Bokens författare är dels jurister, kulturgeografer, historiker, ekonomer och andra från forskarsamhället, och dels sådan med gedigen bakgrund av det praktiska arbetet med arrendefrågor, t.ex. tjänstemän och konsulter. Detta gör att ämnet belyses ur många synvinklar.
Arrendet behandlas ur både arrendatorns och markägarens perspektiv, och om deras organisationer. Här diskuteras bl.a. EU:s krav och här görs en statiskt genomgång av 80 års utveckling, kommenterad bl.a. av två tidigare jordbruksministrar.
Här beskrivs de arrendeformer som finns idag - gårdsarrenden och sidoarrenden. För den som vill förstå det moderna jordbrukets utveckling är Att bruka men inte äga en viktig och nyttig läsning.
