Susanna Alakoski – författare

Om Lyckade ärenden i socialtjänstenHur går det till när människor som söker hjälp hos socialtjänsten får det stöd de behöver och livet vänder?

I Lyckade ärenden i socialtjänsten berättar socionomer om möten och insatser där professionell kunskap, lyhördhet och medmänsklighet förändrat liv. De berättar om familjer som kommer ur våldscirklar, unga som lämnar kriminalitet bakom sig, barn som får ro i kroppen och kvinnor som hittar trygghet efter år av trauman.

Berättelserna inifrån socialtjänstens många rum visar hur brett och komplext det sociala arbetet är – från Stadsmissionens insatser och försörjningsstöd till orosanmälningar, vårdnadstvister, familjehem, spelberoende, placeringar på SiS-hem och stöd till ensamkommande ungdomar och mycket mer.

Initiativtagare till boken är Susanna Alakoski, författare, socionom och mångårig debattör i socialpolitiska frågor. Hon hade länge efterlyst en bok med utgångspunkt i professionen som visar vad socialt arbete är och kan vara. När ingen nappade startade hon ett upprop och bad yrkesverksamma dela med sig av fall där socialtjänstens insatser gjort skillnad. Resultatet är denna unika antologi med 24 medverkande som ger röst åt en yrkeskår vars arbete sällan hörs eller syns när det lyckas.

Lyckade ärenden i socialtjänsten vänder sig till studerande och yrkesverksamma inom socialt arbete men också till alla som vill läsa om den sida av socialtjänsten som sällan skapar rubriker – den när det går bra.

Redaktör för boken är Susanna Alakoski, författare och socionom. Hon debuterade 2006 med Svinalängorna och har sedan dess skrivit flera romaner, artiklar och essäer med sociala teman. År 2015 utsågs hon till hedersdoktor vid Fakulteten för hälsa och samhälle vid Malmö universitet. År 2021 innehade hon den första gästprofessuren i Moa Martinsons namn vid Linköpings universitet. Susanna Alakoski har även suttit i redaktionen för Socialvetenskaplig tidskrift.

Sagt om boken:”Utan att jag vetat om det är det här en bok jag längtat efter. Läsning som lyfter, lyser upp och visar att förändring är möjlig. Med tålamod och flexibilitet kan en enda människa göra skillnad – och boken skänker det hoppet inte bara till socionomer, utan till alla oss som arbetar med människor: förhoppningen om att kunna bidra med något gott.”Celia Svedhem, Psykologtidningen nr 3, 2026”Lyckade ärenden i socialtjänsten är en otroligt förlösande läsning där fokus ligger på just de fallen då det har gått vägen, något som sällan uppmärksammas tillräckligt. […] Socionomerna berättar ur olika perspektiv, vissa beskriver sitt arbete mer organisatoriskt och vissa får vi följa på detaljnivå under ett specifikt fall. [… Det] är en hjärtevärmande och viktig antologi med verkliga berättelser där medmänsklighet, hårt arbete och organisatorisk förmåga gav lyckade resultat, något det borde pratas mer om. Rösterna i berättelserna är starka, det är personligt, äkta och svårt, precis som socialt arbete är.” Helhetsbetyg 5/5.Lovisa Granath Brodin, BTJ-häftet nr 8, 2026

Ett nybyggt bostadsområde i Ystad fylls med invandrare och låginkomsttagare under 60- och 70-talen. För Leena och hennes finska föräldrar är den nya lägenheten höjden av lyx: tre rum, balkong, parkett. Det här är Leenas berättelse om Svinalängorna – en kärleksfull och gripande berättelse om människors utsatthet i en vardag som sakta faller samman. En drastisk skildring av hur kaos pågår mitt i småstadsidyllen. Och hur det besegras av tre tjej-kompisar med talang för överlevnad.

”Litterärt mästerverk””Perkele anamma, vilken fantastisk roman Susanna Alakoski har skrivit!”T T T T T – Tara

”En poetisk och urstark läsupplevelse om kamp, kvinnoliv och Finlands våldsamma historia.”M M M M – M-magasin

”Jag läser Bomullsängeln fullständigt förtrollad av människorna och historien men också av Susanna Alakoskis fantastiska och poetiska berättarspråk. /…/ Det här är en läs- och lärupplevelse som ingen borde missa.”Skånska Dagbladet

”Ljuvlig epik”Kulturnyheterna, SVT

Hilda är alls inte ensam. Hon har katten Kisuli. Hon har Sanna-täti, som tar hand om allt och som föddes för en halv evighet sedan, samma dag som elden brände gamla Vasa till aska. Och hon har mor, som fått stirrsjukan och är bortom allt. Far är någonstans i Amerika.

Men när Hilda har vuxit till sig hamnar hon i olycka, får lämna mostrarna, mostermännen och tryggheten på gården Sorola för att tjäna piga, koka lut, byka, sätta potatis, räfsa hö.

Hennes mer oförvägna vän Helli förstår inte varför man ska slita så ont för någon annan och får med sig Hilda till Vasa, till den orangefärgade bomullsfabriken med pipa högre än Trefaldighetskyrkan.Här ska de arbeta. Här ska de bo och leva. Här ska de bli bomullsänglar.

Med Bomullsängeln inleder Susanna Alakoski en svit romaner om kvinnors liv, arbete och längtan i Finland och Sverige under hela nittonhundratalet. En berättelse om fred och krig, där vardagsliv och världspolitik är trådar i samma väv. 

”Tårarna rinner när jag läser Susanna Alakoskis precisa prosa där hon beskriver sin mormors liv. Hennes musikaliska berättelse fyller det tomrum som funnits till nu.”Norrländska Socialdemokraten

”Det är ett imponerande forskande arbete som Alakoski måste ha gjort både i Finland och Sverige /.../ Det är egentligen inte personerna som är centrum i boken, utan det samhälle som skapas, ändå fäster man sig vid dem. Romanen beskriver stor kärlek och trofast vänskap”Dagens Nyheter

”I Bomullsängeln ger Susanna Alakoski liv åt de finska arbetarkvinnornas historia. Det är en historia med stort H som drar upp skiljelinjer mellan släktingar, riskerar vänskaper och hotar liv.”Göteborgs-Posten

”Den försagda och anspråkslösa Hilda förblir den som bär berättelsen - hon som kastas ut från den gård hon skulle bli arvtagare till men behåller sin barnatro, sin respekt för överheten och sin ovilja mot att göra sig märkvärdig.”Aftonbladet

”Susanna Alakoski skriver om kärlek, lust och glädje, inte enbart utsugning och eländiga arbetsvillkor. Framför allt skänker hon respekt åt de människor som historieböckerna lämnar namnlösa.”Arbetarbladet

”En rik roman om kvinnors arbete, liv och vänskap - och om vårt östra grannlands dramatiska 1900-talshistoria. Som så många andra goda berättare låter Susanna Alakoski de stora skeendena speglas i det lilla och personliga.”Norrbottens-Kuriren ”Dialogen är rapp och språket ömsom drastiskt, ömsom lyriskt. Berättartonen är säker - en ton av mänsklig utsatthet men också av den styrka som kan växa ur solidaritet och vänskap.”Upsala Nya Tidning”Susanna Alakoski levandegör kulturen genom att skapa nya ord, hon är en sann språkförnyare.”Länstidningen Östersund

”Med värme och medkänsla gestaltar Alakoski sammanhållningen kvinnor emellan, hoppet om att få det bättre.”Folkbladet

”Alakoskis epik är kärv och drabbande”ETC

”Alakoski skildrar knivskarpt hur såväl religion som patriarkat och rovgirig kapitalism exploaterar deras kroppar, sexualitet och arbetskraft. Det kvinnorna har att lita till är många gånger bara varandras solidaritet och omsorger. Här knyter Alakoski tydligt an till en kvinnolinje inom arbetarlitteraturen, tydligast företrädd av Moa Martinsson.”Västerbottens-Kuriren

”Det finns en strävsam och målmedveten kraft när Alakoski skriver fram sin egen arbetarlitteratur, och den är svår att stå emot.”SR Kulturnytt

”Potential att bli lika läst och hyllad som Svinalängorna”Ystads Allehanda

”Alakoskis arbetarromansvit har Sara Lidmansk tyngd - läs och känn vreden”Arbetarbladet

”Att skriva en kollektivroman kräver inte bara en oerhörd kunskap, utan även förmågan att uppbåda engagemang för de mest disparata levnadsöden. På så sätt skapas en kalejdoskopisk bild av efterkrigstidens samhälle. Framför allt förundras jag över hur Alakoski lyckas fånga en värld där full sysselsättning råder. […]  Som läsare märker jag att författaren både gjort ett hästjobb i arbetarrörelsens arkiv och framför skrivmaskinen, för att omvandla kunskaperna till stil.”Aftonbladet

”Texten dånar, sjunger och viskar av lust när Susanna Alakoski gestaltar åtrå, bildning och politisk kamp. Det är det bästa jag har läst av henne. [...] det här är rik och stark litteratur.”Sydsvenskan

”Allra mest tycker jag om Alakoskis vitala tilltal och, trots allt, humor. Hon skriver rappt och exakt, har väloljade kuggar i berättarmaskineriet.”Dala-Demokraten

Det är femtiotal. Greta har lämnat mamma Hilda och bomullsfabriken i Vasa för ett bättre liv i Stockholm. Hon delar rum med sin bästa vän Aili och arbetar som barnflicka och sjukvårdsbiträde innan drömmarna tar henne ännu längre bort: till London.Hon får jobb hos familjen Conley, umgås med barnflickorna från Schweiz, lär sig engelska och träffar Elizabeth Taylor och Frank Sinatra. Bomullsfabriken och textilindustrin tycks långt borta.Hemma i Vasa är Hilda kvar, fortfarande en bomullsängel i en industri allt mer pressad av automatisering och konkurrens från både Sverige och fjärran länder. Gretas bror Jonni är kvar på Algots i Borås och förälskar sig i Maija på kursen Ny i Sverige. Föga anar Greta hur framtiden ska gestalta sig och vilka konsekvenser att en gång lämna sin hembygd ska få.

Med Londonflickan fortsätter Susanna Alakoski den svit romaner om kvinnors liv, arbete och längtan under nittonhundratalet, som inleddes med den kritikerrosade Bomullsängeln. Det är en berättelse om arbete, kärlek och vänskap där vardagsliv och världspolitik är trådar i samma väv.

”Jag tycker att Susanna Alakoskis projekt är det bästa tänkbara. Varpen mellan Finland och Sverige är tät, det löper många bomullstrådar mellan länderna.”P1 Kultur

”Susanna Alakoski fortsätter också att låta sin historiska berättelse vara en förtrollande ordflod av målande bilder och beskrivningar - det doftar, det smakar och vi känner så påtagligt Hildas slitna hjärta och ben och så småningom Gretas falnande drömmar. I ordfloden finns också utrymme för musik, litteratur och konst som fångar upp och spelglar det som händer. […] helheten blir överraskande, lekfull och njutbar rent språkligt även när det är som mörkast i människornas liv.Alakoski hjälper oss att överblicka, att minnas att känna igen vår egen historia och jag ser mycket fram emot fortsättningen.”Skånska Dagbladet

”Alakoskis ambition att i ett kvinnoperspektiv skildra de större dragen i samhällsutvecklingen och migrantberättelsen är berömvärt.”Norran

”Alakoski sätter alltså fokus på industrin, kvinnorna som bar upp den och, inte minst, på deras kamp för bättre arbetsvillkor. Sveriges och Finlands historia vävs samman.” Norrbottens Kuriren

"En roman så intensiv att ordern vibrerar och nästan lyfter från sidorna."- M-Magasin

”Det är ett viktigt och värdefullt romanbygge som Susanna Alakoski skänker läsarna och jag gläds åt att ännu en del i sviten återstår.”- Borås Tidning

"Alakoski skriver den moderna arbetarromanen, med humor, komprimerade scener, en frihet från föreläsning och ideologi, en finurlighet i detaljer och dialog som gör läsningen behaglig och omväxlande. … Imponerande sakkunskap, träffsäkra markörer över tid och plats, ett berättartempo och en angelägenhet som man tar till hjärtat."- Norrbottens-Kuriren

”Susanna Alakoski har skrivit ännu en roman med mycket atmosfär, där historien följer tiden och blir levande.”- Upsala Nya Tidning

Dotterdottern är del tre i Susanna Alakoskis kritikerrosade svit som följer fyra generationer kvinnor i samma släkt under 1900-talet.

När Kathrines mormor växte upp avlöste krigen varandra. Små enkla bomullsspinnerier utvecklades till stora textilkoncerner. Kathrines mamma Greta flyttade till Sverige, hamnade i Skellefteå och upplevde textilindustrins framgångsår.

När sjuttiotalet övergår i åttiotal går Kathrine på gymnasiet och vet i alla fall en sak: hon ska inte jobba i textilen. Inte bara för att en ny tid är här - Algots Nord går mot konkurs tillsammans med stora delar av övrig textilindustri – utan för att det finnas en annan värld än mammas och mormors därute.

Hon längtar bort, inte bara från småstadens instängda liv utan också från modersarvet, Finland och klädindustrin. Hon bara vet inte vart hon ska resa, eller hur. Hon påbörjar en planlös resa som tar henne till storstaden Göteborg och vidare ut i Europa och världen.

"Nyansrikt om textilindustrin och kvinnoliven."- Västerbottens-Kuriren

”Hur traditioner och generationer bildar länkar - just det blir särskilt fint uttryckt i Susanna Alakoskis bomullsromansvit. Men centralt är också skildringen av unga människors uppbrott. De krafter som driver Hilda, Greta och Katherine att ge sig iväg. Längtan efter ett bättre liv, efter ett eget liv, eller helt enkelt ett liv. ... en praktfull gobeläng tillägnad finska och svenska arbetarkvinnor. Det är ett både folkbildande och innerligt verk."- Arbetarbladet

”Alakoski gestaltar med precision ett fullständigt schizofrent sexuellt kodsystem för flickor och unga kvinnor. De har såklart också lust och begär, men kan helt plötsligt reduceras till verktyg i killarnas interna gemenskap och statushierarki. … Om Bomullsängeln och Londonflickan cirklade kring överlevnad, migration, arbete och drömmar, så handlar alltså Dotterdottern mycket om identitet och arv.”- Sydsvenskan

Svenska rasbiologer stämplade finnen som lägre stående. Finnar i Sverige har kallats "det sämsta element, som från främmande land tillföres Sverige". Språket har förbjudits och stereotyper om finnar är fortfarande vitt spridda.

I Finnjävlar berättar 15 sverigefinnar om klass och klassresor, diskriminering och motstånd. Om stolthet, skam och kampen för självkänsla.

Det handlar om mammor och pappor som dött i förtid. Om lärare som skrattar åt ditt uttal. Om känslan av att vara utanför. Om att varken vara finne eller svensk eller både och.

Medverkande: Susanna Alakoski, Seluah Alsaati, Ivar Andersen, Kristian Borg, Maziar Farzin, Eija Hetekivi Olsson, Nanna Huolman, Andreas Ali Jonasson, Domino Kai, Mats Kolmisoppi, Tuija Nieminen Kristofersson, Lina Puranen, Victoria Rixer, Kaisa Syrjänen Schaal, Zac O Yeah och Marja Ågren.

Red. Kristian Borg (f. 1975) är journalist och förläggare, född och bosatt i Stockholm. Hans föräldrar träffades på Finlandsfärjan och arbetade inom bland annat städ- och restaurangbranschen.

"En träffsäker samling texter om sverigefinnarnas smärtsamma historia"

Aftonbladet

»Såklart satte de en sådan som du i Observationsklass. För att bli Observationsklasselev skulle man ha de vanligaste beteendeproblemen; aggression, bristande koncentrationsförmåga, lågt arbetstempo, dålig ordning, läs- och skrivsvårigheter. Man skulle ha motivationssvårigheter. Du uppvisade det mesta av detta, men jag vet det, du hade det inte. Du var begåvad, du var egentligen mycket begåvad. Så sa ju alla.«

Anni och Sami, syster och bror. Det fanns aldrig pengar. Det fanns alltid alkohol. För Anni ordnar sig livet ändå bra, med arbete, man och barn. För Sami går det åt helvete. Långa perioder har de ingen kontakt, men Annis längtan efter att få tillbaka sin bror finns alltid där.

Susanna Alakoskis berättelse är fylld av sorg och vrede, över drogers makt och samhällets utstötningsmekanismer. Men inte minst är detta också en kärleksroman.

Antologi av Susanna Alakoski och Magnus Dahlstedt. Se lista över samtliga skribenter nedan.

Antologin Brandtal består av ett fyrtiotal texter som behandlar vår tids brännande samhällsfrågor. Skribenterna är unga, äldre, kända, okända och deras texter är skrivna med olika temperament, röst, ton och stil. De är forskare, tidigare deltagare i Ortens bästa penna, barnmorskor, lärare, författare, socionomer, jurister, diakoner, präster, ideellt arbetande, verksamma inom andra samhällssektorer och insiktsfulla. 

I Brandtal skriver de om sina hjärtefrågor i form av brev, dikter, ilskna utropstecken och även saklig prosa. Bokens ämnen kretsar kring sjukvård, skola, socialt och polisiärt arbete, barnmorskearbete, klimat, kultur, orten, det samiska, krig och fred, politik, rasism och integration, äldrevård, forskning, folkbildning, nationalism, välgörenhet, makt och maktlöshet, anhörigfrågor, SiS-boenden, hbtqia, fattigdom, marknadstänkande, bostäder, brottsförebyggande arbete, barn och våld, arbetsmarknad och mycket mer.

Gemensamt för texterna är att det finns en tro: det kan bli bättre.

Författare: Runa Alakoski, Susanna Alakoski, Hana Al-Khamri, Maria Andersson Vogel, Firdevs Anik, Loran Batti, Katarina Bjärvall, Håkan Blomqvist, Tove Broheden, Annelie Bränström-Öhman, Magnus Dahlstedt, Mina Dennert, Faiaz Dowlatazai, Felipe Estrada, Bonnie Friedh, Lars Gårdfeldt, KG Hammar, Martin Harling, Eija Hetekivi Olsson, Martin Hultman, Nick Jones, Anette Kyhlström, Elin Anna Labba, Philip Lalander, Pernilla Landin, John Lapidus, Staffan Larsson, Sven-Eric Liedman, Nicolas Lunabba, Ana-Dolori Marinovi, Kristina Mattsson, Alexandra Pascalidou, Selma Rezagi , Tatjana Ristovski, Mahsa Rostami, Helene Rådberg, Tove Samzelius, Gudrun Schyman, Michaela Sjögren Cronstedt, Hans Swärd, Mats Söderlund och Lena Tallberg.

Redaktörer: Susanna Alakoski och Magnus Dahlstedt

Denna bok är en sorgesång om otrygghet och panik, förvirring och kaos. Om fulskam och osäkerhet. Denna bok handlar om oss som dolt den största delen av vårt förflutna. Som levt med felvända havsvågor, vinden vinande vindstilla dagar och slagregn soliga dagar. Sprit istället för närvaro. Rus istället för verklighet. Vi, de anhöriga, ensamsörjande. Vi med eldmyror i nattsömnen.

I Granta #7 om service gör nya och etablerade författare en översyn av ett ord som väcker känslor och skapar debatt. Lars Berge ringer till bredbandssupporten och granskar servicesamhället, debutanten Julia Stenroth skildrar det monotona arbetet på en svinfarm och Dimitris Alevras berättar om en nybliven nattklubbschef omgiven av spritfläckar och minnen. Ida Therén ritar upp June Mansfield Millers liv och Susanna Alakoski beskriver sjukvårdsupplysningens tjänster. Åke Smedberg skriver om komplexa relationer i en trött småstad och så undersöker Elin Cullhed maktbalansen i ett familjehem. Ur internationella Granta kommer bland annat en berättelse om ett butiksbiträde som gör allt för sin kund, en novell om en dubbelarbetande mamma och en historia om dödshjälp.

Svenska Granta är del av ett internationellt nätverk med engelskspråkiga Granta som nav. Tidskriften grundades av studenter i Cambridge i slutet av 1800-talet. År 1979 fick den sin nuvarande form som en arena för nyskriven skönlitteratur och litterära reportage. I dag finns Grantaredaktioner i ett tiotal länder världen över, från Kina till Brasilien.

www.albertbonniersforlag.se/granta

Twitter/Instagram: GrantaSweden

Gatorna är döpta efter regementschefer. Adelswärdgatan,

Von Döbelnsgatan och Hohenhaussens väg. Från min arbetsplats

har jag utsikt över Oxenstiernas torg, lokalradion, Frisör Ansa och

Palermo Pizzeria. Ironiskt att sjukvårdsupplysningen placerades just

här, i detta område.

Kulturdamerna är ett bidrag ur Granta #7: Service. Granta är en tidskrift som lyfter fram starka berättelser och oväntade perspektiv. Noveller och romanutdrag samsas med reportage och självbiografiska berättelser, nyskrivet svenskt material med översättningar, och etablerade skribenter med nya röster. Svenska Granta bygger på ett nära samarbete med såväl den engelskspråkiga förlagan som det tiotal andra systerutgåvor som de senaste åren startats runt om i världen. Tidskriften utkommer två gånger om året. Ett urval texter ur svenska Granta finns även tillgängliga som e-singlar.

”Litterärt mästerverk””Perkele anamma, vilken fantastisk roman Susanna Alakoski har skrivit!”T T T T T – Tara

”En poetisk och urstark läsupplevelse om kamp, kvinnoliv och Finlands våldsamma historia.”M M M M – M-magasin

”Jag läser Bomullsängeln fullständigt förtrollad av människorna och historien men också av Susanna Alakoskis fantastiska och poetiska berättarspråk. /…/ Det här är en läs- och lärupplevelse som ingen borde missa.”Skånska Dagbladet

”Ljuvlig epik”Kulturnyheterna, SVT

Hilda är alls inte ensam. Hon har katten Kisuli. Hon har Sanna-täti, som tar hand om allt och som föddes för en halv evighet sedan, samma dag som elden brände gamla Vasa till aska. Och hon har mor, som fått stirrsjukan och är bortom allt. Far är någonstans i Amerika.

Men när Hilda har vuxit till sig hamnar hon i olycka, får lämna mostrarna, mostermännen och tryggheten på gården Sorola för att tjäna piga, koka lut, byka, sätta potatis, räfsa hö.

Hennes mer oförvägna vän Helli förstår inte varför man ska slita så ont för någon annan och får med sig Hilda till Vasa, till den orangefärgade bomullsfabriken med pipa högre än Trefaldighetskyrkan.Här ska de arbeta. Här ska de bo och leva. Här ska de bli bomullsänglar.

Med Bomullsängeln inleder Susanna Alakoski en svit romaner om kvinnors liv, arbete och längtan i Finland och Sverige under hela nittonhundratalet. En berättelse om fred och krig, där vardagsliv och världspolitik är trådar i samma väv. 

”Tårarna rinner när jag läser Susanna Alakoskis precisa prosa där hon beskriver sin mormors liv. Hennes musikaliska berättelse fyller det tomrum som funnits till nu.”Norrländska Socialdemokraten

”Det är ett imponerande forskande arbete som Alakoski måste ha gjort både i Finland och Sverige /.../ Det är egentligen inte personerna som är centrum i boken, utan det samhälle som skapas, ändå fäster man sig vid dem. Romanen beskriver stor kärlek och trofast vänskap”Dagens Nyheter

”I Bomullsängeln ger Susanna Alakoski liv åt de finska arbetarkvinnornas historia. Det är en historia med stort H som drar upp skiljelinjer mellan släktingar, riskerar vänskaper och hotar liv.”Göteborgs-Posten

”Den försagda och anspråkslösa Hilda förblir den som bär berättelsen - hon som kastas ut från den gård hon skulle bli arvtagare till men behåller sin barnatro, sin respekt för överheten och sin ovilja mot att göra sig märkvärdig.”Aftonbladet

”Susanna Alakoski skriver om kärlek, lust och glädje, inte enbart utsugning och eländiga arbetsvillkor. Framför allt skänker hon respekt åt de människor som historieböckerna lämnar namnlösa.”Arbetarbladet

”En rik roman om kvinnors arbete, liv och vänskap - och om vårt östra grannlands dramatiska 1900-talshistoria. Som så många andra goda berättare låter Susanna Alakoski de stora skeendena speglas i det lilla och personliga.”Norrbottens-Kuriren ”Dialogen är rapp och språket ömsom drastiskt, ömsom lyriskt. Berättartonen är säker - en ton av mänsklig utsatthet men också av den styrka som kan växa ur solidaritet och vänskap.”Upsala Nya Tidning”Susanna Alakoski levandegör kulturen genom att skapa nya ord, hon är en sann språkförnyare.”Länstidningen Östersund

”Med värme och medkänsla gestaltar Alakoski sammanhållningen kvinnor emellan, hoppet om att få det bättre.”Folkbladet

”Alakoskis epik är kärv och drabbande”ETC

”Alakoski skildrar knivskarpt hur såväl religion som patriarkat och rovgirig kapitalism exploaterar deras kroppar, sexualitet och arbetskraft. Det kvinnorna har att lita till är många gånger bara varandras solidaritet och omsorger. Här knyter Alakoski tydligt an till en kvinnolinje inom arbetarlitteraturen, tydligast företrädd av Moa Martinsson.”Västerbottens-Kuriren

”Det finns en strävsam och målmedveten kraft när Alakoski skriver fram sin egen arbetarlitteratur, och den är svår att stå emot.”SR Kulturnytt

”Potential att bli lika läst och hyllad som Svinalängorna”Ystads Allehanda

”Alakoskis arbetarromansvit har Sara Lidmansk tyngd - läs och känn vreden”Arbetarbladet

”Att skriva en kollektivroman kräver inte bara en oerhörd kunskap, utan även förmågan att uppbåda engagemang för de mest disparata levnadsöden. På så sätt skapas en kalejdoskopisk bild av efterkrigstidens samhälle. Framför allt förundras jag över hur Alakoski lyckas fånga en värld där full sysselsättning råder. […]  Som läsare märker jag att författaren både gjort ett hästjobb i arbetarrörelsens arkiv och framför skrivmaskinen, för att omvandla kunskaperna till stil.”Aftonbladet

”Texten dånar, sjunger och viskar av lust när Susanna Alakoski gestaltar åtrå, bildning och politisk kamp. Det är det bästa jag har läst av henne. [...] det här är rik och stark litteratur.”Sydsvenskan

”Allra mest tycker jag om Alakoskis vitala tilltal och, trots allt, humor. Hon skriver rappt och exakt, har väloljade kuggar i berättarmaskineriet.”Dala-Demokraten

Det är femtiotal. Greta har lämnat mamma Hilda och bomullsfabriken i Vasa för ett bättre liv i Stockholm. Hon delar rum med sin bästa vän Aili och arbetar som barnflicka och sjukvårdsbiträde innan drömmarna tar henne ännu längre bort: till London.Hon får jobb hos familjen Conley, umgås med barnflickorna från Schweiz, lär sig engelska och träffar Elizabeth Taylor och Frank Sinatra. Bomullsfabriken och textilindustrin tycks långt borta.Hemma i Vasa är Hilda kvar, fortfarande en bomullsängel i en industri allt mer pressad av automatisering och konkurrens från både Sverige och fjärran länder. Gretas bror Jonni är kvar på Algots i Borås och förälskar sig i Maija på kursen Ny i Sverige. Föga anar Greta hur framtiden ska gestalta sig och vilka konsekvenser att en gång lämna sin hembygd ska få.

Med Londonflickan fortsätter Susanna Alakoski den svit romaner om kvinnors liv, arbete och längtan under nittonhundratalet, som inleddes med den kritikerrosade Bomullsängeln. Det är en berättelse om arbete, kärlek och vänskap där vardagsliv och världspolitik är trådar i samma väv.

”Jag tycker att Susanna Alakoskis projekt är det bästa tänkbara. Varpen mellan Finland och Sverige är tät, det löper många bomullstrådar mellan länderna.”P1 Kultur

”Susanna Alakoski fortsätter också att låta sin historiska berättelse vara en förtrollande ordflod av målande bilder och beskrivningar - det doftar, det smakar och vi känner så påtagligt Hildas slitna hjärta och ben och så småningom Gretas falnande drömmar. I ordfloden finns också utrymme för musik, litteratur och konst som fångar upp och spelglar det som händer. […] helheten blir överraskande, lekfull och njutbar rent språkligt även när det är som mörkast i människornas liv.Alakoski hjälper oss att överblicka, att minnas att känna igen vår egen historia och jag ser mycket fram emot fortsättningen.”Skånska Dagbladet

”Alakoskis ambition att i ett kvinnoperspektiv skildra de större dragen i samhällsutvecklingen och migrantberättelsen är berömvärt.”Norran

”Alakoski sätter alltså fokus på industrin, kvinnorna som bar upp den och, inte minst, på deras kamp för bättre arbetsvillkor. Sveriges och Finlands historia vävs samman.” Norrbottens Kuriren

Sverigefamiljen är den avslutande delen i Susanna Alakoskis kritikerrosade Bomullssvit – en romansvit som skildrar kvinnoliv, klass och textilarbete från 1800-talets Finland till dagens Sverige och vidare till det globala syd.I tjugohundratalets Sverige söker den konstvetenskapligt intresserade Barbara svar i sin familjs historia – i det som gått i arv och i det som aldrig har berättats. I sökandet närmar hon sig sin mamma Kathrine, och tillsammans försöker de förstå ett arv som fortfarande formar och påverkar deras liv.

När Barbara börjar nysta i generationer av kvinnoliv, från bomullsfabriken i Vasa till idag, väcks även frågor som leder till en resa och ett möte med klädindustrin i Bangladesh.

Sverigefamiljen knyter ihop ett sekel av erfarenheter och visar hur det förflutna lever vidare – i kroppen, i relationerna, och i våra val. Och textiltillverkningen pågår.”Hur traditioner och generationer bildar länkar - just det blir särskilt fint uttryckt i Susanna Alakoskis bomullsromansvit. Men centralt är också skildringen av unga människors uppbrott. De krafter som driver Hilda, Greta och Kathrine att ge sig iväg. Längtan efter ett bättre liv, efter ett eget liv, eller helt enkelt ett liv. ... en praktfull gobeläng tillägnad finska och svenska arbetarkvinnor. Det är ett både folkbildande och innerligt verk."Arbetarbladet

Susanna Alakoski debuterade 2006 med romanen Svinalängorna, som belönades med Augustpriset. De tre första delarna i Bomullssviten - Bomullsängeln, Londonflickan och Dotterdottern har prisats av kritikerna och tillsammans sålt i närmare 200 000 exemplar.

"En roman så intensiv att ordern vibrerar och nästan lyfter från sidorna."- M-Magasin

”Det är ett viktigt och värdefullt romanbygge som Susanna Alakoski skänker läsarna och jag gläds åt att ännu en del i sviten återstår.”- Borås Tidning

"Alakoski skriver den moderna arbetarromanen, med humor, komprimerade scener, en frihet från föreläsning och ideologi, en finurlighet i detaljer och dialog som gör läsningen behaglig och omväxlande. … Imponerande sakkunskap, träffsäkra markörer över tid och plats, ett berättartempo och en angelägenhet som man tar till hjärtat."- Norrbottens-Kuriren

”Susanna Alakoski har skrivit ännu en roman med mycket atmosfär, där historien följer tiden och blir levande.”- Upsala Nya Tidning

Dotterdottern är del tre i Susanna Alakoskis kritikerrosade svit som följer fyra generationer kvinnor i samma släkt under 1900-talet.

När Kathrines mormor växte upp avlöste krigen varandra. Små enkla bomullsspinnerier utvecklades till stora textilkoncerner. Kathrines mamma Greta flyttade till Sverige, hamnade i Skellefteå och upplevde textilindustrins framgångsår.

När sjuttiotalet övergår i åttiotal går Kathrine på gymnasiet och vet i alla fall en sak: hon ska inte jobba i textilen. Inte bara för att en ny tid är här - Algots Nord går mot konkurs tillsammans med stora delar av övrig textilindustri – utan för att det finnas en annan värld än mammas och mormors därute.

Hon längtar bort, inte bara från småstadens instängda liv utan också från modersarvet, Finland och klädindustrin. Hon bara vet inte vart hon ska resa, eller hur. Hon påbörjar en planlös resa som tar henne till storstaden Göteborg och vidare ut i Europa och världen.

"Nyansrikt om textilindustrin och kvinnoliven."- Västerbottens-Kuriren

”Hur traditioner och generationer bildar länkar - just det blir särskilt fint uttryckt i Susanna Alakoskis bomullsromansvit. Men centralt är också skildringen av unga människors uppbrott. De krafter som driver Hilda, Greta och Katherine att ge sig iväg. Längtan efter ett bättre liv, efter ett eget liv, eller helt enkelt ett liv. ... en praktfull gobeläng tillägnad finska och svenska arbetarkvinnor. Det är ett både folkbildande och innerligt verk."- Arbetarbladet

”Alakoski gestaltar med precision ett fullständigt schizofrent sexuellt kodsystem för flickor och unga kvinnor. De har såklart också lust och begär, men kan helt plötsligt reduceras till verktyg i killarnas interna gemenskap och statushierarki. … Om Bomullsängeln och Londonflickan cirklade kring överlevnad, migration, arbete och drömmar, så handlar alltså Dotterdottern mycket om identitet och arv.”- Sydsvenskan

”Litterärt mästerverk””Perkele anamma, vilken fantastisk roman Susanna Alakoski har skrivit!”T T T T T – Tara

”En poetisk och urstark läsupplevelse om kamp, kvinnoliv och Finlands våldsamma historia.”M M M M – M-magasin

”Jag läser Bomullsängeln fullständigt förtrollad av människorna och historien men också av Susanna Alakoskis fantastiska och poetiska berättarspråk. /…/ Det här är en läs- och lärupplevelse som ingen borde missa.”Skånska Dagbladet

”Ljuvlig epik”Kulturnyheterna, SVT

Hilda är alls inte ensam. Hon har katten Kisuli. Hon har Sanna-täti, som tar hand om allt och som föddes för en halv evighet sedan, samma dag som elden brände gamla Vasa till aska. Och hon har mor, som fått stirrsjukan och är bortom allt. Far är någonstans i Amerika.

Men när Hilda har vuxit till sig hamnar hon i olycka, får lämna mostrarna, mostermännen och tryggheten på gården Sorola för att tjäna piga, koka lut, byka, sätta potatis, räfsa hö.

Hennes mer oförvägna vän Helli förstår inte varför man ska slita så ont för någon annan och får med sig Hilda till Vasa, till den orangefärgade bomullsfabriken med pipa högre än Trefaldighetskyrkan.Här ska de arbeta. Här ska de bo och leva. Här ska de bli bomullsänglar.

Med Bomullsängeln inleder Susanna Alakoski en svit romaner om kvinnors liv, arbete och längtan i Finland och Sverige under hela nittonhundratalet. En berättelse om fred och krig, där vardagsliv och världspolitik är trådar i samma väv. 

”Tårarna rinner när jag läser Susanna Alakoskis precisa prosa där hon beskriver sin mormors liv. Hennes musikaliska berättelse fyller det tomrum som funnits till nu.”Norrländska Socialdemokraten

”Det är ett imponerande forskande arbete som Alakoski måste ha gjort både i Finland och Sverige /.../ Det är egentligen inte personerna som är centrum i boken, utan det samhälle som skapas, ändå fäster man sig vid dem. Romanen beskriver stor kärlek och trofast vänskap”Dagens Nyheter

”I Bomullsängeln ger Susanna Alakoski liv åt de finska arbetarkvinnornas historia. Det är en historia med stort H som drar upp skiljelinjer mellan släktingar, riskerar vänskaper och hotar liv.”Göteborgs-Posten

”Den försagda och anspråkslösa Hilda förblir den som bär berättelsen - hon som kastas ut från den gård hon skulle bli arvtagare till men behåller sin barnatro, sin respekt för överheten och sin ovilja mot att göra sig märkvärdig.”Aftonbladet

”Susanna Alakoski skriver om kärlek, lust och glädje, inte enbart utsugning och eländiga arbetsvillkor. Framför allt skänker hon respekt åt de människor som historieböckerna lämnar namnlösa.”Arbetarbladet

”En rik roman om kvinnors arbete, liv och vänskap - och om vårt östra grannlands dramatiska 1900-talshistoria. Som så många andra goda berättare låter Susanna Alakoski de stora skeendena speglas i det lilla och personliga.”Norrbottens-Kuriren ”Dialogen är rapp och språket ömsom drastiskt, ömsom lyriskt. Berättartonen är säker - en ton av mänsklig utsatthet men också av den styrka som kan växa ur solidaritet och vänskap.”Upsala Nya Tidning”Susanna Alakoski levandegör kulturen genom att skapa nya ord, hon är en sann språkförnyare.”Länstidningen Östersund

”Med värme och medkänsla gestaltar Alakoski sammanhållningen kvinnor emellan, hoppet om att få det bättre.”Folkbladet

”Alakoskis epik är kärv och drabbande”ETC

”Alakoski skildrar knivskarpt hur såväl religion som patriarkat och rovgirig kapitalism exploaterar deras kroppar, sexualitet och arbetskraft. Det kvinnorna har att lita till är många gånger bara varandras solidaritet och omsorger. Här knyter Alakoski tydligt an till en kvinnolinje inom arbetarlitteraturen, tydligast företrädd av Moa Martinsson.”Västerbottens-Kuriren

”Det finns en strävsam och målmedveten kraft när Alakoski skriver fram sin egen arbetarlitteratur, och den är svår att stå emot.”SR Kulturnytt

”Potential att bli lika läst och hyllad som Svinalängorna”Ystads Allehanda

”Alakoskis arbetarromansvit har Sara Lidmansk tyngd - läs och känn vreden”Arbetarbladet

”Att skriva en kollektivroman kräver inte bara en oerhörd kunskap, utan även förmågan att uppbåda engagemang för de mest disparata levnadsöden. På så sätt skapas en kalejdoskopisk bild av efterkrigstidens samhälle. Framför allt förundras jag över hur Alakoski lyckas fånga en värld där full sysselsättning råder. […]  Som läsare märker jag att författaren både gjort ett hästjobb i arbetarrörelsens arkiv och framför skrivmaskinen, för att omvandla kunskaperna till stil.”Aftonbladet

”Texten dånar, sjunger och viskar av lust när Susanna Alakoski gestaltar åtrå, bildning och politisk kamp. Det är det bästa jag har läst av henne. [...] det här är rik och stark litteratur.”Sydsvenskan

”Allra mest tycker jag om Alakoskis vitala tilltal och, trots allt, humor. Hon skriver rappt och exakt, har väloljade kuggar i berättarmaskineriet.”Dala-Demokraten

Det är femtiotal. Greta har lämnat mamma Hilda och bomullsfabriken i Vasa för ett bättre liv i Stockholm. Hon delar rum med sin bästa vän Aili och arbetar som barnflicka och sjukvårdsbiträde innan drömmarna tar henne ännu längre bort: till London.Hon får jobb hos familjen Conley, umgås med barnflickorna från Schweiz, lär sig engelska och träffar Elizabeth Taylor och Frank Sinatra. Bomullsfabriken och textilindustrin tycks långt borta.Hemma i Vasa är Hilda kvar, fortfarande en bomullsängel i en industri allt mer pressad av automatisering och konkurrens från både Sverige och fjärran länder. Gretas bror Jonni är kvar på Algots i Borås och förälskar sig i Maija på kursen Ny i Sverige. Föga anar Greta hur framtiden ska gestalta sig och vilka konsekvenser att en gång lämna sin hembygd ska få.

Med Londonflickan fortsätter Susanna Alakoski den svit romaner om kvinnors liv, arbete och längtan under nittonhundratalet, som inleddes med den kritikerrosade Bomullsängeln. Det är en berättelse om arbete, kärlek och vänskap där vardagsliv och världspolitik är trådar i samma väv.

”Jag tycker att Susanna Alakoskis projekt är det bästa tänkbara. Varpen mellan Finland och Sverige är tät, det löper många bomullstrådar mellan länderna.”P1 Kultur

”Susanna Alakoski fortsätter också att låta sin historiska berättelse vara en förtrollande ordflod av målande bilder och beskrivningar - det doftar, det smakar och vi känner så påtagligt Hildas slitna hjärta och ben och så småningom Gretas falnande drömmar. I ordfloden finns också utrymme för musik, litteratur och konst som fångar upp och spelglar det som händer. […] helheten blir överraskande, lekfull och njutbar rent språkligt även när det är som mörkast i människornas liv.Alakoski hjälper oss att överblicka, att minnas att känna igen vår egen historia och jag ser mycket fram emot fortsättningen.”Skånska Dagbladet

”Alakoskis ambition att i ett kvinnoperspektiv skildra de större dragen i samhällsutvecklingen och migrantberättelsen är berömvärt.”Norran

”Alakoski sätter alltså fokus på industrin, kvinnorna som bar upp den och, inte minst, på deras kamp för bättre arbetsvillkor. Sveriges och Finlands historia vävs samman.” Norrbottens Kuriren

Ett nybyggt bostadsområde i Ystad fylls med invandrare och låginkomsttagare under 60- och 70-talen. För Leena och hennes finska föräldrar är den nya lägenheten höjden av lyx: tre rum, balkong, parkett. Det här är Leenas berättelse om Svinalängorna – en kärleksfull och gripande berättelse om människors utsatthet i en vardag som sakta faller samman. En drastisk skildring av hur kaos pågår mitt i småstadsidyllen. Och hur det besegras av tre tjej-kompisar med talang för överlevnad.

Det är sant att jag vissa dagar ser de döda. Vi befinner oss då alltid i samma kök, i samma vardagsrum, hall, badrum. Det är alltid blod där. eller nybakat bröd. Mamma är blåslagen. Eller så är hon det inte. Pappa befinner sig i ett av sina stadier. Vi har ett litet köksbord, fyra stolar och en pall. Det är jag som sitter på pallen. Vi levde i stora kast. Det var himmel eller helvete, det var himmeln i helvetet. Vi var fattiga.

Ett nybyggt bostadsområde i Ystad fylls med invandrare och låginkomsttagare under 60- och 70-talen. För Leena och hennes finska föräldrar är den nya lägenheten höjden av lyx: tre rum, balkong, parkett. Det här är Leenas berättelse om Svinalängorna – en kärleksfull och gripande berättelse om människors utsatthet i en vardag som sakta faller samman. En drastisk skildring av hur kaos pågår mitt i småstadsidyllen. Och hur det besegras av tre tjej-kompisar med talang för överlevnad.

Det är sant att jag vissa dagar ser de döda. Vi befinner oss då alltid i samma kök, i samma vardagsrum, hall, badrum. Det är alltid blod där. eller nybakat bröd. Mamma är blåslagen. Eller så är hon det inte. Pappa befinner sig i ett av sina stadier. Vi har ett litet köksbord, fyra stolar och en pall. Det är jag som sitter på pallen. Vi levde i stora kast. Det var himmel eller helvete, det var himmeln i helvetet. Vi var fattiga.

Denna bok är en sorgesång om otrygghet och panik, förvirring och kaos. Om fulskam och osäkerhet. Denna bok handlar om oss som dolt den största delen av vårt förflutna. Som levt med felvända havsvågor, vinden vinande vindstilla dagar och slagregn soliga dagar. Sprit istället för närvaro. Rus istället för verklighet. Vi, de anhöriga, ensamsörjande. Vi med eldmyror i nattsömnen.

»Såklart satte de en sådan som du i Observationsklass. För att bli Observationsklasselev skulle man ha de vanligaste beteendeproblemen; aggression, bristande koncentrationsförmåga, lågt arbetstempo, dålig ordning, läs- och skrivsvårigheter. Man skulle ha motivationssvårigheter. Du uppvisade det mesta av detta, men jag vet det, du hade det inte. Du var begåvad, du var egentligen mycket begåvad. Så sa ju alla.«

Anni och Sami, syster och bror. Det fanns aldrig pengar. Det fanns alltid alkohol. För Anni ordnar sig livet ändå bra, med arbete, man och barn. För Sami går det åt helvete. Långa perioder har de ingen kontakt, men Annis längtan efter att få tillbaka sin bror finns alltid där.

Susanna Alakoskis berättelse är fylld av sorg och vrede, över drogers makt och samhällets utstötningsmekanismer. Men inte minst är detta också en kärleksroman.

Denna bok är en sorgesång om otrygghet och panik, förvirring och kaos. Om fulskam och osäkerhet. Denna bok handlar om oss som dolt den största delen av vårt förflutna. Som levt med felvända havsvågor, vinden vinande vindstilla dagar och slagregn soliga dagar. Sprit istället för närvaro. Rus istället för verklighet. Vi, de anhöriga, ensamsörjande. Vi med eldmyror i nattsömnen.

Det är sant att jag vissa dagar ser de döda. Vi befinner oss då alltid i samma kök, i samma vardagsrum, hall, badrum. Det är alltid blod där. eller nybakat bröd. Mamma är blåslagen. Eller så är hon det inte. Pappa befinner sig i ett av sina stadier. Vi har ett litet köksbord, fyra stolar och en pall. Det är jag som sitter på pallen. Vi levde i stora kast. Det var himmel eller helvete, det var himmeln i helvetet. Vi var fattiga.