Sharon Rider - Böcker

Allt jag har gjort under närmare 30 år som akademisk lärare, forskare och essäist kan beskrivas som ett slags "kulturepistemologi" - reflektioner över det mänskliga tänkandets villkor, dess begränsningar och möjligheter. Universitetet såsom vi känner det dess forskningsprojekt och utbildningsprogram, dess interna organisation, dess mekanismer för finansiering m.m. - utgör en viss systematisering och institutionalisering av praktiker som visar vad en viss kultur värdesätter som vetenskap. Det som görs eller inte görs på universitetet avslöjar vilken kunskap vi anser är värd att upprätthålla, utveckla och sprida. I det avseendet utgör universitetet ett mikrokosmos av en kulturs mentalitet - dess tänkande, värderingar, visioner, rädslor och förhoppningar.

Sharon Rider är professor i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet, där hon var prodekanus för historisk-filosofiska fakulteten 2008-2014. Hennes arbete fokuserar på de materiella, kulturella och institutionella villkoren för vetenskap, forskning och den högre utbildningen i ljuset av grundläggande begrepp såsom autonomi, ansvar, saklighet och kunskap.

Finns det kulturella resurser och kunskaper i periferin som inte syns från centrum? 

Denna antologi undersöker och utgår från periferins perspektiv med fokus på fem kommuner i Bergslagen: Avesta, Norberg, Fagersta, Skinnskatteberg och Sala. Boken visar hur landsbygdsbor kan utveckla lokal kultur och kunskap kopplat till deras plats och situation och vilka hinder det finns.

Syftet är att utforska landsbygdens utsatthet som en resurs för självständighet och bredda synen på kulturella uttryck och kunskaper utifrån landsbygdens egna förutsättningar.

Antologin bygger på forskningsprojektet Insatt eller utsatt i Bergslagen? och innehåller bidrag från forskare, bybor, lokal­utvecklare och tjänstemän.

Våra universitet och högskolor är arenor för bildning, fritt tänkande, intellektuell utveckling och förkovran. Det är väl tanken hos de flesta av oss? Men ser det ut så på våra svenska lärosäten?

I denna antologi rapporterar och analyserar ett antal lektorer och professorer inifrån svenska universitet och högskolor. Sammantaget framträder en bild av våra lärosäten, som står allt längre ifrån klassiska bildningsideal. Det universitet som en gång föddes i Bologna håller nu på att krossas av en Bolognaprocess .

Författarna argumenterar för att både lärares och studenters fria tänkande och kunskapssökande alltmer underkastas byråkratiska och politiska maktprocesser. Undervisningen bedrivs inte längre som fritt kunskapssökande som mål i sig utan som medel för att uppnå ökad anställningsbarhet och politiska målsättningar som jämlikhet , jämställdhet och mångfald .

Kunskapen som förmedlas paketeras och görs likformig, så att den likt en vara i färdig form kan ges till studenten. Relationen mellan lärare och student förvandlas från en som bygger på ömsedigt förtroende och kreativitet, till en där studenten blir ett offer , som behöver beskydd från lärarens professionella omdöme. Därmed efterfrågas numera lärare med terapeutiska förmågor snarare än ämneskunskaper. Hela verksamheten avprofessionaliseras. Den högre utbildningen blir allt lägre.

De iakttagelser jag gjort och de slutsatser jag dragit av att politiken allt oftare blivit en plats där politiker leker marknad bestyrks när jag läser det som redovisas i denna bok. Jag hoppas att fler än jag ska ha glädje och nytta av den , konstaterar Bengt Göransson(s) i antologins efterord.