Kristoffer Leandoer – författare

"Kristoffer Leandoers nya bok är lärd och elegant"Aftonbladet

"Intresseväckande utan att vara tillgjord, lärd utan att vara pretentiös, infallsrik utan att bli förvirrad."Göteborgs-Posten"Oupphörligen intressant och tankeväckande läsning om fiktionens kraft"BTJ ger boken 5 av 5 i betygVad händer när vi läser? 

Är litteratur något som bara finns mellan pärmarna i en bok, eller något som uppstår i själva mötet mellan läsaren och boken? Är boken alltid densamma, eller förändras den med varje ny läsning? Kan två människor överhuvudtaget läsa samma bok? 

Här närmar sig Kristoffer Leandoer litteraturen från ett nytt och oväntat håll där det snart blir tydligt: Det är läsaren som skriver boken. Vi läsare är opålitliga: vi glömmer, vi minns fel. Vi hoppar över och drar ifrån, och vi lägger gärna till de detaljer som författaren glömt.  

Så vad innebär medskapande läsning för kritiker och översättare, för pusseldeckare och bibeltolkare? Vad strök morfar under i Kierkegaards dagbok? Läser vi med ögonen eller öronen? Vilka böcker har diktatorn i sitt bibliotek? Dödade Oidipus verkligen sin pappa?"Den största behållningen med Leandoers bok är just de fria samtal om olika sätt att närma sig en berättelse som han leder in oss på."UNT"Intresseväckande utan att vara tillgjord, lärd utan att vara pretentiös, infallsrik utan att bli förvirrad."Göteborgs-Posten"Kristoffer Leandoer skriver vackert om samarbetet mellan författare och läsare"Dagens Nyheter

Omistligt om hemlöshet och litteratur./.../ en orädd och underhållande resa in i litteraturhistorien.

Dagens Nyheter

Dynamiskt storverk av fantastisk hjärna.

 Aftonbladet

En passionerad essäbok som väcker läslusten. Varför skriver inte fler om litteratur på det här sättet?

Upsala Nya Tidning

Höjderna känns emellanåt svindlande, litteraturen större och viktigare än på länge.

Svenska Dagbladet

Att läsa hans bok är nästan lika belönande som att läsa de verk som behandlas.

Bernur blogg, Björn Kohlström

Landsflykt och exil är erfarenheter som angår oss alla, oavsett vad vi själva varit med om. Motsättningen mellan nomader och bofasta är grunden i alla myter liksom i våra personligheter: allt vi gör präglas av den dubbla längtan hem och bort.

Berättelserna om förvisning, hemlöshet och flykt har aldrig upphört att fängsla oss, de är själva ryggraden i vår kultur, och Längta hem, längta bort följer dess kurvatur. Fram träder litteraturen som den plats där nomader och bofasta kan mötas, där hemlösheten och rörligheten blivit en tillgång, ett kulturellt kapital.

Längta hem, längta bort rör sig mellan högt och lågt, smalt och brett, verklighetsflykt och fränaste realism, från Paris förnäma salonger till Amerikabåtarnas belamrade tred­jeklassdäck. Oscar Wilde, Rudyard Kipling och Ovidius trängs med Lana Del Rey, J.R.R. Tolkien och Ursula Le Guin. Alla är de flyktingar som söker sig inåt och hemåt eller fångar som vill utåt och bort, med litteraturen som sitt redskap: En bok är en dörr till främmande världar, men den är också dörren hem.

Den är vacker, gripande och skriven med en förunderlig lätthet.

Ingalill Mosander, Aftonbladet

Det börjar i fel ände: på sjukhuset. Kvinnan i sängen är ännu inte 42.

Så vecklar berättelsen om hennes liv ut sig. Från barndomens ekande prästvåning på Södermalm till studierna i Lund. Det är femtiotal och i litteraturkretsarna finns brådmogna unga män och kvinnor som talar med släpig röst.

Hon bildar egen familj och väljer att göra allting tvärtom: barn, liv och rörelse! Men hon slits också mellan rollen som mor och det intellektuella liv som hon en gång drömde om. När hon så småningom börjar få syn på sig själv, ja då är slutet redan ofattbart nära.

September är en gripande romanfantasi om en moder som gick bort alldeles för tidigt och en ömsint genomlysning av ett kvinnoliv.

Kristoffer Leandoer är författare, översättare och litteraturkritiker. Han har givit ut en rad böcker, bl.a. poesi och litteraturkritik. Essäboken Mask nominerades till Augustpriset i fackboksklassen 2010, och romanen September (2013) hyllades av en enig kritikerkår. 2016 var han aktuell med De försvunna böckernas bibliotek.

Vill bara berätta hur mycket jag uppskattade din bok September. Att så där leva sig in i sin egen mor och förvandla henne till romangestalt tycktes mig som ett alldeles omöjligt projekt. Oftast är det ju jättesvårt att alls se sina föräldrar som människor som andra, som något annat över huvud taget än Mamma och Pappa, givna och odiskutabla storheter. Men du genomför det så att det framstår som helt trovärdigt: den här kvinnan kan ha funnits. Det blir på samma gång imponerande och gripande, och det är också en kombination som borde vara nästan omöjlig.

Gun-Britt Sundström, författare till Maken, i ett brev till Kristoffer Leandoer (publiceras med godkännande från Gun-Britt Sundström)

'September' är en roman men också en kärleksförklaring till en mamma som försvann när författaren var 16 år. Här finns inget dramatiskt öde, inget excentriskt, inget att göra upp med. Det är ett oändligt vackert projekt, att ge plats för en människa bland människor i världen, ett liv bland alla andra. Kristoffer Leandoer visar att alla människor är värda en bok i egen rätt. Jag läser September som ett löfte om att det äntligen, efter år av pappaböcker, randas en tid för mödrarna i svensk nutidslitteratur.

Åsa Linderborg, Svenska Dagbladet

Det är naturligtvis en litet sorglig bok, men också mycket vacker. Kristoffer Leandoer är en litterär kameleont som behärskar många stilar och nivåer. Med ”September” har han gjort en hyllning till den vanliga unika människan som lyser och nynnar. Det slår mig att hon står så magnifikt i centrum att vi aldrig ens får veta hennes namn.

Jonas Thente, Dagens Nyheter

Men hon hann bara bli 42 år innan sjukdomen besegrade henne. Ändå finns det mera ljus än mörker i berättelsen, den är vacker, gripande och skriven med en förunderlig lätthet.

Ingalill Mosander, Aftonbladet

Det är vackert, gripande och det är en bok man inte kan lägga ifrån sig.

Tidningen Kulturen

'September' är en oerhört rik roman. Leandoers språk är tempofyllt och nära, hans perspektivskiften utförda med en ytterst känslig precision. Porträttet av mamman blir till slut så närgånget att man finner sig stå öga mot öga med livet självt. Och döden, den alltför lätta och definitiva. När Leandoer skriver om mammans sista dagar är det så starkt att man nästan vill vända bort blicken.

Stefan Eklund, chefredaktör Borås Tidning

Leandoer porträtterar en mycket sammansatt människa, lycklig i sin värld, känslig och slagfärdig men samtidigt djupt osäker och orolig. Hon drömmer om att få forska och skriva… Samtidigt är ”September” ett läsvärt stycke nutidshistoria.

Dan Sjögren, Hallands Nyheter

En övertygande och drabbande svensk roman.

Trelleborgs Allehanda

Det är en elegant och flödande berättelse.

Pia Bergström, Aftonbladet

Kristoffer Leandoers romanfantasi om sin egen för tidigt bortryckta mor är inte bara en hyllning till henne utan också till Stockholm. Den skrovliga stenen i balustraden uppe på Katarinavägen kan vara skäl nog att inte lämna staden…

Elsa Westerstad, Sveriges Radio

Denna sköra, särskilda människa, som ändå så väl speglar en samhällsutveckling som öppnar dörrar för kvinnor men inte befriar dem från deras historiska ok. Att inte synas, att inte göra sig märkvärdig, är hennes arvedel. Lika fogligt försonas romanens döende mamma med sitt öde.Man kommer henne nära. Man känner vindpusten av ett liv som fladdrade förbi. Jag tycker mycket om ”September”.

Bodil Juggas, Arbetarbladet

När jag läser Kristoffer Leandoers roman ”September” funderar jag på författarens drivkraft och fiktionens förhållande till verkligheten. Eller, rättare sagt, det gör jag efteråt, som ett sätt att tvinga mig själv att hitta analytiska redskap för min läsupplevelse. Den är nämligen sällsamt berörande.

Oline Stig, Sydsvenskan

Vissa böcker blir aldrig klara. Ändå räknas de till våra klassiker. Hit hör Vergilius Aeneiden, Chaucers Canterburysägner, Gogols Döda själar, Musils Mannen utan egenskaper och otaliga andra.

Men varför avslutades aldrig somliga böcker? Svaret på frågan leder in på död, sjukdom, missbruk, krig, ångest. ”Bränn allt!” sa Kafka, Ovidius och Mallarmé på dödsbädden, men eftervärlden struntar glatt i deras önskan. Vissa böcker blev liggande av rädsla för repressalier eller att misslyckas. Vissa litterära skapelser var för hemska till och med för Strindberg. Somliga författare vill helt enkelt att det roliga aldrig ska ta slut och vägrar därför att bli klara, som Tolkien. Andra författare, som Baudelaire och Camus, låter med flit bli att skriva rätt böcker, utan nöjer sig med att ha fått kasta ner den briljanta idén i en anteckningsbok. De böckerna väntar fortfarande på att bli skrivna.

Här möter vi dem alla. Det här är berättelsen om den oavslutade litteraturen och som inbjuder oss att närma oss böckernas värld på ett nytt sätt. För tänk om alla böcker är oavslutade? Sista ordet är ju ändå alltid läsarens.

”Den oavslutade litteraturen är en mästerlig hyllning till litteraturens möjligheter, som alltid är sammantvinnade med dess omöjligheter."DN

"Inget läsarhjärta kommer kunna hålla sig kallt inför denna bok."SvD

"Den oavslutade litteraturen är avslutningsvis en bildad bedrift om de verk som aldrig blev klara - och om de litterära (anti)hjältar som på olika vis och av vilt skilda anledningar aldrig nådde ända in i kaklet."Borås Tidning

"Den oavslutade litteraturen är en flödande och underhållande essäberättelse."UNT

"Den oavslutade litteraturen är essäistik när den är som bäst. Lärd, smart, underhållande, personlig och mycket välformulerad."Gefle Dagblad

"Den oavslutade litteraturen kan vara lika rik och omfattande som den avslutade litteraturen. Den tanken väcks i en lysande essäbok av författaren och litteraturkritikern Kristoffer Leandoer."Jan Gradvall, Di Weekend

"Bättre guide genom litteraturen får man söka efter."Bo Eriksson, Clio

"Leandoer skriver ledigt, elegant, personligt och hans beläsenhet och lärdom kan ingen ta miste på. Ett imponerande arbete som ger anledning till reflektioner av många olika slag."Betyg: 5/5 BTJ

Vad betyder Ingmar Bergman i dag?

Texterna i denna samling är skrivna av författare och filmare, för vilka Bergmans filmer på ett eller annat sätt gjort ett personligt avtryck. Alla skriver de om varsin film som slagit an och rört upp känslor, och om sin bild av Bergman. Här möts lust och hat, men även en uppmuntran för nya och gamla generationer att ta sig an verken.

Medverkande: Jon Asp, Tomas Bannerhed, Stig Björkman, Mark Cousins, Kerstin Gezelius, Jan Holmberg, Lisa Langseth, Kristoffer Leandoer, Sofia Norlin, Suzanne Osten, Leif Zern och Jannike Åhlund. 

"Merparten av inläggen har en trovärdig positiv grundton och genomgående har texterna en stimulerande lättsamhet utan att förlora det minsta i djup och bredd. Boken innehåller personliga analyser av valda filmer och det är verkligen roligt och upplyftande att ta del av denna genomlysning av Bergmans filmskapande under många decennier. Det här är en liten pärla i den aktuella raden av Bergmanböcker." - Ingvar Engvén, BTJ

Så länge människan har skrivit har hon också läst. Men vilka olika sorters läsning finns det och hur har läsningen förändrats genom tiderna? Hur påverkas det litterära läsandet av den digitala verklighet som vi nu lever i, där ett oändligt flöde av underhållning ständigt pockar på vår uppmärksamhet i de digitala enheter vi bär runt på?

Antologin Människan och läsandet ser närmare på dessa och andra frågor kring läsning ur olika perspektiv. I bokens tre partier Tecken, skrift, läsande , Heliga böcker samt Läsande och tolkning finns en samling tankeväckande essäer med hög aktualitet. Vi får läsa om de äldsta skriftsystemen och skriftens betydelse; det handlar bland annat om läsandet som medskapande aktivitet, om kanon, om Litteraturbanken som klassikerprojekt och om läsning som vetenskaplig och kritisk profession. Joel Halldorf skriver om bibelläsning och dess betydelse för politik, kultur och etik i Sverige, Rebecka Kärde tittar på kritikerns roll som läsare och Kristoffer Leandoer ställer frågan om huruvida litteraturen är en existensform.

Förr eller senare tar det slut. Förr eller senare upphör allt. Så mycket vet alla men ingen vet mer än så. Upphörligheten är det enda som är garanterat lika för alla. Finns de där, de vi saknar? Är det där den verkliga festen pågår? Står vi på gästlistan? Eller är vi också redan där? Upphörligheten är ett land som alla tillhör och ingen kan säga något om. Om upphörligheten går inte att tala och Kristoffer Leandoers nya dikter gör det oavbrutet, sorgset, muntert och gränslöst förvånat. Upphörligheten är en diktsamling som inte kan hålla tyst. Enda sättet att få den att tiga är att läsa den själv.

Kristoffer Leandoer är född 1962. Han debuterade 1987 och är även verksam som översättare och litteraturkritiker. Han Augustnominerades 2010 för essäboken Mask och 2020 för Längta hem, längta bort. Hans förra diktsamling, Vägen till det stora kanske, utkom 2016.

Vem sköt Askungen? Hur söt var Stalin som liten? Och varför är det alltid på sommarlovet som monstren kommer till stan?

Barndomen berättas alltid av någon annan. Barndomen har ingen egen röst, den buktalas av vuxna som alltid har en egen agenda. Barndomen används som ursäkt för gränslös självömkan, för hårdare tag, för sexuell utlevelse eller total avhållsamhet. Barndomen finns i författarnas gråtmilda förflutna. Barndomen finns i politikernas glänsande framtidslöften. Men finns den nu?

Barn paradiset och flykten därifrån är en resa till landet som egentligen inte finns, som bara dyker upp i form av löfte eller hot, mardröm eller lyckominne. I en vindlande upptäcktsfärd genom epoker och genrer undersöks barnens och barndomens egentliga roll i skönlitteraturen. Vi tas med på ett lekfullt litterärt strövtåg i linje med författarens prisbelönta essäböcker Mask och Slut.