krav som framfördes samt vilka strategier som utnyttjades för att uppnå dessa målsättningar.

Den fred som undertecknades i Fredrikshamn hösten 1809 var den mest svidande i Sveriges historia. I ett slag delades det svenska riket i två delar. Gränsen drogs längs Torne älv och delade de finskspråkiga socknarna mitt itu. Tornedalingarna hamnade därigenom i två olika nationalstatsprojekt, samtidigt också i två olika moderniseringsprojekt. I boken Både finsk och svensk undersöker Lars Elenius vilka konsekvenser delningen fick för den finskspråkiga minoriteten på den svenska sidan. Den långa sammanhängande tiden med Finland i en gemensam nationalstat gjorde att Svenska Tornedalen blev ett både politiskt och kulturellt omtvistat gränsområde. Under perioden 1850-1939 genomgick Svenska Tornedalen en revolutionerande modernisering som helt förändrade den finskspråkiga minoritetens livsbetingelser. Under samma tidsperiod förändrades språkpolitiken i folkskolan från en tolerant inställning till det finska språket, till en mer inskränkt assimileringspolitik. Som bakgrund till förändringen anger författaren det upplevda hotet från Ryssland, den laestadianska väckelsen och den finska nationalismen. Svenska Tornedalens integrering i den svenska nationalstaten fick djupgående konsekvenser för den finska kulturen och för det finska språket. Elenius ägnar särskilt uppmärksamhet åt språkbytesprocessen i Övertorneå kommun. Genom att jämföra moderniseringens förlopp på den svenska och finska sidan visar författaren hur olika faktorer påverkade övertorneåbornas språkstrategier. Undersökningen resulterar i en ny syn på sambandet mellan språk, etnicitet och nationalism.

När ängssyresoppan ställs på kungens festbord, påminner den oss om det traditionella samiska kosthållet. När en delikat åkerbärsmousse står på Nobelmenyn, erinrar man sig Norrbottens åkerbär som åts med tjock grädde. I nybyggarhemmen i norr stod i äldre tider orre, tjäder och ripa på bordet - man åt ibland fågelsoppa till leda. Nordliga rummets traditionella mat var riklig och näringsriktig, särskilt i inlandet, i nybyggar- och fiskarhemmen. Husmodern, som tillredde dessa rätter på det naturen gav, var i allmänhet självständig och styrde med fast hand i hemmet. En betydande omvandling har skett efter andra världskriget - kvinnorollen har nämligen radikalt förändrats, nya redskap och metoder tillkommit, nya strukturer uppstått osv. Men trots alla dessa förändringar - än i dag finns matkunnandet från förr kvar, och det har dessutom fått internationell genomslag. Denna bok behandlar från en lång rad perspektiv det nordliga rummets kosthåll och dess husmödrar. Författaren är etnologen Phebe Fjellström, som i en lång rad böcker och uppsatser beskrivit det nordliga rummets människor, deras kultur och historia.

Vad gjorde Skellefteregionen till en utpräglad företagarbygd? Boken försöker ge ett svar genom att behandla två epoker, en förindustriell och en industriell, i ljuset av den tredje, som vi är just uppe i, den postindustriella. I alla tider har man ställt sig frågan om företagandets villkor och hur man ska kunna skaffa sig sin försörjning. Något av detta vill vi förmedla i denna bok. Den handlar om Skellefteå och Skellefteregionen, och den handlar därför också om hela världen.

När Svenska Samerna Riksförbund/Sámiid Riikkasearvi (SSR) bildades tisdagen den 3 oktober 1950 markerade detta inledningen på en ny utveckling för samernas politiska mobilisering i Sverige. Under den första halvan av 1900-talet hade avsaknaden av en riksorganisation hämmat samerörelsen i dess arbete, framför allt var möjligheterna att skapa en kontinuitet i arbetet och föra en fortlöpande dialog med statsmakterna begränsade. Genom tillkomsten av riksförbundet förändrades situationen och samerörelsen kunde nu agera med en växande styrka. I denna bok följs SSR:s utveckling under perioden 1950-1962 med speciellt fokus på fyra områden, dels närings- och rättighetsfrågor, dels vilken bild av det samiska som förbundet presenterade utåt, dels hur SSR behandlade och betraktade olika samiska grupper, dels hur statsmakterna reagerade på förbundets tillträde på den samepolitiska arenan och vilket genomslag organisationen fick för sina krav.

Swedish education before the era of compulsory schooling provides a fascinating panorama of different actors, objectives and curricula. In the latter part of the 17th century, primary and secondary education were organised in two distinct systems. The state-supported Latin school system prepared students from higher social strata for future careers in church and civil service by providing classical education, while popular education was restricted to basic reading and religious instruction conducted at home and examined by the Lutheran ministers. In Reading, Writing, and Schooling, Professor Daniel Lindmark analyses the functions and developments of the two educational systems. He argues that the division of Swedish education into elite and mass education reflects the widening cleavage between elite and popular culture characterising the period 1650-1850. The social and economic segmentation between the upper and lower strata of society was accompanied by separation between rural and urban areas, and between men and women. Reading ability and catechetical knowledge were the only common denominators in the educational field, but even the book market was divided into two distinct spheres, characterised by different genres and print types. Not until the implementation of the elementary school system in the middle of the 19th century, were conditions created for a broader reading culture based on national, rather than religious, symbols. By analysing the recruitment and careers of grammar school teachers and students, and by examining the methods and contents of popular education, this book reveals some of the educational and literacy practices of pre-industrial Sweden, where practical interests almost constantly challenged the ecclesiastical purposes of reading and schooling. In case studies of specific print and reading cultures, it is demonstrated how literacy practices contributed to creating ethnic and religious identities in certain reading communities.

I boken skildras några delar av 1800-talets händelserika historia i norra Västerbotten. Näringar som behandlas är bl.a. fiske, handel, hantverk, jordbruk, kalkbrytning, sjöfart, skeppsbyggeri, skogsbruk, sågverk. De finbladiga sågverken skapade en ny grupp i samhället, sågverksarbetarna, och exporten av virke ledde till en ökad sjöfart med möjligheter att arbeta som sjöman men även till att skeppsbyggeriet expanderade och hamnar, fyrväsen och lotsverksamhet byggdes ut. Många av de nya näringarna byggde på utnyttjandet av skogen i en eller annan form, såsom tjärbränning, pottasketillverkning, sågning av bräder, sparrar och bjälkar samt timmerflottning. I byarna ägde en mycket stor nyodling rum och landskapet omskapades genom utdikningar av sjöar och myrar. Jordbruket utvecklades på bred front, bl.a. genom skiften, och bidrog till att en betydligt större befolkning kunde födas. I omvandlingen deltog även soldater och torpare genom uppodling av sina lotter och dagsverken till bönderna. Men missväxterna fortsatte att vara ett återkommande gissel. Kriget 1808-1809 skapade ett kortvarigt bakslag och ledde till tillfällig utarmning med många döda i sjukdomar. Skelleftebygden förändrades i grunden när Skellefteå stad grundades 1845. Den nya staden ledde till inflyttning av borgare vilka skapade helt nya sociala mönster. Under andra halvan av 1800-talet organiserades allmänna folkskolan och en förbättrad sjukvård byggdes upp. I boken skildras även samernas nyttjande av området från 1500-talet till slutet av 1800-talet. Vi får inblickar i några personers liv tack vare bevarade brev, dagböcker och räkenskapsböcker.

Swedish colonialism had considerable breadth in both time and space. This book examines the educational measures that were taken in three major areas of Swedish colonial interest: New Sweden in the Delaware Valley in North America (1638-1773), Saint-Barthélemy in the Caribbean (1784-1878), and Sápmi, the Saami area in northern Scandinavia (18th century). Three scholars at Umeå University present three different images of the function of education under varying colonial circumstances. In the Delaware Valley, Swedish education was aimed at maintaining Swedishness among a diaspora population. In the 18th century, Swedish-Lutheran instruction was replaced by Pietist-Lutheran and eventually American utilitarian schooling philosophy. In the non-settler commercial colony of Saint-Barthélemy, Swedish authorities supported schools of varying ethnic and denominational affiliation. In combination with the socio-economic and ethno-religious division between rural and urban areas, this policy contributed to creating an educational landscape characterized by cantonization. Schooling among the Saami is analyzed in the perspective of integration. The Saami school system of the 18th century functioned as a Pietist institution of indoctrination. In the colonial setting this evangelical curriculum acted as a colonial curriculum, just as was the case in the schools of Saint-Barthélemy. The Swedish language policy in Sápmi served the purpose of religious integration by encouraging the use of Saami languages in education and religious service. The shift from Saami to the Finnish language in the northern part of Sápmi was directed by practical rather than ideological motives. This book contains three essays, one on each area of investigation. in an introductory article some background facts are provided, and comparative perspectives are applied The general conclusion of the project is that Sweden was a colonial power using education as an instrument of colonization by employing colonial curricula. The project Education and Colonialism has enjoyed financial support from the Bank of Sweden Tercentenary Foundation.

Den 6 februari 1900 fick en liten deputation av samer från Västerbotten audiens inför Oscar II i Stockholm, för att till honom överlämna en skrivelse och framföra klagomål från samer i länet. Denna resa kan sägas vara inledningen till samernas etnopolitiska mobilisering i Sverige. Under det följande halvseklet skulle denna första aktion följas av många fler och den politiska mobiliseringen skulle sprida sig även till samerna i Norrbotten och Jämtland. De samiska aktionerna riktade sig i stor utsträckning mot den svenska samepolitiken och de begränsningar den innebar för den samiska befolkningen. Även den myndighet som var satt att administrera den svenska samepolitiken, lappväsendet, kom att granskas och ifrågasättas. Denna avhandling följer utvecklingen från deputationens resa i februari 1900 fram till bildandet av Svenska Samernas Riksförbund/Sámiid Riikkasearvi, SSR, i oktober 1950. I fokus står samernas etnopolitiska mobilisering i Sverige under denna period och avhandlingen försöker besvara vilka drivkrafterna bakom mobiliseringen var, vilka krav som framfördes samt vilka strategier som utnyttjades för att uppnå dessa målsättningar.

Den fred som undertecknades i Fredrikshamn hösten 1809 var den mest svidande i Sveriges historia. I ett slag delades det svenska riket i två delar. Gränsen drogs längs Torne älv och delade de finskspråkiga socknarna mitt itu. Tornedalingarna hamnade därigenom i två olika nationalstatsprojekt, samtidigt också i två olika moderniseringsprojekt. I boken Både finsk och svensk undersöker Lars Elenius vilka konsekvenser delningen fick för den finskspråkiga minoriteten på den svenska sidan. Den långa sammanhängande tiden med Finland i en gemensam nationalstat gjorde att Svenska Tornedalen blev ett både politiskt och kulturellt omtvistat gränsområde. Under perioden 1850-1939 genomgick Svenska Tornedalen en revolutionerande modernisering som helt förändrade den finskspråkiga minoritetens livsbetingelser. Under samma tidsperiod förändrades språkpolitiken i folkskolan från en tolerant inställning till det finska språket, till en mer inskränkt assimileringspolitik. Som bakgrund till förändringen anger författaren det upplevda hotet från Ryssland, den laestadianska väckelsen och den finska nationalismen. Svenska Tornedalens integrering i den svenska nationalstaten fick djupgående konsekvenser för den finska kulturen och för det finska språket. Elenius ägnar särskilt uppmärksamhet åt språkbytesprocessen i Övertorneå kommun. Genom att jämföra moderniseringens förlopp på den svenska och finska sidan visar författaren hur olika faktorer påverkade övertorneåbornas språkstrategier. Undersökningen resulterar i en ny syn på sambandet mellan språk, etnicitet och nationalism.

När ängssyresoppan ställs på kungens festbord, påminner den oss om det traditionella samiska kosthållet. När en delikat åkerbärsmousse står på Nobelmenyn, erinrar man sig Norrbottens åkerbär som åts med tjock grädde. I nybyggarhemmen i norr stod i äldre tider orre, tjäder och ripa på bordet - man åt ibland fågelsoppa till leda. Nordliga rummets traditionella mat var riklig och näringsriktig, särskilt i inlandet, i nybyggar- och fiskarhemmen. Husmodern, som tillredde dessa rätter på det naturen gav, var i allmänhet självständig och styrde med fast hand i hemmet. En betydande omvandling har skett efter andra världskriget - kvinnorollen har nämligen radikalt förändrats, nya redskap och metoder tillkommit, nya strukturer uppstått osv. Men trots alla dessa förändringar - än i dag finns matkunnandet från förr kvar, och det har dessutom fått internationell genomslag. Denna bok behandlar från en lång rad perspektiv det nordliga rummets kosthåll och dess husmödrar. Författaren är etnologen Phebe Fjellström, som i en lång rad böcker och uppsatser beskrivit det nordliga rummets människor, deras kultur och historia.

Vad gjorde Skellefteregionen till en utpräglad företagarbygd? Boken försöker ge ett svar genom att behandla två epoker, en förindustriell och en industriell, i ljuset av den tredje, som vi är just uppe i, den postindustriella. I alla tider har man ställt sig frågan om företagandets villkor och hur man ska kunna skaffa sig sin försörjning. Något av detta vill vi förmedla i denna bok. Den handlar om Skellefteå och Skellefteregionen, och den handlar därför också om hela världen.

När Svenska Samerna Riksförbund/Sámiid Riikkasearvi (SSR) bildades tisdagen den 3 oktober 1950 markerade detta inledningen på en ny utveckling för samernas politiska mobilisering i Sverige. Under den första halvan av 1900-talet hade avsaknaden av en riksorganisation hämmat samerörelsen i dess arbete, framför allt var möjligheterna att skapa en kontinuitet i arbetet och föra en fortlöpande dialog med statsmakterna begränsade. Genom tillkomsten av riksförbundet förändrades situationen och samerörelsen kunde nu agera med en växande styrka. I denna bok följs SSR:s utveckling under perioden 1950-1962 med speciellt fokus på fyra områden, dels närings- och rättighetsfrågor, dels vilken bild av det samiska som förbundet presenterade utåt, dels hur SSR behandlade och betraktade olika samiska grupper, dels hur statsmakterna reagerade på förbundets tillträde på den samepolitiska arenan och vilket genomslag organisationen fick för sina krav.

Swedish education before the era of compulsory schooling provides a fascinating panorama of different actors, objectives and curricula. In the latter part of the 17th century, primary and secondary education were organised in two distinct systems. The state-supported Latin school system prepared students from higher social strata for future careers in church and civil service by providing classical education, while popular education was restricted to basic reading and religious instruction conducted at home and examined by the Lutheran ministers. In Reading, Writing, and Schooling, Professor Daniel Lindmark analyses the functions and developments of the two educational systems. He argues that the division of Swedish education into elite and mass education reflects the widening cleavage between elite and popular culture characterising the period 1650-1850. The social and economic segmentation between the upper and lower strata of society was accompanied by separation between rural and urban areas, and between men and women. Reading ability and catechetical knowledge were the only common denominators in the educational field, but even the book market was divided into two distinct spheres, characterised by different genres and print types. Not until the implementation of the elementary school system in the middle of the 19th century, were conditions created for a broader reading culture based on national, rather than religious, symbols. By analysing the recruitment and careers of grammar school teachers and students, and by examining the methods and contents of popular education, this book reveals some of the educational and literacy practices of pre-industrial Sweden, where practical interests almost constantly challenged the ecclesiastical purposes of reading and schooling. In case studies of specific print and reading cultures, it is demonstrated how literacy practices contributed to creating ethnic and religious identities in certain reading communities.

I boken skildras några delar av 1800-talets händelserika historia i norra Västerbotten. Näringar som behandlas är bl.a. fiske, handel, hantverk, jordbruk, kalkbrytning, sjöfart, skeppsbyggeri, skogsbruk, sågverk. De finbladiga sågverken skapade en ny grupp i samhället, sågverksarbetarna, och exporten av virke ledde till en ökad sjöfart med möjligheter att arbeta som sjöman men även till att skeppsbyggeriet expanderade och hamnar, fyrväsen och lotsverksamhet byggdes ut. Många av de nya näringarna byggde på utnyttjandet av skogen i en eller annan form, såsom tjärbränning, pottasketillverkning, sågning av bräder, sparrar och bjälkar samt timmerflottning. I byarna ägde en mycket stor nyodling rum och landskapet omskapades genom utdikningar av sjöar och myrar. Jordbruket utvecklades på bred front, bl.a. genom skiften, och bidrog till att en betydligt större befolkning kunde födas. I omvandlingen deltog även soldater och torpare genom uppodling av sina lotter och dagsverken till bönderna. Men missväxterna fortsatte att vara ett återkommande gissel. Kriget 1808-1809 skapade ett kortvarigt bakslag och ledde till tillfällig utarmning med många döda i sjukdomar. Skelleftebygden förändrades i grunden när Skellefteå stad grundades 1845. Den nya staden ledde till inflyttning av borgare vilka skapade helt nya sociala mönster. Under andra halvan av 1800-talet organiserades allmänna folkskolan och en förbättrad sjukvård byggdes upp. I boken skildras även samernas nyttjande av området från 1500-talet till slutet av 1800-talet. Vi får inblickar i några personers liv tack vare bevarade brev, dagböcker och räkenskapsböcker.