Hypnotism, spiritism och parapsykologi har alla rötter i den animala magnetismen, som lanserades som en sensationell terapeutisk metod av den österrikiske läkaren Franz Anton Mesmer på 1770-talet. Enligt honom genomströmmades kosmos av ett magnetiskt ämne som varje organism var beroende av. Genom handpåläggning utförd av en magnetisör kunde detta ämne överföras från en frisk till en sjuk kropp. Man upptäckte att patienterna, som ofta försattes i hypnotisk sömn, uppvisade förbluffande paranormala förmågor. 

I Sverige fick magnetismen inflytande på mycket varierade områden: den präglade swedenborgianismen och Frimurarorden, men även läkare och filosofer använde den i sina verksamheter. I Magnetisörernas tid visar idéhistorikern Karin Johannisson hur magnetismen hastigt slog igenom i Sverige under 1780-talet, fick fäste på nytt under det tidiga 1800-talet, och varför många av dess föreställningar fortfarande lever kvar. 

Denna utgåva ingår i serien Engelsbergsklassiker och har ett nyskrivet förord av Anders Ekström, professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet. 

Hypnotism, spiritism och parapsykologi har alla rötter i den animala magnetismen, som lanserades som en sensationell terapeutisk metod av den österrikiske läkaren Franz Anton Mesmer på 1770-talet. Enligt honom genomströmmades kosmos av ett magnetiskt ämne som varje organism var beroende av. Genom handpåläggning utförd av en magnetisör kunde detta ämne överföras från en frisk till en sjuk kropp. Man upptäckte att patienterna, som ofta försattes i hypnotisk sömn, uppvisade förbluffande paranormala förmågor. 

I Sverige fick magnetismen inflytande på mycket varierade områden: den präglade swedenborgianismen och Frimurarorden, men även läkare och filosofer använde den i sina verksamheter. I Magnetisörernas tid visar idéhistorikern Karin Johannisson hur magnetismen hastigt slog igenom i Sverige under 1780-talet, fick fäste på nytt under det tidiga 1800-talet, och varför många av dess föreställningar fortfarande lever kvar. 

Denna utgåva ingår i serien Engelsbergsklassiker och har ett nyskrivet förord av Anders Ekström, professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet.