Karin Johannisson – författare

Läkaren och den sjuka definierar sjukdom på olika sätt. Om medicinens öga ser den sjuka som ett objekt för rationella ingrepp, är Karin Johannissons perspektiv den vanliga människans, patientens. Hon visar att det ofta är samhällets behov som präglat den medicinska praktiken: "Medicinen lever i ett kulturellt rum, i ett slingrande samspel mellan kunskap, behov, värderingar och maktspråk."

I Den mörka kontinenten (1994) betraktar Karin Johannisson kvinnosjukligheten ur samhällets, vetenskapens, gynekologins och kvinnans egen synvinkel.Från ett idéhistoriskt perspektiv ger hon en spännande och skakande skildring av kvinnan och medicinen, med material från bland annat läkarrapporter, medicinsk vetenskap, sexologiska studier, etikettsböcker och dagböcker.

Kroppen har en historia. Den har omskapats efter klassens och könets konventioner, men också efter vilket kroppsspråk, sjukdomsspråk och smärtspråk som tiden tillåter. Kroppens tunna skal (1997) handlar om smärtans språk och hypokondrins illusioner, om dårskapens former och sjukdomens mening, om hur folkhemmets oönskade skars bort från den rationella samhällskroppen.

Var helst ni stöter på något av denna skarpsynta idéhistoriker ska ni stanna till och läsa eftersom man alltid får veta något nytt om allas våra psyken och kroppar.

Så skrev Åsa Beckman i en recension av Karin Johannissons "Den sårade divan" från 2015. Det är ett råd som man fortfarande gör rätt i att följa.

Karin Johannisson (19442016) var en av ­Sveriges mest inflytelserika intellektuella, närmast folkkär, och hennes forskargärning tog med tiden formen av ett författarskap, flerfaldigt prisbelönt, kritikerhyllat och vida spritt.

I verk som "Den mörka kontinenten", "Melankoliska rum" och "Den sårade divan" synliggjorde hon den kvinnliga kroppen och den kvinnliga erfaren­heten. Men hennes gärning var bredare än så.

I framför allt Dagens Nyheter skrev hon genom åren om allt från badhus och elallergi till vänskap, migration och galenskap.

I denna samling samsas dagspressartiklar med essäer och texter som tidigare inte fått så stor spridning och som kastar ett nytt ljus över ­hennes produktion. Bredden, precisionen och den språkliga spänsten hos Karin Johannisson lyser från sidorna och visar varför hon för all framtid intar en särställning i svensk offentlighet.

Med förord av Åsa Beckman.

Hypnotism, spiritism och parapsykologi har alla rötter i den animala magnetismen, som lanserades som en sensationell terapeutisk metod av den österrikiske läkaren Franz Anton Mesmer på 1770-talet. Enligt honom genomströmmades kosmos av ett magnetiskt ämne som varje organism var beroende av. Genom handpåläggning utförd av en magnetisör kunde detta ämne överföras från en frisk till en sjuk kropp. Man upptäckte att patienterna, som ofta försattes i hypnotisk sömn, uppvisade förbluffande paranormala förmågor. 

I Sverige fick magnetismen inflytande på mycket varierade områden: den präglade swedenborgianismen och Frimurarorden, men även läkare och filosofer använde den i sina verksamheter. I Magnetisörernas tid visar idéhistorikern Karin Johannisson hur magnetismen hastigt slog igenom i Sverige under 1780-talet, fick fäste på nytt under det tidiga 1800-talet, och varför många av dess föreställningar fortfarande lever kvar. 

Denna utgåva ingår i serien Engelsbergsklassiker och har ett nyskrivet förord av Anders Ekström, professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet.