Birgitta Holm – författare

Åren 1947 1967 förändrades Sverige i snabb takt. Den tekniska utvecklingen och den ekonomiska tillväxten saknade motstycke och lade grunden inte bara för ett ojämförligt välstånd utan också för djupa sociala och kulturella förskjutningar. Allt som hade tagits för givet utmanades. Radikalism fick ett egenvärde. Avantgardet blev mainstream. 

Med texter av bland andra Yvonne Hirdman, Kalle Lind, Birgitta Holm.

Gösta Oswald var bara 24 år när han dog. Det var 1950. Själv gav han endast ut två böcker, diktcykeln den andaktsfulle visslaren (1946) och romanen En privatmans vedermödor (1949). Posthumt kom sedan den ofullbordade romanen Rondo (1951). Gösta Oswald har setts som en hänsynslös företrädare för den experimentella och modernistiska 40-tals-litteraturen. I denna monografi, som utgör Birgitta Holms doktorsavhandling, undersöks hans förbindelse med den svenska 40-talismen, i synnerhet med pionjärverket inom 40-talslyriken, Erik Lindegrens mannen utan väg.

På 60-talet kom nya utgåvor av Oswalds verk med inledningar och kommentarer av Birgitta Holm. Där kartlades Oswalds vidare traditionsanknytning, hans intensiva upplevelse av det västerländska och det indiska kulturarvet. Avhandlingen innehåller tolkningar av Oswalds verk där denna bildningsgång sätts i förbindelse med hans person och diktarkynne. Den inleds med en biografisk del som bygger på otryckt material, brev, dagböcker och litterära utkast.

Vilket underbart sätt för ett jag och ett du att mötas: i en omfamning fri från utnyttjande eller manipulering – där respekten och distansen bibehålls men där två suveräna varelser i fullständig tillit tillfälligt öppnar sig för varandra och för det okända.

Så fort man börjat läsa får man sådan lust att befinna sig där, i dansens rörelse; att glömma tonårens traumatiska dansgolvsminnen och ge sig hän åt denna känsla av frihet, gemenskap och sinnlig lycka. Inte minst det generösa kapitlet från en dansresa till Kuba väcker denna längtan hos läsaren.

Birgitta Holm ger exempel på hur dansen hyllats i litteraturen, av Dante, Augustinus, Shakespeare, Fredrika Bremer, men också hur den hånats – hos Byron, Lenngren, Proust. Hon beskriver de olika pardansernas framväxt; hur de sprungit fram ur de svåraste sociala förhållanden, som ett trots och en utmaning mot dem. Valsen tillsammans med franska revolutionen, tangon ur invandrarströmmen till Rio de la Plata, jitterbuggen ur de svartas tillvaro i Harlem.

Från att tidigare ha hört till den sociala kulturen, varit en allmänt accepterad umgängesform, så menar Birgitta Holm att sällskapsdansen i Sverige i dag har blivit underground. (Tänk bara på hur dansbanekulturen beskrivs i media.) Framförallt har den blivit osynlig; som livgivande kraft, som glädjekälla. Ingen tänker på dans när massage räknas som friskvård. Ingen föreslår dans när barns rörelsebehov diskuteras. Ingen räknar med dans i jämförande studier av hälsa och livslängd.

Hur en kvinna och litteraturprofessor sent i livet hittar dit, till dansens energi och passion, är en av trådarna i boken. Via Mälarsalen, svensk bugg, salsa, lindy hop och tango. I synnerhet tango. Tango i Stockholm, i S:t Petersburg, i Europas huvudstäder. Och i Buenos Aires.

I snart ett halvt sekel har Sara Lidman haft en central ställning i det intellektuella och kulturella livet i Sverige; som litterär språkförnyare och som gnistrande och förargelseväckande kvinna med egen och ljudande röst. Det är en händelse när vi nu äntligen får läsa den första samlade framställningen om hennes liv och verk. Birgitta Holm har haft tillgång till hela det rika källmaterialet och till författarens egna minnen och kommentarer; hennes bok är ett porträtt av Sara Lidman i helfigur.

Med utgångspunkt i en av de fattigaste folkgrupperna i Sverige, i en västerbottnisk småbrukarby, gjorde Sara Lidman århundradets debut 1953 med romanen Tjärdalen, karakteriserad som en "stilistisk eruption". Därifrån tog hon steget ut i världen, för att längre fram med Jernbaneeposet komma tillbaka till byn. Birgitta Holm följer denna tredelning av hennes liv, och hennes bok blir på så vis också en skildring av svensk nittonhundratalshistoria ur sociala, ideologiska och kulturella aspekter. Men framför allt skänker den en fascinerande inblick i den konstnärliga tillkomstprocessen; hur intryck och idéer förenas med privata böjelser och skapar den väv som en text är.

Birgitta Holm är docent i litteraturvetenskap och har länge verkat som essäist och kritiker. Tidigare böcker har behandlat Gösta Oswald, Fredrika Bremer och Selma Lagerlöf.

Vid vilka tillfällen kommer ny verklighet, nya synvinklar in i litteraturen? Den frågan vägleder Birgitta Holm när hon utifrån valda textstycken låter verk, epoker, historiska tillstånd träda fram. Ett tusen års svensk litteraturhistoria belyses. Början tas i Birgitta Birgersdotter på 1300-talet och slutpunkt är Birgitta Stenberg på 1900-talet. Däremellan kommer författare som Agneta Horn, Hedvig Charlotta Nordenflycht, Märta Helena Reenstierna (Årstafrun), Victoria Benedictsson, Elin Wägner. Metoden är att ligga nära texterna, men frågeställningen rör tillvarons och samhällets grundvalar. Vad har det skrivna ordet att säga om vår väg mot förståelse människor och folkslag emellan?

I förordet till sin bok berättar Birgitta Holm om att en av de stora läsupplevelserna i hennes liv var när hon på 50-talet läste Erich Auerbachs "Mimesis. Verklighetsframställningen i den västerländska litteraturen". Auerbachs undersökning gäller de tillfällen i Västerlandets historia då något annat visar sig, de tillfällen då det vardagliga, praktiskt enkla i livet blir föremål för en allvarlig, problematisk, ja tragisk behandling? Auerbach följer den västerländska litteraturen från den episod i Odysséen där amman känner igen Odysseus på ärret på hans ben till det ögonblick då Mrs Ramsay mäter den bruna strumpan mot sonens ben i Virginia Woolfs To the Lighthouse. Två vardagliga episoder där det råkar vara en kvinnas blick som gäller. Men råkar det bara vara så? undrar förstås kvinnolitteraturforskaren Birgitta Holm. Finns det inte snarare goda skäl att misstänka att kvinnor överlag har kunnat stå för sådana ögonblick? Har inte kvinnorna genom historien varit nerdoppade i det vardagliga? Nog kan man förvänta sig att kvinnor erbjuder ett nytt tilltal och en ny blick på tingen när de kommer till tals i litteraturen.Det har varit Birgitta Holms dröm att få följa Auerbach i spåren. Att liksom han göra nedslag i texter som hon råkar på eller tycker om. Att på svensk botten undersöka var och hur en ny verklighet bryter in och en ny verklighetsgestaltning tar form. Men med fokus på kvinnorna.

Göran Tunström var en älskad författare på ett sätt som är unikt i modern tid. Han började som lyriker, vann en generation med romanen Maskrosbollen, breddade sin publik med den självbiografiska Prästungen och blev en klassiker med Juloratoriet. Men han verkade också som dramatiker och krönikör, uppläsare och hörspelsförfattare, en av de synliga i vår tid. Och ändå inte. Likt Selma Lagerlöf – prononcerad värmlänning och förmedlare av syner liksom hon – är han en anomali. Båda hämtar sitt språk ur underjordiska kanalsystem, där andra förbindelser råder och andra möten sker. Ur dessa källor är det som deras speciella förmåga till kontakt uppstår och kärlek föds. Som kulturkritik och tankesystem träder det tydligast fram i det manuskript som Tunström lämnade efter sig vid sin död, Försök med ett århundrade. En väldig ansats, på en gång personlig roman och djuplodande granskning av de synsätt som vår civilisation vilar på. I denna bok följer Birgitta Holm Göran Tunströms verk tätt i spåren.

Texterna i denna antologi gör nedslag i Lessings omfattande produktion - från debuten med Gräset sjunger (1950) till självbiografierna Under huden och Vandra i skugga på 1990-talet - och kan förhoppningsvis såväl locka nya läsare till Lessings romaner, som få hennes tidigare beundrare att hitta nya infallsvinklar till välbekanta verk.

Medverkande: Jenny Bonnevier, Anna Cavallin, Anneli Dufva, Stefan Helgesson, Birgitta Holm, Ingrid Holmquist, Ulrika Knutson, Ulrika Milles, Maria Olaussen.

Redaktör för boken är Ingrid Holmquist, professor emerita i genusvetenskap, fil.dr. i engel­ska. Medredaktör är Anna Cavallin, doktorand i litteraturvetenskap.