Ola Wikander – författare

Det kan vara en ung gud, en krigare, en hjälte, som har stormen som vapen och vindarna som stridsvagn. I handen bär han en åskvigg eller en lans, kanske en klubba. Framför honom står ett jättelikt monster, ett som inom sig bär alla hot människan kan tänka sig. Ett kaosväsen. En orm. En drake. Med omisskännlig berättarglädje följer Ola Wikander hur denna myt har spritt sig, från kopparstenåldern, till brons­ åldern, till Bibeln, och till en tid då ormdödaren blev mänsklig; hur antika folk i Sydvästasien och ända bort till Indien har berättat historien om en stormgud som dödar ett stort ormmonster, en symbol för kaos, hur berättelsen har traderats och förändrats, tills den, exempelvis via esoterisk ritualmagi i 1700-talets Frankrike, nådde ända fram till vår tids populär­ kultur. I denna underhållande kartläggning framträder myten som en lika grundläggande som högaktuell historia om undergång och frälsning.

Ola Wikander, född 1981, är språkforskare och teolog. Bland hans böcker märks den Augustnominerade I döda språks sällskap (2006) och Gud är ett verb: tankar om gamla testamentet och dess idéhistoria (2014). Den undflyende ormen är hans första fackbok på Nirstedt/litteratur.

"Det är som språklig gest draken övervintrar genom millennier, för att vakna till liv i de mest disparata tider och miljöer. I Den undflyende ormen får vi möta allt från den gnostiska frälsningsmyten 'Sången om pärlan' till den franske 1700-talsmystikern Martinez de Pasqually och dennes hemliga sällskap Élus Coëns, från kabbala och nygnosticism till det svenska Dragon Rouge och dagens nyhedendom." Kristoffer Leandoer, SvD.

". . . en bok impregnerad av lärdom som bjuder på mängder av insikter och överraskningar." Anders Svensson, Språktidningen

År 1786 framlade Sir William Jones en tes som kom att helt förändra synen på de flesta språken i Västeuropa, och som kom att radikalt påverka synen på Europas och södra Asiens historia. Vad Jones hade insett var att sanskrit, Indiens klassiska litteraturspråk, hade så stora likheter med europeiska språk som latin och grekiska att det inte kunde förklaras annorlunda än genom att alla dessa språk härstammade från någon okänd äldre föregångare.Så upptäcktes den indoeuropeiska språkfamiljen, som svenskan, engelskan, tyskan, italienskan, latinet, grekiskan, sanskrit liksom hettitiskan och tochariskan tillhör. Där lades grunden till den jämförande indoeuropeiska språkvetenskapen, vars uppgift är att beskriva denna språkfamilj och dess historia - och försöka vetenskapligt rekonstruera den gemensamma källa från vilken alla dessa språk stammar.Ett träd med vida grenar är en inledande bok om denna vetenskap. Vi får lära oss hur språkljud regelmässigt förändras, hur man kan följa deras omvandling ned genom seklerna. Vi får se hur man ur dem på ett nästan magiskt sätt kan återskapa tidigare språkstadier som inte ens är bevarade i skrift. Vi kan ana det gemensamma mönstret bland dessa myller av språk och ord och se hur de logiskt hänger samman. Bit för bit kan vi förstå något om de människor som en gång måste ha talat det språk från vilket hela vår språkfamilj stammar - som vida grenar på ett stort träd med rötter över 5 000 år tillbaka i tiden.

Den Hebreiska Bibeln (även känd som Gamla testamentet) är en av grundtexterna i vår världs idéhistoria. Religions- och språkvetaren Ola Wikander borstar dammet av sidorna och visar hur mycket av dess tankar som är högaktuellt än i dag.Den ligger bakom flera världsreligioner, fast den religion och kultur den själv är uttryck för, den israelitiska, ligger över tvåtusen år tillbaka i tiden. Referenser till denna textsamling genomsyrar Västerlandets litteratur, kultur och tänkande.Under tvåhundra år har den vetenskapliga bibelforskningen ägnat sig åt att studera denna textsamling språkvetenskapligt, strukturellt, religionshistoriskt och arkeologiskt och på oräkneliga andra sätt. De resultat som vuxit fram ur detta studium hjälper oss att förstå denna textsamling som påverkar vår värld i allt från religiösa yttringar till populärkultur.I Gamla testamentet kan man finna bakgrund till nationalism, cynisk skepticism, messiansk och apokalyptisk framtidstro, lärd livsvisdom och brännande vacker poesi. Alla dessa ting kan man spåra in i den moderna världen: exempelvis har till och med marxismens sekulära projekt har ärvt mycket av den senbibliska messianismen, medan idéerna om det förlovade landet naturligtvis fortfarande har politisk sprängkraft. Predikarens krassa realism har inspirerat diktare som Dan Andersson och setts som en israelitisk motsvarighet till den grekiska epikureismen.Denna bok består av ett antal nedslag i det vetenskapliga och historiska studiet av den Hebreiska Bibeln och dess idéhistoria och i det klassiska hebreiska språkets vindlingar. Inte minst står den Hebreiska Bibelns ekon i populärkulturen i fokus. Boken vill visa hur mycket av senare tiders tankemönster som går att finna redan i den 1 400 sidor långa hebreiska textsamling som först ganska sent blev en religiös kanon för judar och kristna. De olika böckerna och texterna i Gamla testamentet går att läsa inte bara som fromma läsefrukter utan som historia, självuppfattning och filosofi, ända in idag.

Så länge människan har skrivit har hon också läst. Men vilka olika sorters läsning finns det och hur har läsningen förändrats genom tiderna? Hur påverkas det litterära läsandet av den digitala verklighet som vi nu lever i, där ett oändligt flöde av underhållning ständigt pockar på vår uppmärksamhet i de digitala enheter vi bär runt på?

Antologin Människan och läsandet ser närmare på dessa och andra frågor kring läsning ur olika perspektiv. I bokens tre partier Tecken, skrift, läsande , Heliga böcker samt Läsande och tolkning finns en samling tankeväckande essäer med hög aktualitet. Vi får läsa om de äldsta skriftsystemen och skriftens betydelse; det handlar bland annat om läsandet som medskapande aktivitet, om kanon, om Litteraturbanken som klassikerprojekt och om läsning som vetenskaplig och kritisk profession. Joel Halldorf skriver om bibelläsning och dess betydelse för politik, kultur och etik i Sverige, Rebecka Kärde tittar på kritikerns roll som läsare och Kristoffer Leandoer ställer frågan om huruvida litteraturen är en existensform.

Den store Guden Slump är den avslutande romanen i fantastiktrilogin Stjärnan, gryningens son, som inleddes med Serafers drömmar (2012) och Den trettonde funktionen (2015). Nu stundar slutstriden mot Ambrogael, där han härskar från den avgrund där huvudstaden Ilion en gång stod. Han och Hans serafer står redo att segra, döma världen och bära den in i den nya eonen. Men samtidigt sprider sig ett dunklare och mer metafysiskt hot: i skuggorna tycks tiden falla samman; astrologerna anar hur jorden börjar snurra baklänges, hur hela världens tidslinje håller på att kollapsa. Världen är inte bara på väg mot en stor, avslutande kamp mellan människor och serafer, utan mot själva rumtidens invertering och sönderfall. Och i gångar under marken börjar de döda vandra.

Ola Wikander, född 1981, är språkforskare och teolog. Bland hans böcker märks den Augustnominerade I döda språks sällskap (2006) och Gud är ett verb: tankar om gamla testamentet och dess idéhistoria (2014). I likhet med fackböcker som dessa har hans fantastikromaner en hängiven läsarskara. I en volym återutges här trilogins två första delar tillsammans med den helt nya tredje romanen.

Detta är en bok om väldigt gamla språk. Språk som inte kan användas för att upprätta några handelsavtal eller knyta affärskontakter, och med största sannolikhet inte heller för att få en dejt på någon bar någonstans i världen. Ändå finns det många människor för vilka dessa språk är i allra högsta grad levande och som har studerat dem och utforskat dem, näst intill fanatiskt.

I Ola Wikanders sällskap blir dessa språk nycklar till historien, till litteratur, filosofi och mytomspunna kulturer. Följ med honom på en resa genom årtusenden, hans fascination och nyfikenhet smittar! Läs och förundras över etruskiska inskrifter, över fornegyptiskans långa livstid. Få kunskap om hur det gick till när man återupplivade den döda hebreiskan, och lär dig hur man på sanskrit säger lotusögd på 64 olika sätt - utan att verka tjatig!

I döda språks sällskap (2006) nominerades till Augustpriset i klassen bästa facklitteratur.

Detta är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.wwd.se/pod