Institutet för rättshistorisk forskning – förlag

Renskötselrätten – rätten för vissa samer att använda marker för renskötsel, jakt och fiske – väcker frågor. Om renskötselrätten är knuten till urfolket samerna, varför får då inte alla samer utöva renskötselrätt eller vara medlemmar i samebyar? Vad innebär det att renskötselrätt är en sorts egendom, och varför ska innehållet i moderna markanvändningsrättigheter tolkas utifrån vad som gällde på 1600- och 1700-talen? Hur kan vissa samebymedlemmar ha renskötselrätt i områden där deras förfäder inte har bott? Genom Girjasdomen avgjorde Högsta domstolen frågan om vem som har rätt att sälja eller ge bort jakt och fiske på statlig mark i Girjas samebys område. Domen innebär att oavsett vem som äger marken har Girjas sameby bättre rätt än staten till jakten och fisket där. Domen besvarade en del frågor om renskötselrätt, men väckte också nya. Efter domen tillsattes Renmarkskommittén, som under nästan fyra år utredde innehållet i samers markanvändningsrättigheter. Strax innan slutbetänkandet var färdigt lades utredningen ner. Den här boken bygger på flera av de rättshistoriska utredningar som gjordes av juristerna i Renmarkskommittén, bland annat undersökningar av vilka samebyar som sannolikt har motsvarande förutsättningar som Girjas sameby att vinna mot staten i domstol. I boken ges också svar på många av de frågor som människor har om renskötselrätt. Författare: Maja Martinsson, född 1989, är jurist. Efter sin juristexamen notariemeriterade hon sig vid Attunda tingsrätt och utbildade sig sedan till domare vid Hovrätten för Västra Sverige. Hon har därefter arbetat som rättssakkunnig vid Näringsdepartementet och som utredningssekreterare i två statliga utredningar – Renmarkskommittén och 2025 års förverkandeutredning. Från mars 2026 arbetar hon som rådman vid Göteborgs tingsrätt.

Under senare år har de högsta domstolarna i Norden i ett antal uppmärksammade avgöranden åsidosatt lagar, som stått i strid med respektive lands grundlag eller med EKMR. En omdebatterad fråga är om domstolarna har gått för långt – eller om de har väntat för länge med att ta på sig denna uppgift.

I denna bok sätts de nordiska domarnas uppgift att kritiskt granska lagars förenlighet med konstitutionella normer in i sitt historiska sammanhang. Med hjälp av en komparativ rättshistorisk metod analyseras domstolarnas förhållande till de andra båda statsmakterna och grundlagarnas förhållande till lagar och andra typer av normer. Analysen tar sin utgångspunkt i de konstitutionella förändringar som ägde rum i Norden år 1809, 1814 och 1849.

Domarnas uppgift att granska att lagar och andra föreskrifter stämmer med konstitutionella normer sammanfattas under begreppet konstitutionellt kritiskt dömande. I fokus står hur domarnas attityder till denna uppgift har förändrats under de senaste två århundradena.

De argument som nu stödjer ett konstitutionellt kritiskt dömande har förts fram i den rättsliga diskussionen i alla de nordiska länderna sedan tidigt 1800-tal. Argumentens genomslag har dock varierat stort mellan de olika länderna och mellan olika tidsperioder. När nu konsti­tutionella normer inte tolkas bara av den nationella lagstiftaren utan även av internationella organ, har domarna kommit i en ny position: Det är i domstolarna som de konstitutionella normerna förverkligas och ges sitt konkreta innehåll.

Hovrätten över Skåne och Blekinge inrättades 1820 och började sin verksamhet 1821. I denna bok beskrivs hovrättens historia under dess första 200 år – hur den inrättades och hur dess verksamhet har utvecklats i Kristianstad och Malmö. Dessutom beskrivs de rättsliga förhållandena i Skåne och Blekinge innan hovrätten fanns. Genom boken får läsaren på så sätt en överblick över de senaste tusen årens rättshistoria i Skåne och Blekinge med tyngdpunkt på perioden 1821–2021. Den forskning som ligger till grund för boken bygger inte bara på litteraturstudier, utan även på intervjuer och tidigare obearbetat arkivmaterial. Boktiteln ”Lagens öga” anknyter dels till Esaias Tegnérs kända vers till hovrätten vid dess inrättande, dels till den nuvarande hovrättsbyggnadens utformning. Instiftandet av hovrätten binds därmed samman med verksamheten i den nuvarande hovrättsbyggnaden. Lagens öga var under det tidiga 1800-talet en flitigt använd metafor för rättstryggheten i samhället och för den konstitutionella rättsstaten. Hovrättens bidrag till att upprätthålla rättsstatens ideal uppmärksammas särskilt i boken. Författare: • Kjell Å Modéer är professor emeritus i rättshistoria vid Juridiska fakulteten, Lunds universitet. Han har tidigare publicerat bl.a. Hovrätten över Skåne och Blekinge. En överrätts tillkomsthistoria (1971) och har även vid ett flertal tillfällen tjänstgjort som adjungerad ledamot i hovrätten. • Martin Sunnqvist är docent och universitetslektor i rättshistoria vid Juridiska fakulteten, Lunds Universitet. Han godkändes som hovrättsassessor i Hovrätten över Skåne och Blekinge 2011 och har varit rådman i Malmö tingsrätt.

Under namnet Den Bestickande Teorin lanserar den västgötske modernhistorikern Göran B. Nilsson i Nytt ljus över Västgötalagen en helt ny syn på lagen och dess tillkomsthistoria. Båda har, alltifrån CJ Schlyters och H S Collins textutgåva 1827 och framåt, enligt författaren, varit föremål för en rad missförstånd och misstolkningar. Den fortfarande vanliga uppfattningen om lagens proveniens grundar sig på tre felaktiga antaganden. För det första har Yngre Västgötalagen , enligt denna traditionella uppfattning, färdigställts redan under 1290-talet och utgör endast ett ”omredigeringsarbete”, en ”bearbetning” eller ”omarbetning” av den Äldre Västgötalagen. Emot detta synsätt hävdar författaren att Yngre Västgötalagen såväl kvalitativt som kvantitativt var en radikal nyskapelse. Det långvariga lagstiftningsarbetet, troligen under ledningen av lagman och lagkommission, pågick dessutom både före och efter 1305. För det andra är det ett i historie- och rättshistorieforskningen vedertaget faktum att de s.k. Lydekini excerpter består av utdrag, dels ur Yngre lagen, dels ur andra västgötska lagtexter, vilka i huvudsak är okända och försvunna. Enligt Den Bestickande Teorin är Lydekini excerpter i verkligheten äldre än Yngre Västgötalagen. De innehåller i själva verket anteckningar om lagförslag som framlagts under lagkommissionens arbete. Minnesanteckningarna har troligen nedskrivits av klerken Laurentius. Lydekini excerpter har följaktligen döpts om till Laurentius bok. För det tredje är den en sedan Schlyters dagar etablerad sanning att den latinska text, som följer efter det juridiska innehållet i handskrift B 59 av Äldre Västgötalagen på Kungliga biblioteket i Stockholm, huvudsakligen är en översättning till latin av Yngre Västgötalagens kyrkobalk. Häremot konstaterar författaren att det rör sig om ett missförstånd. Aktstycket bör istället rubriceras som Latinbalken, eftersom det rör sig om Skarakyrkans mycket självständiga juridiska kanon. Utifrån dessa nya utgångspunkter presenterar Göran B. Nilsson en spännande framställning av den västgötska lagstiftningens historia från 1296, då Tyrgils Knutsson grep makten i riksstyrelsen, till omkring 1350, då de fortsatta västgötska problemen medförde väsentliga undantag i Magnus Erikssons allmänna landslag.

Ordet ”testamente” förekom för första gången i svenska sammanhang vid mitten av 1100-talet. Under medeltiden användes testamenten huvudsakligen för gåvor till kyrkan, men under 1600-talet förändrades tillämpningen. Upprättandet av ett testamente blev istället, på samma sätt som idag, en möjlighet för den enskilde att själv bestämma över fördelningen av den egna egendomen vid ett framtida arvskifte. Användningen av testamenten ökade kraftigt i Sverige under andra hälften av 1600-talet. Det var framför allt adeln som använde institutet som en rättslig strategi för att hålla samman förmögenheten inom familjen. Ett problem i sammanhanget var dock att testamentsinstitutet var föga reglerat i de medeltida lagarna. Detta, i kombination med en markant ökning av testamentsmål, medförde stora problem för rättsväsendet under stormaktstiden.

Hur gick domstolarna till väga för att lösa de uppkomna tvisterna och fylla luckorna i de gamla knapphändigt skrivna lagarna? I föreliggande avhandling undersöker författaren hur Svea hovrätt, den äldsta av de svenska hovrätterna, hanterade testamentstvister under perioden 1640-1690. I fokus för undersökningen, som huvudsakligen bygger på källmaterial från hovrättens dömande verksamhet, står hovrättens rättsbildande funktion. Vilka rättskällor och vilka rättsliga argument använde sig rättens ledamöter och de rättssökande parterna av för att motivera rätten att testamentera, trots avsaknaden av lagar på området?

Elsa Trolle Önnerfors är verksam som forskare och lärare vid Juridiska fakulteten, Lunds universitet. Boken är en reviderad version av hennes doktorsavhandling från 2010.

The Svea Court of Appeal, founded in Stockholm in 1614, represented a new type of a superior royal tribunal in early modern Sweden. While the first century of the Court has merited scholarly attention before this, fresh insights have been gained by asking new questions, using comparative methods and rereading the sources. This volume contains ten essays and a concluding chapter. They shed new light on the Svea Court of Appeal making law, personifying justice and forming part of the power structures of Sweden. The essays also highlight the legal actors: king, judges, litigants and mag­istrates of Stockholm. The volume reinterprets the founding and role of the Court as well as it provides new perspectives on its activity.

Beginning in 2016 Lund University in Sweden celebrated its 350 years of existence. In 1666 the new university got its constitution, and January 28 1668 the university was inaugurated. The Law Faculty celebrated the event with several seminars and symposia. In November 2017, the legal historians in Lund arranged an international symposium dedicated to the doctores honoris causæ elected within the discipline of legal history at the Law Faculty. The topic of the historiographical symposium con­cerned the impact of and interaction with the nine Nordic, European and American scholars who received their honorary degrees at the Law Faculty from 1990 up to today. This book is dedicated to them. This volume gives examples of the development of legal scholarship in a dynamic environment from the post-World War II up to today. The diversity of the research areas – with scholarly networks and theoretical and methodological discourses – exem­plifies the “Historical turn” within the law, and demonstrates the development of an internationalized discipline of legal history in the late modernity during the last quarter century. Each of the nine honorary doctors gives a presentation of their scholarly work, as well as a number of internationally established European scholars elaborate on their current perspectives on legal history – reflecting on the past and the future.

Under hösten 2019 anordnades på Juridiska institutionen en doktorandkurs i rättshistoria för doktorander i juridik. Kursens huvudsakliga syfte var att presentera rättshistorieämnet ur olika infallsvinklar. Presentationerna gav en överblick olika metodologiska inriktningar som rättskultur, rättsgenetik och komparativ rättshistoria. Ambitionen var även att ge en rättshistorisk bakgrund som hade relevans för de olika juridiska forskningsprojekt som var representerade bland kursdeltagarna. I kursen deltog 16 doktorander som hade i uppgift att i en kortare uppsats presentera de rättshistoriska inslagen i sin respektive forskning och lägga fram den för diskussion. I föreliggande publikation presenteras förutom en inledande redogörelse för doktorandkursen sex bidrag som ur ett svenskt rättshistorisk perspektiv är de mest relevanta. Ett bidrag är författat av en doktorand i rättshistoria (Richard Nordqvist) medan övriga fem har författats av doktorander i positivrättsliga ämnen. De senare bidragen har ett särskilt intresse, då de innehåller rättshistorisk forskning som annars riskerar att hamna utanför rättshistorikernas omedelbara krets. Kursen organiserades av universitetslektor Bruno Debaenst och doktorand Rawaz Shanagar, Uppsala, och finansierades av Institutet för rättshistorisk forskning. Innehåll: • Bruno Debaenst & Rawaz Shanagar, Att bygga broar. Doktorandkursen i Uppsala. • Maria Rasmussen, Dödande med kallt blod i stundens hetta – Om försvårande och förmildrande omständigheter vid uppsåtligt dödande med särskilt fokus på gärningar begångna i affekt 1734 – 2019. • Ivar Lavett, Från vettet genom tiderna – En översikt över avvitas ställning i svensk straffrätt. • Oskar Mossberg, Tredjemansavtalets tidiga historia – ett traditionskritiskt utkast. • Richard Nordqvist, E. V. Nordling och lösöreköpsförordningen: en fråga om hur lagförarbetena blev en rättskälla. • Eric Norén, Expropriation i Sverige – en historisk exposé. • Anni Carlsson, Om samhällets lungor och ämnesomsättning – Ellen Keys tankar om yttrande- och tryckfrihet.

Att upprätthålla rättsstatliga principer är en grundläggande uppgift för lagstiftare, myndigheter och för juristprofessionen. Rättsstaten utmanas ständigt, men utvecklingen de senaste åren har ändå varit häpnadsväckande. Kan juridisk expertis och historisk kunskap bidra till att upprätthålla rättstatlighet? Många jurister och statsvetare är upptagna med dessa frågor just nu. De historiska exemplen på inskränkningar i rättsstatliga principer och vilka konsekvenser detta medfört är många. Innehåll: • Adam Croon, forskare, Totalförsvarets forskningsinstitut ”Rättvisan är icke något inskränkt kommunalintresse.” Om domstolarna och domarutnämningarna i de svenska städerna • Marianne Dahlén, docent, Uppsala universitet En oväntad vänskap? Två jurister i Mussolinis Italien • Bruno Debaenst, docent, Uppsala universitet The intangible public opinion as safeguard of the Rechtsstaat • Görel Granström, docent, Umeå universitet Att lagstifta mot hetspropaganda utan att inskränka yttrandefriheten • Johan Hirschfeldt, f.d. hovrättspresident, Stockholm Rule of law och rättsstat i dagens Europa • Cyril Holm, docent, Karlstads universitet Några metodologiska och pedagogiska iakttagelser angående rättsidéer i allmänhet och rättsstaten i synnerhet • Max Lyles, docent, Göteborgs universitet Rättsstat och rättsordning: En fråga om rättens verkliga genomförande • Richard Nordquist, doktorand, Stockholms universitet Boströmianismen – en ovanligt praktisk statsidealism • Claes Peterson, professor emeritus, Stockholm Den materiella rättsstatens rationalitet. Robert von Mohls rättsstatslära • Marie Sandström, professor, Stockholms universitet En alldeles lagom rättsstat? Gustav Radbruch, Carl Schmitt och Friedrich Julius Stahl • Filippo Valguarnera, docent, Stockholms universitet Nec spe nec metu – Domarnas och åklagarnas oavhängighet I Italienska republiken (1948-2020) • Anne Ramberg, advokat, Jur.dr h.c. Stockholm Slutord – Hoten mot rättsstaten och de mänskliga rättigheterna