Melker Garay – författare

Aforismsamling. På webbadressen garay.se finns mer att läsa om författaren.

Benny tycker om att fundera. Det har han alltid gjort. Ibland undrar han varför människor lever som de gör och vad det betyder att vara människa. Andra gånger frågar han sig vem Gud egentligen är eller varför döden finns. Men han gör det på sitt eget sätt. Bland annat genom att ställa frågor till sin vän Torsten.

A verger dies under mysterious circumstances. Among his belongings, and bequeathed in his will to his nephew, there are some very peculiar rolls of wallpaper, which are filled with his notes. It turns out that these notes concern diverse theological matters, but what seems somewhat odd, is that a great deal of them seem to be written in an unusually humorous spirit. The Verger is a thoughtful novel covering existential matters in a most different way.

Vad är ondska? Melker Garays välskrivna berättelser kommer nära, alldeles för nära, kryper innanför skinnet och visar hur ondska kan se ut. Melker Garay är född 1966 i Chile. Han kom till Sverige 1970 och är i dag bosatt i Norrköping. Hans böcker kretsar kring existentiella och filosofiska ämnen.

Un barbero, con gran sorpresa, obtiene la tarea de escribir un libro acerca de los pensamientos del sepulturero Josef Kinski acerca de la muerte. Las condiciones, sin embargo, podrían haber sido mejor, ya que el barbero está muerto y enterrado en un cementerio. No obstante, consigue realizar la misión encomendada. Leyendo los diarios y cartas, en las visitas efectuadas a Josef, obtiene una completa visión de su extraordinario mundo de pensamientos. El SEPULTURERO Y LA MUERTE es un libro atractivo y de múltiples conclusiones sobre la muerte, que además está escrito con un tono humorístico.

Dintre toate îndeletnicirile posibile, unchiul meu şi-a ales-o pe aceea de ţârcovnic. Poate cǎ nu este cea mai atrǎgǎtoare cu putinţǎ, dar asta a fǎcut în bună parte a vieţii sale. Pânǎ nu demult. Într-o noapte, în urmǎ cu aproape doi ani, a cǎzut de pe acoperișul bisericii și a murit. Ştiu cǎ era un om tǎcut, retras, a cǎrui dispariţie ar fi trecut neobservatǎ, dacǎ nu s-ar fi gǎsit în urma lui câteva suluri de tapet din hârtie, cu înscrisuri. Aceste suluri erau un fel de arhivǎ. Desfǎşurându-le, am gǎsit numeroase însemnǎri, cea mai mare parte sub formǎ de dialoguri. Citind aceste însemnǎri, m-am putut apropia de el, de gândurile lui, oarecum ciudate, pe diferite teme teologice, gânduri care par sǎ-l fi frǎmântat mult, ceea ce ne-ar putea mira la un modest slujbaș al bisericii... Judecând dupǎ însemnǎrile sale, unchiul meu avea o legǎturǎ de neînţeles cu Dumnezeu. Pare sǎ fi fost sfâșiat între douǎ stǎri greu de împǎcat: nevoia de a-L ocǎrî și nevoia de a-L ocroti. Cu toate acestea, pǎrerea lui despre credinţǎ era simplǎ. Dupǎ unchiul meu, singurul fapt care a permis credinţei sǎ reziste de-a lungul timpului a fost incognoscibilitatea lui Dumnezeu.

Un sacristán muere en circunstancias misteriosas. En su albacea que ha legado a su sobrino hay, entre otras cosas, unos extraños rollos de empapelar que están llenos de anotaciones realizadas por el sacristán. Resulta que estas notas tratan de cuestiones teológicas divergentes, pero lo notable es que un número significativo de estas – inusualmente – están escritas con un espíritu de jolgorio.

“Boken mcv är ett verk framsprunget ur en tanke. Det är en bok i sin mest ordlösa form; den säger inget men samtidigt är dess tystnad desto mer talande, då den ställer frågor om litteratur – eller rättare sagt, den bjuder in läsaren till att ställa frågor.

Idén till boken fick jag när jag läste Jorge Luis Borges novell Biblioteket i babel. I den talar berättaren om ett universum i form av ett mystiskt och oändligt bibliotek som består av gallerier som har en hexagonal form. I dessa gallerier finns bokhyllor, som var och en rymmer trettiotvå böcker, alla med samma format. Varje bok har fyrahundratio sidor, varje sida fyrtio rader, varje rad omkring åttio svarta bokstäver. Och så gott som samtliga böcker i detta närmast ofattbara bibliotek har en obestämd och kaotisk beskaffenhet…” Författaren

Efter den uppmärksammade novellsamlingen Råttan kommer Melker Garay med nya berättelser. I Fågelskrämman får läsaren möta en sida av människan som vi helst inte vill tala om.

Det krävs ett visst mod att skriva om existentiella och filosofiska frågeställningar. Melker Garay har det mod som krävs. Han är trogen sig själv och håller sig kvar vid de stora, viktiga frågorna. En tindrande natthimmel innehåller femtio korta betraktelser om livet, spörsmål om människans liv på jorden, som inte har några självklara svar, men som öppnar upp för samtal. "Garay skriver med ett klart och tydligt tilltal till läsaren. Här finns retoriska frågor och vädjan om förståelse och blinkningar. Det är en av anledningarna till att det är lättläst. Den andra är att Garay aldrig krånglar till det - varken i ord, abstraktion eller i meningsbyggnad. Meningarna lockar till eftertanke. Det är ovanligt och mycket bra." Bibliotekstjänst, Magnus Dahlerus "En tindrande natthimmel« innehåller ett antal kloka sanningar och enkla funderingar som är grundläggande och värdefulla att reflektera över." Corren, Jakob Carlander "Jag hade stor behållning av "En tindrande natthimmel" och Melker Garays elegant formulerade frågeställningar och detta är definitivt en bok som jag rekommenderar till alla som vill ägna lite tid åt att granska sig själva och sin plats i världen." Tidningen Kulturen, Elisabeth Brännström "Det som slår mig först är hur ovanlig boken är i sitt slag, hur olik den kommersiella världen den är. Den är långsam, utan reklam eller moderna input. Den tar dessutom sina ämnen på stort allvar. Man kan säga att den är pretentiös, men på ett sätt som en rak höger är när den får kontakt med ansiktet." Kultursidan, Carina Johansson Sagt om Melker Garays litteratur: ”Melker Garay är obeveklig i sin analys av mänsklighetens självgodhet och bristande förståelse för sin omvärld.” Elisabeth Brännström ”Vågar trots det otvivelaktiga allvaret vara humoristisk.” Crister Enander ”Den skenbara enkelheten är bedräglig, för att inte säga försåtlig och den är lika konsekvent som exempelvis hos novellister som Kafka och Lagerkvist.” Kristian Lundberg ”De korta berättelsernas mästare.” Sven Wernström

Jag har många gånger i mitt författarskap upptäckt att ord inte alltid räcker till. Och man behöver inte vara författare för att upptäcka det. Det är snarast en av livsbetingelserna. Alltid finns det något inom oss som vi inte förmår att sätta ord på. Möjligen är det då musiken och måleriet tar vid. Mycket talar för det. Så jag började måla – fyllde kanvasen med färger och gav form åt det som jag bar inombords. Kanhända finns det någon som nu undrar: Vad ska det tjäna till? Och svaret är: Det ska tjäna mig, när jag inte förmår att fylla ett tomt ark med tankar som mitt inre härbärgerar. Melker Garay