Almlöfs förlag – förlag

Synagogan i Norrköping har återinvigts efter renovering hösten 2010. Peter Freudenthal skriver förordet och om sina synagogminnen från barndomen i Norr­köping men även tiden från 1980-talet och framåt. Han berättar om orgeln och den musik som spelades vid invigningen 1858. Eva Ekselius skriver om synagogan och livet runt det heliga ur en generell synvinkel och reflekterar kring vad en synagoga är och hur den kan se ut. Hon tar även upp sabbat och helger, hur guds­tjänstlivet går till m.m. Fredric Bedoire skriver om kultursituationen kring det ursprungliga synagogsbygget. Han har både ett internationellt perspektiv och ett nationellt som anknyter till släkter och familjer i Norrköping och Göteborg. Ann-Charlotte Hertz skriver om judiskt liv i Norrköping och de första invandrarna Jacob Marcus och Philip Jeremias, det Marcusska fideikommisset och dess bakgrund, invigningen av synagogan 1858 och den judiska begravningsplatsen. Det berättas även om byggnader och parker i Norrköping som tillkommit på judiskt initiativ och med hjälp av judiskt kapital. Willy Silberstein berättar om sin mammas ankomst till Norrköping 1945 med de vita bussarna och om gudstjänstlivet i synagogan då det var svårt att ens få ståplats vid de stora helgerna. Margot Friedman, f. Stern, berättar personliga minnen med judisk anknytning från Norrköping under 1930-talet och framåt. Mats Fredriksson skriver om dels den pågående och dels tidigare restaureringar på 1800-och 1900-talen och vilka restaureringsfilosofier som varit rådande. Bertil Wahren beskriver upp­värmning och klimat i synagogan från färdigställandet på 1800-talet och fram till dagens nya värmesystem med värmepump och avancerad klimatkontroll. Bengt Häger skriver om byggnadsminnet synagogan, vad som konstituerar ett byggnadsminne över huvudtaget och vad som gäller vid vård av sådana och varför ­Norrköpings synagoga blev ett byggnadsminne. Jan-Erik Levy skriver efterordet och berättar om bakgrunden till boken om syngagogan.

Gamla melodier har fått nya texter av Gerda Antti. Även dikter och berättelser ingår.

Det har gått 30 år sedan Märta Tikkanens diktverk Århundradets kärlekssaga kom ut för första gången. I den beskriver hon livet med en alkoholist. Det är en skoningslös bild av en familj i nöd, som inte lämnar någon oberörd. I samband med utställning på Vin & Sprithistoriska Museet 2009 gavs denna skrift ut med grafisk form av Karin Almlöf och förord av Åsa Moberg.

Brita Weglin, oförväget kärnfull, dristig, otvunget produktiv med obändig energi, har en bred och mångsidig repertoar i sin konst. Teknik och medier räknas i tryggt plural: Akvarell, grafik, broderi, skulptur, objekt, smyckeskonst, och fler. Weglin är lika förtrogen med broderiets stygn som med skulpturalt formspråk; lika driven vad gäller grafikens linjer som emaljens självlysande palett. Eller vadhelst hon ger sig i kast med. ur förordet av Jan-Erik Lundström

»De säkra kombinationerna av text och bild (teckningar, grafik eller uttrycksfulla träsnitt) är ett utmärkande drag för Kristoffer Nilssons 'Betraktelser'. Ett annat, mindre omedelbart tydligt men i längden helt avgörande för bokens karaktär, är den omsorgsfulla dispositionen av de många korta texterna. Utan hjälp av kapitelindelningar eller uppdelning av innehållet i numrerade avsnitt har Nilsson diskret men säkert format sin bok till något mycket mer än en samling personliga refletioner, innehållande en mängd noggrant framletad och omsorgsfullt förmedlad information. Det hade varit mycket nog, men efter hand växer hans bok till att bli en självbetraktelse, en tillbakablick på det egna livet.« Ur förordet av Jonas Ellerström

Östgötarymder är en rolig och personlig reportagebok. Den består av 47 resor genom Östergötland av Ulf Lundkvist och Ola Lundqvist, tecknare respek­tive poet och litteraturvetare. Far och son som hoppas att deras texter och bilder kommer att inspirera till egna upptäcktsfärder i vardagen.

”Det är just medkänslan som är det som tydligt och utan avbrott bär Berta Hanssons konstnärskap. När hon gör resan till södra Afrika, betraktar hon ­människorna där med samma ögon som hon en gång lärt sig att betrakta sina unga elever i Lappmarken med. Hennes blick är lika osentimental...” ur förordet av Olle Granath

Svaret på frågan om "Varför måla blommor" är enkel att besvara: I de målade blommorna önskar jag visa blommornas skönhet – en upplevelse som stegras med kunskap om färgens och formens betydelse för växternas och vår egen överlevnad på jorden. Blommorna har varit min inspirationskälla. Karin Oldfelt Hjertonsson

Hur sammanfaller minnets skuggor med nuet? Torrnålsgrafik och text tätt sammanflätade.

En retrospektiv bok om målaren och arkitekten Pontus Ljungbergs konst.

Danske konstnären Anton Dich (1889–1935), gifte sig 1911 med Eva Arosenius, änka efter konstnären Ivar Arosenius. Han blev styvfar till Evas och Ivars dotter ”Lillan” och paret fick sonen Ivan 1912. Familjen flyttade strax före första världskriget till Paris och hamnade i stadens konstnärskretsar. De levde ett kringflackande och rotlöst liv, med mycket resande och flera adressbyten. I kvarteren kring Montparnasse umgicks Anton Dich mycket med den italienske konstnären Amadeo Modigliani. Mellan 1922 och 1924 deltog Dich i Paris på Salon d’Automne och på Salon des Indépendants. Familjen flyttade i slutet av 1920-talet till staden Bordighera, i nordvästra Italien. Anton Dich avled 1935 i Bordighera och ligger begravd där.

Utan vatten inget liv. I Östersjöns blåsvarta vatten sjösätter Bertil Almlöf sjömärken, som frälsarkransar. De är geniala törnekransar. De flyter kring som vägledande symboler för förlust och uppgivenhet, men också det samlande tecknet för återupp- ståndelse, förnyelse, nytt liv! Aldrig har trycket på inlandets sötvatten och havens saltvatten varit så stort som nu. Det avläser forskarna i de döda bottnarnas utbredning, i tankbåtarnas utsläpp, i de överfiskade bestånden. Östersjön är inget undantag. Men i det blåsvarta mörkret finns också tecknen på en långsam förbättring, torskbestånden har stärkts, sälarna har kommit åter, örnarna likaså. Bertil Almlöfs kraftfulla målningar ger inspiration till fortsatt vattenvård och hopp om en bättre morgondag. För oss alla. Och för Östersjön. Reinhold Castensson professor vatten- och samhällsstudier Linköpings universitet

Utsnitt–Otteita–Ausschnitt–Extract Mikael Kilman grafik ”Men det är inte bara i stadsbilderna som Mikael låter ljuset spela en viktig roll. Också växtriket får sin beskärda del av ljus­trolleri i torrnålens svartvita scenografi. Det spelar ingen roll om Mikael skildrar en mans­hög murgröna slingrande sig upp längs en stenbalustrad, en hel uppsättning pelargon­er i ett gammalt keramik­krus, en liten dahlia närbild eller en ligurisk kameliakvist. Han får alla de hundratals mur­gröne­bladen att vart och ett få sitt eget liv, alla med ett blekt ljus smekande bladens ojämna ytor, avslöjande deras faktiskt olika former och deras i några fall troligen insektsbitna kanter. Sammantaget så vackert att man vill ta med sig en reva, ut ur torrnålsbladet, för att kunna rota och plantera den hemma. Pelargonerna i det stora kruset blir som genomlysta av kvällsljuset, dahlians skuggor försöker dölja en inkräktare, en fluga, och kamelians vithet uppför växelvis en aria med det intrikata skuggspelet hos de mörka bladen, där svärtan går från kolsvart till en nästan genomskinlig andeviskning.” Karl Haskel

En bok om X-et. Rikt illustrerad med hans målningar. Texterna och citaten är hämtade ur katalogförord, introduktioner och anmälningar av Ulf Linde. CD-skiva med en inspelning från 1981 när Ulf Linde höll föredrag om X-et på Moderna Museet medföljer boken.

En bok med "dagboksteckningar" i blyerts, tusch och färgpenna, av konstnären Åse Marstrander. Åse: "Denna bok skildrar min dotters liv från 16 dagars ålder till tidiga tonår. Medan jag ammade, när hon gjorde sina första försök att lyfta huvudet, sovande, med pappa under pappaledigheten, ätande, lekande, diskande, målande, läsande, stickande ... Samtidigt speglar den min lust och glädje att teckna. Det är mitt hjärteblod"

Verk och text av Johanna Schartau. Med text till filmen Farmor Ruth och hennes döttrar av Karl Ove Knausgård

Lennart Rudström bildlärare, redaktör, författare och producent av åtskilliga TV-program, berättar här i några minnesfragment (från barndom och vuxenliv med stora talsvårigheter) om hur han kommit att behärska språket, trots mobbningen och behandlingsförsöken han utsattes för i barndomen. Bokens teckningar är gjorda av konstnären Fibben Hald.

Om du älskar fjärilar, är nyfiken på deras livscykel och vill studera dem i närbild, då får du glädje av den här boken! Njut av ett sextiotal fina färgfotografier av Ann Andrén som de senaste tjugo somrarna fött upp och fotograferat fjärilar på Runmarö i Stockholms yttre skärgård. Här får du följa apollofjäril, gaffelsvansfjäril och påfågelöga och se deras mirakulösa förvandling från ägg–larv–puppa till färdig fjäril (imago).

Ann Margret Dahlquist-Ljungberg (1915–2002) var tecknare och poet/författare. Större delen av sitt liv levde hon i småländska Ljungby med sin man, konstnären Sven Ljungberg, och i sitt älskade Horns Udde på Öland. Tecknandet och skrivandet var en outtröttlig kraft, som med åren bara blev större. Hennes intresse för miljö och fred var omvittnat, liksom det starka engagemanget mot krig, patriarkala strukturer och okultur. Men hon var lika upptagen av den värld som fanns närmast, flora och fauna.

Bertil Almlöf målningar. Denna bok har tillkommit i anslutning till utställning på Konstnärshuset i Stockholm 3–21.3 2012

Ur Agneta Lalanders text: Breven speglar Lindgrens totala lojalitet mot GAN och GAN:s konst. Den överlevde även svåra duster med den omvittnat besvärlige och ombytlige GAN. Min far å sin sida var lättsårad och orolig för att han inte var GAN till lags som skribent, inte nog teoretisk och analytisk. Det som drev honom var en trotsig energi, en vilja att vara den förste som skrev om Sveriges (som man då trodde) förste icke-föreställande konstnär. Han ville ”kartlägga de vita fläckarna i herrar konsthistorikers huvuden.” Och, lika viktigt, han ville bli läst av en stor publik och ”öppna ögonen på de blinda” (brev till GAN 11.10.48). Samarbetet gick dock bra med endast enstaka mindre kontroverser.

I sitt hem i Traryd, långt ute i Smålands skogar målade dansken Karl-Otto Hedal, den ena storslagna bilden efter den andra av årstidernas växlingar i landskapet runt sitt hus. Han ställde aldrig ut sina målningar och kallade aldrig sig själv för konstnär. Han arbetade som scenograf och var under tio år chef för måleriavdelningen på Stockholms Stadsteater. Efter Hedals död kommer bilderna nu fram i ljuset – i Sverige på Ljungbergmuseet och i Danmark på Johannes Larsen Museet.

Jörgen Fogelquist var inte bara en av landets främsta målare. Han har också skapat en mängd offentliga rum. Det är han som har format en av landets mest frekventerade platser, T-Centralen i Stockholm. Men också en av de mest slutna, regeringens Rosenbad.