Kristoffer Leandoer – författare

Den är vacker, gripande och skriven med en förunderlig lätthet.

Ingalill Mosander, Aftonbladet

Det börjar i fel ände: på sjukhuset. Kvinnan i sängen är ännu inte 42.

Så vecklar berättelsen om hennes liv ut sig. Från barndomens ekande prästvåning på Södermalm till studierna i Lund. Det är femtiotal och i litteraturkretsarna finns brådmogna unga män och kvinnor som talar med släpig röst.

Hon bildar egen familj och väljer att göra allting tvärtom: barn, liv och rörelse! Men hon slits också mellan rollen som mor och det intellektuella liv som hon en gång drömde om. När hon så småningom börjar få syn på sig själv, ja då är slutet redan ofattbart nära.

September är en gripande romanfantasi om en moder som gick bort alldeles för tidigt och en ömsint genomlysning av ett kvinnoliv.

Kristoffer Leandoer är författare, översättare och litteraturkritiker. Han har givit ut en rad böcker, bl.a. poesi och litteraturkritik. Essäboken Mask nominerades till Augustpriset i fackboksklassen 2010, och romanen September (2013) hyllades av en enig kritikerkår. 2016 var han aktuell med De försvunna böckernas bibliotek.

Vill bara berätta hur mycket jag uppskattade din bok September. Att så där leva sig in i sin egen mor och förvandla henne till romangestalt tycktes mig som ett alldeles omöjligt projekt. Oftast är det ju jättesvårt att alls se sina föräldrar som människor som andra, som något annat över huvud taget än Mamma och Pappa, givna och odiskutabla storheter. Men du genomför det så att det framstår som helt trovärdigt: den här kvinnan kan ha funnits. Det blir på samma gång imponerande och gripande, och det är också en kombination som borde vara nästan omöjlig.

Gun-Britt Sundström, författare till Maken, i ett brev till Kristoffer Leandoer (publiceras med godkännande från Gun-Britt Sundström)

'September' är en roman men också en kärleksförklaring till en mamma som försvann när författaren var 16 år. Här finns inget dramatiskt öde, inget excentriskt, inget att göra upp med. Det är ett oändligt vackert projekt, att ge plats för en människa bland människor i världen, ett liv bland alla andra. Kristoffer Leandoer visar att alla människor är värda en bok i egen rätt. Jag läser September som ett löfte om att det äntligen, efter år av pappaböcker, randas en tid för mödrarna i svensk nutidslitteratur.

Åsa Linderborg, Svenska Dagbladet

Det är naturligtvis en litet sorglig bok, men också mycket vacker. Kristoffer Leandoer är en litterär kameleont som behärskar många stilar och nivåer. Med ”September” har han gjort en hyllning till den vanliga unika människan som lyser och nynnar. Det slår mig att hon står så magnifikt i centrum att vi aldrig ens får veta hennes namn.

Jonas Thente, Dagens Nyheter

Men hon hann bara bli 42 år innan sjukdomen besegrade henne. Ändå finns det mera ljus än mörker i berättelsen, den är vacker, gripande och skriven med en förunderlig lätthet.

Ingalill Mosander, Aftonbladet

Det är vackert, gripande och det är en bok man inte kan lägga ifrån sig.

Tidningen Kulturen

'September' är en oerhört rik roman. Leandoers språk är tempofyllt och nära, hans perspektivskiften utförda med en ytterst känslig precision. Porträttet av mamman blir till slut så närgånget att man finner sig stå öga mot öga med livet självt. Och döden, den alltför lätta och definitiva. När Leandoer skriver om mammans sista dagar är det så starkt att man nästan vill vända bort blicken.

Stefan Eklund, chefredaktör Borås Tidning

Leandoer porträtterar en mycket sammansatt människa, lycklig i sin värld, känslig och slagfärdig men samtidigt djupt osäker och orolig. Hon drömmer om att få forska och skriva… Samtidigt är ”September” ett läsvärt stycke nutidshistoria.

Dan Sjögren, Hallands Nyheter

En övertygande och drabbande svensk roman.

Trelleborgs Allehanda

Det är en elegant och flödande berättelse.

Pia Bergström, Aftonbladet

Kristoffer Leandoers romanfantasi om sin egen för tidigt bortryckta mor är inte bara en hyllning till henne utan också till Stockholm. Den skrovliga stenen i balustraden uppe på Katarinavägen kan vara skäl nog att inte lämna staden…

Elsa Westerstad, Sveriges Radio

Denna sköra, särskilda människa, som ändå så väl speglar en samhällsutveckling som öppnar dörrar för kvinnor men inte befriar dem från deras historiska ok. Att inte synas, att inte göra sig märkvärdig, är hennes arvedel. Lika fogligt försonas romanens döende mamma med sitt öde.Man kommer henne nära. Man känner vindpusten av ett liv som fladdrade förbi. Jag tycker mycket om ”September”.

Bodil Juggas, Arbetarbladet

När jag läser Kristoffer Leandoers roman ”September” funderar jag på författarens drivkraft och fiktionens förhållande till verkligheten. Eller, rättare sagt, det gör jag efteråt, som ett sätt att tvinga mig själv att hitta analytiska redskap för min läsupplevelse. Den är nämligen sällsamt berörande.

Oline Stig, Sydsvenskan

Omistligt om hemlöshet och litteratur./.../ en orädd och underhållande resa in i litteraturhistorien.

Dagens Nyheter

Dynamiskt storverk av fantastisk hjärna.

 Aftonbladet

En passionerad essäbok som väcker läslusten. Varför skriver inte fler om litteratur på det här sättet?

Upsala Nya Tidning

Höjderna känns emellanåt svindlande, litteraturen större och viktigare än på länge.

Svenska Dagbladet

Att läsa hans bok är nästan lika belönande som att läsa de verk som behandlas.

Bernur blogg, Björn Kohlström

Landsflykt och exil är erfarenheter som angår oss alla, oavsett vad vi själva varit med om. Motsättningen mellan nomader och bofasta är grunden i alla myter liksom i våra personligheter: allt vi gör präglas av den dubbla längtan hem och bort.

Berättelserna om förvisning, hemlöshet och flykt har aldrig upphört att fängsla oss, de är själva ryggraden i vår kultur, och Längta hem, längta bort följer dess kurvatur. Fram träder litteraturen som den plats där nomader och bofasta kan mötas, där hemlösheten och rörligheten blivit en tillgång, ett kulturellt kapital.

Längta hem, längta bort rör sig mellan högt och lågt, smalt och brett, verklighetsflykt och fränaste realism, från Paris förnäma salonger till Amerikabåtarnas belamrade tred­jeklassdäck. Oscar Wilde, Rudyard Kipling och Ovidius trängs med Lana Del Rey, J.R.R. Tolkien och Ursula Le Guin. Alla är de flyktingar som söker sig inåt och hemåt eller fångar som vill utåt och bort, med litteraturen som sitt redskap: En bok är en dörr till främmande världar, men den är också dörren hem.

"Kristoffer Leandoers nya bok är lärd och elegant"Aftonbladet

"Intresseväckande utan att vara tillgjord, lärd utan att vara pretentiös, infallsrik utan att bli förvirrad."Göteborgs-Posten"Oupphörligen intressant och tankeväckande läsning om fiktionens kraft"BTJ ger boken 5 av 5 i betygVad händer när vi läser? 

Är litteratur något som bara finns mellan pärmarna i en bok, eller något som uppstår i själva mötet mellan läsaren och boken? Är boken alltid densamma, eller förändras den med varje ny läsning? Kan två människor överhuvudtaget läsa samma bok? 

Här närmar sig Kristoffer Leandoer litteraturen från ett nytt och oväntat håll där det snart blir tydligt: Det är läsaren som skriver boken. Vi läsare är opålitliga: vi glömmer, vi minns fel. Vi hoppar över och drar ifrån, och vi lägger gärna till de detaljer som författaren glömt.  

Så vad innebär medskapande läsning för kritiker och översättare, för pusseldeckare och bibeltolkare? Vad strök morfar under i Kierkegaards dagbok? Läser vi med ögonen eller öronen? Vilka böcker har diktatorn i sitt bibliotek? Dödade Oidipus verkligen sin pappa?"Den största behållningen med Leandoers bok är just de fria samtal om olika sätt att närma sig en berättelse som han leder in oss på."UNT"Intresseväckande utan att vara tillgjord, lärd utan att vara pretentiös, infallsrik utan att bli förvirrad."Göteborgs-Posten"Kristoffer Leandoer skriver vackert om samarbetet mellan författare och läsare"Dagens Nyheter

Så länge människan har skrivit har hon också läst. Men vilka olika sorters läsning finns det och hur har läsningen förändrats genom tiderna? Hur påverkas det litterära läsandet av den digitala verklighet som vi nu lever i, där ett oändligt flöde av underhållning ständigt pockar på vår uppmärksamhet i de digitala enheter vi bär runt på?

Antologin Människan och läsandet ser närmare på dessa och andra frågor kring läsning ur olika perspektiv. I bokens tre partier Tecken, skrift, läsande , Heliga böcker samt Läsande och tolkning finns en samling tankeväckande essäer med hög aktualitet. Vi får läsa om de äldsta skriftsystemen och skriftens betydelse; det handlar bland annat om läsandet som medskapande aktivitet, om kanon, om Litteraturbanken som klassikerprojekt och om läsning som vetenskaplig och kritisk profession. Joel Halldorf skriver om bibelläsning och dess betydelse för politik, kultur och etik i Sverige, Rebecka Kärde tittar på kritikerns roll som läsare och Kristoffer Leandoer ställer frågan om huruvida litteraturen är en existensform.

Vissa böcker blir aldrig klara. Ändå räknas de till våra klassiker. Hit hör Vergilius Aeneiden, Chaucers Canterburysägner, Gogols Döda själar, Musils Mannen utan egenskaper och otaliga andra.

Men varför avslutades aldrig somliga böcker? Svaret på frågan leder in på död, sjukdom, missbruk, krig, ångest. ”Bränn allt!” sa Kafka, Ovidius och Mallarmé på dödsbädden, men eftervärlden struntar glatt i deras önskan. Vissa böcker blev liggande av rädsla för repressalier eller att misslyckas. Vissa litterära skapelser var för hemska till och med för Strindberg. Somliga författare vill helt enkelt att det roliga aldrig ska ta slut och vägrar därför att bli klara, som Tolkien. Andra författare, som Baudelaire och Camus, låter med flit bli att skriva rätt böcker, utan nöjer sig med att ha fått kasta ner den briljanta idén i en anteckningsbok. De böckerna väntar fortfarande på att bli skrivna.

Här möter vi dem alla. Det här är berättelsen om den oavslutade litteraturen och som inbjuder oss att närma oss böckernas värld på ett nytt sätt. För tänk om alla böcker är oavslutade? Sista ordet är ju ändå alltid läsarens.

”Den oavslutade litteraturen är en mästerlig hyllning till litteraturens möjligheter, som alltid är sammantvinnade med dess omöjligheter."DN

"Inget läsarhjärta kommer kunna hålla sig kallt inför denna bok."SvD

"Den oavslutade litteraturen är avslutningsvis en bildad bedrift om de verk som aldrig blev klara - och om de litterära (anti)hjältar som på olika vis och av vilt skilda anledningar aldrig nådde ända in i kaklet."Borås Tidning

"Den oavslutade litteraturen är en flödande och underhållande essäberättelse."UNT

"Den oavslutade litteraturen är essäistik när den är som bäst. Lärd, smart, underhållande, personlig och mycket välformulerad."Gefle Dagblad

"Den oavslutade litteraturen kan vara lika rik och omfattande som den avslutade litteraturen. Den tanken väcks i en lysande essäbok av författaren och litteraturkritikern Kristoffer Leandoer."Jan Gradvall, Di Weekend

"Bättre guide genom litteraturen får man söka efter."Bo Eriksson, Clio

"Leandoer skriver ledigt, elegant, personligt och hans beläsenhet och lärdom kan ingen ta miste på. Ett imponerande arbete som ger anledning till reflektioner av många olika slag."Betyg: 5/5 BTJ

- Det är nybryggt, sa hon med ett stelt leende och ställde fram koppen på disken.

Mannen reagerade inte utan satt kvar precis som förut, hopsjunken i den röda plastsoffan. Av alla tröga skogsjobbare hon serverat tog den här priset. Motvilligt gick hon ut med koppen. När hon kände stanken som gubben spred ryggade hon ofrivilligt tillbaka. Han luktade helt enkelt otroligt illa. Det var knappt hon kunde förmå sig attt titta på honom - och när hon gjorde det ångrade hon sig genast ...

Lästid 10 min.

Kristoffer Leandoer har skrivit prosa, poesi, ungdomsromaner och faktaböcker. Han nominerades till Augustpriset 2010 för sin faktabok Mask.

Fika på vägen utgavs 1994 i hans skräcksamling Svarta speglar.

Vissa böcker blir aldrig klara. Ändå räknas de till våra klassiker. Hit hör Vergilius Aeneiden, Chaucers Canterburysägner, Gogols Döda själar, Musils Mannen utan egenskaper och otaliga andra.

Men varför avslutades aldrig somliga böcker? Svaret på frågan leder in på död, sjukdom, missbruk, krig, ångest. ”Bränn allt!” sa Kafka, Ovidius och Mallarmé på dödsbädden, men eftervärlden struntar glatt i deras önskan. Vissa böcker blev liggande av rädsla för repressalier eller att misslyckas. Vissa litterära skapelser var för hemska till och med för Strindberg. Somliga författare vill helt enkelt att det roliga aldrig ska ta slut och vägrar därför att bli klara, som Tolkien. Andra författare, som Baudelaire och Camus, låter med flit bli att skriva rätt böcker, utan nöjer sig med att ha fått kasta ner den briljanta idén i en anteckningsbok. De böckerna väntar fortfarande på att bli skrivna.

Här möter vi dem alla. Det här är berättelsen om den oavslutade litteraturen och som inbjuder oss att närma oss böckernas värld på ett nytt sätt. För tänk om alla böcker är oavslutade? Sista ordet är ju ändå alltid läsarens.

”Den oavslutade litteraturen är en mästerlig hyllning till litteraturens möjligheter, som alltid är sammantvinnade med dess omöjligheter."DN

"Inget läsarhjärta kommer kunna hålla sig kallt inför denna bok."SvD

"Den oavslutade litteraturen är avslutningsvis en bildad bedrift om de verk som aldrig blev klara - och om de litterära (anti)hjältar som på olika vis och av vilt skilda anledningar aldrig nådde ända in i kaklet."Borås Tidning

"Den oavslutade litteraturen är en flödande och underhållande essäberättelse."UNT

"Den oavslutade litteraturen är essäistik när den är som bäst. Lärd, smart, underhållande, personlig och mycket välformulerad."Gefle Dagblad

"Den oavslutade litteraturen kan vara lika rik och omfattande som den avslutade litteraturen. Den tanken väcks i en lysande essäbok av författaren och litteraturkritikern Kristoffer Leandoer."Jan Gradvall, Di Weekend

"Bättre guide genom litteraturen får man söka efter."Bo Eriksson, Clio

"Leandoer skriver ledigt, elegant, personligt och hans beläsenhet och lärdom kan ingen ta miste på. Ett imponerande arbete som ger anledning till reflektioner av många olika slag."Betyg: 5/5 BTJ

Den är vacker, gripande och skriven med en förunderlig lätthet.

Ingalill Mosander, Aftonbladet

Det börjar i fel ände: på sjukhuset. Kvinnan i sängen är ännu inte 42.

Så vecklar berättelsen om hennes liv ut sig. Från barndomens ekande prästvåning på Södermalm till studierna i Lund. Det är femtiotal och i litteraturkretsarna finns brådmogna unga män och kvinnor som talar med släpig röst.

Hon bildar egen familj och väljer att göra allting tvärtom: barn, liv och rörelse! Men hon slits också mellan rollen som mor och det intellektuella liv som hon en gång drömde om. När hon så småningom börjar få syn på sig själv, ja då är slutet redan ofattbart nära.

September är en gripande romanfantasi om en moder som gick bort alldeles för tidigt och en ömsint genomlysning av ett kvinnoliv.

Kristoffer Leandoer är författare, översättare och litteraturkritiker. Han har givit ut en rad böcker, bl.a. poesi och litteraturkritik. Essäboken Mask nominerades till Augustpriset i fackboksklassen 2010, och romanen September (2013) hyllades av en enig kritikerkår. 2016 var han aktuell med De försvunna böckernas bibliotek.

Vill bara berätta hur mycket jag uppskattade din bok September. Att så där leva sig in i sin egen mor och förvandla henne till romangestalt tycktes mig som ett alldeles omöjligt projekt. Oftast är det ju jättesvårt att alls se sina föräldrar som människor som andra, som något annat över huvud taget än Mamma och Pappa, givna och odiskutabla storheter. Men du genomför det så att det framstår som helt trovärdigt: den här kvinnan kan ha funnits. Det blir på samma gång imponerande och gripande, och det är också en kombination som borde vara nästan omöjlig.

Gun-Britt Sundström, författare till Maken, i ett brev till Kristoffer Leandoer (publiceras med godkännande från Gun-Britt Sundström)

'September' är en roman men också en kärleksförklaring till en mamma som försvann när författaren var 16 år. Här finns inget dramatiskt öde, inget excentriskt, inget att göra upp med. Det är ett oändligt vackert projekt, att ge plats för en människa bland människor i världen, ett liv bland alla andra. Kristoffer Leandoer visar att alla människor är värda en bok i egen rätt. Jag läser September som ett löfte om att det äntligen, efter år av pappaböcker, randas en tid för mödrarna i svensk nutidslitteratur.

Åsa Linderborg, Svenska Dagbladet

Det är naturligtvis en litet sorglig bok, men också mycket vacker. Kristoffer Leandoer är en litterär kameleont som behärskar många stilar och nivåer. Med ”September” har han gjort en hyllning till den vanliga unika människan som lyser och nynnar. Det slår mig att hon står så magnifikt i centrum att vi aldrig ens får veta hennes namn.

Jonas Thente, Dagens Nyheter

Men hon hann bara bli 42 år innan sjukdomen besegrade henne. Ändå finns det mera ljus än mörker i berättelsen, den är vacker, gripande och skriven med en förunderlig lätthet.

Ingalill Mosander, Aftonbladet

Det är vackert, gripande och det är en bok man inte kan lägga ifrån sig.

Tidningen Kulturen

'September' är en oerhört rik roman. Leandoers språk är tempofyllt och nära, hans perspektivskiften utförda med en ytterst känslig precision. Porträttet av mamman blir till slut så närgånget att man finner sig stå öga mot öga med livet självt. Och döden, den alltför lätta och definitiva. När Leandoer skriver om mammans sista dagar är det så starkt att man nästan vill vända bort blicken.

Stefan Eklund, chefredaktör Borås Tidning

Leandoer porträtterar en mycket sammansatt människa, lycklig i sin värld, känslig och slagfärdig men samtidigt djupt osäker och orolig. Hon drömmer om att få forska och skriva… Samtidigt är ”September” ett läsvärt stycke nutidshistoria.

Dan Sjögren, Hallands Nyheter

En övertygande och drabbande svensk roman.

Trelleborgs Allehanda

Det är en elegant och flödande berättelse.

Pia Bergström, Aftonbladet

Kristoffer Leandoers romanfantasi om sin egen för tidigt bortryckta mor är inte bara en hyllning till henne utan också till Stockholm. Den skrovliga stenen i balustraden uppe på Katarinavägen kan vara skäl nog att inte lämna staden…

Elsa Westerstad, Sveriges Radio

Denna sköra, särskilda människa, som ändå så väl speglar en samhällsutveckling som öppnar dörrar för kvinnor men inte befriar dem från deras historiska ok. Att inte synas, att inte göra sig märkvärdig, är hennes arvedel. Lika fogligt försonas romanens döende mamma med sitt öde.Man kommer henne nära. Man känner vindpusten av ett liv som fladdrade förbi. Jag tycker mycket om ”September”.

Bodil Juggas, Arbetarbladet

När jag läser Kristoffer Leandoers roman ”September” funderar jag på författarens drivkraft och fiktionens förhållande till verkligheten. Eller, rättare sagt, det gör jag efteråt, som ett sätt att tvinga mig själv att hitta analytiska redskap för min läsupplevelse. Den är nämligen sällsamt berörande.

Oline Stig, Sydsvenskan

I novellsamlingen Strandridare och 13 andra skräcknoveller har Kristoffer Leandoer samlat fjorton historier som får håret att resa sig på läsaren. Få kan som han se det obehagliga i tillvaron, se det som är vår innersta fasa, sätta ord på rädslor som vi knappt vill erkänna finns. I dessa noveller möter vi vanliga människor som lever ett vanligt liv i vanliga Sverige. Men samtidigt är ingenting som vanligt. En kvällspromenad hem över Gärdet väcker en namnlös fasa som förföljer flanören, små ting som försvinner i en barnfamilj visar sig försvinna i ett hål till det okända, ett inackorderingsrum på Östermalm är egentligen ett skafferi för en åldrig och adlig vampyr, ett gammalt hus på sommarön Tjörn rymmer så mycket ondska att det kräver offer än i våra dagar. Listan kan göras lång för författarens fantasi har inga gränser. Detta är en i sanning ryslig historiesamling, och en värdig uppföljare till Leandoers novellsamling Svarta speglar.

Vad betyder Ingmar Bergman i dag?

Texterna i denna samling är skrivna av författare och filmare, för vilka Bergmans filmer på ett eller annat sätt gjort ett personligt avtryck. Alla skriver de om varsin film som slagit an och rört upp känslor, och om sin bild av Bergman. Här möts lust och hat, men även en uppmuntran för nya och gamla generationer att ta sig an verken.

Medverkande: Jon Asp, Tomas Bannerhed, Stig Björkman, Mark Cousins, Kerstin Gezelius, Jan Holmberg, Lisa Langseth, Kristoffer Leandoer, Sofia Norlin, Suzanne Osten, Leif Zern och Jannike Åhlund. 

"Merparten av inläggen har en trovärdig positiv grundton och genomgående har texterna en stimulerande lättsamhet utan att förlora det minsta i djup och bredd. Boken innehåller personliga analyser av valda filmer och det är verkligen roligt och upplyftande att ta del av denna genomlysning av Bergmans filmskapande under många decennier. Det här är en liten pärla i den aktuella raden av Bergmanböcker." - Ingvar Engvén, BTJ

I de försvunna böckernas bibliotek är det tystare, men om du lyssnar noga kan du fortfarande uppfatta rösterna. Vår berättare är en före detta antikvariatsarbetare och förlagsredaktör; den siste läsaren av författare och verk som fallit i glömska. Minns du den franska symbolisten Aurélien de Kempff? Inte? Hur är det med Sol B. Johnson, vietnamveteranen som skrev hårdkokt om våld, hämnd och rättvisa, och den geniförklarade unge norrlänningen Jon Lundström som idoliserade honom?

I dag är ingen av dem läst; deras böcker är meddelanden som upphört att gälla. I tretton sammanlänkade berättelser söker vår berättare upprätta en rad bortglömda författarskap och tar samtidigt med oss på en vindlande resa genom litteraturens och läsandets historia.

Kristoffer Leandoer är författare, översättare och litteraturkritiker. Essäboken Mask nominerades till Augustpriset 2010 och romanen September (2013) hyllades av en enig kritikerkår.

[Leandoer] överlagrar verkligheterna, den drömda och den gråtrista. Och han gör det övertygande, han gör det bra och vackert.

Jonas Thente, Dagens Nyheter

Verket innehåller tusen underbara uppslag och texterna är fyllda till brädden av skaparlust och kreativa ingivelser. /.../ Spännvidden är som synes stor och allt håller hög klass. Det hela är både lekfullt och lärt, lika stolligt som skarpsinnigt /.../   'De försvunna böckernas bibliotek' en vacker lovsång till litteraturen.

Dan Sjögren, Norrländska socialdemokraten

Berättarbegåvning

Mikael van Reis, Svenska Dagbladet

Tretton sprakande kapitel

Tommy Sundin, Västerbottens-kuriren

Det är smått sagolikt, faktiskt och fiktivt.

Björn Kohlström, bloggen Bernur

En rolig bok för alla aspirerande bibliofiler med en fot utanför gränsen till det vardagliga.

Elisabeth Brännström, Tidningen Kulturen

Landsflykt och exil är erfarenheter som angår oss alla, oavsett vad vi själva varit med om. Motsättningen mellan nomader och bofasta är grunden i alla myter liksom i våra personligheter: allt vi gör präglas av den dubbla längtan hem och bort.

Berättelserna om förvisning, hemlöshet och flykt har aldrig upphört att fängsla oss, de är själva ryggraden i vår kultur, och Längta hem, längta bort följer dess kurvatur. Fram träder litteraturen som den plats där nomader och bofasta kan mötas, där hemlösheten och rörligheten blivit en tillgång, ett kulturellt kapital.

Längta hem, längta bort rör sig mellan högt och lågt, smalt och brett, verklighetsflykt och fränaste realism, från Paris förnäma salonger till Amerikabåtarnas belamrade tred­jeklassdäck. Oscar Wilde, Rudyard Kipling och Ovidius trängs med Lana Del Rey, J.R.R. Tolkien och Ursula Le Guin. Alla är de flyktingar som söker sig inåt och hemåt eller fångar som vill utåt och bort, med litteraturen som sitt redskap: En bok är en dörr till främmande världar, men den är också dörren hem.

Förr eller senare tar det slut. Förr eller senare upphör allt. Så mycket vet alla men ingen vet mer än så. Upphörligheten är det enda som är garanterat lika för alla. Finns de där, de vi saknar? Är det där den verkliga festen pågår? Står vi på gästlistan? Eller är vi också redan där? Upphörligheten är ett land som alla tillhör och ingen kan säga något om. Om upphörligheten går inte att tala och Kristoffer Leandoers nya dikter gör det oavbrutet, sorgset, muntert och gränslöst förvånat. Upphörligheten är en diktsamling som inte kan hålla tyst. Enda sättet att få den att tiga är att läsa den själv.

Kristoffer Leandoer är född 1962. Han debuterade 1987 och är även verksam som översättare och litteraturkritiker. Han Augustnominerades 2010 för essäboken Mask och 2020 för Längta hem, längta bort. Hans förra diktsamling, Vägen till det stora kanske, utkom 2016.

"Kristoffer Leandoers nya bok är lärd och elegant"Aftonbladet

"Intresseväckande utan att vara tillgjord, lärd utan att vara pretentiös, infallsrik utan att bli förvirrad."Göteborgs-Posten"Oupphörligen intressant och tankeväckande läsning om fiktionens kraft"BTJ ger boken 5 av 5 i betygVad händer när vi läser? 

Är litteratur något som bara finns mellan pärmarna i en bok, eller något som uppstår i själva mötet mellan läsaren och boken? Är boken alltid densamma, eller förändras den med varje ny läsning? Kan två människor överhuvudtaget läsa samma bok? 

Här närmar sig Kristoffer Leandoer litteraturen från ett nytt och oväntat håll där det snart blir tydligt: Det är läsaren som skriver boken. Vi läsare är opålitliga: vi glömmer, vi minns fel. Vi hoppar över och drar ifrån, och vi lägger gärna till de detaljer som författaren glömt.  

Så vad innebär medskapande läsning för kritiker och översättare, för pusseldeckare och bibeltolkare? Vad strök morfar under i Kierkegaards dagbok? Läser vi med ögonen eller öronen? Vilka böcker har diktatorn i sitt bibliotek? Dödade Oidipus verkligen sin pappa?  "Kristoffer Leandoer skriver vackert om samarbetet mellan författare och läsare"Dagens Nyheter

David, 15 år, är inte riktigt som alla andra. Sedan hans bästa vän Ursula dog i en trafikolycka för ett år sedan är han mycket ensam - med mamma och änglarna på bokmärkena. Just den här kvällen härjar en fruktansvärd storm i trädgården och inne i sovrummet ligger mamma och föder barn. David är utom sig av oro. När han öppnar ytterdörren är vanliga världen borta och istället ser han rakt ut i en hisstrumma, ett mörkt schakt som sträcker sig i oändlighet både uppåt och neråt. David hoppar på en varuhiss som är på väg uppåt, och hamnar någon helt annanstans - på ett helt annat våningsplan som kanske, kanske är himlen. Han möts av tre stycken gråskimrande varelser med stora vingar. De tar inte emot honom med någon större glädje. Hissens transporter är noggrant reglerade, en död upp - en nyfödd ner. David stör ordningen ordentligt och de ber honom att hålla sig ur vägen. Då flyr han, rakt ut i den skog som omger hissen. Skogen tycks enorm och vid varje susande träd ligger en liten människa och sover. David går snart vilse, men så möter han skogsvaktaren som lovar att hjälpa honom. När David till slut förstår att skogsvaktaren kräver något i gengäld inser han att han har blivit lurad - riktigt ordentligt grundlurad ... Kristoffer Leandoer, född 1962, är redan etablerad och kritikerrosad vuxenförfattare. Bakom sig har han lyriksamlingar, en roman och en novellsamling. Änglar i hissen var hans debut som ungdomsromanförfattare.

Hur är det att växa upp som son till Döden? En annorlunda uppväxtskildring från den kritikerrosade författaren Kristoffer Leandoer, med dekorativt suggestiva illustrationer av Emma Ekstam. Dödis växer upp i pappas borg. Mörk och dyster tornar den upp sig över den steniga slätten, där vinden aldrig blåser och solens strålar inte når. Men längst bort vid synranden glittrar något till ibland: en flod. Den ska de korsa tillsammans en dag lovar pappa, men inte förrän Dödis vuxit upp.

Tiden går långsamt, pappa försvinner allt som oftast över slätten, tyngd av sina plikter. Men när Dödis bestämmer sig för att utforska borgen Bris och Sönderslätt upptäcker han att det finns fler invånare i detta rike än han har varit medveten om. Med den skräniga kråkfågeln Tom Skräder och den giftiga spindeln, Jessika, lär sig Dödis alla viktiga saker som att fånga flugor och hur lång tid det tar att väva ett spindelnät. Ja, han lär sig till och med att läsa med Tom Skräders hjälp!

Men till slut kommer dagen då Dödis får följa med sin far över floden, till den levande världen, för att få reda på vilka de verkligen är och vad de måste göra. En värld full av pulserande liv, myller och människor att upptäcka! Och människor att hämta hem – när tiden är inne …

Här möter Dödis Lisabett – den enda bland de levande som faktiskt kan se honom. Men vad betyder det …?

”Döden och alla hans vänner” är en säregen bok om en ytterst ovanlig uppväxt och ett oundvikligt arv, om sorg och längtan, men också om val och konsekvenser. Och om att förlika sig med sitt öde. Utmanande läsning om existentiella frågor.

Ursula åker med sina föräldrar för att hälsa på vänner till familjen på Öland. Värdfamiljen är decimerad - en son har varit försvunnen i drygt ett år. Men det visar sig att den yngre brodern har hittat en ledtråd. Under trappan, den äldre broderns favoritgömställe, finns en öppning till en annan värld. Den yngre brodern och Ursula ger sig iväg ut i det okända för att finna storebrodern.

Denna roman av Kristoffer Leandoer är löst knuten till hans tidigare böcker Änglar i hissen, Fjädrar på vinden och Hundarna i stenen men går utmärkt att läsa fristående.