Med början för ett par hundra år sedan inträffade ett av de mest omvälvande förlopp som historien bevittnat. Under en tidsrymd av ungefär ett sekel störtade den gamla aristrokratiska världsordningen samman. Kapitalismen och det borgerliga samhället blev förhärskande i Europa och grunden lades till de förhållanden vi nu lever under. Som alltid då något nytt blir till var det en period av våldsamma födslovåndor, av ekonomisk förändring och politiska stormar. Karl Marx bok Louis Bonapartes adertonde Brumaire är en lysande tillämpning av den dialektiska och historiska materialismen på Frankrikes revolutionshistoria. För Marx och Engels, liksom för allt politiskt tänkande under 1800-talet, utgjorde Frankrike den självklara medelpunkten i samtidens politiska skeende. På samma sätt som deras ekonomiska analyser utgår från England, fokuseras deras intresse på Frankrike när det gäller klasskampens politiska uttrycksformer. Louis Bonapartes adertonde Brumaire skrevs och utgavs i början av 1852. Det var ett av de allra första försöken från Marx' sida att i analysen av ett konkret historiskt skeende tillämpa den åskådning, som strax dessförinnan presenterats i Kommunistiska Manifestet, den historiska och dialektiska materialismen. Ämnet för boken är den "tredje" franska revolutionen 1848 och dess öde. Men analysen griper tillbaka på hela det politiska och ekonomiska förloppet alltsedan den stora revolutionen 1789 – och den pekar med obönhörlig logik fram mot vad som kan kallas den "fjärde" franska revolutionen 1871, då proletariatet för första gången under en kort tid tillkämpade sig samhällsmakten (se "Pariskommunen" Klassikerserien nr. 4).
