Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien – förlag

Detta skogslexikon, ursprungligen utgivet 1894 och då "uppstäldt af Axel Cnattingius" utges här på nytt som faksimil. Den vetgirige får här hjälp med 1800-talets skogssvenska som en väg in i skogens historia. Lexikonet innehåller både ord som används än idag och ord/begrepp som inte är gångbara i det moderna skogsbruket. Författaren som var jägmästare var en flitig skribent vid 1800-talets slut. Kända är hans bibliografi om svensk skogslitteratur och framför allt som mångårig redaktör för en skogstidskrift. Boken kompletteras med två artiklar av Per Eriksson respektive Bengt Ek som placerar in Cnattingius och hans verk i tid och rum.

Åren 1736-64 fanns på västgötska Höjentorp och i Alingsås en skola där man utbildade provinsialschäfrar - fårkonsulenter på modern svenska. Författaren har efter noggrann forskning fått fram uppgifter om ett 60-tal av elevernas liv och leverne. Biografierna tar även upp deras verksamhet ute i landet som då omfattade även Finland. Uppgifterna kan vara till stor hjälp för lokalhistoriker och släktforskare.

Boken inleds med en artikel av agrarhistorikern Carin Martiin.

Lantbrukarnas organisationer är idag många och vittförgrenade, men med en till stora delar outforskad historia.

Olof Brandesten tränger ned i den tid då landets jordbrukare slutade med att endast producera råvaror och istället, genom sina föreningar och organisationer, blev delägare i de företag som förädlade produkterna. Det var den tid då boskapen fick stamböcker och utsädet blev kontrollerat, och då smör och ost blev kvalitetsstämplade handelsvaror. Allt detta kom att bli ett led i det betydelsefulla och omfattande moderniseringsprojekt som hela samhället då genomgick.

Olof Brandesten beskriver hur tidens tankeströmmar formade den andelsidé som låg bakom hela rörelsens utveckling och som spred sig till de mest skilda områden. Med energisk målmedvetenhet kom det med tiden att skapas ett väldigt nätverk av föreningar och associationer inom produktion, försäljning och inköp.

Här porträtteras föregångsmännen. Deras idéer och drivkrafter till att vilja skapa denna samverkan mellan bönder får även sin belysning i början skedde detta med enkla medel och obetydliga resurser.

Boken innehåller uppgifter om alla delar av den lantbrukskooperativa rörelsens utveckling. Den är därmed intressant för var och en som är engagerad i sin del av denna rörelse och för alla som vill förstå det moderna svenska jordbrukets utveckling.

Författaren, agronom Olof Brandesten, har hela sitt yrkesverksamma liv arbetat inom lantbrukskooperationen. Där har han på nära håll följt utvecklingen och kunnat vässa sin penna då han skrivit läroböcker, remisser och utvecklat studieverksamheten.

Bokens författare är dels jurister, kulturgeografer, historiker, ekonomer och andra från forskarsamhället, och dels sådan med gedigen bakgrund av det praktiska arbetet med arrendefrågor, t.ex. tjänstemän och konsulter. Detta gör att ämnet belyses ur många synvinklar. Arrendet behandlas ur både arrendatorns och markägarens perspektiv, och om deras organisationer. Här diskuteras bl.a. EU:s krav och här görs en statiskt genomgång av 80 års utveckling, kommenterad bl.a. av två tidigare jordbruksministrar. Här beskrivs de arrendeformer som finns idag - gårdsarrenden och sidoarrenden. För den som vill förstå det moderna jordbrukets utveckling är Att bruka men inte äga en viktig och nyttig läsning.

Denna rikt illustrerade bok av Anders Johansson Åbonde kartläggs i detalj försöken att bygga upp denna näring i Sverige. Här ges även en översikt över liknande försök i Europa, särskilt i Danmark. Dessutom får man silkesodlingen belyst ur andra synvinklar genom de bidrag som skrivits av Jakob Christensson, som dessutom är bokens redaktör, Kjell Lundquist, Ronny Pettersson, Leif Runefelt och Cajsa Sjöberg.

Boken kan ses som en pendang till Columellas lärobok "Tolv böcker om lantbruk" som utgavs av akademien 2009, även den kompletterad med artiklar av nutida svenska forskare. Även denna nya bok har texter som beskriver livsmedlens användning och bevarande, kvinnans roll, djurläkekonst, teknik, djurskötsel, läkekonst och religion med folktro.

Det är lätt att följa den historiska händelsekedja som lett till nutiden. Men mycket kunde ha tagit andra riktningar, om vissa faktorer hade varit annorlunda under tidens gång. De stora organisationerna, exempelvis Lantmännen, RLF och Hushållningssällskapen har behandlat sin egen historia, men i denna antologi är det främst de många skilda tolkningarna och utvecklingslinjerna som intresserat forskarna.

Livsmedelshygien vill förhindra att maten vi äter ska göra oss sjuka. Genom historien har metoder utvecklats för att undersöka den mat vi är beroende av - allt från självhushållningens tid och framåt. När livsmedelskedjan blev mer komplicerad och sträckte sig från producenter via förädlingsled, kom kunskaperna om matens hantering att förskjutas allt mer mot en samhällelig och institutionell nivå. Ansvaret för livsmedlens risker blev en fråga för vetenskapsmän och politiker.

Groveda är en östgötsk bondgård. Boken om Groveda handlar om gårdens ekonomiska historia och om vad som i ett ekonomisk perspektiv hänt ägarna från sent 1700-tal fram till 1950. Ett litet skeende på gårdsnivå kopplas här samman med de stora skeendena i det svenska jordbruket.

Författaren, Karl-Henrik Pettersson, skildrar långt mer än en specifik gårds historia då han berättar om arrendatorer, grödor, skiften, jordbruksregleringar, framväxten av lantbrukarnas ekonomiska och politiska rörelser. Steg för steg visas hur marknaden tog plats på arenan under 1800-talets och hur gårdens ägare berördes av denna process.

Karl-Henrik Pettersson är f.d. bankman och författare till böcker inom ekonomi och företagsledning.

I Sverige anordnades de första lantbruksmötena redan på 1840-talet. Det var då slutna sammankomster för främst tidens agrara och vetenskapliga eliter. Lösningarna som debatterades skulle sedan spridas till den jordbrukande befolkningen som ju dominerade näringen. Detta gällde inte bara Sverige, även Finland hade liknande utställningar och -möten, som även behandlas i boken. Boken är vackert illustrerad med kataloger, program och affischer, samt med bilder ur arkiv och tidningar.

Den överväldigande majoriteten av alla människor har varit verksamma i arbetet med jord och skog. Än idag är detta helt nödvändigt för vår överlevnad. Idag ställs även krav på landskapets biologiska och estetiska värden. Allt talar för att vi är i stort behov av agrarhistorisk kunskap. Boken ökar vår kunskap om dess kärna - om jorden, djuren och redskapen - men även de sociala, kulturella och politiska förhållandena som påverkat jordbruket.

Bokens alla författare, både svenska och utländska, gör oss medvetna om mängden av agrarhistoriska källor och metoder. denna stora antologi är tillägnad Janken Myrdal, agrarhistoriens främste representant i Sverige, som låtit de mest skiftande och överraskande källmaterial och metoder komma till användning i sitt arbete.

Denna bok är en nyutgivning av Sveriges första skogs- och jaktlexikon från 1789. Den innehåller uppslagord från Adel till Öfwer-Jägmästare. Boken är egentligen mer än ett lexikon, snarare en liten handbok, som beskriver den tidens skog, jakt och djurfång, och innehåller många praktiska råd i dessa ämnen. Detta gör att även dagens jägare, skogs- och viltförvaltare kan få perspektiv på sin verksamhet, bl.a. genom beskrivningarna av hyggesbruk och förvaltningen av nyttigt och "skadligt" vilt.Boken inleds med en artikel om Brummer av Kerstin Ekman, och följs av en artikel om lexikonet av Roger Bergström och Kjell Danell.

kandinaviens jagt, Djurfänge och Vildafvel jemte Jagtlexicon af Georg Swederus publicerades 1831/32 och var Sveriges första samlade jakthandbok. Den var på många sätt ett pionjärverk. Georg Swederus (1796–1888) hade viss egen erfarenhet av jakt, men han var först och främst en mycket aktiv publicist. Boken ger en välformulerad bild av den samtida kunskapen om jakt och villebråd och författarens gryende men framsynta tankar rörande viltvård och naturvård. Swederus hade en önskan att Sverige skulle uppnå ett långsiktigt hållbart nyttjande av viltet som resurs för att använda ett nutida språkbruk. Viltet skulle fredas under fortplantning och uttaget skulle ske på ett ansvarsfullt sätt. Visst var det en omtanke om viltet, men också ett bakomliggande samhällsekonomiskt intresse, och Swederus var synnerligen socialt engagerad, vilket resulterade i ett antal skrifter om att gynna de svaga i samhället. Han menade att viltet borde ses som en långsiktig och betydande inkomstkälla för nationen som inte skulle förödas genom ett obetänksamt missbruk av resursen. Nu nästan tvåhundra år senare har vi fortfarande glädje av att läsa dessa tankar, men för att ge lite extra perspektiv på texten följs Swederus bok av ett avsnitt om sex artiklar som bidrar med sammanhanget. Vetenskapshistorikern Gunnar Broberg inleder med en kort historisk introduktion till jaktens kulturella dimensioner, som följs av en idéhistorisk biografi över Swederus av Jakob Christensson. Därefter följer ett bidrag skrivet av viltbiologerna Roger Bergström och Kjell Danell som ger en samlad bild av svensk historia utifrån perspektivet jakt och jaktlitteratur vilket positionerar Swederus och hans jaktbok. Kulturhistorikern Anna Westman presenterar Swederus skriftställande rörande de areella näringarna varpå vapenhistorikern Anders Lindkvist beskriver den tekniska utvecklingen vad gäller jaktgevär. Avslutningsvis följer en reflektion över jakthundar under Swederus tid skriven av zoologen och kynologen Staffan Thorman med ett kort appendix om Swederus beskrivning av hundens sjukdomar och deras botemedel av redaktören.

I boken har samlats ett antal texter från perioden 1790-1822 som speglar den samtida diskussionen om jordbrukets utveckling. Två av dessa avhandlingar har för första gången översatts från latin till svenska. Till detta kommer några texter av de engagerade landshövdingarna Olof av Wibeli och Johan Didrik af Wingård, som tar upp insatserna för att förbättre jordbruket i länet.

Arbete och skörd består av 15 vetenskapliga artiklar författade av 19 framstående agrarhistoriker. Boken behandlar ämnen som jordbrukets utveckling, agrarhistoriska källor, historisk demografi, ojämlikhet och sociala relationer, särskilt under 1700- och 1800-talens agrara revolution. Boken tillägnas Patrick Svensson, sedan 2017 professor i agrarhistoria vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), på hans 60-årsdag den 5 oktober 2025. Redaktörer för vänboken är Martin Andersson och Jesper Larsson vid Avdelningen för agrarhistoria på SLU samt Ulrich Lange vid Kungl. Skogs och Lantbruksakademien (KSLA).

Contortatallen var det träd som kanske ofta fick stå som symbol för det ensidiga, produktionsinriktade och högavkastande skogsbruket för ett par årtionden sedan. En av de ivrigaste förespråkarna för detta var skogsvårdschefen vid SCA, Stig Hagner. Han införde dessutom systemtisk skogsgödsling och ett planeringssystem som skulle optimera skogsbruket. Men han hade även en annan sida då han tidigt fick insikten att den biologiska mångfalden var skogsbrukets viktigaste miljöfråga.

Stig Hagner gör en tidsresa genom skogarna - från 1940-talet och nära ett halvsekel framåt. Det är ett viktigt tidsdokument där minnen från yrkeslivet blandas med detaljerade uppgifter om skogsvården i Norrland under en stark omvandlingstid.

Där idag några av Stockholms mer fashionabla Östermalms-kvarter ligger, fanns under en stor del av 1800-talet en skola för veterinärer. Utbildningen skedde under knappa förhållanden, huvudsakligen inriktad på praktiska demonstrationer på sjuka djur. Den främste läraren Norling, var en karismatisk personlighet som under lång tid satte sin prägel på hela verksamheten. Han var både skicklig och energisk, men hans elevtukt var hård.

Vi följer med när veterinärerna med primitiva metoder försökte bota de sjuka djuren och följer farsoterna som med vissa mellanrum drabbade staden.

Boken grundar sig på ett ursprungligt manuskript av Ivar Dyrendahl som även gjort den tillhörande elevmatrikeln.

"Den här boken är att betrakta som en forskningsresa: bakåt i tiden, ner i marken, in i mörkret." Ur företalet av Gunilla Kindstrand, kulturjournalist och ledamot av KSLA

Här bjuds vi in till en bokhistorisk upptäcksfärd. på vägen får vi stifta närmare bekantskap med ett sextiotal särskilt intressanta verk om lantbruk, botanik, trädgårdsskötsel och flera andra ämnen i Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens äldre boksamling.

Författaren, Olof Kåhrström leder oss fram och berättar initierat om deras mångskiftande innehåll och hur de kom till biblioteket. Här finns oansenliga böcker med banbrytande innehåll, t.ex. Malthus inlägg i befolkningsfrågan liksom även högklassigt konsthanverk som i Redoutés stora verk om liljorna.

Detta förenas i boken "New Feldt und Ackerbaw" från 1583 som har tillhört astronomen Tycho Brahe på Ven. Trädgårdshistorikern Kjell Lundquist berättar om det klotter i boken som visat sig vara bland de äldsta trädgårdshistoriska noteringarna på svenska som finns bevarade.

Följ med på färden genom bibliotekets äldre samling. Lär känna de personer som ägt dessa böcker. Upptäck de många vackra illustrationerna och få inblick i en svunnen idévärld.

Ända sedan verksamhetsstarten 1813 har Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien mottagit handskrivna berättelser och förslag rörande lanthushållningen. En del har tryckts i akademiens egna publikationer, men det mesta har blivit kvar i arkivet. I detta stara material har detta anononyma material lyfts fram. Förutom landshövdingeberättseler som redogör för lanthushållningen ute i länen finns här ett stort antal reseberättelser från stipendiaters resor i Europa och Nordamerika. Här finns även svar på skilda tävlingsfrågor som akademien utställde.

Här förtecknas även handböcker, kompenider och föreläsningsanteckningar.

Boken inleds med en artikel om nyttan av förtecknandet av arkiv, skriven av Erik Norberg och en artikel om akademiens arkiv av Anders Perlinge.

Boken har som undertitel "Agrar- och socialhistoriska texter i urval med en inledande biografi av Anders Perlinge, som är fil. dr i etnologi vid Stockholms universitet och verksam som arkivarie.

Citat ur företalet. "Såväl i den bredare beskrivningen av akademiens utveckling som i det egentliga donationsavsnittet har Nils Edlings förmåga att skapa intressanta och varierande berättelser kommit till uttryck. Han kombinerar en lustfylld detaljrikedom och berättarglädje med resonemang om förändringar inom akademi och samhälle i ett längre perspektiv." Nils Edlng är docent och forskare vid Historiska institutionen vid Stockholms universitet som sedan länge har djupa kunskaper i akademiens historia.

I mitten av 1300-talet, när svenska är på väg att bli ett skriftspråk och ersätta latinet, började man även skriva texter som kan avslöja något om den tidens svenska växtnamn. Här finns växtnamnen i lagar, diplom och religiös litteratur, liksom även i läke- och ötraböcker. Boken vänder sig till botanister, etnologer, historiker, språkvetare och andra allmänt vetgiriga. 2:a upplagan är reviderad och utökad med engelsk sammanfattande text.

Under 1800-talets senare del var det kris för de svenska skogarna. De hade länge vanvårdats och återväxten var svag. 1903 beslutade riksdagen om inrättandet av en allmän skogsvårdslag, och några år senare bestämdes att svenska folkskolebarn skulle erbjudas såväl teoretisk utbildning som praktiskt arbete med skötsel av landets skogar. Barnen skulle lära sig plantera gran- och tallplantor eller så fröer på skogsytor som hade avverkats eller sedan länge saknade skog.

Genom detta initiativ mobiliserades barnen för ett gigantiskt projekt som innefattade skogsägare, skolan och, inte minst, nationen Sverige. Med skolplikten hade samhället skapat en kraftfull institution för att fostra och styra den uppväxande generationen, och via skolan gjordes barnen till en rekryterbar grupp för skogarnas återplantering.

Var planteringsdagarna arbete, pedagogik eller något annat? Från skolans håll associerades aldrig skolbarnsplanteringarna med arbete, utan sågs helt i ljuset av en ny pedagogik. En pedagogik som var i samklang med den uttalade kritiken mot skolans teoretiska innehåll och dess svaga anknytning till "verkligheten" utanför skolan. I skogen fick barnen frisk luft, de fick röra sig och inse värdet av praktiska kunskaper. Planteringsdagarna fanns inskrivna i folkskolestadgan under knappt femtio år, fram till och med 1954.

Mats Sjöberg är docent i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet. Han har behandlat temat barn/ungdomar, arbete och jordbruk i ett flertal artiklar och böcker. Avhandlingen "Att säkra framtidens skördar. Barndom, skola och arbete i agrar miljö: Bolstads pastorat 1860-1930" (1996) fokuserade på frågor kring barns arbete och folkskolans framväxt på den västsvenska landsbygden.

Mekaniseringen i lantbruket har haft stor betydelse för såväl den enskilde jordbrukaren som för den allmänna folkförsörjningen. Hemma vid köksbordet fick man reda på vad nytt som hände inom området dels genom lantbrukstidningarnas annonser, dels genom broschyrer och kataloger. Tillsammans gav de en överblick över marknadens utbud.

Här presenteras Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens stora samlingar av maskinbroschyrer, -kataloger, instruktionsböcker och liknande material. Samlingarna kommer ursprungligen från bl.a. Statens Maskinprovningar, Jordbrukstekniska Institutet och privata samlare.

Boken riktar sig till studenter, forskare och dem som renoverar sina gamla traktorer. Här finns också forskningsförslag samt en vägledning till hur man hittar i samlingarna.

Författaren Per Thunström arbetar vid enheten för de areella näringarnas historia (ANH) på Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien. Han skriver också på en licentiatavhandling i ämnet traktoriseringen av Sverige, vid Sveriges Lantbruksuniversitets avdelning för agrarhistoria.

Virkesmätning är en verksamhet med avgörande betydelse för att virkesmarknad och virkesförsörjning ska fungera effektivt. Trots betydelsen för landets skogsnäring har mätningen till stor del varit okänd.

Med "Mitt emellan virkesintressen. Virkesmätningens historia i Sverige" byggs kunskapen om virkesmätningen upp från grunden. Boken sträcker sig från den första mätningsföreningens tillkomst 1892 till mätningsföreningarnas ombildning till opartiska organ, över den senare framväxten av en ny ordning för att skapa och upprätthålla regler för mätning, liksom de omfattande förändringar som skedde i mätningens lokalisering, metoder och teknik. Som avslutning presenteras genombrottet i vår tid för nya metoder och ny teknik via omfattande utvecklingsarbete på central nivå.

Boken skildrar vem som har mätt det virke som skogsindustrin använder, hur virket har mätts och hur resultatet av mätningen har redovisats till säljare och köpare från åren runt sekelskiftet 1900 och fram till våra dagar. Virkesmätningen sätts in i de större sammanhang som utgörs av skogsbrukets och skogsindustrins omvandling under lite mer än ett sekel, belyser dess betydelse för virkeshandelns och skogsnäringens utveckling under denna tid och skildrar de konflikter och förtroendekriser vars lösningar fick betydelse för hur denna viktiga råvarumarknad fungerade.

De stora dragen i virkesmätningens utveckling kompletteras med sex specialberättelser, som mer i detalj undersöker särskilda aspekter av mätningens historia under längre eller kortare perioder.

Ronny Pettersson är fil. dr och universitetslektor vid Institutionen för ekonomisk historia på Stockholms universitet. Hans forskning är främst inriktad mot institutionella förändringar i svenskt jordbruk under 1800-talet och skogshistoriska frågor, bland annat den moderna sågverksindustrins historia.

Lantbruksveckan startade 1911 som en informell och kontaktskapande sammanslutning för lantbrukets föreningar och organisationer. Målsättningen var att under en vecka i mars varje år samla den växande floran av föreningar och organisationer inom lantbruket till gemensamma överläggningar. Under veckan arrangerades föredrag, diskussioner och utställningar över aktuella ämnen. Samtidigt höll också många av medlemsföreningarna sina årsmöten.

Föreningen Lantbruksveckan utvecklades till en självfinansierad och ideell sammanslutning med som mest ca 70 samverkande organisationer. De allmänna sammanträdena, som efterhand kom att hållas i Konserthuset, brukade vid 1900-talets mitt samla omkring 2 000 av landets främsta företrädare för lantbruket, agrarforskningen, det agrara utbildningsväsendet och lantbruksadministrationen.

”Upplysning, arbete, samarbete: Lantbruksveckan 1911–2007” beskriver de stora linjerna i verksamhetens innehåll. Tonvikten ligger på jordbrukspolitiska frågor och den ekonomiska föreningsrörelsens angelägenheter. Bokens övergripande ambition är att belysa samspelet mellan lantbruksnäringens utveckling och den organisatoriska och vetenskapliga kompetens, som årligen mobiliserades genom Lantbruksveckan. En genomgående strävan är också att sätta Lantbruksveckans agerande och utveckling – under en för svenskt lantbruk extremt omvälvande och växlingsrik tid – i relation till det motto som grundarna lanserade 1911 för dess verksamhetsinriktning: upplysning, arbete och samarbete.

Tore Johansson (1937–2010) var fil. lic., LRF:s arkivarie och ägnade främst sin forskning åt den agrara föreningsrörelsens historia, t.ex. Samverkan gav styrkan från 1979 tillsammans med Per Thullberg och The Co-operative Movement in Sweden. Past, Present – the Future tillsammans med Sven Åke Böök från 1988.

Ronny Pettersson är fil.dr och universitetslektor vid Institutionen för ekonomisk historia, Stockholms universitet samt ledamot av Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien. Hans forskning är främst inriktad mot institutionella förändringar i svenskt jordbruk under 1800-talet och skogshistoriska frågor, bland annat den moderna sågverksindustrins historia.

Per Magnus Hebbe var överbibliotekarie vid Lantbrukshögskolan och genom Lantbruksakademiens försorg publicerades denna bibliografi åren 1939-45. den framstår vid en internationell jämförelse som ett unikt arbete genom sin ämnesuppställning. Ytterst få böcker, småskrifter och tidningsartiklar har undgått Hebbes uppmärksamhet. Här behandlas en mängd specialområden, exempelvis jordförbättring, växtodling, trädgårdsskötsel m.m. Boken har nu försetts med ett tillskott med tillägg och rättelser, bibliografiska källor m.m. Boken inleds med en artikel av Janken Myrdal om lantbrukslitteraturen på 1700-talet.

Reinerus Reineri Broocman var född i den då svenska provinsen Livland- dagens Estland. Han kom att fly över till Sverige i samband med ryssarnas erövringar i början av 1700-talet. Här i landet kom han förutom att vara präst även att öppna ett tryckeri och ha förläggarverksamhet. En av de stora satsningarna var hans två hushållsläror som utkom 1736 respektive 1739. De kom att bli de mest omfattande av denna genre, men kom också att utgöra slutet på denna typ av litteratur. I volym 2 finns även åtta nyskrivna artiklar av forskare som sätter in Broocman och hans verk och tid i sitt sammanhang.

Detta är den första svenska bok om skogsskötsel. Den utkom 1737 och var skriven av stadsmajoren Anders Rosensten. Hans texter kompletterades av och boken utkom i nya upplagor även efter hans hans död. Denna upplaga som boken innehåller är tryckt 1771 och innehåller även ett omfattande bidrag av Clas Blechert Trozelius, som var preofessor i ekonomi och hushållning. Ett bidrag är även författat av den skogskunnige Anders Chydenius.