Visar resultat för..."skära"

Genom Föreningen för Västgötalitteratur och professor Per-Axel Wiktorsson utges här den Äldre Västgötalagen, handskrift B 59 i Kungl. Biblioteket. Lagen finns tidigare utgiven, men då endast själva lagtexten utan alla de förtydligande omgivande textvittnena. Utgivningen följer modern textedition och för första gången ges nu hela handskrift Cod. Holm. B 59 ut i färgfaksimil, i trogen fornsvensk version och i översättning till modern svenska. Därtill kommer en vetenskaplig inledning där professor Per-Axel Wiktorsson redogör för själva handskriften, dess uppbyggnad och historia samt behandlar de olika skrivarna i handskriften. Till denna inledning fogas även uppsatser kring lagen och dess innehåll. Allt i handskriften har tidigare inte kunnat läsas men genom modern teknik har en stor del av dessa texter nu kunnat tolkas. För första gången utges även den så kallade Latinbalken i översättning. Detta är en andra reviderad och utvidgad utgåva av den år 2011 utgivna första upplagan.

Lars Skytte (1610-1696) var född i Nyköping. Fadern (adlad 1619) blir med tiden ståthållare över Uppsala län, farbrodern, den mer kände Johan Skytte, kronprins Gustav Adolfs lärare, hade då redan utnämns till riksråd och universitetskansler mm. Familjen hade mycket nära kontakter med den nya kungafamiljen, och fick stort inflytande över den högre utbildningen i det svenska riket under den begynnande svenska stormaktstiden. Efter akademiska studier och ett flertal utländska studieresor utnämns Lars Skytte till svensk ambassadör i Portugal år 1641 men lämnar redan 1647 sitt diplomatiska uppdrag, konverterar till katolska kyrkan och upptas i franciskanorden. Efter teologiska studier prästvigs han inom orden och kommer att ägna sig åt författarskap och undervisning. Skyttes konversion var en stor svensk propagandaförlust och en dåtida internationell skandal.I början av 1653 kallas han till Rom, dit drottning Kristina efter abdikationen anlänt 1655, till henne dedicerar han sin bok Peregrinatio sancta. I denna redogör han bland annat för sitt teologiska tänkande och val av livsväg. Boken har aldrig tidigare översatts till svenska eller något annat modernt språk.Resterande del av livet vistas Skytte i Rom. Under en period tjänstgör han som rådgivare/själasörjare åt drottning Kristina. Han fortsätter också sitt teologiska författarskap och undervisar i teologi inom franciskanorden, samt har ett ganska stort internationellt och nordiskt kontaktnät.Denna bok är kulturhistoriskt viktig. Den utges i Skara stiftshistoriska sällskaps serie och i samarbete med Vatikanbiblioteket. För översättning svarar fil. dr Johnny Strand, för inledning och kommentarer professor Magnus Nyman. För redigeringen svarar Monica Hedlund, Margareta Murray-Nyman och sällskapets ordförande Johnny Hagberg.

Skara domkyrka träder efter senaste ombyggnaden fram som en klassisk katedral. Det gick snabbt. Det var omdiskuterat. Man hade ett år på sig. Hur genomför man en stor ombyggnation på kort tid? Ett kvartssekel senare berättar de som var med om visionerna, om steg som togs och om hur domkyrkan fungerar idag. Varför ville man bygga om? Vem tog besluten? Hur klarade man ekonomin och kulturarvsfrågorna? Och opinionen? Här berättas också hur församlingens och stiftets alla besökare och pilgrimer ständigt gör katedralen till sin. Artikelförfattare är Lars-Göran Lönnermark, Ragnar Sigsjö, Eva Björkman, Ann-Katrin Larsson, Thomas Hennig, Bo Eek, Eva Göransson, Mona Lantzourakis, Mikael Leijon, Carl Sjögren, Per Larsson, Elin Gunnarsson samt Anders Alberius, som också är redaktör för boken. Det är en fantastisk berättelse om hur den stora ombyggnationen av Skara domkyrka blev så bra att ingen idag vill se det ogjort. Skara domkyrka är en katedral som möter sin tid.

Under den senare delen av 1500-talet förändrades kyrko- och fromhetslivet i norra delar av Europa i enlighet med den nya tidens reformatoriska anda. Bekännelser formulerades, kyrkobyggnader omdanades, gudstjänstlivet reformerades och den folkliga moralen blev föremål för en disciplineringsprocess. Så var även fallet i Skara stift. Under denna tid hade stiftet fyra stiftschefer som hette Erik. De fyra Erikarnas samlade ämbetstid (1545-1570) inföll mellan två ofta omtalade perioder. Den inföll efter den tidiga reformationsgasen då kyrkan i Sverige underordnades den världsliga makten och gudstjänstlivet började omvandlas. Den inföll före den katolicerande kyrkopolitiska utvecklingen under Johan III:s regim, som skarastiftet blev delaktigt i genom den kungatrogne biskopen Jacobus Johannis. Samtidigt utgjorde denna mellanperiod knappast något mellanspel. Tvärtom var denna på flera sätt teologiskt kreativa period avgörande för den fortsatta utvecklingen av en nationell luthersk landskyrka. Under påverkan av den framväxande konfessionalismen på kontinenten utvecklades kyrkolagstiftning, ordningar, dogmatik och undervisning vilka lade grunden för den lutherska ortodoxin på svensk mark. I denna antologi ges olika bilder av de fyra Erikarnas och Jacobus Johannis´ ämbetsperioder. En viktigt utgångspunkt är att händelseutvecklingen i varje enskilt stift måste förstås utifrån den samtida nationella och europeiska utvecklingen i kyrka och samhälle.

Från 1500-talet förra hälft var det brukligt att adelsmän och officerare begravdes med pompa och ståt. En begravningsprocession ingick där den dödes värja, sporrar, hjälm och stridshandskar bars på ett sammetshyende. Efter begravningen överlämnades föremålen till kyrkan med "köptes" tillbaka av de efterlevande. Kontanterna för inköpet skänktes till församlingen och föremålen hängdes upp i kyrkan, i anslutning till graven och huvudbanéret, till minnet av den döde. Vilka av dessa vapen och föremål finns kvar i våra kyrkor? Och vilken är historien bakom de enskilda föremålen? Dessa och andra frågor besvaras i denna bok som kommenterar och beskriver den vapenhistoriska inventeringen av kyrkorna i Skara stift.

Haquin Spegel, 1645-1714 är en av de många biskoparna i det tusenåriga Skara stift. I likhet med sin efterträdare Jesper Swedberg var han en god språkman, därtill var han var han kungavän med inflytande vid hovet, och hymnolog som skrev psalmer som sjungs ännu idag. Denna bok är ett projekt gemensamt för fyra stiftshistoriska sällskap verksamma i de stift där Spegel var stiftschef: han var superintendent på Gotland, biskop i Skara och Linköping och slutligen ärkebiskop i Uppsala.

Fornsvenska legendariet. Utgåva och översättning behandlar en fornsvensk bearbetning av en av senmedeltidens mest populära och spridda hagiografiska texter, Jacobus de Voragine’s Legenda aurea, troligen tillkommen på 1260-talet i Genua. Den fornsvenska bearbetningen eller översättningen, det Fornsvenska legendariet, tillkom kort tid därefter, mest sannolikt i slutet av 1200-talet. Vem översättaren var vet man inte med säkerhet, men mycket talar för att han tillhörde dominikanorden. Innehållet är huvudsakligen helgonlegender men bearbetaren har även inarbetat material från ett historiografiskt arbete från andra hälften av 1200-talet. Det egentliga legendariet finns bevarat endast i tre handskrifter (A, B, C), jämte fyra kortare utdrag respektive fragment (D, E, G, H). Utgåvan baseras på den äldsta bevarade handskriften, KB, A 34 (A), från 1300-talets mitt, fullständig med den mest kompletta av handskrifterna, UUB, C 528 (B), tillkommen vid mitten av 1400-talet. Samtliga handskrifter beskrivs i inledningen till utgåvan. Den medeltida texten följs strikt. Vid sidan av den egentliga textutgåvan presenteras också en översättning till nusvenska, som radvis följer den medeltida texten. Syftet med översättningen är att den ska hjälpa till att förstå det medeltida språket. Utgåvan förses även med fylliga person- och ortregister. Utgåvan är viktig både ur ett litteraturhistoriskt, kyrkohistoriskt, filologiskt och språkhistoriskt perspektiv. Fornsvenska legendariet utges av Skara stiftshistoriska sällskap i samarbete med Svenska fornskriftsällskapet.

I samband med 400-årsminnet av Maria Euphrosyne De la Gardies födelse 2025 är denna bok utgiven. Forskare från Tyskland och Sverige har med olika infallsvinklar sökt att ta fram en bild och ett ansikte av en kvinna som levde sitt liv för längesedan men vars tankar kring evigheten och relationen med Gud är aktuella också i dag. Maria Euphrosyne var av furstlig ätt och sedermera prinsessa av Sverige, då hennes bror Karl X blev kung. Men i den mån hon har omskrivits har det varit som gemål till Magnus Gabriel De la Gardie. Trots att hon stod ett trappsteg upp i rang har hon befunnit sig i sin mans skugga. Hennes andaktsbok Himmelisches Manna som hon lät ge ut år 1681 vittnar om tankar som människor burit på genom århundradena. Den själsliga längtan efter allt mer gemenskap med Livets källa förenar troende genom alla tider. Bokens innehåll belyser också Maria Euphrosynes liv och släkthistoria och skapar också sammanhang genom den tid, språkdräkt och det andliga tankegods som ligger till grund för bönbokens tillkomst.

Biskop Brynolf III Gerlaksson var biskop i Skara under 27 år, från 1478 till dess han avled den 24 april 1505. Då det nu gått 500 år sedan hans död vill Skara stiftshistoriska sällskap lyfta fram denne betydelsefulle biskop som betytt mycket för Skara stift och därmed även för Västergötlands historia. Brynolf, som även har kallats den siste västgötske renässansfursten, färdigställde biskopsborgen Läckö och biskopshuset på Säckestad och möjligen Brunnsbo. Han byggde biskopsborgen i Husaby och där lät han även måla sina företrädare samt rimma en dikt för var och en av dem. Detta diktverk är vårt äldsta sammanhängande herdaminne, personskrift, över skarabiskoparna. Det är också under dennes biskopstid somhans företrädare Brynolf Algotsson blir kanoniserad och skrinlagd i Skara domkyrka den 16 augusti 1492 och han låter trycka och utge både Vita Brynolphi och Brevarium Scarense, två viktiga böcker för den skarensiska kyrkohistorien. Gerlaksson färdigställer vad hans företrädare påbörjat. Han deltar även aktivt i den svenska rikspolitiken vid denna tid. Utan tvekan är Brynolf Gerlaksson en av de stora gestalterna i Skara stifts historia.

I kyrkor, på kyrkvindar, i privata samlingar och på museer inom Skara stift finns ett stort antal huvudbaner och anvapen. Under stormaktstiden var det viktigt att visa på släktens anor och på sin egen position i samhället. De snidade vapensköldarna, som är specifika för begravningsskicket under stormaktstiden i Sverige, är exempel på ett rikt bildhuggeriarbete, som utförts av skickliga hantverkare. Storleken på huvudbaneren verierar från små enkla till stora praktstycken mer än två och en halv meter höga. Boken är ett supplement till den av Skara stiftshistoriska sällsap år 2006 utgivna Huvudbaner och anvapen inom Skara stift och visar på den geneaologiska och heraldiska skatt som finns i dessa ättesköldars tysta budskap. Bakom varje sköld finns en persons och en familjs historia. Genom författarens tolkning av sköldarnas innehåll och budskap träder historien fram och blir levande. Författarinnan disputerade 1999 på avhandlingen Huvudbaner och anvapen under stormaktstiden.

Johan Sundeen zeichnet ein Portrait von Birger Forell, indem er dessen dramatische und von Arbeit für die Mitmenschen – nahezu unmenschlich anstrengende – Lebensleistung darstellt. Sundeen folgt Forells Spuren von dessen Studienjahren 1919–1920, über die dunklen Jahre in Deutschlands Hauptstadt 1929–1942 und der Arbeit mit deutschen Kriegsgefangenen 1944–1948 zum Nachkriegseinsatz im Gripenberg-Komitee und im Komitee für christliche Nachkriegshilfe. Das große Finale dieses Buches ist Forells Arbeit mit der Gründung und dem Aufbau der Flüchtlingsstadt Espelkamp. Einer von Birger Forells Freunden, der Lektor für Schwedisch, Wilhelm Scharp, schrieb bei Forells Tod 1958: „Wenige Schweden haben einen größeren Einsatz geleistet, um Europa wieder zu einem Heim für Menschen zu machen.” Das Buch – Ein Leben für das Land des Masselendes – enthält ein Vorwort von Per Thöresson, Schwedens Botschafter in Deutschland. Dr. Johan Sundeen ist Dozent für Ideen- und Wissenschaftsgeschichte. Er arbeitet als Forscher und Universitätslehrer an der Hochschule in Borås. Johan Sundeen hat zuvor vier historischer Monographien auf Schwedisch veröffentlicht.

Märkligt kyrksilver i Skara stifts kyrkor är en invertering av äldre kyrksilver i Skara stift, där merparten av de kalkar och paténer som beskrivs fortfarande är i bruk. Bland de märkliga kalkarna kan nämnas Timmele kyrkas från1383, Borås Caroli kyrkas guldkalk, ett krigsbyte frånPolen som ursprungligen skänktes av Karl XII till dennes biktfader, liksom den Soopska guldkalken från Skara domkyrka, Det är ett gediget inventeringsarbete som Roland Rahn har genomfört, där de olika föremålen beskrivs med uppgifter om dess historis, vikt och utseende. Därtill är det många, kända och mindre kända personer som passerar revy i de olika beskrivnigarna. I den mån som der har varit möjligt har inskriprioner, vilka förekommer på ett flertal olika språk, blivit översatta. Sammansställingen är därför inressant ur liturgiskt liksom kyrko-, konst och personhistoriskt perspektiv. Tomas Edvardsson har fotograferat det unika materialet, Förutom bilder av respektive kalk och patén, återges många intressanta och unika detaljer. Inventerigen av dessa särskilda och speciella kalkar och paténer från Skara stift får anses vara unik. Vad utgivaren vet, är det första gången kyrksilver för ett helt stift presenteras på detta sätt.

Ämnet för denna bok är forna kyrkor i Skara pastorat. Med forna kyrkor avses här kyrkor som rivits därför att en ny kyrka har byggts på samma plats som den gamla, eller en ny kyrka har byggts på ny plats och den gamla kyrkan därefter rivits. I inventeringen omnämns också de fall där två har kyrkor raserats, och en ny gemensam kyrka byggts för två socknar, som exempelvis Bjärka och Härlunda, som blev Bjärklunda. Det ligger mycket detektivarbete bakom inventeringen av de forna kyrkorna från författarens sida. Den nu föreliggande boken har kompletterats med drönarbilder från kyrkplatserna och nytt bildmaterial.

Ingrid av Skänninge var välkänd i medeltidens Sverige. Mycket lite är skrivet om henne. Källorna är sparsamma. Detta är den första romanen. Ingrid förde c:a 60 år innan Birgitta. Rimligen blev hon både förebild och inspirationskälla för det blivande helgonet. Hon bar familjenamnet Elofsdotter. Författaren ser den åsyftade Elof som bror till Birger jarl, en uppfattning han inte är ensam om. Därmed framstår Ingrid som kusin till jarlens söner Valdemar och Magnus. Tidigt år Ingrid en uppenbarelse av Maria, som anförtror henne ett uppdrag: hon blir grundare av landets första kvinnliga dominikanerkloster. Under sin dramatiska levnad, endast 42 år, möter hon sina kusiner i utmanande situationer. Munkar från Visby gör en livsfarlig resa för att få se henne. En munk från Skara får höra en omtumlande berättelse. Han förmedlar den till sin vän domprosten. En sentida Skardomprost får tag i berättelsen, och här föreligger den.

Här presenteras för första gången två svenska avhandlingar från 1700-talet om romernas historia. De är ursprungligen skrivna på latin, den lärda världens dåtida språk, i Uppsala, 1730 respektive 1791. De är unikt centrala i den meningen att de utgör de tidigaste kända akademiska texterna om romer i Europa. Det är utgivarens förhoppning att texterna ska stimulera till vidare forskning om romsk historieskrivning. Bokens titel Dessa synnerligen otacksamma främlingar är hämtad från Björckmans avhandling från 1730 och illustrerar omgivningens världsbild och synen på romer och romsk kultur. Antiziganismen, som har en lång historia, har beskrivits som en ”socialt accepterad rasism”. Fördomar och okunskap är i hög grad levande också i vår tid och historiska texter som dessa blir en viktig del i förståelsen av vad som givit antiziganismen dess näring. Översättningen är gjord av docenten i latin Johnny Strand. Inledningen är skriven av Elin Strand och EU-parlamentariker Soraya Post, båda sakkunniga i romska frågor. 1700-tals avhandlingarna kommenteras av prof. em. Erland Sellberg, idéhistoriker. Boken utges i Skara stiftshistoriska sällskaps skriftserie.

Din egen Anne-Margrethe – så avslutade Anne-Margrethe Murray sina brev. Genom dessa träder nu en kvinnas livsberättelse och en svun- nen värld fram på nytt. Författarna är barnbarn till Anne-Margrethe: Margareta Murray-Nyman, tidigare chefredaktör för Katolskt magasin, och Bertil Murray, präst och författare. Anne-Margrethe Murray hade sina släktrötter i Västergötland, född i Fristad och uppvuxen i Borås. Hennes far tillhörde den adliga släkten Mannerfelt, modern den judiska släkten Suber. Fideikommisset Trestena utanför Skara var samlingspunkten för hen- nes familj. Som fideikommiss var Trestena speciellt på så vis att det gick i arv på kvinnosidan. Anne-Margrethes faster Anna-Nora Mannerfelt blev den sista fideikommissarien. I Din egen Anne-Margrethe får läsaren lära känna en kvinnas livshisto ria under hennes barn- och ungdomsår, som student i Uppsala där inte minst kontakterna med blivande ärkebiskopen Nathan Söderblom var viktiga, som prästfru, moder, maka och till sist som änka. Boken ingår i Skara stiftshistoriska sällskaps skriftserie, men då stora delar av hennes liv utspelar sig inom Uppsala stifts gränser står även Uppsala stiftshistoriska sällskap som medutgivare.

Hospitalen var under medeltiden avsedda att vårda de spetälska. Senare fick de en annan inrikting, och då framförallt vård av sinnesjuka. Hospitalsjukvården fortsätter långt fram under 1800-talet i Sverige. Kyrkans roll för de spetälska var markant uder medeltiden, även om spetälskehospitalen egetligen var världsliga inrättingar stod de under kyrkligt öveirinseende. Av de religiösa ordnarna som ägnade sig åt spetälskevård fick Johanniterorden en viss betydelse för Skara stift genom dess förbindelse med Ture Jönsson Tre rosor. Det är också denne som 1520 påbörjar det sista klosterbygget i Sverige på sin gård Lindholmen. Klostret var tänkt att irymma även ett hospital. Detta, liksom de flesta andra hospitalen förstördes efterhand och dess byggnadsmaterial uppgick i nyuppförda borgar och slott. Docent Torgil Hallbööks undersökning är den första stiftsinventeringen i sitt slag och blir därför en viktig kunskapskälla kring hospitalsjukvården i vårt land där kyrkan såg sig ha en viktig uppgift utiifrån det kristna kärlekesbudskapet.

Kristina var dotter till riddaren och riksrådet Laurens Ulfsson av Aspenäsätten som egentligen borde kallas Lejonörn. Vid mitten av 1430-talet gifte sig Kristina med Magnus Gustavsson av ätten Tre rosor av Horshaga och blev husfru på Horshaga, som låg några kilometer väster om Skara.. Magnus Gustavsson var häradshövding i Kållands härad. Kristina fick tre döttrar med sin make. Men han dog - förmodligen redan år 1457. Kristina fick därmed en tung börda att bära ö inte bara genom sin sorg, utan också därför att hon tvingades överta hela ansvaret för gården. dess ägor och alla anställda. Kristinas dödsår är okänt för oss. Författaren har tidigare utgivit de historiska böckerna om Riseberga kloster och Alienor av Aquitanien. Som spindeln i nätet berättar en kvinnas historia i medeltidens Västergötland. Genom att sätta in hellen liv i det politiska och kyrkliga skeendet under hennes levnad, kommer historien oss mycket nära.

Denna bok undersöker de gåtfulla barockmålningar som ingår i den rika inredningen på Läckö, ett av Sveriges största slott. Med anor från 1600-talet och presenterade som emblem – en moderiktig genre som härstammar från den italienska renässansen – tar Läckö slotts målningar upp några av tidens stora ämnen: frågor kring tro, världslig makt, fattigdomens och rikedomens etik och strävan efter inre frid. Emblemen avslöjar nya insikter i världsbilden, intressena och rädslorna hos två av de mest betydande konstmecenaterna i svensk historia: greven av Läckö, Magnus Gabriel De la Gardie och hans hustru, prinsessan Maria Euphrosyne. Genomgående rikt illustrerad beskriver Läcköemblemen den intellektuella och kulturella värld som paret De la Gardie rör sig i, beaktar deras konstnärliga vision för slottet och visar hur de använde emblem för att förmedla både sina offentliga ideal och privata strävanden. Dr Simon McKeown är chef för avdelningen för konsthistoria vid Marlborough College och ordförande i det internationella sällskapet för emblemstudier, Society for Emblem Studies.

I denna antologi möter vi en av stormaktstidens viktiga personer – Fältmarskalken och Riksmarsken, greve Lars Kagg. Han föddes den 1 maj 1595 på Källstorp, Örslösa socken i Västergötland, och avled den 19 november 1661 på godset Fjällskefte i Floda socken i Södermanland. Kagg gifte sig 1628 med Agneta Ribbing, dotter till riksrådet Lindorm Pedersson Ribbing. Äktenskapet blev barnlöst och Kagg slöt således själv sin grevliga ätt vid sin död. Han är begravd i det Kaggska gravkoret i Floda kyrka. Även detta gravkor ges en beskrivning i boken. Begravningspersonalierna som upprättades i samband med hans begravning visar på hans anor, hans levnad, död, och de berättar om hans begravningsprocession. De är från början beskrivna i ett dokument med rubriken Hans Sahlig Höch Grefflig Excellenz Herr Richs Marskens Höch Wälborne Grefwe Larss Kaggz Personalia och Lijck Proces Anno 1662. den 8 Iunii Ifrån Sankt Jacob och till Ridder holms Kyrckio Uthi Stockholm. Dokumentet återges här transkriberat, kommenterat och i faksimil. De olika porträtt som är bevarade av Kagg kommenteras och återges i bild liksom andra släktrelaterade porträtt och föremål från Fjällskäfte. I en artikel kommenteras särskilt stormaktstidens retorik utifrån begravningsdokumentet. Då Kagg genom sitt liv förenar både det västgötska och det sörmländska utges denna antologi i samarbete med de båda stiftshistoriska sällskapen i Skara och Strängnäs stift.

De unga män som reste ut för att studera vid tidens universitet tog med sig idéer, föreläsningsanteckningar och inköpta böcker hem. Den här boken omtalar upp emot 1500 medeltidssvenskar, som bedrev studier vid kontinentens universitet - och så småningom vid universitetet i Uppsala. Boken omtalar inte bara studenterna vid namn. Den beskriver också i punkter deras levnad, belägger deras liv på studieorten och i förekommande fall deras karriär efter hemkomsten samt ger litteraturuppgifter om dem. Ofta reste studenterna ut i grupper. På vilka vägar färdades de till kontinenten? Vandrade man till fots, red man till häst eller åkte man båt? Vilka personer ingick i grupperna och i vilken mån bestod grupperna under studietiden? Många återvände till hemlandet med en akademisk titel i bagaget. Vilka var det som behöll sin akademiska titel och vad var det som gjorde att många lade bort sin titel? Sådana frågor vill boken också belysa, men det viktiga är ändå att söka kasta ljus över de medeltida akademikernas bakgrund och karriär.

Skarabiskopen Jesper Swedberg (1653-1735) är utan tvekan en av Svenska kyrkasn främsta, märkligaste och namnkunnigaste biskopar genom tiderna. Hans psalmer sjungs än i dag. Swedbergs författarskap var omfattande och yvigt, allt från redogörelser kring en märklig uppenbarelse i Skara domkyrka till en beskrivning över den svenska kolonin i Nya Sverige. Som biskop i Skara var han även biskop för denna koloni och hade ansvar för utlandsförsamlingarna i både Lissabon och London. Som språkforskare är han i en klass för sig. Hans stora arbete Swensk Ordabok, som var ett försök att samla och förklara hela det svenska språket, kom aldrig att ges ut under hans levnad. Ingen hade tidigare försökt sig på ett sådant mastodontarbete. Som språkman kämpade han för en stavning av det svenska språket efter egna principer. Många av hans idéer har senare blivit allmängods. Denna antologi vill bidra med nya aspekter på denne märklige biskops liv. Hans Levnadsbeskrivning liksom hans Ordabok lyfts fram. Likaså behandlas hans teologi och psalmdiktning. Det ges även en beskrivning av den omfattande tryckeriverksamhet som Swedberg initierade i Skara från år 1707 liksom en presentation av hans i Skara tryckta skrifter.

Vadstena klostertryckeris historia varade bara ett halvår. I oktober 1495 uppstod en brand som ödelade tryckeriet och dess inventarier. Endast ett exemplar av tryckeriets produktion finns bevarat, en liten bönbok om Vår Frus Tider, alltså Jungfru Marias tidegärd. På försättsbladet finns en anteckning: Ora de domina eclesie Linckkopencis et carensis bene correcte, Vår Frus Tider enligt kyrkan i Linköping och Skara, väl rättade. Bönboken skulle alltså användas i både Linköpings och Skara stift. Orsaken till detta står sannolikt att finna i Skarabiskopen Brynolf Gerlaksson (d. 1505). Denne hade goda kontakter med klostret och fick vid fem tillfällen vara med om att förrätta vigning av nunnor och bröder. Han var även med vid den saliga Katarinas skrinläggning 1489. vidare införs också rosenkransen i Skara stift under Gerlakssons episkopat. Horae de Domina förvaras idag på Uppsala universitetsbibliotek i dess raritetssamling, och denna utgåva tillgängliggör bönbokens innehåll ytterligare för forskare och bokvänner. Genom faksimiltryck, latinsk transkription, översättning till svenska samt uppsatser kring bönbokstraditionen och klostertryckeriet kommer dess innehåll nära läsaren.

Detta är en jubileumsbok med anledning av att Skara stift år 2014 firar 1000 år. Den utges i Skara stiftshistoriska sällskaps skriftserie, och vill spegla stiftets rika andliga historia och tradition. Medveetet speglar innehållet i artiklarna sådant som sällskapet inte tidigare behandlat i sin utgivning. Vi får läsa om utgrävningsresultaten från Varnhem som visar på en tidig kristen närvaro, hur Skara stift var på 1000-talet och lära känna den tidens biskopar. Vi möter Ingegerd, Olof Skötkonungs dotter, som blev Rysslands första helgon. Jungfru Maria och hennes ställning i Skara stift belyses liksom kvinnor i skara stift under 1000 år. Boken berättar även om hur pilgrimsvandringar på medeltiden gick till. Andra artiklar behandlar mer närliggande händelser i tiden: strukturfrågor, delningen av Skara stift, missionen liksom Birger Forell som var krigsfångarnas vän. Bokens innehåll täcker i princip stiftets 1000 år, en historia som började med ett religionsskifte. Mycket tyder på att vi idag, tusen år senare, också befinner oss i en brytningstid. Jubileumsboken berör därför slutligen frågan om religionens och kyrkans ställning och utmaningar på 2000-talet.

In 1850 in Scotland, a great storm washed away tonnes of soil to reveal the remains of a village that existed 4,000 years before. Discover what was found at the lost village of Skara Brae and what life was like in the New Stone Age. Turquoise/Band 7 books offer literary language and extended descriptions, with longer sentences and a wide range of unfamiliar terms.Text type: An Information Book.A visual timeline on pages 22 and 23 show how life has changed in Skara Brae over time, providing plenty of speaking and listening opportunities.Curriculum links: History: What were homes like a long time ago?; Geography: An island home.This book has been quizzed for Accelerated Reader.