Visar resultat för..."skära"

Lars Skytte (1610-1696) var född i Nyköping. Fadern (adlad 1619) blir med tiden ståthållare över Uppsala län, farbrodern, den mer kände Johan Skytte, kronprins Gustav Adolfs lärare, hade då redan utnämns till riksråd och universitetskansler mm. Familjen hade mycket nära kontakter med den nya kungafamiljen, och fick stort inflytande över den högre utbildningen i det svenska riket under den begynnande svenska stormaktstiden. Efter akademiska studier och ett flertal utländska studieresor utnämns Lars Skytte till svensk ambassadör i Portugal år 1641 men lämnar redan 1647 sitt diplomatiska uppdrag, konverterar till katolska kyrkan och upptas i franciskanorden. Efter teologiska studier prästvigs han inom orden och kommer att ägna sig åt författarskap och undervisning. Skyttes konversion var en stor svensk propagandaförlust och en dåtida internationell skandal.I början av 1653 kallas han till Rom, dit drottning Kristina efter abdikationen anlänt 1655, till henne dedicerar han sin bok Peregrinatio sancta. I denna redogör han bland annat för sitt teologiska tänkande och val av livsväg. Boken har aldrig tidigare översatts till svenska eller något annat modernt språk.Resterande del av livet vistas Skytte i Rom. Under en period tjänstgör han som rådgivare/själasörjare åt drottning Kristina. Han fortsätter också sitt teologiska författarskap och undervisar i teologi inom franciskanorden, samt har ett ganska stort internationellt och nordiskt kontaktnät.Denna bok är kulturhistoriskt viktig. Den utges i Skara stiftshistoriska sällskaps serie och i samarbete med Vatikanbiblioteket. För översättning svarar fil. dr Johnny Strand, för inledning och kommentarer professor Magnus Nyman. För redigeringen svarar Monica Hedlund, Margareta Murray-Nyman och sällskapets ordförande Johnny Hagberg.

Genom Föreningen för Västgötalitteratur och professor Per-Axel Wiktorsson utges här den Äldre Västgötalagen, handskrift B 59 i Kungl. Biblioteket. Lagen finns tidigare utgiven, men då endast själva lagtexten utan alla de förtydligande omgivande textvittnena. Utgivningen följer modern textedition och för första gången ges nu hela handskrift Cod. Holm. B 59 ut i färgfaksimil, i trogen fornsvensk version och i översättning till modern svenska. Därtill kommer en vetenskaplig inledning där professor Per-Axel Wiktorsson redogör för själva handskriften, dess uppbyggnad och historia samt behandlar de olika skrivarna i handskriften. Till denna inledning fogas även uppsatser kring lagen och dess innehåll. Allt i handskriften har tidigare inte kunnat läsas men genom modern teknik har en stor del av dessa texter nu kunnat tolkas. För första gången utges även den så kallade Latinbalken i översättning. Detta är en andra reviderad och utvidgad utgåva av den år 2011 utgivna första upplagan.

Skara domkyrka träder efter senaste ombyggnaden fram som en klassisk katedral. Det gick snabbt. Det var omdiskuterat. Man hade ett år på sig. Hur genomför man en stor ombyggnation på kort tid? Ett kvartssekel senare berättar de som var med om visionerna, om steg som togs och om hur domkyrkan fungerar idag. Varför ville man bygga om? Vem tog besluten? Hur klarade man ekonomin och kulturarvsfrågorna? Och opinionen? Här berättas också hur församlingens och stiftets alla besökare och pilgrimer ständigt gör katedralen till sin. Artikelförfattare är Lars-Göran Lönnermark, Ragnar Sigsjö, Eva Björkman, Ann-Katrin Larsson, Thomas Hennig, Bo Eek, Eva Göransson, Mona Lantzourakis, Mikael Leijon, Carl Sjögren, Per Larsson, Elin Gunnarsson samt Anders Alberius, som också är redaktör för boken. Det är en fantastisk berättelse om hur den stora ombyggnationen av Skara domkyrka blev så bra att ingen idag vill se det ogjort. Skara domkyrka är en katedral som möter sin tid.

Under den senare delen av 1500-talet förändrades kyrko- och fromhetslivet i norra delar av Europa i enlighet med den nya tidens reformatoriska anda. Bekännelser formulerades, kyrkobyggnader omdanades, gudstjänstlivet reformerades och den folkliga moralen blev föremål för en disciplineringsprocess. Så var även fallet i Skara stift. Under denna tid hade stiftet fyra stiftschefer som hette Erik. De fyra Erikarnas samlade ämbetstid (1545-1570) inföll mellan två ofta omtalade perioder. Den inföll efter den tidiga reformationsgasen då kyrkan i Sverige underordnades den världsliga makten och gudstjänstlivet började omvandlas. Den inföll före den katolicerande kyrkopolitiska utvecklingen under Johan III:s regim, som skarastiftet blev delaktigt i genom den kungatrogne biskopen Jacobus Johannis. Samtidigt utgjorde denna mellanperiod knappast något mellanspel. Tvärtom var denna på flera sätt teologiskt kreativa period avgörande för den fortsatta utvecklingen av en nationell luthersk landskyrka. Under påverkan av den framväxande konfessionalismen på kontinenten utvecklades kyrkolagstiftning, ordningar, dogmatik och undervisning vilka lade grunden för den lutherska ortodoxin på svensk mark. I denna antologi ges olika bilder av de fyra Erikarnas och Jacobus Johannis´ ämbetsperioder. En viktigt utgångspunkt är att händelseutvecklingen i varje enskilt stift måste förstås utifrån den samtida nationella och europeiska utvecklingen i kyrka och samhälle.

Från 1500-talet förra hälft var det brukligt att adelsmän och officerare begravdes med pompa och ståt. En begravningsprocession ingick där den dödes värja, sporrar, hjälm och stridshandskar bars på ett sammetshyende. Efter begravningen överlämnades föremålen till kyrkan med "köptes" tillbaka av de efterlevande. Kontanterna för inköpet skänktes till församlingen och föremålen hängdes upp i kyrkan, i anslutning till graven och huvudbanéret, till minnet av den döde. Vilka av dessa vapen och föremål finns kvar i våra kyrkor? Och vilken är historien bakom de enskilda föremålen? Dessa och andra frågor besvaras i denna bok som kommenterar och beskriver den vapenhistoriska inventeringen av kyrkorna i Skara stift.

Vissa rum hamnar vid sidan av tiden. Platser som sällan beträds. Platser som rymmer berättelser om en för länge sedan svunnen tid. Kyrkvindarna är sådana rum. I många av Västergötlands medeltida kyrkor finns ett bortglömt världsarv ovan valven - tidigmedeltida takkonstruktioner som överlevt i snart tusen år. Dessa konstfärdigt huggna takstolar var en gång gestaltade som en del av kyrkorummet och kan räknas till världens äldsta träkonstruktioner i bruk. I denna bok ges en inblick i ett normalt sett fördold värld, de medeltida taklag som bevarats till våra dagar i Skara stifts kyrkor. Läsare med intresse för vårt kulturarv kan här ta del av ett rikt kunskapsmaterial i ord och bild. Denna bok är en rapport över den inventering av medeltida kyrkotaklag som Skara stift genomförde 2014-2015. Som ett led i säkerställandet och utforskningen av dessa unika kulturarv har beståndet för första gång kartlagts och sammanställts i en katalog.

Den undersökta perioden omfattar kyrkorestaureringar under åren 1920-1960. Och de är många. Bara under åren 1934 - 1939 restaurerades 78 av stiftets då 400 kyrkobyggnader och under åren 1951-1952 återinvigdes hela 25 kyrkor. Dessa restaureringar är utförda av ett begränsat antal arkitekter och har när det gäller 1800-talets kyrkor snarare karaktären av nyskapande renoveringar. Om dennna betydande epok finns föga skrivet, ändå är det dessa årtiondens restaureringar som i hög grad präglar åtminstone de västsvenska kyrkorummen. De flitigast anlitade arkitekterna var under denna tid Axel Forssén, Adolf Niklasson och Ärland Noréen. Denna bok syftar till att teckna en nyanserad bild av en kyrkorestaurerings epok med hänseende till Västergötland och de tre ovan nämnda arkitekterna. Bokens innehåll grundas till stor del på det stora kunskapsmaterial i ord och bild som Skara stifts kyrkoinventering har skapat och som finns inlagt i Riksantikvarieämbetets digitala bebyggelseregister. För inventeringen tjänar främst ATA:s arkiv som källmaterial vid sidan av byggnaderna i sig själva. Undersökningen av denna tidsperiod är en god grund för det arbete som idag utförs inom kyrkoinventeringen och är en kunskapskälla kring de västgötska helgedomarna.

Ingrid av Skänninge var välkänd i medeltidens Sverige. Mycket lite är skrivet om henne. Källorna är sparsamma. Detta är den första romanen. Ingrid förde c:a 60 år innan Birgitta. Rimligen blev hon både förebild och inspirationskälla för det blivande helgonet. Hon bar familjenamnet Elofsdotter. Författaren ser den åsyftade Elof som bror till Birger jarl, en uppfattning han inte är ensam om. Därmed framstår Ingrid som kusin till jarlens söner Valdemar och Magnus. Tidigt år Ingrid en uppenbarelse av Maria, som anförtror henne ett uppdrag: hon blir grundare av landets första kvinnliga dominikanerkloster. Under sin dramatiska levnad, endast 42 år, möter hon sina kusiner i utmanande situationer. Munkar från Visby gör en livsfarlig resa för att få se henne. En munk från Skara får höra en omtumlande berättelse. Han förmedlar den till sin vän domprosten. En sentida Skardomprost får tag i berättelsen, och här föreligger den.

Fornsvenska legendariet. Utgåva och översättning behandlar en fornsvensk bearbetning av en av senmedeltidens mest populära och spridda hagiografiska texter, Jacobus de Voragine’s Legenda aurea, troligen tillkommen på 1260-talet i Genua. Den fornsvenska bearbetningen eller översättningen, det Fornsvenska legendariet, tillkom kort tid därefter, mest sannolikt i slutet av 1200-talet. Vem översättaren var vet man inte med säkerhet, men mycket talar för att han tillhörde dominikanorden. Innehållet är huvudsakligen helgonlegender men bearbetaren har även inarbetat material från ett historiografiskt arbete från andra hälften av 1200-talet. Det egentliga legendariet finns bevarat endast i tre handskrifter (A, B, C), jämte fyra kortare utdrag respektive fragment (D, E, G, H). Utgåvan baseras på den äldsta bevarade handskriften, KB, A 34 (A), från 1300-talets mitt, fullständig med den mest kompletta av handskrifterna, UUB, C 528 (B), tillkommen vid mitten av 1400-talet. Samtliga handskrifter beskrivs i inledningen till utgåvan. Den medeltida texten följs strikt. Vid sidan av den egentliga textutgåvan presenteras också en översättning till nusvenska, som radvis följer den medeltida texten. Syftet med översättningen är att den ska hjälpa till att förstå det medeltida språket. Utgåvan förses även med fylliga person- och ortregister. Utgåvan är viktig både ur ett litteraturhistoriskt, kyrkohistoriskt, filologiskt och språkhistoriskt perspektiv. Fornsvenska legendariet utges av Skara stiftshistoriska sällskap i samarbete med Svenska fornskriftsällskapet.

I samband med 400-årsminnet av Maria Euphrosyne De la Gardies födelse 2025 är denna bok utgiven. Forskare från Tyskland och Sverige har med olika infallsvinklar sökt att ta fram en bild och ett ansikte av en kvinna som levde sitt liv för längesedan men vars tankar kring evigheten och relationen med Gud är aktuella också i dag. Maria Euphrosyne var av furstlig ätt och sedermera prinsessa av Sverige, då hennes bror Karl X blev kung. Men i den mån hon har omskrivits har det varit som gemål till Magnus Gabriel De la Gardie. Trots att hon stod ett trappsteg upp i rang har hon befunnit sig i sin mans skugga. Hennes andaktsbok Himmelisches Manna som hon lät ge ut år 1681 vittnar om tankar som människor burit på genom århundradena. Den själsliga längtan efter allt mer gemenskap med Livets källa förenar troende genom alla tider. Bokens innehåll belyser också Maria Euphrosynes liv och släkthistoria och skapar också sammanhang genom den tid, språkdräkt och det andliga tankegods som ligger till grund för bönbokens tillkomst.

Sommaren börjar nå sitt slut på Sardinön och det har gått en vecka sedan Andreas gick ner på knä och friade till Emelie. Men trots den spirande kärleken mellan de två, tycks det knappt finnas någon tid för vare sig deras relation eller för bröllopsplanering. Emelies ex Ousman är fortfarande kvar på ön och skapar dramatik, dottern Linn närmar sig förlossningsdatum och dessutom dröjer det inte länge innan Andreas ska bli pappa. Som vanligt är det mycket som händer omkring Emelie och ännu stormigare blir det när hon återvänder till arbetet på Hembygdsgården och bestämmer sig för att planera både en kräftskiva och en skördefest. Hur ska det egentligen gå med bröllopsplaneringen? Två bebisar? Ousman som lägger sig i allting? Och vem är den nya charmiga kvinnan som plötsligt dyker upp på Sardinön? 'Skära, skära havre' är den fjärde delen i Devert-systrarnas härliga feelgood-serie om Sardinön. Annika och Jessika Devert är systrarna från Göteborg som författar tillsammans. De har skrivit flera barnböcker ihop och år 2020 debuterade de inom vuxenlitteraturen med feelgood-romanen Nu är det jul igen.

I kyrkor, på kyrkvindar, i privata samlingar och på museer inom Skara stift finns ett stort antal huvudbaner och anvapen. Under stormaktstiden var det viktigt att visa på släktens anor och på sin egen position i samhället. De snidade vapensköldarna, som är specifika för begravningsskicket under stormaktstiden i Sverige, är exempel på ett rikt bildhuggeriarbete, som utförts av skickliga hantverkare. Storleken på huvudbaneren verierar från små enkla till stora praktstycken mer än två och en halv meter höga. Boken är ett supplement till den av Skara stiftshistoriska sällsap år 2006 utgivna Huvudbaner och anvapen inom Skara stift och visar på den geneaologiska och heraldiska skatt som finns i dessa ättesköldars tysta budskap. Bakom varje sköld finns en persons och en familjs historia. Genom författarens tolkning av sköldarnas innehåll och budskap träder historien fram och blir levande. Författarinnan disputerade 1999 på avhandlingen Huvudbaner och anvapen under stormaktstiden.

Sommaren börjar nå sitt slut på Sardinön och det har gått en vecka sedan Andreas gick ner på knä och friade till Emelie. Men trots den spirande kärleken mellan de två, tycks det knappt finnas någon tid för vare sig deras relation eller för bröllopsplanering. Emelies ex Ousman är fortfarande kvar på ön och skapar dramatik, dottern Linn närmar sig förlossningsdatum och dessutom dröjer det inte länge innan Andreas ska bli pappa. Som vanligt är det mycket som händer omkring Emelie och ännu stormigare blir det när hon återvänder till arbetet på Hembygdsgården och bestämmer sig för att planera både en kräftskiva och en skördefest. Hur ska det egentligen gå med bröllopsplaneringen? Två bebisar? Ousman som lägger sig i allting? Och vem är den nya charmiga kvinnan som plötsligt dyker upp på Sardinön? 'Skära, skära havre' är den fjärde delen i Devert-systrarnas härliga feelgood-serie om Sardinön. Annika och Jessika Devert är systrarna från Göteborg som författar tillsammans. De har skrivit flera barnböcker ihop och år 2020 debuterade de inom vuxenlitteraturen med feelgood-romanen Nu är det jul igen.

Haquin Spegel, 1645-1714 är en av de många biskoparna i det tusenåriga Skara stift. I likhet med sin efterträdare Jesper Swedberg var han en god språkman, därtill var han var han kungavän med inflytande vid hovet, och hymnolog som skrev psalmer som sjungs ännu idag. Denna bok är ett projekt gemensamt för fyra stiftshistoriska sällskap verksamma i de stift där Spegel var stiftschef: han var superintendent på Gotland, biskop i Skara och Linköping och slutligen ärkebiskop i Uppsala.

Gunno Brynolphi Blutherus prästmötespredikan med titeln Jehova Juvante Concio Synodalis: eller En enfaldigh Predikning Om Then högste och höghnödigste wår Christelige Tros Fundamental Artikel som är Om GUDH Hwilken en är i Warelsen och tre til Personerna Gudh Fader Gudz Son Och Gudh den H. Ande, är förmodligen den första som är tryckt för skara stift och dess innehåll ger oss en god bild av vad som förkunnades vid prästmötet 1644. Predikan ville förklara Treenighetens mysterium - Gud såsom Fader, Son och Helig Ande. Predikan följer i faksimil men är även transkriberad.

I Skara stift finns ca 130 olika huvudbaner och anvapen. De flesta i kyrkor, på kyrkavindar, i kyrkbodar och några på muséer. Under stormakstiden var det viktigt att visa på sitt släktskap och på sin position i samhället. Begravningsköldarna är ett uttryck för detta begravningsbruk. Dessa snidade vapenskulpturer, som är specifika för stormaktstidens Sverige, är exempel på ett rikt bildhuggeriarbete som utförts av många skickliga hantverkare. Storleken på huvudbaneren varierar från de små enkla till praktstycken på två pch en halv meter. Denna bok om huvudbaner och anvapen inom Skara stift vill visa på den genealogiska och heraldiska skatt som finns i dessa ättesköldars tysta budskap. Bakom varje skökld finns en persons och en familjs historia. Genom författarens tolkning av sköldarnas innehålll och budskap träder historien fram och blir levande. Författaren disputerade 1999 på avhandlingen Huvudbaner och anvapen under stormaktstiden.

ATT SKÄRA CITRONER är en samling korta berättelser. En av dem fick ge namn åt boken. Verkliga episoder ur minnet från uppväxtåren i efterkrigstidens Lidingö och Arvidsjaur och studieåren i Stockholm. Händelser i periferin från modevärldens London.

Biskop Brynolf III Gerlaksson var biskop i Skara under 27 år, från 1478 till dess han avled den 24 april 1505. Då det nu gått 500 år sedan hans död vill Skara stiftshistoriska sällskap lyfta fram denne betydelsefulle biskop som betytt mycket för Skara stift och därmed även för Västergötlands historia. Brynolf, som även har kallats den siste västgötske renässansfursten, färdigställde biskopsborgen Läckö och biskopshuset på Säckestad och möjligen Brunnsbo. Han byggde biskopsborgen i Husaby och där lät han även måla sina företrädare samt rimma en dikt för var och en av dem. Detta diktverk är vårt äldsta sammanhängande herdaminne, personskrift, över skarabiskoparna. Det är också under dennes biskopstid somhans företrädare Brynolf Algotsson blir kanoniserad och skrinlagd i Skara domkyrka den 16 augusti 1492 och han låter trycka och utge både Vita Brynolphi och Brevarium Scarense, två viktiga böcker för den skarensiska kyrkohistorien. Gerlaksson färdigställer vad hans företrädare påbörjat. Han deltar även aktivt i den svenska rikspolitiken vid denna tid. Utan tvekan är Brynolf Gerlaksson en av de stora gestalterna i Skara stifts historia.

Skarabiskopen Jesper Swedberg (1653-1735) är utan tvekan en av Svenska kyrkasn främsta, märkligaste och namnkunnigaste biskopar genom tiderna. Hans psalmer sjungs än i dag. Swedbergs författarskap var omfattande och yvigt, allt från redogörelser kring en märklig uppenbarelse i Skara domkyrka till en beskrivning över den svenska kolonin i Nya Sverige. Som biskop i Skara var han även biskop för denna koloni och hade ansvar för utlandsförsamlingarna i både Lissabon och London. Som språkforskare är han i en klass för sig. Hans stora arbete Swensk Ordabok, som var ett försök att samla och förklara hela det svenska språket, kom aldrig att ges ut under hans levnad. Ingen hade tidigare försökt sig på ett sådant mastodontarbete. Som språkman kämpade han för en stavning av det svenska språket efter egna principer. Många av hans idéer har senare blivit allmängods. Denna antologi vill bidra med nya aspekter på denne märklige biskops liv. Hans Levnadsbeskrivning liksom hans Ordabok lyfts fram. Likaså behandlas hans teologi och psalmdiktning. Det ges även en beskrivning av den omfattande tryckeriverksamhet som Swedberg initierade i Skara från år 1707 liksom en presentation av hans i Skara tryckta skrifter.

Matthias Hafenreffer (1561 - 1619) var från 1592 professor i Tübingen både i teologiska ämnen och i matematik. Han hörde till den würtembergska traditionen, som både före och efter honom haft ett särskilt stort inflytande på svensk teologi och fromhetstradition, med namn som Johann Albrecht Bengel och Magnus Friedrich Roos. En förkortad version av Hafenreffers arbete Compendium doctrinae coelestis - Kompendium om den himmelska läran - utkom 1612. Denna utgåva fick stor betydelse i svensk teologihistoria och i 1600-talets bildningsväsen. Biskopen i Skara, Jesper Swedberg, uppskattade honom och översatte kompendiet i förkortad form för de skolelever som hade svårt för latinet och använde den latinska texten regelmässigt som underlag för disputationerna vid prästmötena. Nu, nära 400 år efter första upplagan av kompendiet, utkommer det i översättning till svenska. Boken ger en elementär och kortfattad redovisning av de bibliska grunder, som den kristna tron bygger påoch ställer frågor till.

I denna bok möter du människor från många olika religioner som upplevt att Gud talat till dem och som i många fall till följd därav gjort berömvärda saker. Flertalet av dem är naturvetare utan stort religiöst intresse före händelsen och många av dem undrar efteråt vad det egentligen var som hände. Huvudförfattaren, Arne Jernelöv, är själv miljöforskare, professor och chef för forskningsinstitut och -råd.

1536 (förmodligen) utkom i Stockholm ett litet häfte med polemiska visor riktade mot den romerska kyrkan. Titeln är Några Wijsor om Antichristum. Idag finns enbart två exemplar bevarade som dock intressant nog representerar två olika upplagor. I båda exemplaren finns dessutom en del handskrivna tillägg, främst psalmtexter, både kända och hittills okända psalmer från 1500-talet. Några Wijsor om Antichristum ger därmed inte bara en inblick i 1500-talets teologiska kontroverser utan ger också en bild av den evangeliska församlingssångens framväxt i Sverige under denna tid. Texten till Några Wijsor om Antichristum samt de handskrivna tilläggen görs här tillgänglig i en kritisk utgåva. En utförlig kommentar belyser verket ur bokhistoriska och teologiska perspektiv och förankrar dem i en bredare historisk kontext. Boken är utgiven av Skara stifthistoriska sällskap och Finska kyrko­historiska samfundet

Hösten 2021 beslutade styrelserna för Skara stiftshistoriska sällskap och Föreningen för Västgötalitteratur att efterhöra med professor Per-Axel Wiktorsson, om möjligheten att ur hans vetenskapliga produktion få utge en utvald samling texter i en hyllningsskrift i samband med hans 85-årsdag den 16 mars 2022. Per-Axel Wiktorsson har ställt sig positiv till detta förslag och gjort ett urval av 15 texter som nytrycks i en lätt redigerad form, samt därtill fogat ytterligare två nyskrivna bidrag. Det är med stor glädje som vi nu överlämnar denna bok hyllningsskrift till jubilaren. Uppsatserna återspeglar spännvidden i Wiktorssons vetenskapliga produktion. Genom boken hedras den man som sedan 2003 i artiklar, antologier och textutgivningar inom ramen för Skara stiftshistoriska sällskaps skriftserie (Hedersledamot sedan 2005) och Föreningen för Västgötalitteratur på ett fantastiskt sätt varit en hängiven medarbetare i det kulturarbete som föreningarna bedriver. Utgivningen sker samma år som Föreningen för Västgötalitteratur firar 60 år och Skara stiftshistoriska sällskap 30 år. Ett tack riktas också till professor Dick Harrison vars inledning också är en sann hyllning åt forskaren och vetenskapsmannen Per-Axel Wiktorssons idoga arbete. Johnny Hagberg Ordförande i Skara stiftshistoriska sällskap och i Föreningen för Västgötalitteratur Hyllningsskriften har förutom illustrationer som hör till kapitlens innehåll även några exlibris ur Wiktorssons rika samling av personliga bokägarmärken.

Johan Sundeen zeichnet ein Portrait von Birger Forell, indem er dessen dramatische und von Arbeit für die Mitmenschen – nahezu unmenschlich anstrengende – Lebensleistung darstellt. Sundeen folgt Forells Spuren von dessen Studienjahren 1919–1920, über die dunklen Jahre in Deutschlands Hauptstadt 1929–1942 und der Arbeit mit deutschen Kriegsgefangenen 1944–1948 zum Nachkriegseinsatz im Gripenberg-Komitee und im Komitee für christliche Nachkriegshilfe. Das große Finale dieses Buches ist Forells Arbeit mit der Gründung und dem Aufbau der Flüchtlingsstadt Espelkamp. Einer von Birger Forells Freunden, der Lektor für Schwedisch, Wilhelm Scharp, schrieb bei Forells Tod 1958: „Wenige Schweden haben einen größeren Einsatz geleistet, um Europa wieder zu einem Heim für Menschen zu machen.” Das Buch – Ein Leben für das Land des Masselendes – enthält ein Vorwort von Per Thöresson, Schwedens Botschafter in Deutschland. Dr. Johan Sundeen ist Dozent für Ideen- und Wissenschaftsgeschichte. Er arbeitet als Forscher und Universitätslehrer an der Hochschule in Borås. Johan Sundeen hat zuvor vier historischer Monographien auf Schwedisch veröffentlicht.

Märkligt kyrksilver i Skara stifts kyrkor är en invertering av äldre kyrksilver i Skara stift, där merparten av de kalkar och paténer som beskrivs fortfarande är i bruk. Bland de märkliga kalkarna kan nämnas Timmele kyrkas från1383, Borås Caroli kyrkas guldkalk, ett krigsbyte frånPolen som ursprungligen skänktes av Karl XII till dennes biktfader, liksom den Soopska guldkalken från Skara domkyrka, Det är ett gediget inventeringsarbete som Roland Rahn har genomfört, där de olika föremålen beskrivs med uppgifter om dess historis, vikt och utseende. Därtill är det många, kända och mindre kända personer som passerar revy i de olika beskrivnigarna. I den mån som der har varit möjligt har inskriprioner, vilka förekommer på ett flertal olika språk, blivit översatta. Sammansställingen är därför inressant ur liturgiskt liksom kyrko-, konst och personhistoriskt perspektiv. Tomas Edvardsson har fotograferat det unika materialet, Förutom bilder av respektive kalk och patén, återges många intressanta och unika detaljer. Inventerigen av dessa särskilda och speciella kalkar och paténer från Skara stift får anses vara unik. Vad utgivaren vet, är det första gången kyrksilver för ett helt stift presenteras på detta sätt.

Ämnet för denna bok är forna kyrkor i Skara pastorat. Med forna kyrkor avses här kyrkor som rivits därför att en ny kyrka har byggts på samma plats som den gamla, eller en ny kyrka har byggts på ny plats och den gamla kyrkan därefter rivits. I inventeringen omnämns också de fall där två har kyrkor raserats, och en ny gemensam kyrka byggts för två socknar, som exempelvis Bjärka och Härlunda, som blev Bjärklunda. Det ligger mycket detektivarbete bakom inventeringen av de forna kyrkorna från författarens sida. Den nu föreliggande boken har kompletterats med drönarbilder från kyrkplatserna och nytt bildmaterial.