Vigdis Hjorth – författare

en lysande bok om skuld och förlamande livslögner där sanningen avtäcks långsamt

MMMMM / Bäst just nu i M-magasin

När jag slår igen norska Vigdis Hjorths roman Arv och miljö är jag på samma gång utmattad och upprymd. Det är den sortens text som lämnar mig med känslan att det var precis så här den måste skrivas, med det här språket, i den här formen. /…/ Och vilken skicklig författare hon är, Vigdis Hjorth!

Svenska Dagbladet

"Att ingen av er någon enda gång har frågat mig om min historia, har jag upplevt och upplever jag som en stor sorg."Så skriver Berglijot i ett mail till sina systrar, efter det att en häftig diskussion om förskott på ett arv har blossat upp. De är fyra syskon, och föräldrarna har nu meddelat att de två yngsta döttrarna ska särbehandlas och få ärva mer. 

Under bråket om arvet pulserar en långt mer smärtande nerv. Det handlar om vem som blev älskad och vem som blev utsatt i barndomen, om skuld, ansvar och rättvisa. Tvisten sätter igång en kraftfull och ohejdbar rörelse, där de hemligheter som präglat familjen måste avtäckas. Det är mer än tjugo år sedan Bergljot bröt med familjen, men nu kräver hon för första gången att bli lyssnad på. Det krävs mod för att orka hävda sin version av en stelnad familjehistoria. Men bara genom att berätta, och formulera även det som är outhärdligt smärtsamt att återvända till, kan man komma vidare. 

Vigdis Hjorths intensiva och medryckande roman om en kvinnas kamp för att få äga sin egen berättelse och de svåra syskon- och föräldrarelationerna blev en sensation i Norge. Romanen har sålt i över 100 000 exemplar, översatts till en rad språk och nominerades även till Nordiska rådets litteraturpris.

'Arv och miljö' är en oavlåtligt engagerande roman, som inte går att glömma när man har läst den. Den kan beskrivas som en explosion, men en helt kontrollerad sådan. Den fortsätter att verka i läsaren, som alltid när en oavvislig och sönderslitande erfarenhet till slut blivit gestaltad.

Sydsvenskan

Dess starka emotionella sanningar griper tag direkt, redan innan familjehemlighetens konsekvenser rullas upp: jag viker tidigt hundöra efter hundöra för att markera insikter, rörelse, formuleringar.”

Dagens Nyheter

Arv och miljö är en oerhört välskriven roman, en roman med en sorts taktil känsla - om en roman alls kan ha det. Själv har jag med blyerts skrivit bland annat så här i boken: måleriskt, talspråksflöde, febrighet, psykoanalys. För Vigdis Hjorth jobbar med rytm. Hon har kapitel som kan vara två rader, hon skriver som med pensel när hon fångar ett väder, en plats.

Kulturnytt i P1

Bästa bok jag läst på år och dar

Sandra Beijer

Vigdis Hjorth skriver med ovanlig nerv och intensitet.

Åsa Beckman, Dagens Nyheter

Nu känner jag igen min Vigdis, ordkonstnären som överskrider alla gränser.

Nina Asarnoj, Sveriges Radio

 Det finns så många anledningar att hon är en av Skandinaviens just nu mest läsvärda författare. Mästerlig!

Norrländska Socialdemokraten

Norska författaren Vigdis Hjorts nya roman Femton år. Den revolutionära våren kan vara en av hennes starkaste.

FOKUS

SÅ INTENSIVT vardagligt vanligt är livet i de första trettio sidorna i romanen att det knappt går att andas

ETC

Det finns en rytm i unga Paulas liv som gör tillvaron tydlig: måltiderna runt matbordet, skidturerna i skogen, somrarna i stugan, besöken hos mormor på ön. De viktigaste människorna i hennes liv är mamma, pappa, syster och bror. Och Karen, hennes bästa vän. Paula tycker om sitt liv.

Men något händer den sommaren då Paula hittar en korg med brev som mamma har skrivit till sin mamma, Paulas mormor. Under stigande fasa läser Paula om familjens liv och känner inte igen sig i någonting av det som beskrivs. Breven är fulla av lögner. Att mamma kan förställa sig så, sälja ut Paula för att vinna sin egen mors gillande, kommer som en chock.

Hur ska hon bära det hon nu vet? Hon står på tröskeln till att bli vuxen och världen har visat sig för henne som en både underbar och förfärlig plats. Paula vill inte börja ljuga om sitt liv.

Vigdis Hjorths roman om barndomens sista sommar är en stillsamt glödande berättelse. Paulas uppvaknande till att sanningen inte är ett absolut värde är berättad med ett allvar perfekt stämt mot tonåringens. Femton år behandlar koncentrerat flera av de motiv som författarskapet har kretsat kring, inte minst kampen med att bli sin egen, genom att först våga bli ensam.

Vigdis Hjorths senaste roman och den är som allra bäst när Hjorth är oförsonlig och oförlåtande.

Sanna Samuelsson, Göteborgs-Posten

när Hjorth lyckas skapa balans mellan driv och koncentration, som i den här romanen, är hon suverän.

Åsa Beckman, Dagens Nyheter

Det gör Femton år till en stor roman i det lilla formatet, den är stilla och exakt, men öppnar bråddjup hos den känsliga tonåringen.

Maria G Francke, Sydsvenskan

Det är så rasande skickligt genomfört. Vigdis Hjorth har aldrig varit bättre än i Femton år

Barometern

Femton år - den revolutionära våren är en gripande och nyansrik berättelse om att lämna barndomen och gradvis bli vuxen, med skarpt lysande scener från Paulas uppväxt.

Falu-Kuriren

Det är en både trösterik och vemodigt sorglig berättelse om oskuldens tid.

Svenska Dagbladet

*** Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2021 ***

”en urstark mor-dotter-roman som stilmässigt och tematiskt ligger nära genombrottet Arv och miljö. Vi följer Johanna i hennes allt desperatare försök att närma sig en sårad förälder, sköljs med av den intensiva våg som är Hjorths prosa. Det är vackert, rått, upprivande.”M-magasin, MMMM

"Vigdis Hjorth är en otroligt bra författare. Hon skriver sig rätt in i läsaren. Jag blandar ihop mina smärtpunkter med hennes berättelser. Jag tänker ”Det där känner jag igen! Så har det varit!”"Dagens Nyheter

”Rasande skickligt ”Ingalill Mosander, Aftonbladet

Hur ser mamma ut? Trettio år äldre än sist, när var det?

Johanna lämnade Norge och klippte banden med sin familj. Hon har bott utomlands i tre decennier och kom inte ens hem till sin fars begravning. När hennes man plötsligt dör beslutar hon sig för att flytta tillbaka hem. Hon är nu en välkänd konstnär och har blivit erbjuden möjligheten att göra en stor retrospektiv utställning. Men vad finns kvar av relationerna hon lämnade för så länge sedan? Är mor död skildrar Johannas försök att förstå och närma sig sin mor – och rannsakar hennes egna livsval. Vigdis Hjorth skärskådar i sin nya roman relationen mellan mor och dotter.

”Brutalt och ekande sorgligt om en förlorad mor”Svenska Dagbladet

"Skarpsynen gäller också språket (fint avlyssnat av översättaren Jens Hjälte). Hjorth har en fantastisk förmåga att glida mellan det tänkta och det sagda; på en gång oroande och melodiskt. [...] Det är en del av Hjorths storhet – att förvandla det intima, psykologiserande språket till runstenar, ge den vardagliga livskampen en klang av evighet."Dagens Nyheter

”Vigdis Hjorth skriver med en intensitet som är imponerande. Det finns ett rättshaveristiskt driv som skulle kunna leda helt fel, men som för texten framåt. […] Vigdis Hjorth är lika hemtam i människornas inre avgrunder som de gamla grekerna. Jag gör henne gärna sällskap rakt in i mörkret.”SR Kultur

”Romanens råa och upprivande problematik lämnar mig inte. Hardcore.”Västerbottens-Kuriren

”Johannas, först smygande, sedan allt mer halsstarriga försök till kontakt blir som en rafflande deckare, jag läser snabbt och med hjärtat i halsgropen mot den slutliga sammandrabbningen.”Aftonbladet Söndag

”Den norska författaren Vigdis Hjorth tillhör just nu de stora inom nordisk romankonst.” NSD

”hon är en mästare på att börja en känslomässig rörelse med att skumma på ytan för att sedan med kraft dra med läsaren in i romankaraktärens virvlande tankeströmmar.”Kommunalarbetaren

”Nästan ingenting händer eller förklaras, ändå lyckas Vigdis Hjorth hålla uppe spänningen och inlevelsen ända till sista sidan. […] Frågorna ställs aldrig rent ut men pockar ändå på svar i denna djärvt monomana roman om en konflikt som inte kan lösas, bara erkännas.”Barometern

”Vigdis Hjorth är mästerlig när det gäller att i litterär form gestalta familjen med dess dynamik och passioner som källan till de krafter som skapar personligheter och genom livet påverkar deras attityder, förhållningssätt, tankar och lidelser.”Alba

»Hardcore om mor! Vem hanterar svåra teman bättre? Relationen mellan mor och dotter kan knappast skildras mer hjärtskärande än Vigdis Hjorth gör det.«VG

»Vigdis Hjorth är tillbaka där hon är bäst, med en rå och smärtsam bok. Är mor död är en roman som vibrerar av energi, av frustration, sorg och ilska.«Dagavisen

»Djupt omskakande, brutalt ärligt och klokt.«Dagbladet

”Vigdis Hjort är en av Nordens stora samtidsskildrare”Dagens Nyheter

”rasande skickligt”Gefle Dagblad

”Vass och skoningslös samtidsroman om det privilegierade livet.”Borås Tidning

Lotte Bøk är en medelålders kvinna som är tillfreds med sitt liv. Hon trivs med sitt arbete på Konsthögskolan i Oslo och har ofta fått höra att hon är levande och engagerad i sin lärargärning. Det är konstens oerhörda förmåga att få oss att se världen på nya sätt, att ta ställning och agera annorlunda, som Lotte Bøk vill förmedla till sina studenter.

När sistaårsstudenten Tage Bast ber Lotte att medverka i hans konstprojekt tackar hon ja. Han vill undersöka förhållandet mellan liv och undervisning genom att filma några lärare, både i och utanför undervisningssituationen.

När Lotte tvingas in i rollen som den som blir betraktad uppstår snart en ny, främmande blick på hennes liv – men vems blick är det? Mötena med Tage förändrar henne, och genom honom ser hon sig själv utifrån och börjar tycka att hon framstår som uppblåst och deklamatorisk. Vad är det hon har försökt säga i alla år? Vem har hon blivit? Och vad betyder hennes så kallade engagemang?

Lärarinnans sång är ett psykologiskt drama om en kvinna som tvingas till självrannsakan. Hjorth avtäcker med stor precision vad som händer när slöjan dras av och en människa står inför sig själv, utan mask och kanske för första gången utan språk.

”en fantastisk författare”Tidningen Vi

”[…] Så inleds den modiga, lågintensiva och intellektuellt förföriska romanen Lärarinnans sång – och läsaren är redan helt fast”Västerbottens-kuriren

”Hjorths (och Hjältes) prosa är kraftfull och förtätad. Som en strålkastare, och i stället för att sopa under mattan ska allt obönhörligen fram i ljuset.”Aftonbladet”Vigdis Hjorth skriver poetiskt, skört, vackert och begripligt. Andlöst flödar det ur henne och hon känns autentisk, sann.”Norrländska Socialdemokraten

”Vigdis Hjorths språk är direkt och intensivt, till och med intimt så att inget av det smutsiga och svåra går att hålla på avstånd.”Svenska dagbladet

”När man vaknat ur besattheten tittar man man upp och ser att tiden gått, att livet pågått. Om detta berättar Vigdis Hjorth skickligt och gripande.”Sydsvenskan

”En stor, tragisk kärleksroman som träffar läsaren som ett snabbtåg.” Dagbladet

Dramatikern och småbarnsmamman Ida Heier har mött sitt livs kärlek. Hon har förstått att något ska hända: man kan veta att man kan älska långt innan man möter den man ska älska, tänker hon. Föremålet för hennes passion är den tio år äldre professorn Arnold Busk, också han gift med barn. Han är otillgänglig, men Idas längtan efter honom blir bara starkare.

Efter flera års plågad väntan kommer äntligen den dag då han ger upp sitt gamla liv för henne. Hon har redan skilt sig. Nu ska de få varandra. Eller?

Idas och Arnolds dans kring varandra är turbulent och gränslös och den blir allt mörkare. Vad är det för besatthet som driver Ida Heier – och när slår en sådan kärlek över i galenskap?

Hjorths roman från 2001 anses av många vara hennes bästa och har blivit en modern klassiker. 2006 utsåg Dagbladets läsare Om bara till en av de viktigaste norska romanerna de senaste 25 åren.

Vigdis Hjorth är en av Norges främsta författare. På svenska finns romanerna Arv och miljö, Henrik, Lärarinnans sång och Är mor död? Om bara översätts för första gången till svenska. Samtidigt återutger vi den tidigare utgivna kärleksromanen Byta däck som ljudbok och e-bok.”Som läsare sitter du fastnaglad och stirrar förhäxad på tågolyckan. Vigdis Hjorth har förmågan att skildra Ida Heiers galenskap, gränslöshet och självförnedring – men också hennes stora förmåga till kärlek – med barsk värme, humor och lojalitet. Det är feelbad i sin bästa och mest välgörande mening”Aftonbladet”Om bara är översatt av Jens Hjälte som skickligt och lyhört upprätthåller denna närhet som är romanens själva själ.”Svenska dagbladet

”Om bara är skriven med [Hjorths] hjärteblod och är troligen hennes bästa.” Verdens Gang

”Vigdis Hjorths beska och brutala svartsjukedrama är en av de viktigaste romanerna i de senaste decenniernas norska samtidslitteratur, en riktigt obehaglig nyklassiker.”Weekendavisen

”Detta är romaner det slår gnistor om, alla tre på olika vis. /…/ Jag blir faktiskt helt upprymd av det faktum att en dramatiker som varit död i drygt hundra år kan inspirera till skönlitterära texter som känns så svidande aktuella.”Sydsvenskan

”Vigdis Hjorths språk, hennes förmåga att skriva efter andhämtningens rytm och berätta från platsen mellan det som tänks och uttalas är fenomenal. /…/ I Henrik förvandlas tragedin från 1800-talet till en sorts ångestfylld satir, 138 sidor lysande tragikomik.”Dagens Nyheter

"Vigdis Hjorths tolkning är suverän."Jönköpings-Posten

Vigdis Hjorth har valt en gestalt som är både offer och våldsverkare och vars gåtfulla blankhet har fascinerat ända sedan Ibsens Hedda Gabler uruppfördes 1891. Men här har Hedda blivit en man, Henrik Falk, och spelplatsen för dramat ett litet samhälle i vår tids Norge. Med det omvända perspektivet framträder nya dimensioner av den könets instängdhet som Hedda Gabler också handlar om.

Henrik Falk är nygift med en arvtagerska till ett bensinmacksimperium, med ett barn på väg. Hon är överlycklig – och i Henrik stiger paniken. Sedan hans familj hamnat på obestånd är hans självbild i gungning. Den en gång så självsäkre redarsonen är nu beroende av svärfaderns gillande för att komma framåt; att han arbetar duktigt inom familjeföretaget och är en god make till en kvinna han kanske egentligen föraktar. Så hör han ett rykte om att en konstnär har kommit tillbaka till staden och köpt hans barndomshem, det de tvingades sälja.

En gång i ett annat liv var han och Tale ett par, en gång levde de ut tillsammans … Som i en dröm drivs han mot det han vet har makten att förinta honom. När Hjorth tar sig an Hedda Gabler är resultatet en thrillerlik roman om rädsla och mod, kön och klass, borgerlighetens blanka yta och livslögnernas höga pris.

I översättning av Gun-Britt Sundström.

”Vigdis Hjorths tolkning är suverän./…/ Alla förutsättningar infrias av Hjorth i denna tempostarka och mästerliga thriller, som bevarar spänningen från "Hedda Gabler". Det är skrivet med den typ av höga insats, jag skulle nästan säga dödsförakt, som får läsningen att bli ett rent nöje, trots den minst sagt sinistra tematiken.”Jönköpings-Posten

”Hjorth sätter skickligt mina sympatier i gungning. Prosan är rak och vardaglig med exakt gehör i dialogen.”Sydsvenskan

”Det är god melodramatisk underhållningsprosa och lek med rollerna som denna korta roman bjuder på.”Göteborgs-Posten

”Romanen följer dramats sug, där geväret på väggen är en påse kokain.”Expressen

”Åh, det måste svida i hjärtat på de norska läsarna, när Vigdis Hjorth med illa dold ironi låter den fege Henrik spy galla över snittarna på sjuttonde maj, de stolta trähusen, de norska dryckesvanorna och horisonten som aldrig syns, men hon har aldrig skrivit bättre.”Jyllands-Posten, Danmark

”Genom alla romanerna hörs genklangen av Ibsens ord, i raka citat, i stoff och namn. Ändå är Nora, Henrik och Hilde fristående och livs levande av egen kraft; de båda översättningarna av Stewe Claeson och Gun-Britt Sundström till synes helt perfekta. Det är tre starka verk, för den som orkar se den egna livslinjens val och icke-val börja skymta mellan raderna.”Dagens Nyheter

”Hur olika de tre romanerna än är, tar de alla fasta på det dolda hos Ibsen, det förflutnas förbrytelser som återverkar i nuet och de strukturer som håller människor inlåsta. Ibsen verkade i en tid som inte längre finns, ändå talar den till oss genom de tre författarna så att vi förstår och känner igen oss.”SVT Kulturnyheterna

”Det är tre ypperligt välarbetade romaner. De kan läsas med eller utan Ibsen i bakhuvudet. Tre människor har blivit till. ”Expressen

”Så olika de nu är, Hjorths, Östergrens och Helles romaner, fungerar de helt uppenbart som ett slags turboraketer, som kan sätta ytterligare litterär fart på Ibsens enorma samtidraket – för att nu tillgripa en förtäckt, patriarkal fallosmetafor.”Weekendavisen, Danmark

”Hjorths (och Hjältes) prosa är kraftfull och förtätad. Som en strålkastare, och i stället för att sopa under mattan ska allt obönhörligen fram i ljuset.”Aftonbladet”Vigdis Hjorth skriver poetiskt, skört, vackert och begripligt. Andlöst flödar det ur henne och hon känns autentisk, sann.”Norrländska Socialdemokraten

”Vigdis Hjorths språk är direkt och intensivt, till och med intimt så att inget av det smutsiga och svåra går att hålla på avstånd.”Svenska dagbladet

”När man vaknat ur besattheten tittar man man upp och ser att tiden gått, att livet pågått. Om detta berättar Vigdis Hjorth skickligt och gripande.”Sydsvenskan

”En stor, tragisk kärleksroman som träffar läsaren som ett snabbtåg.” Dagbladet

Dramatikern och småbarnsmamman Ida Heier har mött sitt livs kärlek. Hon har förstått att något ska hända: man kan veta att man kan älska långt innan man möter den man ska älska, tänker hon. Föremålet för hennes passion är den tio år äldre professorn Arnold Busk, också han gift med barn. Han är otillgänglig, men Idas längtan efter honom blir bara starkare.

Efter flera års plågad väntan kommer äntligen den dag då han ger upp sitt gamla liv för henne. Hon har redan skilt sig. Nu ska de få varandra. Eller?

Idas och Arnolds dans kring varandra är turbulent och gränslös och den blir allt mörkare. Vad är det för besatthet som driver Ida Heier – och när slår en sådan kärlek över i galenskap?

Hjorths roman från 2001 anses av många vara hennes bästa och har blivit en modern klassiker. 2006 utsåg Dagbladets läsare Om bara till en av de viktigaste norska romanerna de senaste 25 åren.

Vigdis Hjorth är en av Norges främsta författare. På svenska finns romanerna Arv och miljö, Henrik, Lärarinnans sång och Är mor död? Om bara översätts för första gången till svenska. Samtidigt återutger vi den tidigare utgivna kärleksromanen Byta däck som ljudbok och e-bok.”Som läsare sitter du fastnaglad och stirrar förhäxad på tågolyckan. Vigdis Hjorth har förmågan att skildra Ida Heiers galenskap, gränslöshet och självförnedring – men också hennes stora förmåga till kärlek – med barsk värme, humor och lojalitet. Det är feelbad i sin bästa och mest välgörande mening”Aftonbladet”Om bara är översatt av Jens Hjälte som skickligt och lyhört upprätthåller denna närhet som är romanens själva själ.”Svenska dagbladet

”Om bara är skriven med [Hjorths] hjärteblod och är troligen hennes bästa.” Verdens Gang

”Vigdis Hjorths beska och brutala svartsjukedrama är en av de viktigaste romanerna i de senaste decenniernas norska samtidslitteratur, en riktigt obehaglig nyklassiker.”Weekendavisen

”Chockerande bra! … ett brutalt och skrämmande familjedrama.” VGEn författare återvänder till det år då hon var sexton år gammal, till en ung kvinna som hungrar efter livet och vill göra revolt mot sin kontrollerande mor. Hon träffar sin förste pojkvän och skriver i sin dagbok om den förväntade sexdebuten, men den blir inte alls som hon har tänkt sig. Istället utlöser händelsen en tryckvåg i hemmet, som aldrig mer blir sig likt. Varför bevakar mamman henne så neurotiskt och varför tycks pappan oförmögen att se henne i ögonen?

Bit för bit blottlägger den vuxna sin barndoms mörker, den outhärdliga familjehemlighet som slutligen måste komma upp till ytan.I sin hittills mest autofiktiva roman skriver Hjorth med en klarare ton än någonsin om den avgrundsdjupa ensamheten hos ett skuldbelagt barn. Kan man rädda det barnet genom att skriva sig fram till henne och hennes smärta?

”Upprepningen är en tunn liten roman men en av författarens tyngsta. Så skarp och analytisk, så varm och inkännande blick på människorna, så språkligt vacker.”Maria G Francke, Sydsvenskan

”Vigdis Hjorth växer för varje roman. Hennes skrivande framstår som mer och mer betydelsefullt. Upprepningen är till omfånget tunn men till sinnet tung.”Bodil Juggas, Arbetarbladet

”Det jag uppskattar med Hjorths prosa är, förutom den exakta tonträffen, blandningen mellan tyngd och lätthet, svärta och ljus. … I sista kapitlet möter hon sitt sextonåriga jag, omfamnar henne och låter sig omfamnas. Det är svidande vackert.”Oline Stig, Tidningen Vi

”I korta prosalyriska texter beskriver hon hur stämningarna i föräldrahemmet växer in i henne. Hur tonåringen invaderas och blir till författaren, det är bara med ord och alkohol det går att rädda sig. Det finns ingen som beskriver den här obarmhärtiga processen bättre än Vigdis Hjorth.”Nina Asarnoj, SR Kultur

”en utsökt och smärtsam roman.”Gunilla Brodrej, Expressen

"Upprepningen väver skickligt fram ett stramt mönster av det sexuella våldets konsekvenser.”Inga-Lina Lindqvist, Aftonbladet

”Upprepningen är ett gastkramande litet mästerverk på 148 drabbande sidor, skickligt översatt av Jens Hjälte. Liksom Arv och miljö präglas den av rytmiskt återkommande fraser och av Hjorths säregna, distinkta språk, i Upprepningen än mer stramt och kristalliskt. Hennes skildring av ett trauma och en uppväxt tränger träffsäkert in i läsarens innersta, och dröjer sig kvar långt efter sista sidan är läst.”5 av 5, Felicia Green BTJ

A controversial bestseller from one of Norway’s most intelligent and highly regarded novelists

When a dispute over her parents’ will grows bitter, Bergljot is drawn back into the orbit of the family she fled twenty years before. Her mother and father have decided to leave two island summer houses to her sisters, disinheriting the two eldest siblings from the most meaningful part of the estate. To outsiders, it is a quarrel about property and favoritism. But Bergljot, who has borne a horrible secret since childhood, understands the gesture as something very different—a final attempt to suppress the truth and a cruel insult to the grievously injured.

Will and Testament is a lyrical meditation on trauma and memory, as well as a furious account of a woman’s struggle to survive and be believed.