Helge Jordheim – författare

Vi lever alla omgivna av ett förflutet som på olika sätt påverkar nuet. Men hur ska vi förstå det förflutnas fortsatta verkan och närvaro i samtiden? Inom historieteori diskuterades länge frågan om vi kan veta något med säkerhet om det förflutna. Men under senare decennier har intresset snarare riktats mot de olika sätt på vilka det förflutna finns kvar och formar de efterkommande. En dåtidsorienterad historieskrivning har fått ge plats åt en som rör sig i relationer mellan olika tidsliga dimensioner. I takt med att den historiska tiden historiseras väcks nya frågor: Är det meningsfullt att tala om en sammanhängande fortskridande tid eller bör vi snarare tänka oss flera parallella, multipla och korsande tider? Hur ska vi förstå historisk tid efter att framstegstanken själv alltmer kommit att framstå som en konstruktion? Frågor om vår egen plats i ett historiskt landskap öppnar för nya sätt att tänka det historiska och att historisera, där genealogiska, arkeologiska, dekonstruktiva, konstellativa och andra former av motläsningar tycks öppna nya och olikartade dörrar till det förflutna, i dess skilda gestalter och verkligheter. "Den historiska tidens former" är den första fristående delen i trebandsverket "Historiens hemvist". Den samlar nitton forskare inom skilda ämnen som behandlar frågor om historiens slut, hemsökelser och gengångare, döda och odöda, postapokalyps och messianism, exil, narrativitet och genealogi, polytemporalitet, anakronism och tidens mångfaldigande. Sammantaget bidrar den till att ge nya kartor över det samtida historiska medvetandet i dess struktur och förvandling. Volymen är redigerad av Victoria Fareld, forskare i idéhistoria vid Stockholms universitet, och Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola, båda knutna till forskningsprogrammet "Tid, minne, representation".

At the beginning of the twenty-first century, the vocabulary of civility and civilization is very much at the forefront of political debate. Most of these debates proceed as if the meaning of these words were self-evident. This is where Civilizing Emotions intervenes, tracing the history of the concepts of civility and civilization and thus adding a level of self-reflexivity to the present debates. Unlike previous histories, Civilizing Emotions takes a global perspective, highlighting the roles of civility and civilization in the creation of a new and hierarchized global order in the era of high imperialism and its entanglements with the developments in a number of well-chosen European and Asian countries.Emotions were at the core of the practices linked to the creation of a new global order in the nineteenth century. Civilizing Emotions explores why and how emotions were an asset in civilizing peoples and societies - their control and management, but also their creation and their ascription to different societies and social groups. The study is a contribution to the history of emotions, to global history, and to the history of concepts, three rapidly developing and innovative research areas which are here being brought together for the first time.

By examining the history of universal history from the late Middle Ages until the early nineteenth century we trace the making of the global. Early modern universal history can be seen as a response to the epistemological crisis provoked by new knowledge and experience. Traditional narratives were no longer sufficient to gain an understanding of events. Inspired by recent developments in theory of history, the volume argues that the relevance of universal history resides in the laboratory of intense, diverse and mainly unsuccessful attempts at thinking history and universals together. They all shared the common aim of integrating all time and space: assemble the world and keep it together.

By examining the history of universal history from the late Middle Ages until the early nineteenth century we trace the making of the global. Early modern universal history can be seen as a response to the epistemological crisis provoked by new knowledge and experience. Traditional narratives were no longer sufficient to gain an understanding of events. Inspired by recent developments in theory of history, the volume argues that the relevance of universal history resides in the laboratory of intense, diverse and mainly unsuccessful attempts at thinking history and universals together. They all shared the common aim of integrating all time and space: assemble the world and keep it together.

What is—and what was—“the world”? Though often treated as interchangeable with the ongoing and inexorable progress of globalization, concepts of “world,” “globe,” or “earth” instead suggest something limited and absolute. This innovative and interdisciplinary volume concerns itself with this central paradox: that the complex, heterogeneous, and purportedly transhistorical dynamics of globalization have given rise to the idea and reality of a finite—and thus vulnerable—world. Through studies of illuminating historical moments that range from antiquity to the era of Google Earth, each contribution helps to trace the emergence of the world in multitudinous representations, practices, and human experiences.

What is—and what was—“the world”? Though often treated as interchangeable with the ongoing and inexorable progress of globalization, concepts of “world,” “globe,” or “earth” instead suggest something limited and absolute. This innovative and interdisciplinary volume concerns itself with this central paradox: that the complex, heterogeneous, and purportedly transhistorical dynamics of globalization have given rise to the idea and reality of a finite—and thus vulnerable—world. Through studies of illuminating historical moments that range from antiquity to the era of Google Earth, each contribution helps to trace the emergence of the world in multitudinous representations, practices, and human experiences.

Humanistiskt och naturvetenskapligt orienterade forskare har inte samma erfarenheter av tidsbegreppet. Likväl finns tangeringspunkter. Frågor om vad tid är, hur den konceptualiseras, vad den betyder och hur dess parametrar utstakas av naturen är intrasslade i varandra. Och perspektiven är otaliga. Naturvetenskapens tid är objektiverad och förrumsligad, medan litteraturen också fångar den tid vi som människor är och lever i. Mekaniskt mätt tid är endimensionell och objektiv medan upplevd tid är mångdimensionell och subjektiv, samtidigt som livscykelns fysiologiska dimension genomsyrar våra sociala liv. I alla dessa processer finns och verkar således tiden, men att medvetet tänka på den är, så vitt vi vet, ett privilegium för människan.   Tanken med denna tvärvetenskapliga antologi, med bidrag av forskare inom fysik, geologi, sociologi, etnologi, historia, idéhistoria, litteraturvetenskap och filmvetenskap, är att greppa tiden i dess komplexitet och stimulera till dialog mellan olika synsätt och vetenskapsdiscipliner. Läs om tidsskildringar i historiska tv-dramer, om den tidsperiod som numera kallas för antropocen, om rumtid och tidsaktivism, om tid som mäts av den märkvärdiga "tiotusenårsklockan", om tiden i mikrokosmos och tiden i rymden både den faktiska rymden och den som skapades av Harry Martinson.