Naturvetenskap är ett viktigt kunskapsområde i samhället och ingår i målen för förskolan. Ett tidigt möte med naturvetenskap kan bidra till att intresset bibehålls när barnen blir äldre. Denna studie intresserar sig för hur förskolebarn resonerar kring naturvetenskapliga fenomen och begrepp som introducerats för dem genom saga med handdocka och som undersöks i experiment. I studien följs 4–5 åringar när de tar sig an fenomenen ljus och skugga, densitet, gravitation och statisk elektricitet. Barnen resonerar kring dessa naturvetenskapliga fenomen och har egna förklaringar. Resultatet visar att barnen samspelar med varandra och med läraren genom att samtala, lyssna och härma vilket bidrar till nya kunskaper och erfarenheter. Dessa nya kunskaper och erfarenheter växer fram när barnen använder de nya begreppen genom att nämna och beskriva dem och när de försöker förklara fenomenen i ord samt visa med gester. Sagoundervisning i kombination med experiment och tillgängliga artefakter samt vidare diskussion kring fenomenen i en uppföljning bidrar således till att barnen ges möjlighet att utveckla sin förståelse för de naturvetenskapliga fenomenen. Det skapas också ett intresse genom att barnen engagerar sig i sagans handling när de bjuds in att bli delaktiga. Barnens sätt att observera, undersöka, prova, resonera och reflektera bidrar till att barnen utvecklar ett undersökande arbetssätt. Studien bidrar till att öka lärares förståelse av relevansen att så tidigt som möjligt undervisa i naturvetenskap. En förutsättning för att kunna hjälpa varje barn att utveckla sin förståelse för naturvetenskapliga fenomen genom att stimulera dem och uppmuntra deras lust att vilja lära sig nya saker är att lärare har tillräcklig kompetens inom detta område.

Naturvetenskap är ett viktigt kunskapsområde i samhället och ingår i målen för förskolan. Ett tidigt möte med naturvetenskap kan bidra till att intresset bibehålls när barnen blir äldre. Denna studie intresserar sig för hur förskolebarn resonerar kring naturvetenskapliga fenomen och begrepp som introducerats för dem genom saga med handdocka och som undersöks i experiment. I studien följs 4–5 åringar när de tar sig an fenomenen ljus och skugga, densitet, gravitation och statisk elektricitet. Barnen resonerar kring dessa naturvetenskapliga fenomen och har egna förklaringar. Resultatet visar att barnen samspelar med varandra och med läraren genom att samtala, lyssna och härma vilket bidrar till nya kunskaper och erfarenheter. Dessa nya kunskaper och erfarenheter växer fram när barnen använder de nya begreppen genom att nämna och beskriva dem och när de försöker förklara fenomenen i ord samt visa med gester. Sagoundervisning i kombination med experiment och tillgängliga artefakter samt vidare diskussion kring fenomenen i en uppföljning bidrar således till att barnen ges möjlighet att utveckla sin förståelse för de naturvetenskapliga fenomenen. Det skapas också ett intresse genom att barnen engagerar sig i sagans handling när de bjuds in att bli delaktiga. Barnens sätt att observera, undersöka, prova, resonera och reflektera bidrar till att barnen utvecklar ett undersökande arbetssätt. Studien bidrar till att öka lärares förståelse av relevansen att så tidigt som möjligt undervisa i naturvetenskap. En förutsättning för att kunna hjälpa varje barn att utveckla sin förståelse för naturvetenskapliga fenomen genom att stimulera dem och uppmuntra deras lust att vilja lära sig nya saker är att lärare har tillräcklig kompetens inom detta område.

Naturvetenskap är ett viktigt kunskapsområde i samhället och ingår i målen för förskolan. Ett tidigt möte med naturvetenskap kan bidra till att intresset bibehålls när barnen blir äldre. Denna studie intresserar sig för hur förskolebarn resonerar kring naturvetenskapliga fenomen och begrepp som introducerats för dem genom saga med handdocka och som undersöks i experiment. I studien följs 4–5 åringar när de tar sig an fenomenen ljus och skugga, densitet, gravitation och statisk elektricitet. Barnen resonerar kring dessa naturvetenskapliga fenomen och har egna förklaringar. Resultatet visar att barnen samspelar med varandra och med läraren genom att samtala, lyssna och härma vilket bidrar till nya kunskaper och erfarenheter. Dessa nya kunskaper och erfarenheter växer fram när barnen använder de nya begreppen genom att nämna och beskriva dem och när de försöker förklara fenomenen i ord samt visa med gester. Sagoundervisning i kombination med experiment och tillgängliga artefakter samt vidare diskussion kring fenomenen i en uppföljning bidrar således till att barnen ges möjlighet att utveckla sin förståelse för de naturvetenskapliga fenomenen. Det skapas också ett intresse genom att barnen engagerar sig i sagans handling när de bjuds in att bli delaktiga. Barnens sätt att observera, undersöka, prova, resonera och reflektera bidrar till att barnen utvecklar ett undersökande arbetssätt. Studien bidrar till att öka lärares förståelse av relevansen att så tidigt som möjligt undervisa i naturvetenskap. En förutsättning för att kunna hjälpa varje barn att utveckla sin förståelse för naturvetenskapliga fenomen genom att stimulera dem och uppmuntra deras lust att vilja lära sig nya saker är att lärare har tillräcklig kompetens inom detta område.