Bokförlaget Augusti – förlag

Vad krävs för att människor ska kunna leva fritt tillsammans?

Frihetlig konservatism utgår från den myndiga människan: en människa som äger sig själv, har en fri vilja och bär ansvar för sina handlingar. Hon är inte statens undersåte, kollektivets råmaterial eller en hjälplös produkt av omständigheter. Boken formulerar ett alternativ både till kollektivismens underkastelse och till den atomistiska individualismens rotlöshet. Människan är fri, men inte självskapad. Hon har rättigheter, men också plikter och ansvar för de gemenskaper hon ingår i.

Ett fritt samhälle byggs därför underifrån: av människor som styr sig själva, familjer som fostrar och frivilliga gemenskaper som bär ansvar. Staten ska skydda liv, frihet och rätt, men får inte ersätta samhället. När det personliga ansvaret och de frivilliga gemenskaperna försvagas växer i stället behovet av kontroll, reglering och förmyndarskap.

Frihetlig konservatism förenar försvaret av individens frihet med en konservativ förståelse av människans beroende av arv, historia och gemenskap. Det är frihet med ansvar, ryggrad och rötter.Lars Anders Johansson är författare och journalist, verksam i gränslandet mellan kultur, politik och idédebatt. Han har skrivit flera fackböcker, två diktsamlingar och en sångbok. I sitt författarskap återkommer han till frågor om frihet och ansvar, kultur och institutioner, tradition och gemenskap.

Alltsedan terroraktionerna den 11 september 2001, har Västerlandets demokratier upplevt tendenser till totalitära strömningar i staternas organisation. Denna utveckling ställdes på sin spets under Coronapandemin då tidigare liberala samhällen över en natt låste in sina medborgare med utegångsförbud och genomförde kraftiga inskränkningar i individens friheter ofta helt utan föregående debatt. I Totalitarismens psykologi undersöker den belgiske författaren Mattias Desmet den form av masshypnos som kan uppstå i samhällen vilka atomiserats, stressutsats och som söker efter ny riktning, mening eller nya sociala band.

Desmet förklarar här varför »totaliserade« människor ofta inte vill »vakna«, varför de ofta är självdestruktiva och hur totalitarismen besynnerligt nog kan ses som arvtagare till upplysningens mekaniserade vetenskapsidéer. Mattias Desmet riktar också skarp kritik mot det tvingande grupptänkande som utvecklats i den demokratiska världen åren före pandemin och anknyter till Hannah Arendts teorier om totalitarismens väsen.

Mattias Desmet är professor i klinisk psykologi vid universitetet i Gent. Han har skrivit ett flertal böcker och är flerfaldigt belönad i sitt fack. Totalitarsimens psykologi är den första bok som översatts till svenska och beskrevs när den kom ut i engelsk översättning som »årets viktigaste bok«.

Dagböcker och filosofiska anteckningar 1914–1916 utgör förarbetet till Tractatus logico-philosophicus (1921) som kom att bli ett av 1900-talets viktigaste filosofiska verk. Boken rymmer de tre anteckningsböcker vilka finns bevarade från Wittgensteins tid som frivillig i den kejserliga armén under första världskriget. I dessa häften nedtecknade han sitt filo­sofiska tankearbete jämte privata reflektioner givna i kod­ad skrift. De senare avslöjar hur han plågas av soldatkol­legornas närvaro, lider av depression och mot bakgrund av sin ångest söker en filosofi som kan göra honom oberoende av den yttre världen. 

Dessa dagböcker utgör den viktigaste källan till Wittgen­steins tänkande och biografi under denna period, vilket gör dem oumbärliga för en fördjupad förståelse också av Trac­tatus. De ges här i svensk översättning för första gången.

Ludwig Wittgenstein (1889–1951) är en av 1900-talets mest inflytelserika filosofer. Han föddes i vad som då var Öster­rike-Ungern, men kom framförallt att verka i England vid universitetet i Cambridge, där han tidigare studerat under Bertrand Russell och senare i livet höll en professur. Wittgensteins påverkan på 1900-talsfilosofin kan inte överskattas och sträcker sig bortom den rent akademiska filo­sofins domäner.

De båda böckerna samlas här i en volym och publiceras för första gången på svenska språket. Boken är den tredje i vår filosofiska utgivningsserie.

Många folksagor, myter och hjältekaraktärer - till exempel Herakles och Askungen och deras respektive öden - framträder idag ofta som absurda och svårbegripliga. Det ligger nära till hands att tro att de tappat sin relevans i vår tid. Men vad är det egentligen sagorna och myterna vill berätta? Kan det vara så att just det absurda i dem spelar en avgörande roll för att vi ska kunna ta till oss deras budskap?

I Att välja det absurda. Om tröskeln till mänsklig förvandling i saga, myt och arketyp tolkar Uljana Akca sagorna, myterna och deras arketyper utifrån Søren Kierkegaards begrepp om det absurda. För Kierkegaard står det absurda för relationen till ett oändligt och evigt väsen, ett förhållande som innebär lycka och oväntade höjder, men också en snårig sammandrabbning med den egna existensen.

Akca fördjupar sig i fängslande och ständigt diskuterade ämnen som skuld, ondska, auktoritet, den omöjliga drömmen om evig kärlek och vår till synes obotliga fascination för skuggornas domäner. Det är motiv som i sin tur återspeglas i hjältens, faderns, den älskades och underjordens arketyper, som alla har sin utgångspunkt i Carl Jungs arketyplära. Meningen med sagans indirekta och absurda bilder är att locka oss att längta efter överskridandet av det välbekanta, och samtidigt låta var och en av oss själv ta beslutet om att öppna denna förbjudna dörr. 

Uljana Akca är född i Sofia, Bulgarien, men uppvuxen i Boden och Stockholm. Hon disputerade i filosofi vid Freiburgs universitet 2018 och är idag verksam som översättare och skribent. Att välja det absurda är hennes litterära debut.

Rolandsången är medeltidens kanske mest inflytelserika verk. Berättelsen om Roland och hans hjältedöd i bergspassen mellan Spanien och de frankiska rikena spreds på sin tid över hela Europa. Från Island i norr till Italien i söder, från Frankland i väst till de slaviska länderna i öst berättades om hans öde i olika former.

Rolandsångens fängslande kraft sträcker sig ända in i vår egen tid där även vi kan hänföras av den ödesmättade sagan om höga ideal, förräderi och öden som inte går att undfly.

Historien har inspirerat och influerat många författare, inte minst J.R.R. Tolkien. Några har också försökt översätta, även till svenska, bland andra Frans G. Bengtsson.

Men när Chanson de Roland ­Rolandsången 2009 gavs ut av Bokförlaget Augusti i Jens Nordenhöks vackra och händiga översättning var det första gången någonsin den presenterades som fullständigt verk  på svenska.

Professor Dick Harrisons förord tar upp Karl den store med vilken både verklighetens och berättelsens Roland var besläktad och det historiska förlopp som ledde fram till Rolands och frankernas nederlag i bergspassen vid Roncesvalles år 778.

Rolandsången ges nu i en nyutgåva i behändigt mjukband.

Bernadotte & Napoleon. Bernadotte, England och svenskarna i Napoleonkrigen 1810 1815 är en djupdykande skildring av hur relationen mellan Napoleon och hans fältmarskalk Bernadotte den blivande Karl XIV Johan kom att forma inte bara utgången av Napoleonkrigen utan också Sveriges rikes framtid.

Till följd här av kom den svenska armén att delta i flera hårda strider på kontinenten, inte minst i slaget vid Leipzig 1813 från vars nederlag Napoleon aldrig riktigt återhämtade sig. I boken berättar Patrik Björk utförligt och ofta med minutiös detaljrikedom om politiska intriger och militära insatser. Striderna till lands och sjöss skildras levande ur deltagarnas perspektiv och de svenska insatserna placeras i sitt större sammanhang.

Som en röd tråd löper genom boken rivaliteten mellan Napoleon och Bernadotte. En osämja som inleddes redan när Bernadotte tjänstgjorde som fransk marskalk och kulminerade när han bidrog till Napoleons nederlag och dessutom gjorde ett misslyckat försök att överta den franska tronen.

Frilanshistorikern Patrik Björk har under flera år undersökt Sveriges politiska och militära inblandning i Napoleonkrigen. Han är tidigare reservofficer med erfarenhet från Försvarsmakten och Nato. Patrik är utbildad i taktik och strategi vid Officers- och Försvarshögskolorna och är verksam som rådgivare inom cyberförsvar och informationssäkerhet. Den omsorgsfullt formgivna boken rymmer över 40 strategiska kartor, illustrationer, bildark i färg och är försedd med läsband.

Carl Schmitt skrev boken Politisk teologi. Fyra kapitel om begreppet suveränitet under Weimarrepublikens tidiga och tumultartade år. I boken målar han upp en teori som kom att göra honom till en av 1900-talets både mest inflytelserika och kontroversiella politiska teoretiker.

I Politisk teologi fokuserar Schmitt på relationen mellan den rättsliga ordningens normer, den politiska ledningen och inte minst det politiska undantagstillståndet. Carl Schmitt hävdar att samhällets rättsordning i slutändan vilar på suveränens egna beslut. Därför kan endast suveränen svara upp till de behov som en exceptionell tid kräver så att rättsordningen senare skall kunna återupprättas.

I Carl Schmitts teori är den allestädes närvarande möjligheten till konflikt en tvingande ledstjärna för styrelsen av en stat. Staten existerar just för att upprätthålla säkerställa ordning och stabilitet till samhället.

Schmitt menar vidare i Politisk teologi att i stort sett alla begrepp i modernt politiskt tänkande springer ur sekulariserade teologiska begrepp i denna argumentation ryms också en kritik av liberalismen och dess, som han ser det, ovilja att fatta grundläggande politiska beslut. 

Carl Schmitt föddes i Tyskland den 11 juli 1888 (död 7 april 1985). Schmitt var jurist och politisk teoretiker och kom under 30- och 40-talet att vara knuten till den nationalsocialistiska regimen i Tyskland. Som sådan kom han att bli en kritiker av den liberala parlamentariska demokratin. Icke desto mindre har hans tänkande inom politisk- och juridisk teori samt kontinental filosofi haft stort genomslag bland senare tiders intellektuella såsom Hannah Arendt, Walter Benjamin, Jacques Derrida, Jürgen Habermas och Leo Strauss, för att nämna några.

När På marmorklipporna gavs ut i Tyskland strax före andra världskrigets utbrott 1939 var det många som förvånades över att romanen hade lyckats passera den totalitära statens hårda censur. Sedan dess räknas den till en av den tyska 1900-talslitteraturens klassiker både som allegorisk motståndsroman och en vändning i Ernst Jüngers författarskap.

Handlingen är förlagd till ett idylliskt landskap, där ondskan och brutalitetens slumrande krafter hotar tillvaron för huvudpersonen och hans bror, vilka har dragit sig tillbaka för botaniska och litterära studier i ett eremitage beläget på marmorklipporna ovan staden Stora Marina.

Mot bröderna står den fruktade överjägmästaren, en jovialisk men brutal härskarnatur som lånar drag både av Stalin och Göring, och vars olycksbådande makt sakta sprider sig i det land som omger dem.

På marmorklipporna skildrar i drömska bilder en kulturs sammanbrott vilken kultur som helst och hur människovärdet ständigt hotas av våldets och den råa maktens lockelser. Som sådan kan romanen lika gärna läsas som en parabel över vår egen tid, som över Europa på andra världskrigets rand.

Vi vet att universum hade en början. Ur big bang expanderade det från ett tillstånd av ofattbar densitet till ett skimrande flöde av energi och materia ur vilket alltifrån svarta hål till den lilla blå planet som snurrar kring en sol nära Vintergatans kant och där livet såsom vi känner det råkade utvecklas.

Men vad händer med universum vid berättelsen slut? Och vad innebär det för oss, för solsystemet och för vår galax? Dessa frågor söker Katie Mack ett svar på i Alltings slut [astrofysiskt betraktat]. På ett elegant och roande sätt tar hon läsaren med på en hisnande resa genom universums fem mest troliga ändstationer: den stora krossen, värmedöd, det stora rivet, vakuumförfall som faktiskt kan inträffa i vilket ögonblick som helst och studs (när två universum kolliderar med varandra). Det är en berättelse med stöd i den främsta forskningen inom astronomi, kvantmekanik, kosmologi, strängteori och flera andra områden.

Alltings slut är en färd till vårt vetandes allra bortersta gräns.

Eumeswil är Ernst Jüngers (1895-1998) sista stora »posthistoriska« ­roman. Den utspelar sig i en stadsstat vid den nordafrikanska kusten, efter världsstatens och högtekno­logins ­kollaps. Berättaren är historikern Martin Venator, som även tjänstgör som nattsteward i baren på bergfästningen Kasban, där envåldshärskaren Kondoren styr över staden Eumeswil. Bakom bardisken sköter han sin privi­legierade men anspråkslösa tjänst, och registrerar maktens dynamik och strategier.

Berättelsen kan ses som en idéhistorisk genomgång av Ernst Jüngers liv under 1900-talet från Weimar­republikens demokratiska misslyckande, andra världs­kriget och den nationalsocialistiska diktaturen, till den tyska förbundsrepubliken, som under 1970-talet utmanas av de vänsterextrema partisanerna i Röda armé-fraktionen. Eumeswil kom i Tyskland ut under den »tyska terror­hösten« 1977.

Huvudpersonen Venator uppfattar sig som anark i motsats till monarken, som binds av sin makt, och anarkisten, som behöver makten just för att bekämpa den. Anarken ställer endast sin maktanspråk mot sig själv, och har förintat stat och samhälle inom sig.

Denna fantastiska engelska riddarsaga från sent 1300-tal tar sin början vid juletid i kung Arthurs hov. Med folk och fränder, Guinevere, Ingraine, Ywain och andra välkända namn, samlade kring de uppdukade borden vill den unge konungen höra en berättelse om något stort eller våldsamt äventyr innan han sätter sig till bords.

In genom slottssalens port spränger då en enorm och grön man på sin tillika gröna springare. Den jättelike mästern utmanar hovet på en julelek han lovar att utan att vika undan ta ett hugg från den man som vågar, i utbyte mot att samme man om ett år i stället tar ett av honom, utan att vika.

Folket tvekar, då ju hela saken syns huvudlös och galen. Till slut blir det dock Gawain, Arthurs systerson som stiger fram och antar utmaningen. Han utdelar hugget mot den gröne riddaren, som huvudlös störtar ut ur salen.

Därefter vidtar ett klassiskt riddaräventyr när Gawain beger sig ut i sökandet efter den gröne riddarens kapell. På sin färd ansätts den fromme Gawain, fast besluten att hålla sitt ord och utstå slaget, inte bara av monster och onda ting utan av oväntade möten, sköna mör och inte minst av sin inre kamp med begrepp som heder, trohet och dygd.

Frågan är, skall Gawain finna den gröne riddaren i tid, och skall han lyckas stå fast och ta emot det hugg han svurit sig vid?

Denna bok rymmer två antika dialoger. Den första är Ciceros Om ödet i vilken Cicero diskuterar ödet som begrepp och för fram tanken att också den fria viljan är en aspekt av ödet. I princip avfärdar Cicero ställningstagandet att världen är deterministiskt inordnad. Människan kan själv verka för att bli framgångsrik. Om allt vore förutbestämt skulle något sådant inte vara möjligt.

Den andra är Senecas Om försynen i vilken denne argumenterar för att inget ont händer den som är god. Man måste bara förstå vad ond egentligen innebär. Seneca som var stoiker menar att man aldrig får ge efter för motgångar utan att man måste fortsätta kämpa och på så sätt kontrollera sitt öde. Den vise förstår hur ödet yttrar sig och har därför inget att frukta.

De båda texterna kan därför med fördel ställas emot varandra. De speglar två angrepp på samma filosofiska problem. I samtalen möts vi av ett förhållandevis modernt synsätt på den fria viljan. Med en närmast vetenskaplig metod granskar Cicero kritiskt de utsagor som han diskuterar och bemöter argument från andra tänkare, som Demokritos, Herakleitos, Empedokles och Aristoteles.

Ciceros De fato skrevs under våren år 44 f.Kr., strax efter mordet på Julius Caesar. Senecas De providentia tros ha nedtecknats år 64 e.Kr., något knappt år innan hans bortgång. Med inledning och noter av översättaren Lars Nyberg.

Grundens sats utgörs av en föreläsningsserie från 1955 56. Här utgår Heidegger från Leibniz princip nihil est sine ratione ingenting är utan grund, vilket är en av metafysikens mest grundläggande satser. Heidegger tydliggör emellertid att den inte är obetingat giltig, utan att den måste förstås utifrån varat. Han för också fram sina mest genomarbetade reflektioner kring historien eller varats skepnad, ett av de viktigaste inslagen i den sene Heideggers filosofi.

Grundens sats är också en av Heideggers mest konstnärligt komponerade texter och innehåller viktiga reflektioner kring språk, översättning, tänkande, föremålslighet och teknologi tillsammans med en diskussion av tänkare som Aristoteles, Goethe, Kant och Leibniz, med flera.

Tidigare oöversatt föreligger nu Grundens sats för första gången på svenska, tillsammans med utförliga kommentarer och noter.

Martin Heidegger (1889 1976) är författare till några av 1900-talets viktigaste filosofiska verk som Till tänkandets sak, Vara och tid samt Brev om humanismen.

Den medeltida Titurel är en riddarsaga från medelhögtyskan författad av riddaren Wolfram von Eschebach någon gång efter år 1217. Den vackra och känslosamma berättelsen om Titurel är en bakgrundshistoria till von Eschebachs betydligt mer omfattande mastodontverk Parzival och utforskar sagan om den heliga graal och de människor som omger den. Särskilt då den sårade graalkonungen Titurel och den tragiska kärleken mellan prinsessan Sigune och den unge riddaren Schionatulander. Sigune är i berättelsen Titurels barnbarn och kusin till Parzival.

På samma sätt som i Eschenbachs Parzival kretsar berättelsen om Titurel kring dragkampen mellan sekulära och andliga åtaganden.  Texten ansågs länge vara fragmentarisk, men idag lutar forskningen mer åt att berättelsen till största delen är komplett och att verket aldrig varit eller avsetts att bli något likvärdigt det mer omfattande Parzival.

Med Titurel fortsätter Bokförlaget Augusti sin utgivning av medeltidens riddarlyrik och -prosa. Tidigare har utgivits Gawain och den gröne riddaren (2024) och den första fullständiga svenska översättningen av Rolandsången (2009).

Översättare är Fredrica Särdquist översättare från tyska med särskild insikt i medeltidstyskan och dess litteratur. Det är första gången som Titurel översatts till svenska.

Det revolutionerande med Hegels föreläsningar om filosofins historia är att filosofihistorien här inte längre betraktas som en katalog av i grunden tillfälliga åsikter i form av ständigt nya tankebyggnader som vederlägger varandra; den består inte av olika filosofer som på nytt ständigt söker efter den sanna filosofin, utan det är filosofin själv (anden) som realiserar och lär känna sig själv genom den historiska processen. 

Filosofin är denna process; dess historia är därför inte något yttre, utan hör med nödvändighet till filosofin. Filosofin är sin historia: en förnuftig process med ett telos som därför kan förstås utifrån sin helhet. Därmed får filosofins historia en helt annan vikt än den tidigare haft. 

Dessa föreläsningar är oumbärliga för den som vill förstå den moderna människans medvetenhet om sig själv som en historisk varelse, särskilt som de spelade en stor roll för att åstadkomma just denna medvetenhet.

Denna inledning till Hegels föreläsningar om filosofins historia är också en av de mest tillgängliga ingångarna till hans eget filosofiska system. Här utreder han vad filosofi är i relation till närliggande områden som religion och vetenskap och redogör för många av de mest centrala begreppen i sitt tänkande.

Översättare är Andreas Ekvall som tidigare översatt flera verk ur den tyska filosofin.

Boken Nära sin nations längtan är Carl-Göran Heidegrens (prof emeritus i sociologi) tredje bok om Weimar­republikens år. I den första boken Preussiska anarkister utforskades kretsen kring författaren Ernst Jünger, i den senare Den högra handens tendens berättades om tre karaktärer som gjorde resan från den yttersta vänstern till den yttersta högern under dessa år.

I Nära sin nations längtan målar Heidegren tre kvinnoporträtt vilka alla befann sig i den tyska kulturens mitt under Weimarrepublikens år och vilka alla enligt bokens tes på något sätt gestaltade den tyska nationens längtan under denna tid. De tre kvinnor som tas upp är Anita Berber, Leni Riefenstahl och Marlene Dietrich.

Marlene Dietrich förkroppsligade med sin androgyna image på många sätt bokens tema och kom med tiden att bli ikonen för det glada tjugotalet. Riefenstahl å sin sida kom att bli synonym med den långt mer turbulenta fasen fram till 1933. Danserskan Berber är idag däremot betydligt mer okänd. Hon firade triumfer som danserska under 1920-talet men dog plötsligt 1928 och var då redan på god väg att bli bortglömd.

Med Nära sin nations längtan knyter professor emeritus Carl-Göran Heidegren ihop ett livslångt intresse för den tyska kulturen under Weimarrepublikens omvälvande tidsperiod.

Catilinas sammansvärjning 63 f. vt. blev en händelse som inte bara banade väg för Ciceros karriär utan också på ett brutalt sätt förebådade både Caesar och den romerska republikens fall. 

De dramatiska händelserna föranledde Sallustius själv anhängare av Julius Caesar att skriva en bok på ämnet och de fick Cicero att tillägna ett antal berömda tal till den process han själv drev gentemot Catilina. 

Som alltid i Rom fick makt­spelet ett blodigt slut. Catlina och den armé han samlat för att störta republiken höggs ner till sista man vid Pistoria av republikens styrkor i januari 62 f. vt.

I efterspelet gjorde Catlinias samtida, personer som Pompejus och Julius Caesar, allt för att fjärma sig från ­Catilina. Men det fanns anklagelser också gentemot Caesars beröringspunkter med kuppmakaren. 

I boken Catilina ges efterlängtade nyöversättningar av samtliga antika källor, både från latin och grekiska, till de händelser som utspelade sig kring Lucius Sergius Catilina. 

Översättning, förord och noter är författade av Alexander Andrée, universitetslektor i latin vid Lunds universitet.

Skogen utgör i denna essä symbolen för ett nytt frihetsanspråk, i ruinerna efter det andra världskriget. När Skogsvandringen utkom 1951 gällde denna fråga på ett plan hela Tysklands öde - moraliskt, militärt och politiskt en bruten nation, som nu fann sig lämnad i skiljelinjen mellan massdemokratins och folkrepublikernas rustade världsmakter i öst och i väst. Samtidigt är det ett motståndsmanifest för den enskilda människan, bortom gränsernas och de olika statsskickens tvingande inskränkningar. Den som väljer skogsvandrarens väg finner sig ställd inför en maktordning som i förening med tekniken reser totala anspråk. Dess framträdande kräver en ny form av frihet, och för att tyda dess symboler och kulisser krävs ett perspektivskifte. Likt partisanen väljer skogsvandraren att lämna detta samhälle bakom sig för att i skogen grunda sin frihet på ett djupare inre plan. Först då blir det återigen möjligt att handla.

Ernst Jünger (1895-1998) har som ingen annan kommit att betraktas som en uttolkare av hela 1900-talets malströmmar och dynamiska potential. Skogsvandringen anknyter till flera teman i hans författarskap, inte minst den enskilda människans trotsiga försök att hävda sin frihet i en teknisk-titanisk tidsålder.

Upptakten till det spanska inbördeskriget (19361939) började redan 1931 när den spanske kung Alfons XIII lämnade landet. Under den fem år långa perioden ledde misslyckade reformer och ökande folkligt missnöje till en allt större polarisering i det spanska samhället konflikter som 1936 utmynnade i öppet krig.

Men, i  den spanska historieskrivningen har den segrande sidan ofta hårdhänt redigerat historieskrivningen. Det gäller både Francoregimen och i dagens Spanien där okänt för många svenskar särskilda lagar reglerar vad man får skriva om spansk historia.

I boken En demokrati utan demokrater skildrar Inger Enkvist de dramatiska händelser som ledde fram till inbördeskriget men inte kriget i sig. Med hjälp av nya rön från spanska och utländska historiker och eget forskningsarbete i Spanien, försöker hon klargöra vad som egentligen hände under dessa år när allt som kunde gå fel också gick fel. I boken rivs de kulisser som de olika sidorna velat resa kring sitt eget eftermäle för detta var en orolig och brutal tid, med oförsonlig våldsamhet från alla parter.

Ingen Enkvist är professor emerita i spanska vid Lunds universitet. Hon har tidigare (på annat förlag) bland andra utkommit med boken Erövringen av Amerika. Spanien och nya världen 14921600 (NoK) och Spanska tänkare under 1900-talet (Thales). En demokrati utan demokrater är hennes första bok på Bokförlaget Augusti.

Homeros epos Odysséen utgör tillsammans med Iliaden den västerländska litteraturens födelsepunkt. I berättelsen skildras den grekiske hjälten Odyssevs irrfärder på väg hem ifrån Troja. Hemma sitter hans hustru Penelope omgiven av friare och sonen Telemachos som ger sig ut för att söka efter sin far. Här berättas om Odyssevs möten med gudinnan Kalypso som hållit honom fången i sju år, kyklopen Polyfemos, de sjungande sirenerna, färden till dödsriket och om Skylla och Charbydis. I Odysséen ryms många av de mest välkända grekiska sagorna. Med undantag av Iliaden har inget annat verk haft ett sådant genomslag i den europeiska litterära traditionen, inget annat verk är så flitigt citerat. Uppläsare är Rasmus Dahlstedt, som för första gången ger oss tillfälle att avnjuta detta verk i berättad form - så som det ju var avsett från början.

Lute arbetar på en farmaceutisk firma i Nederländerna, när företaget köps upp blir plötsligt Lutes hela avdelning överflödig, samtidigt som det faller på Lute att försöka bli av med personalen, helst genom att de självmant avgår.

Då träder Lombard, en frilansande rekryterare in på scenen och erbjuder sina tjänster – något som passar Lute alldeles utmärkt.

Lombard får mycket riktigt medarbetarna att försvinna – en efter en. Men när det första dödsfallet inträffar inser Lute att allt inte står rätt till ...

I Människoätaren kombinerar Tom Hofland den gotiska romanens beståndsdelar med David Lynchs postmoderna estetik, kryddat med ett stänk av The Office. 

Tom Hofland, född 1990, betraktas som ett stjärnskott i den nederländska litteraturen efter hans debutroman Lyssa (2017). Människoätaren, en mörk komedi om människans hjärtlöshet och har tidigare översatts till tyska och italienska. Boken har förärats med litteraturpriser både i Nederländerna och Italien. Det är den första av hans böcker som översätts till svenska.

Marcus Tullius Ciceros verk Brutus, också känt under titeln De claris oratoribus, är en framställning i dialogform av talarkonsten i Rom. Cicero själv har huvudrollen i berättelsen som byggs upp kring Marcus Junius Brutus (den mest namnkunnige av de blivande Caesarmördarna) och Titus Pomponius Atticus (en nära vän till Cicero, från Athen) vilka när de råkar på Cicero ber honom berätta om den romerska historiens främsta oratorer. Cicero ger sig i kast med uppgiften och börjar med en introduktion till den grekiska retorikens olika skolor. Peisistratos, Solon och Perikles är några av de oratorer som tas upp.

Därefter tar sig Cicero an den romerska republikens långa rad av mästerliga talare med namn som Curius Dentatus, Popilius, Cato d.ä. och Julius Caesar. Dialogen Brutus tros ha författats omkring år 46 f.Kr., knappt två år före mordet på Caesar, på Idus Martiae (15 mars) år 44, högst sann­olikt med syftet att lyfta fram Ciceros egen talekonst. Texten kan också ses som en hyllning till den vid det här laget dödsdömda republiken. 

Översättning, inledning och noter av Martina Björk, fil. dr. i latin. Det är första gången som verket översatts till modern svenska.

Under Weimarrepublikens andra krisperiod, strax före börskraschen 1929, utkommer den första versionen av Det äventyrliga hjärtat  det handlade då om en handbok för preussiska anarkister , den krigstraumatiserade generation som inte fann sig till rätta i moderniteten och den bräckliga demokratin.

År 1938 utkommer emellertid den föreliggande, starkt reviderade utgåvan i Tyskland nu skriven inifrån en kapprustande diktatur, och en kontinent på randen till ett nytt världskrig. I drömsekvenser, filosofiska reflexioner om tiden och naturen, samt med en stereoskopisk njutning markerar boken en vändning i Ernst Jüngers författarskap. 

Den är samtidigt även ett mytologiskt och arketypiskt fundament till den kända motståndsromanen På marmor­klipporna, som utkom året därpå. Från en förlorad postering ser författaren undergångens och förstörelsens flammor avtecknas vid horisonten, och öppnar med hjälp av symboliska och poetiska nycklar dörren till det intellektuella motståndets väg.

Ernst Jünger (1895 1998) tillhör den tyska litteraturens mest omdiskuterade och fascinerande namn. På nära håll, men med ofta kylig distans, skrev han i dagböcker, romaner och essäer om det omvälvande tjugonde århundradet: från första världskrigets skytte­gravar fram till Tysklands återföre­ning. 

Vid ett besök hos sin gamle läromästare får konstdetektiven Arthur Brand information som tyder på att de gigantiska bronshästar som en gång stod utanför Hitlers rikskansli inte alls förstördes i slutstriden om Berlin, utan fortfarande existerar. De sägs dessutom vara till salu i den undre världen. 

Brand ger sig ut på en jakt genom Europa för att komma underfund med var skulpturerna har befunnit sig under de senaste sjuttio åren och vilka som nu försöker sälja dem på svarta marknaden för ett mångmiljonbelopp. I samarbete med den tyska polisen lyckas han till slut avslöja en av den moderna konsthistoriens stora gåtor en historia som snart blir en världsnyhet.

Hitlers hästar är historien om ett av andra världskriget sista olösta mysterier, med ett eko från kalla krigets dolda spionvärld, om oheliga allianser och underrättelsetjänsternas och konsttjuvarnas skuggvärldar; om sammanslutningar med rötter i andra världskrigets tankevärld nätverk som är aktiva än i dag.

Arthur Brand är en nederländsk konsthistoriker och konsult som specialiserat sig på konststölder. I sitt arbete har han hjälpt till att återbörda över 200 förlorade konstverk.

Svensk film och filmindustri har mycket av sin upprinnelse i Skåne. En rad klassiska svenska filmer rymmer scener som har spelats in på plats någonstans i det skånska landskapet - som rymmer en unik variation i natur och städer - och listan på kända filmer som helt eller delvis spelats in i Skåne är lång: Det sjunde inseglet, Smultronstället, Äppelkriget, Düsseldorf Skåne och Ingenjör Andrées luftfärd är bara några. I Filmlandskap har vi samlat över 50 särskilt omtalade svenska filmverk.

För varje film som tas upp i Filmlandskap - din guide till inspelningsplatser i Skåne finns en berättande text skriven av Caroline Alesmark (känd skånsk guideboksförfattare), foton från filminspelningsplatserna framletade ur fotoarkiven i ett unikt samarbete med Bilder i Syd och nytagna fotografier för jämförelse och vägledning.

Boken rymmer också kartor för den som vill resa runt i det skånska landskapet för att besöka de ofta ikoniska platserna. Filmlandskap är ett unikt fönster in i svensk filmhistoria och lämpar sig både som guidebok på semestern och som källbok för cineasten med kärlek till svensk film.

I Konservatismer. En antologi om den politiska konservatismens nyanser samlar redaktörerna Tony Gunnarsson och Hugo Fiévet över tjugo svenska författare ur olika fack som i sina essäer tolkar konservatismens olika gestaltningar.

Konservatismen utgörs, likt de flesta politiska rörelser, av en mängd olika tankeriktningar vilka inte sällan tycks stå i kontrast till varandra. Ändå finns i bakgrunden en gemensam grunduppfattning om världen.

I de olika essäerna avhandlas såväl konservatismens historia som dess politiska riktningar, och andra aspekter av samhällslivet där konservatismen gör tydliga avtryck, jämte den konservativa rörelsens olika facetteringar i världen i övrigt. Här berörs bland annat kulturkonservatism, liberalkonservatism, socialkonservatism, religiös konservatism, kalla krigets konservativa rörelse och radikalkonservatism men såklart också många andra aspekter.

Tony Gunnarsson (red.) är statsvetare och skribent & Hugo Fiévet (red.) är historiker och skribent.

I sin nya bok Den högra handens tendens återvänder Carl-Göran Heidegren till Weimarrepublikens Tyskland och de personer som verkade i det omvälvande politiska och intellektuella klimat som rådde där.

Denna gång koncentrerar sig Heidegren på tre personer vilka alla kom att göra en politisk resa från vänster till höger eller drev omkring i det politiska spektrumet.  

I fokus står dramatikern Arnolt Bronnen som kom att stå nationalsocialismen nära men senare i livet blev kommunist, och den judiske författaren Valeriu Marcu vilken hade beröringspunkter både till vänster och höger men tvingades fly undan nazisterna upprepade gånger. Vi möter också konstnären Rudolf Schlichter, en gång kommunist men allt mer dragen åt höger, tills Hitlerregimen 1937 klassade hans konst som degenererad och beslagtog den.

Omkring dessa tre karaktärer figurerar personer som Ernst och Friedrich Georg Jünger, Bertolt Brecht, Ernst von Salomon, Carl Schmitt m. fl. Män från skiftande platser i samhället och av skiftande politisk ställningstagande, men som på ett eller samma sätt ingick i samma intellektuella kretsar.

Carl-Göran Heidegren är professor i sociologi vid Lunds universitet och har vid sidan av sin forskning skrivit flera böcker om Weimartyskland. Tidigare har av Heidegren utgivits Preussiska anarkister (2016) och Livsmöjligheter (2019).