Visar resultat för..."bakhåll"

NYÖVERSÄTTNING. Franz Kafkas berättelse Förvandlingen har kallats världslitteraturens bästa novell. Utförligt efterord. Hans Blomqvist och Erik Ågren har belönats med Stiftelsen Natur och Kulturs översättarpris och Samfundet De Nios översättarpris för sitt arbete med Kafkas skrifter. Inledningsraderna till Förvandlingen är kanske de mest kända öppningsrader som någonsin skrivits: "När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt."

Elin Wägners roman Pennskaftet, i nyutgåva med efterord av Ulrika Knutson, handlar om journalisten Barbro (som kallas Pennskaftet) och hennes kamp för kvinnlig rösträtt. Pennskaftet är en eldsjäl. Hon är ung och stark och optimistisk. Med sin journalistik vill hon uträtta stora saker, hon vill upphäva orättvisorna, hon vill förändra världen. Hennes kvinnliga kamrater är lika beslutsamma, men det är svårt att hålla fanan högt i en tid när så många i deras omgivning - både män och kvinnor - är fullkomligt oförstående inför tanken på kvinnlig rösträtt. Då gäller det att bita ihop och fortsätta framåt, något som Pennskaftet är mästare i, att bita ihop. Hon arbetar på Frisinnade Morgontidningen i Klarakvarteren. Hon jäktar mellan redaktionen och kamplokalen för rösträtten. "Hon var klädd i en lång mörkblå journalistrock, rak och snäv som ett pennfodral." På huvudet en eldröd hatt, en så kallad "kvällskråka, varur ett par mycket illfundiga ögon tittade fram". Hon uppvaktas av den unge arkitekten Dick som först tror att hon är en lättfärdig flicka, men strax får klart för sig att hon är raka motsatsen: Hon är karaktärsfast och ihärdig. En verklig kämpe. Målmedveten. Disciplinerad. Ändå är hon öppen för kärlek: När hon och Dick blir ett par är de "oskiljaktiga som ett andpar om våren". Pennskaftet är en roman om politisk kamp men också om privatliv och om kärlek. Som Ulrika Knutson skriver i sitt efterord: "Elin Wägner lägger allt krut på att verkligen skildra de svenska suffraget­terna som 'sanna kvinnor', med kärlekssorg och brustet hjärta. De drömmer om man och barn och vackra hattar." "Elin Wägner föddes i Lund 1882 och dog i Småland 1949. Hon var författare, feminist och fredsaktivist. 1944 valdes hon in i Svenska Akademien, som andra kvinna efter Selma Lagerlöf. Hon provocerade ofta sin samtid." Pennskaftet utkom första gången 1910. Med tiden har boken blivit en feministisk klassiker. Romanen Pennskaftet av Elin Wägner med efterord av Ulrika Knutson (som utkommit med biografin Den besvärliga Elin Wägner). ISBN 978-91-7742-560-1. Mjuka pärmar med flikar, högkvalitetspapper, sydda ark, 240 sidor.

Ernest Hemingways roman Den gamle och havet i nyöversättning och med efterord av Christian Ekvall. Detta Hemingways kanske mest beundrade mästerverk handlar om den ärrade gamle fiskaren Santiago som åker ut på havet i sin lilla båt 84 dagar i rad utan fiskelycka. I hamnen kastar byborna medlidsamma blickar efter honom när han kommer in tomhänt kväll efter kväll och med möda börjar bära sin tunga mast uppför backen till den lilla stugan. Han är nog slut nu, tänker de, slut som fiskare, slut som man. Men Santiago är förvissad om att han har mer att ge, han ska minsann visa dem!

Nyutgåva av Julian Barnes succéroman Känslan av ett slut i översättning av Mats Hörmark. Denna roman - som tilldelats det prestigefyllda Man Booker-priset - utspelar sig över loppet av huvudpersonen Tonys liv, från skolåren till pensionen. I gymnasiet var Tony och hans bästa vän Adrian båda förälskade i Veronica. Tony var tillsammans med henne ett tag, men det blev Adrian som till sist fick henne. Adrian skrev då ett brev till Tony och bad om förståelse för att han liksom övertagit flickvännen, ett brev som Tony besvarade med all den bitterhet han då kände, ett ilsket och fördömande brev. Långt senare får Tony veta att Adrian kort därefter tog sitt liv. Nu har Tony passerat de sextio och har tid att fundera över det förflutna. Han vill ha klarhet i vad som egentligen hände med Adrian, varför gick det som det gick? Det blir en jakt på ledtrådar, ett sökande efter svar som i en kriminalhistoria, men Adrians öde förblir i det längsta lika gåtfullt. Det är upplösningen av mysteriet, det smärtsamma avslöjandet, som inte kommer förrän på bokens allra sista sidor, som ger den behövliga känslan av ett slut. "De avslutande scenerna är lika omskakande som i en thriller." THE INDEPENDENT "Ett mästerverk med alla mått mätt. En psykologisk thriller skriven med enastående teknisk briljans ... Läs och läs om 'Känslan av ett slut'." DAILY TELEGRAPH "Julian Barnes tycks helt enkelt oförmögen att skriva en enda oskön mening, eller ens ett ord för mycket." NINA LEKANDER I EXPRESSEN Det är en stor ära för Bakhåll att nu få vara det svenska huvudförlaget åt Julian Barnes, denne världsförfattare och Nobelpriskandidat. Det här är den sjätte av hans böcker vi publicerar. De föregående har varit Citronbordet (2018), Metroland (2019), Innan hon träffade mig (2010), Elisabeth Finch (2022) och Mannen i den röda rocken (2022), samtliga i översättning av Andreas Vesterlund. Och nu Känslan av ett slut (2023) som tidigare utkommit på svenska på förlaget Forum men som från och med nu enbart ges ut av Bakhåll. Julian Barnes roman Känslan av ett slut i översättning av Mats Hörmark. ISBN 978-91-7742-604-2. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar. 192 sidor.

OBS! NYÖVERSÄTTNINGEN! George Orwells legendariska roman 1984 i efterlängtad nyöversättning av Christian Ekvall. Berättelsen utspelas i ett grådystert London. Huvudpersonen Winston bor i en lägenhet i det nedslitna hyreskomplexet Segerhuset. Romanen börjar med att Winston kommer springande i aprilblåsten och glider in genom glasdörrarna till Segerhuset utan att kunna hejda en virvel av sand från att också slinka in. I entrén och på varje våningplan ser han affischen med det enorma ansiktet och texten "STOREBROR SER DIG". Han tar trapporna upp till sin lägenhet eftersom hissen som vanligt inte fungerar. I varje hem finns en mörk metallplatta som kallas teleskärmen. Den sänder ut bild och ljud - för det mesta är det Partiets musik varvad med mässande röster som förmedlar dagens partiinformation. Skärmen registrerar också vad som händer i lägenheten. Partiet, med ledargestalten Storebror, ser allt, hör allt. Winston arbetar på Sanningsministeriet. Hans uppgift är att skriva om historien genom att korrigera gamla böcker och tidningsartiklar så att de stämmer med Partiets beskrivning av det förflutna. Han trivs inte med sin vardag. Han känner sig hopplöst ensam och rädd för att hans stora hemlighet ska avslöjas: att han misstror Partiet. Winstons kollegor kämpar för att vara så renläriga som möjligt. Skräcken alla lever med är att Tankepolisen ska upptäcka att man sagt, gjort eller bara tänkt något oacceptabelt. Winstons liv förändras den dag han får ett meddelande från Julia, en ung kvinna på Skönlitterära avdelningen... 1984 är den klassiska romanen om hur överheten - samhället, staten, strukturerna - härskar över individen genom att kontrollera språket och tänkandet. "För att regera och fortsätta regera måste man kunna rubba verklighetsuppfattningen." Det kontrollerade vansinnet... Fredsministeriet sysslar med krig. Sanningsministeriet sysslar med lögner. Kärleksministeriet sysslar med tortyr. Välståndsministeriet sysslar med svält. Orwell skrev klart sin roman 1948 och den utkom 1949, ett halvår innan han dog. Här i efterlängtad nyöversättning av Christian Ekvall som också skrivit det initierade efterordet om Orwells liv och om tillkomsten av denna bok. George Orwells roman 1984. Översättning och efterord Christian Ekvall. ISBN 978-91-7742-550-2. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar. 288 sidor.

Och solen har sin gång (The Sun Also Rises) av Ernest Hemingway räknas som en av världslitteraturens mest inflytelserika romaner. Boken är i ganska stor utsträckning självbiografisk. Huvudpersonen Jake Barnes har åtskilliga drag gemensamma med Hemingway själv. Handlingen kan tyckas enkel – Jake umgås med sina vänner i Paris, det är i mitten av 1920-talet, de flesta av romanens personligheter är amerikaner eller engelsmän med en mer eller mindre tillkämpat nonchalant inställning till livet – lika stilfullt ansvarslösa som stilfullt coola – men egentligen desperat törstande efter kärlek och livsmening. I nyöversättning och med efterord av Christian Ekvall. "Denna bok har betytt så mycket för mig. Nu har den kommit i nyöversättning. Översättningen är alldeles utmärkt." Ingalill Mosander, Go'kväll

OBS! NYÖVERSÄTTNINGEN! En filosofisk klassiker i ny svensk översättning: Epiktetos: Handbok i livets konst. Boken är upplagd som en svit aforismer och exempel och man får sig många tankeställare och många aha-upplevelser. Vissa kan nog tycka att den stoiska filosofin är för extrem, att den inte går att praktisera i vår moderna tid. Men ändå kan man lära sig mycket av den. Grundtanken i den känns mycket adekvat för vår hetsade nutid när många bryr sig för mycket om ovidkommande detaljer i livet och nästan stressar ihjäl sig trots att det påstås att vi lever i ett välfärdssamhälle. För att vara en filosofisk klassiker skulle man kunna säga att boken är ovanligt angelägen, ett mycket meningsfullt tillrop från en svunnen tid till oss som lever idag. (OBS! Förväxla inte denna översättning med Nino Runebergs över hundra år gamla översättning.)

"Man kan inte föreställa sig trevligare sällskap än Barnes senaste böcker, och om trevlighet vore ett litterärt kriterium skulle han få Nobelpriset varje år", Kristoffer Leandoer, Svenska Dagbladet. "Ljuvlig läsning", Yukiko Duke, Vi Läser. "Betyg 5 av 5. Det är en vacker och berörande bok som lär uppskattas av både nya och trogna Barnesläsare", Julie Hansen, BTJ. "I romanen Avfärd(er) är han lika klok, rolig som någonsin förr", Lars-Håkan Svensson, Sydsvenskan. "Det han åstadkommit är en prosa präglad av energi och största tänkbara vitalitet", Tommy Sundin, Västerbottens-kuriren. "Julian Barnes är en av de mest intressanta och trovärdiga skildrarna av kärlek i modern tid." Andres Lokko, Dagens ETC. Boken Avfärd(er) av Julian Barnes i översättning av Andreas Vesterlund. Denna nya bok av den store Julian Barnes utkommer både på engelska och på svenska lagom till hans åttioårsdag 2026. "Det blir min sista bok", skriver han. Sedan 2020 behandlas han för leukemi. Sjukdomen är "obotlig, men hanterbar" vilket innebär att om han medicinerar som han ska är döden inte nära förestående. Men det kan ändå vara dags att börja tänka på avfärden. Denna hans sista bok handlar alltså om avfärder, och om minnen. Olika sorters minnen, glömda minnen, ofrivilliga minnen. Minnen som likt Prousts madeleinekaka utlöser hela sekvenser av intensiva upplevelser. Har förresten alla upplevt det fenomen som Proust talar om i På spaning efter den tid som flytt? Alltså att en smakupplevelse som en viss kaka uppblött i te eller något liknande kan locka fram ett mycket tydligt minne med rika detaljer? Barnes har själv inte varit med om det. Är Prousts berömda anekdot bara en litterär konstruktion? Men skulle det hända Barnes, skriver han, skulle det nog inte handla om en uppblött kakbit. "Snarare en fläkt av limmet och lacket jag hade till mina modellflygplan, doften av stekt bacon eller lukten av blöt golden retriever." Det verkar också som om minnen är väldigt tänjbara. Upplevelser bleknar till anekdoter och sedan till minnen, kanske rentav väldigt osäkra minnen. Spelar det någon roll om det vi minns verkligen har hänt? Som vanligt levererar Barnes också "en berättelse i berättelsen". Denna gång är det en kärlekshistoria om två vänner han träffade på universitetet på 1960-talet, Stephen och Jean. Båda mycket smarta, han lång, gänglig, något osäker, hon attraktiv och betydligt syrligare. Barnes blir deras matchmaker, den som för ihop dem - det ordnar han på ett arbetarfik i saluhallen. Så enkelt, så smidigt – de båda finner varandra och blir ett förälskat par i arton månader, fram till examen. Sedan går de skilda vägar. Livet knuffar dem isär. De är för unga för att stå emot den yttre pressen från vardagens omständigheter, eller kort sagt: de tappar bort varandra. Men fyrtio år senare händer det igen: Kan du göra ett nytt försök att föra oss två samman? Det är Stephen som kommer med förslaget. Han vill att Barnes ska gillra en fälla. Du ska bestämma träff med Jean på det där gamla kaféet, precis som i forna tider. Säg att du bara vill prata gamla minnen med henne och när ni sitter där kommer jag förbi som av en händelse... I översättning av Andreas Vesterlund. Boken Avfärd(er) av Julian Barnes i översättning av Andreas Vesterlund. ISBN 978-91-7742-640-0. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar, 208 sidor.

Denna nyöversättning innehåller för första gången på svenska Kafkas kompletta text, bl a har tre viktiga avsnitt tillkommit i jämförelse med andra översättningar (Tage Aurell, 1946; och Hans Levander 1990). Slottet är ett av Kafkas mest älskade verk, en fabuleringsfrodig färgstark historia som uppvisar allt det som är typiskt för Kafka: det gäckande gåtfulla, det överraskande medryckande, det brutala verklighetsomskakande, det underligt humoristiska. En tokig historia med bråddjup, både allvarlig och uppsluppen, och mycket filmisk: bitsk, bildvass. Lantmätaren K kommer till en by på landet och tar in på värdshuset. Han får veta att det är greven på det beryktade slottet intill byn som bestämmer allting. Men det verkar vara svårt att träffa greven eller ens komma i närheten av slottet. Bakhåll är i färd med att publicera en nyöversatt komplett utgåva av Kafkas litterära texter, dagböcker och brev. Utgåvan är inbunden i hårda pärmar med grafitgrått skyddsomslag, linnetråd i arken, stilfullt formgiven, tryckt på förstklassigt papper. (OBS! Delarna i denna bokserie är innehållsligt och utgivningsmässigt fristående! De är inte numrerade! De kan med full behållning köpas och läsas var för sig!)

OBS! NYÖVERSÄTTNINGEN! George Orwells roman Djurens gård i nyöversättning och med efterord av Christian Ekvall. Nu är den äntligen här - den efterlängtade nyöversättningen av George Orwells Animal Farm, en av nittonhundratalets mest kända engelskspråkiga romaner och en av nittonhundratalets största litterära klassiker. Det lustiga (eller skrämmande) är att detta satiriska verk som skapades för över sjuttio år sedan fortfarande känns högaktuellt. Fenomenen och tendenserna som parodieras är lika vanliga och lika moraliskt urspårade nu som då. Boken har tidigare översatts till svenska med titeln Djurfarmen, trots att en bondgård på svenska sällan kallas farm. Fårfarm, grisfarm och minkfarm känns bekant, men inte djurfarm. Vi har därför valt att ge nyöversättningen den svenska titeln Djurens gård. Berättelsen handlar om bondgården där djuren gör uppror mot den elake, förtryckande bonden. Tillsammans försöker djuren införa frihet och rättvisa på gården. Det artar sig bra, ett tag, tills grisen Napoleon tar makten och blir envåldshärskare. I första hand skildrar boken hur Stalin tog makten i Sovjet, men i överförd bemärkelse handlar det om alla ojämlika samhällen. Orwell visste vad han talade om. Han hade själv upplevt hur den demokratiska socialismen krossades under spanska inbördeskriget och i Sovjet. Han hade sett folkets frihetskamp korrumperas av makthungriga ledare. Han sökte efter rätt form för att uttrycka denna kritik. Vad skulle fungera bäst? Skulle han skriva en rapportbok? Eller en roman? Eller ett mellanting, en dokumentärroman? Till slut kom han fram till att den perfekta formen för att åskådliggöra detta absurda maktmissbruk var en fabel, alltså att berätta historien som om den handlade om djur. Boken kom ut i augusti 1945, i världskrigets slutskede, och blev en omedelbar försäljningsframgång både i England och USA. Inom kort översattes den till ett flertal språk. På svenska kom den 1946. Den utkommer alltjämt i nya utgåvor, världen över, och på vissa håll är den alltjämt listad som förbjuden litteratur. Så sent som 2018 beslutade Kinas regering att censurera alla inlägg på nätet som refererar till den. Själv fick Orwell bara uppleva mindre är fem år av bokens framgångar, eftersom han gick bort 1950. Kort innan han dog hann han skriva klart sin andra megaklassiker - romanen 1984. George Orwells roman Djurens gård. Översättning och efterord Christian Ekvall. ISBN 978-91-7742-559-5. Högkvalitetspapper, sydda ark, klotband (=hårda pärmar och tygrygg). 128 sidor.

T S Eliots inflytelserika diktverk Det öde landet utkom 1922 – samma år som James Joyces viktiga modernistiska roman Odysseus publicerades. Europa var krigshärjat och utvecklingsoptimismen stukad. Det öde landet var det granat- uppfläkta slagfältet men också det förstörda inre landskapet, den allmänna själsliga uppgivenheten. Eliots dikt har blivit ett av den litterära modernismens viktigaste verk, genom sitt omskakande innehåll och sin experimentella form. Tvåspråkig utgåva med den engelska texten på vänstersidorna och den svenska texten på högersidorna. I översättning och med kommentarer av Jonas Ellerström.

Karin Boyes mästerverk Kallocain i nyutgåva med efterord av Johan Svedjedal. Detta är den spännande romanen om den ambitiöse kemisten Leo Kall som uppfunnit en drog som fått namn efter honom: Kallocain. När en försöksperson får den gröna vätskan injicerad i armen förloras genast förmågan att hålla något hemligt. Spärrarna släpper, alla frågor besvaras utan tvekan. Det märkliga preparatet - sanningsdrogen - är precis vad som behövs i en diktatorisk stat. Nu kan en medborgare som kallas till förhör inte längre dölja sina innersta tankar. Leo är gift med Linda. De har tre barn i åldrarna åtta till fyra: sonen Ossu och döttrarna Maryl och Laila. De bor i en lägenhet under jord i Kemistaden nr 4. I varje lägenhet finns polisörat och polisögat som registrerar allt som pågår i hemmet. Både Leo och Linda tillhör de priviligierade som har ovanjordslicens och kan röra sig uppe på gatorna. De är lydiga medborgare, eller "medsoldater" som det kallas. Landet de bor i, Världsstaten, är ständigt i krig med Grannstaten. Undantagstillstånd råder jämt. När romanen börjar har Leo fått beröm från överordnade för sin utomordentliga uppfinning, men hans glädje över framången störs av att Linda på sista tiden visat intresse för hans chef, Edo Rissen... Karin Boyes roman - som utkom 1940 - är en antitotalitär klassiker. Den föregriper och liknar på många sätt Orwells 1984. Båda har behållit sin otäcka aktualitet. I efterordet berättar Johan Svedjedal - som 2017 nominerades till Augustpriset för sin Boyebiografi Den nya dagen gryr - om Karin Boyes liv och om just denna viktiga bok. Kallocain av Karin Boye. Efterord av Johan Svedjedal. ISBN 978-91-7742-576-2. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar. 208 sidor.

"Välkommen nyöversättning. En helt annan slags upplevelse!" Magnus Eriksson, Sydsvenskan "Litterär galenskap så som den skrevs. Tonsäker översättning!" Gunnar Balgård, Västerbottens-kuriren "Vesterlund kommer nära författarens ursprungliga prosaflöde. Det är utmärkt!" Thomas Kjellgren, Smålandsposten "Utmärkt översättning... underbart att äntligen få ta del av ett manus om stympades så kraftigt av femtiotalets moraltanter och gubbar!" Elisabeth Brännström, Tidningen Kulturen Jack Kerouacs roman På väg – originalversionen. För första gången på svenska. Översättning av Andreas Vesterlund, efterord av Per Planhammar. Äntligen är den här. Jack Kerouacs omåttligt inflytelserika roman On the Road i sin ursprungliga version – så som han faktiskt skrev den. Tidigare svenska utgåvor har varit baserade på den förenklade och censurerade text det amerikanska förlaget valde att publicera när boken första gången kom ut 1957. Kerouac själv var bedrövad – trots det stora genombrott boken skänkte honom. Det var nämligen inte hans text som gått i tryck, det var något annat, något förvanskat, något han knappt ville kännas vid. Rimlighetens kvarnar malde sedan på långsamt men obevekligt och till sist kom så – efter mer än femtio år – boken ut i sin korrekta oförstörda utgåva på samma amerikanska förlag, en utgåva som helt och hållet följer författarens manuskript. Hade Kerouac fortfarande levt hade han sträckt en segernäve i luften. On the Road / På väg är den berömda romanen om att kasta loss, om att ge sig iväg, om att ta sig dit omständigheterna leder en, hela tiden med att öppet yrvaket sinne och en alert livsutforskande vilja att ta reda på vad omvärlden (i detta fall: hela USA) inrymmer och vad själva livet går ut på. Det är starten på en hel genre, föregångaren till alla road movies, alla ge-järnet-nu-drar-vi-försök, alla full-fart-mot-horisonten-uppror. Och den är fortfarande oöverträffad. Speciellt nu när vi får läsa den i sitt rätta skick. Det amerikanska förlaget ansåg att boken var för omoralisk och rakt på sak och satte en redaktör till att skriva om den. Idag är det groteskt att se vad som gjordes, oräkneliga ändringar, och än märkligare är det att det är den förvanskade versionen som alltid tidigare gått i tryck på svenska, i två tidigare översättningar som båda kommit i flera upplagor. Redan bokens inledande mening, när författaren berättar att han för första gången mötte romanens huvudperson Neal/Dean "not long after my father died" ändrades av den manipulativa redaktören till oigenkänneliga "not long after my wife and I split up". Varför? Ja, det kan man grubbla över. Hursomhelst utsattes romanen för en brutal misshandel som rimligen måste ha tätplats i kategorin litteraturhistoriens värsta redaktionella övergrepp. Sexuell klartext dämpades eller ströks, homosexuella handlingar skrevs om eller hoppades över, drogbruket tonades ner. Hela den vilda spontana galna romanen genomgick en feghetstvätt, en försiktighetsomvandling som idag framstår som ofattbar.

NYÖVERSÄTTNING. Franz Kafkas berättelse Förvandlingen har kallats världslitteraturens bästa novell. Utförligt efterord. Hans Blomqvist och Erik Ågren har belönats med Stiftelsen Natur och Kulturs översättarpris och Samfundet De Nios översättarpris för sitt arbete med Kafkas skrifter. Inledningsraderna till Förvandlingen är kanske de mest kända öppningsrader som någonsin skrivits: "När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt."

"Pilgrimsfalken är en av litteraturhistoriens bästa böcker i den genre som har kommit att kallas nature writing. Hemligheten är en kombination av ornitologisk exakthet och poetisk råstyrka." Fredrik Sjöberg, SVENSKA DAGBLADET "En glimrande poetiskt färgad prosa om lufthavets obestridlige suverän, Pilgrimsfalken." Göran Kastlund, DALA-DEMOKRATEN "Måtte nya generationer upptäcka och läsa mästerverket." Arne Ohlsson, TIDSKRIFTEN ANSER "Omistlig fågelbok. Hjälper oss att se vår värld." Bengt Söderhäll, ARBETARBLADET "Närmare än så här går det knappast att komma en levande varelse... En fullkomligt magisk nyöversättning..." Aase Berg, DAGENS NYHETER J A Bakers mästerverk Pilgrimsfalken (The Peregrine) i nyöversättning av Andreas Vesterlund och med efterord av Jonas Ellerström. Vi följer författaren när han under ett vinterhalvår (oktober till april) spanar efter den skyggaste och skickligaste av rovfåglar. Han strövar omkring i det engelska kustlandskapet med sin kikare. Det gäller att förflytta sig omärkligt genom vegetationen eftersom pilgrimsfalkar är oerhört observanta och registrerar minsta detalj som förändras i det milsvida synfältet. Även falkens bytesfåglar är vaksamma. När en falk närmar sig lyfter andra fåglar från marken och flyr för sina liv. De flesta klarar sig men inte alla. Plötsligt slår han till, i luften. Störtdyker mot en duva, mås eller vipa, dödar den omedelbart genom ett hugg i en halskota och landar med den på den utvalda platsen för dagens sparsmakade måltid. J A Baker var totalt okänd som författare när han skickade manuskriptet om sitt envisa falkskådande till ett förlag i London. Boken kom ut 1967, har allt sedan dess tryckts i otaliga upplagor och har genom sina detaljerade skildringar blivit något av en kultbok för naturvänner. Därtill är Bakers sätt att berätta så skickligt, så gestaltande att boken idag dessutom betraktas som en litterär klassiker. Nyöversättning av Andreas Vesterlund. Efterord av Jonas Eller­ström. "Nature writing at its absolute best." THE GUARDIAN "One of the finest works on nature ever written." BBC WILDLIFE Pilgrimsfalkar är så skygga och så på sin vakt att de är hart när omöjliga att få syn på, men Baker har tålamod. Han sätter sig i sinnet att han ska komma falken närmare. "Falkar sover lätt. De vaknar av att ett löv rör sig i vinden, av det vajande gräsets viskning, av skuggor som förlängs och försvinner. De är rymlingar som flytt från allt utom fruktan." Pilgrimsfalken av J A Baker. Nyöversättning av Andreas Vesterlund, efterord av Jonas Ellerström. ISBN 978-91-7742-567-0. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar. 224 sidor.

Willy Vlautins nya roman Det brutna och det böjda i översättning av Andreas Vesterlund. Vad Vlautin berättar om är en amerikansk vardag som vi sällan ser porträtterad på film och som vanligen negligeras i den politiska retoriken. Det handlar om utsatta människor som hankar sig fram från vecka till vecka med tillfälliga jobb utan någon som helst ekonomisk trygghet, utan sociala skyddsnät. Bland dessa hårt ansträngda personer finns det gripande människoöden, intressanta personligheter som upptäckt alldeles egna twister på livet, osannolika knep för att överleva när det mesta i omgivningen är emot en. Även denna gång handlar det om kämpande individer i det amerikanska samhällets nedersta skikt. Huvudpersoner är två bröder, Russell och Curtis. Russell är vek och blyg och mobbad, särskilt av storebror Curtis, som redan är inne i det kriminella trasslet och döms till sin första vända i fängelse. Deras mamma, Connie, arbetar som dansare på nattklubb och förmår inte hålla ihop hemmet. Dessbättre finns en stabil granne, Eddie – han utgör den lite tryggare punkten för Russell. Bokens originaltitel – ”The Left and the Lucky” – är ett uttryck som syftar på två sorters öden, de som misslyckas och blir kvarglömda och de som mot alla odds lyckas ta sig ur den svåra situationen på samhällets botten. Bokens svenska titel – ”Det brutna och det böjda” – som vi formulerat i diskussion med Vlautin själv – är ett försök att uttrycka innebörden av originaltiteln och även summera romanens beskrivning av två olika sätt att bemöta de nattsvarta svårigheterna: antingen att sätta hårt mot hårt som romanens Curtis gör, vilket kan leda till att man slås ut och bryts ner, eller också att böja sig och glida undan, allt för att överleva, som romanens Russell gör. Tack vare Bakhålls direktkontakt med Vlautin kan vi ge ut vår översättning samtidigt som boken kommer ut i USA och England. Det brutna och det böjda är Vlautins åttonde roman. Samtliga har kommit i svensk översättning på Bakhåll. Det övriga är Motellivet (2011), Norrut (2012), Lean on Pete (2013), De fria (2014), Sviker dig aldrig (2017), Mörkret som faller (2021) och Hästen (2024). "Hur bra kan den nutida amerikanska prosan vara? Så här bra – så bra att man tappar andan!” Eileen Battersby, Irish Times Det brutna och det böjda av Willy Vlautin i översättning av Andreas Vesterlund. ISBN 978-91-7742-645-5 Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar, 240 sidor.

Den store Blondino är berättelsen om dansaren och avantgardefilmaren Fitzenstrahl, om hans många projekt, om hans eruptiva filminspelningar och konvulsiva kvinnoerövringar. Fitzenstrahl (kallad Den store Blondino) bor i en sminkloge i en kombinerad teater & bordell i Paris med sina böcker, sin Bolexfilmkamera och sitt klippbord. Han anordnar experimentfilmvisningar i en liten kvarterssalong med trettio projektorer i gång samtidigt från alla håll, filmen syns överallt, på väggar, tak, publik. Han förför kvinnor i mängd, primadonnan ballerinan Erika von Herrlichhausen, finlandssvenskan Lotta, den latinamerikanska poetissan Josefita Castrato. Det här är romanen valdes i en utförlig omröstning i Sture Dahlströmsällskapet till Stures allra bästa bok. STURE DAHLSTRÖM (1922-2001) har med romaner som Änglar blåser hårt och Den store Blondino fått positionen som Sveriges främste beatförfattare. Han fick uppleva något ovanligt, att ett litterärt sällskap bildades till hans ära medan han ännu levde.

Aleksandr Solzjenitsyns roman En dag i Ivan Denisovitjs liv, i nyöversättning och med efterord av Bengt Samuelson. Solzjenitsyns mästerverk En dag i Ivan Denisovitjs liv handlar om den mänskliga förmågan att uthärda även de mest nedbrytande förhållanden. Romanen är - mitt i den väldiga bedrövelse som beskrivs - en oerhört positiv skildring av individens stora inneboende kraftresurser. Boken är en hyllning till den mänskliga livsviljan och överlevnadsförmågan. Huvudperson är Solzjenitsyns alter ego Ivan Denisovitj, kallad Sjuchov, som dömts till tio års straffarbete i ett sovjetiskt arbetsläger. En dom som vid minsta förseelse mot ordningsreglerna kan backas på med ytterligare tio år, eller tjugo. Tanken är att fången inte ens ska kunna glädja sig åt att hans strafftid med säkerhet krymper för var dag som går. Berättelsen utspelas på en enda dag, en dag som många andra. Fångarna väcks av reveljen klockan fem. Efter en mager frukost marscherar de iväg till en byggarbetsplats för att mura i 27 graders kyla. Kanske kan Sjuchov utverka någon liten förmån idag, en extra skål soppa, en extra bit bröd. Han håller noga reda på sin personliga sked som han förvarar i stövelskaftet. Arbetet är nedbrytande hårt. Filtstövlarna utgör inte mycket till skydd mot kylan, vantarna är tunna. Varje arbetslag består av 20 man som övervakas av den som utsetts till lagchef och ansvarar för att dagens beting genomförs. Det finns ingen möjlighet att smita undan, att inte jobba hårt. Gång på gång ställs fångarna upp för att räknas, trots att de är omgivna av ödemark och inte har någonstans att fly. Sjuchov är fyrtio år, han har varit där i åtta. Två gånger per år får han brev hemifrån, från sin fru. Han har två vuxna döttrar, hans son är död. En gång var han snickare, nu är han enbart fånge. Hans tandrad är gles. Han läspar. Sjuchov är inställd på att överleva, på att ta sig igenom. Han är närvarande, han lägger märke till allting, han är skärpt. Det är en stor skillnad mellan att bara vara och att vara skärpt. Bara den som hela tiden är skärpt klarar sig. Solzjenitsyn vet vad han talar om, allt detta är självupplevt, han satt själv i arbetsläger i Kazakstan under samma förhållanden som sin romanfigur. Boken blev avgörande för att han tilldelades 1970 års Nobelpris i litteratur. Nyöversättning och efterord av Bengt Samuelson. Aleksandr Solzjenitsyns roman En dag i Ivan Denisovitjs liv i nyöversättning och med efterord av Bengt Samuelson. ISBN 978-91-7742-587-8. Högkvalitetspapper, sydda ark, klotband (=hårda pärmar med tygrygg). 176 sidor.

Sture Dahlströms roman Huggormens tid. Vi återser den frihetstörstande avhoppade metallarbetaren Karl Andersson från Dahlströms föregående roman Tango för enbenta. Ett huvudstråk genom hela Sture Dahlströms författarskap är fantasins och spontanitetens kamp mot rutin och förstelning. Liv mot död. Alla hans romanhjältar har hårda uppgörelser med rutinens vaktposter. Dahlströmhjälten attackerar det instängda livet. Nyutgåva: ny sättning, högkvalitativt bokpapper, trådade ark,hårda pärmar, skyddsomslag, ingen möda har sparats.

Sture Dahlströms legendariska verk Cyklonmannen - den grandiosa berättelsen om Stures alter ego författaren Caotico Q Himmelstrutz. Den bubblande besinningslösa högtemporomanen handlar om hur den frenetiske levnadskonstnären Caotico Q Himmelstrutz lämnar Sverige för USA med geniala uppfinningar i bagaget och med ambitionen att ta mänskligheten - särskilt den kvinnliga delen av mänskligheten - med storm. (Nyutgåva: ny sättning, högkvalitativt bokpapper, trådade ark, hårda pärmar, skyddsomslag, ingen möda har sparats. Det är en stor glädje för Bakhåll att få presentera boken i detta extra vackra och påkostade utförande.)

Ester Blenda Nordström. Ester Blenda Nordström var Sveriges första – och troligen en av världens första – "wallraffare". År 1914 var hon journalisten på Svenska Dagbladet som utgav sig för att vara bondpiga och sökte jobb på en gård i Sörmland. Hennes oerhört fängslande och innehållsrika reportagebok En piga bland pigor återger på ett unikt sätt – som ett avslöjande inifrånreportage – hur pigorna på landet hade det. Med efterord av dokumentärfilmaren och skribenten Ylva Floreman. "En klockren femma!" Yukiko Duke, Gomorron Sverige "Jag är förälskad i Ester Blenda!" Fredrik Sjöberg, Svenska Dagbladet "Jag blir upprymd av att läsa En piga bland pigor" Anneli Jordahl, Aftonbladet "En milstolpe i Svensk journalistik!" Emila Söelund, Ystad Allehanda "Fascinerande läsning!" Anna Larsdotter, Populär Historia "En piga bland pigor är en unik inblick i en annan tid!" Roger Bengtsson, IKON 1931 "Ett sagolikt litet historiedokument!" Dagens ETC "En lysande klassiker!" Dag Sandahl, Östran "Otroligt bra!" C G Karlsson, Go'kväll "Årets bok!" Eva Wahlström, Borås Tidning

Julian Barnes nya bok Om att ändra sig i översättning av Andreas Vesterlund. Julian Barnes är en av Englands främsta författare i sin generation, vid sidan om t ex Ian McEwan, båda starka Nobelpriskandidater. Barnes slog igenom redan 1984 med Flauberts papegoja, har sedan dess skrivit ett drygt tjugotal romaner och bland annat tilldelats det presigefyllda Man Booker-priset. Barnes skriver i sin alldeles egna stil, en brittiskt sofistikerad, mycket finstämd stil, inte alls högdragen eller överlägsen, men skärpt till tusen och samtidigt ledig. Han kan konsten att göra en utvikning från ämnet, berätta en "story within the story" som är så intressant att den nästan tar över. Ändå landar han lika mjukt när han återvänder och tar upp tråden igen, helt obesvärad. Hans berättande förmåga spänner över stora områden. Lika säker är han när han brer ut sig i historiska och kulturella panoraman (han är t ex hängiven frankofil) som när han varsamt gestaltar sina romangestalternas allra inners­ta förhoppningar och besvikelser och ger läsaren utrymme till såväl igenkänning som avståndstagande. Den nya boken befinner sig precis där, i livsgrubbleriets mittpunkt. Här tar Barnes sig en ordentlig funderare över vad det egentligen innebär att ändra sig. Han har upptäckt att till och med hans mest förankrade åsikter med tiden har förändrats på ett sätt han aldrig kunnat ana. Det kan gälla såväl språkliga tvisteämnen som politiska ställningstaganden. För att inte tala om hur det kan vara att läsa om en gammal favoritbok. Även synen på själva tiden har förändrats. Otåligheten att komma vidare har ersatts av en eftertänksam vilja att bromsa. Det hela har blivit en helt underbar funderingsbok, lika rik på substantiella visdomar som på subtila tankesprång. Det är en stor ära för Bakhåll att numera vara det svenska huvudförlaget åt Julian Barnes, denne världsförfattare. Detta är den sjunde av hans böcker vi publicerar. De före­gående har varit Citronbordet, Metroland, Innan hon träffade mig, Elizabeth Finch, Mannen i den röda rocken samt nyutgåvan av Känslan av ett slut. Julian Barnes nya bok Om att ändra sig i översättning av Andreas Vesterlund. ISBN 978-91-7742-626-4. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar. 80 sidor.

"Mörkret som faller är verkligen en lysande roman!" Rasmus Landström, Arbetarbladet. "Inte förvånande att flera av hans romaner både prisats och filmatiserats." David Björklund, BTJ. "Årets bok har redan kommit!" Litterära händelser. "Betyg 5 av 5", Johan Erlandsson, Kommunalarbetaren. Willy Vlautins roman Mörkret som faller i översättning av Andreas Vesterlund. Willy Vlautins nya är en varm och livsnära berättelse, därtill en riktig bladvändare. Det handlar om trettioåriga Lynette som kämpar för att skapa en stabil framtid för sig och sin familj. I det USA som är "the land of the free" saknar Lynette fullkomligt skyddsnät. Hon är trängd från alla håll och har inget att falla tillbaka på. Ändå försöker hon lyckas med det omöjliga - att snabbt få fram alla de pengar som behövs för ordna upp den akuta situationen. Med sin nya bok har Valutin skapat en glödande roman. Förtvivlad, hjärtskärande, stark. "Jag kan inte minnas att jag någonsin brytt mig så mycket om en romanfigur som jag bryr mig om Lynette. Du kommer aldrig att glömma henne och inte heller den vanskliga värld hon navigerar genom." Richard Russo (författaren till Empire Falls) "Lynette fångar mig från första sidan och får mig att hålla andan minst hundra gånger innan jag läst den sista." Megan Abbott (författaren till You Will Know Me) "Efter att ha läst Willy Vlautin går jag omkring mer sårbar, mer öppen än jag var tidigare. Och samtidigt tuffare." Kae Tempest (Let Them Eat Chaos) "Mörkret som faller är en nagelbitare om att överleva i sin vardag. En makalös roman som blöder på riktigt, hugger djupt och ändå skänker just den rätta mängden hopp." Ivy Pochoda (författaren till Visitation Street) "Med Mörkret som faller träffar Vlautin högvattenmärket. Hans gestalter är så äkta att när de blöder hamnar några droppar på mig." Daniel Woodrell (författaren till Winter's Bone) Vlautin debuterade med romanen The Motel Life (utgiven på svenska på Bakhåll med titeln Motellivet), tätt följd av Northline (Norrut), Lean on Pete, The Free (De fria) och Don't Skip Out On Me (Sviker dig aldrig). Boken som nu kommer, The Night Always Comes (Mörkret som faller) är hans sjätte roman på femton år. Och den hyllas redan nu som hans hittills bästa. Willy Vlautins roman Mörkret som faller. Översättning Andreas Vesterlund. ISBN 978-91-7742-557-1. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar. 224 sidor.

Betyg fem av fem. Viktor Andersson, BTJ. "Vilken underbar, underbar novell det är", Josefin de Gregorio, SvD. "Novellen hör till novellkonstens genuina mästerverk... Det är inte bara en novell som finsmakare vördar, det här är en politisk text med potential att i grunden förändra vår livshållning." Bernur. "Nästan lika kanoniserad som Moby Dick... Utmärkt översättning", Rebecka Kärde, Dagens Nyheter "Äntligen finns en av mina favoriter bland klassiker i nyutgåva!" Yukiko Duke, Vi Läser. Herman Melvilles berättelse Bartleby, skrivaren i nyöversättning och med efterord av Marie Berthelius. Romanens berättare är advokat i New York. Till sin hjälp har han anställt tre skrivare vilka samtliga sköter sina arbetsuppgifter både plikttroget och noggrant. Efter en tid behöver han anställa en fjärde skrivare. Det blir Bartleby. Även denne arbetar till att börja med både plikttroget och noggrant. Han renskriver raskt varje protokoll han får på sin pulpet. Inte nog med det, han verkar leva för sitt arbete, verkar inte ha några vänner och inga fritidsintressen. Så en dag, när Bartleby ges ännu ett protokoll att renskriva, fäller han den märkliga repliken: "Jag föredrar att inte göra det." Advokaten, hans chef, tror först inte att han hört rätt. "Vadå föredrar? Jag ger er nu i uppdrag att renskriva detta dokument. Sätt igång!" Men svaret kvarstår: "Jag föredrar att inte göra det." Så svarar Bartleby i fortsättningen på alla uppmaningar. Varje gång han får en arbetsuppgift säger han med alldeles lugn röst att han "föredrar att inte göra det". Chefen anstränger sig för att tala den halsstarrige tillrätta, men lyckas inte det minsta. Bartleby är orubblig. Han håller benhårt fast vid sitt raka besked - han föredrar att inte utföra det som åläggs honom. Sakta men säkert driver han både chefen och kollegorna närapå till vansinne. Och detta stillsamma beteende får allt större förvecklingar, det hela går mycket längre än man först kunde tro. Herman Melvilles berömda kortroman har nyöversatts av Marie Berthelius som också skrivit efterordet. Berättelsen skrevs 1853 och betraktades först som en parentes i Melvilles omfångsrika författarskap, som domineras av den makalösa romanen Moby Dick - vilken med tiden blivit ett av den amerikanska litteraturens mest centrala verk - men också den lilla historien Bartleby har blivit klassisk. Huvudpersonens underliga beteende har under snart två sekler lockat till otaliga tolkningsförsök. Bartlebys lilla beslutsamma minirevolt med mild röst blir på något vis en alldeles fruktansvärd, en alldeles ohygglig handling som ifrågasätter själva grunden i arbetslivet. För var skulle vi hamna om alla skulle börja känna efter hur det egentligen känns? Herman Melvilles kortroman Bartleby, skrivaren i översättning och med efterord av Marie Berthelius. ISBN 978-91-7742-620-2. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar. 96 sidor.

Nyutgåva av den kinesiska visdomsboken Dao De Jing (även utgiven som Tao te ching) i översättning av akademiledamoten Göran Malmqvist som också skrivit en utförlig inledning som förser en med allt man behöver för att kunna närma sig denna fascinerande och mångbottnade text. Dao De Jing är en av de mest svårtydbara och gåtfulla texterna i Kinas litterära historia. Samtidigt en av de mest inflytelserika. Texten utgör en av de viktigaste källskrifterna för daoismen. Den författades av Lao Zi ("Den gamle" eller "Den gamle mästaren") i slutet av det fjärde århundradet före Kristus. Om författaren vet man inget. De äldsta bevarade versionerna av texten hittades vid utgrävningar så sent som 1973. De är skrivna på siden och dateras till 200-talet före Kristus. Dao De Jing för första gången på svenska i en översättning baserad på den kinesiska grundtexten. Göran Malmqvists inledning placerar verket i Kinas idéhistoria och diskuterar dess betydelse och hur det kan tolkas. Texten består av 81 mycket korta kapitel, som vart och ett formulerar kärnord om vad läran om Dao (vägen) och De (kraften) går ut på. Båda begreppen är ytterligt mångtydiga och inte helt lätta att översätta till nutidssvenska. Dao är både vägen och normen i tillvaron. Dao är det som är och som fanns innan något blev till. De är kraften som Dao skänker. Daoismen har alltid utgjort en kontrast till konfucianismen. Medan konfucianismen har varit statsreligion som manat till pliktuppfyllelse och lydnad har daoismen snarare uppmanat människan att avstå från all medveten strävan: Människan bör följa sina impulser och handla i samklang med naturens rytm. Dao De Jing är en lågmäld bok med en ofattbar vidd och tyngd i sina milda påståenden. En bok som verkar ifrågasätta i stort sett allt, till och med människans medvetna strävan och hennes förnuftiga sätt att bete sig. Istället antyds en intuitiv väg till insikten om tillvarons mening och det riktiga handlandet. Några lösryckta citat ur Dao De Jing som ger en aning om bokens fascinerande mångbottnade gåtfullhet: "Man knådar lera och tillverkar ett kärl: det är Intet i dess inre som gör kärlet användbart. Man hugger ut dörrar och fönster och bygger ett rum: det är Intet i dess inre som gör rummet användbart. Därav följer att det som finns skapar viss nytta, medan det som icke finns skapar användbarhet." "Den som bevarar vägen inom sig har ingen önskan att bygga ut den." Även om Den okarvade stocken är oansenlig, kan ingen i Allt Under Himlen göra den till sin undersåte." "Den som vet när han har tillräckligt är rik." "Den sanne fursten handlar genom att inte handla, förvaltar sitt ämbete utan att förvalta och njuter det som saknar smak." "Den som handskas med tingen förgör dem; den som håller fast vid tingen förlorar dem." "Anledningen till att Floden och Havet kan tjäna som konungar över De hundra dalgångarnas bäckar är att de förmår ligga lägre än dem." "Trovärdiga ord är inte vackra; vackra ord är inte trovärdiga. Den som äger sann kunskap argumenterar inte; den som argumenterar äger inte sann kunskap." (Appendix med den kinesiska grundtexten ingår.)

Philip K Dicks legendariska roman Mannen i det höga slottet (The Man in the High Castle) i översättning av Eva Gabrielsson och med efterord av Johan Frick. Året är 1962. Tyskland och Japan har vunnit andra världskriget. USA är delat. Nazisterna har ockuperat östra USA med högkvarter i New York, Japan har ockuperat väst­ra USA och det japanska affärslivet har präglat livsstilen i San Francisco där boken utspelar sig. I denna originella miljö möter vi Dicks som alltid mycket känsligt tecknade huvudpersoner. Här finns Robert Childan. Han har en butik som säljer antikviteter och udda samlarobjekt (ofta förfalskade) till förmögna japaner som vurmar för gammal amerikana, allt från Coltrevolvrar från 1800-talet till Musse Pigg-klockor från 1938. Här finns mr Tagomi, en japansk tjänsteman som värnar om harmoni och icke-våld och i sitt stilla inre ifrågasätter den japanska och tyska statsmakten. Till hans dagliga rutiner hör att konsultera den kinesiska orakelboken I Ching. Här finns Frank Frink som tillverkar smycken och förfalskade amerikana-souvenirer i sin egen lilla verkstad – förfalskningar som han säljer vidare till Childan. Och här finns Franks ex-fru Juliana, hon är judolärare. Hon vill komma till klarhet med varför romanen som alla talar om – Gräshoppan släpar sig fram – känns så verklig. Det borde den inte göra, den handlar om en värld där Tyskland och Japan förlorade kriget... När Dick skrev boken var han 32 år gammal. Han hade försörjt sig som science fiction-författare i nästan tio år och utgivit åtta romaner samt ett otal noveller. Med Mannen i det höga slottet vann han Hugo-priset för årets mest betydande SF-roman vilket blev starten på en mycket produktiv period i hans författarskap. Han började arbeta i en nästan ofattbar takt som varade till mitten av 60-talet när hans äktenskap brast och hela hans liv upplöstes i kaos, men innan dess hade han hunnit skriva en häpnadsväckande mängd lysande romaner. Detta var hans blomstringstid, de år då hans storhet befästes. Philip K Dick är enligt The Encyclopedia of Science Fiction "en av de två eller tre mest inflytelserika författarna i 1900-talets amerikanska science fiction". Mer än ett dussin av hans verk har gjorts till långfilm, bl a Blade Runner, Total Recall, Minority Report och The Adjustment Bureau. The Man in the High Castle är just nu TV-serie med Ridley Scott som executive producer. Boken har tidigare kommit i Eva Gabrielssons översättning 1996. Detta är en reviderad version av samma översättning.

Brevet till fadern är en mycket betydelsefull text i Franz Kafkas kvarlåtenskap som av många till och med har kallats "nyckeln till att förstå Kafka". När Kafka var 36 år gammal skrev han detta långa brev till sin far Hermann, ett brev som fadern - såvitt man vet - aldrig läste. Kafkas far, Hermann Kafka, var f d gårdfarihandlare och gatuförsäljare, f d plutonchef i armén, när brevet skrevs var han 67 år och butiksägare i galanterivaror och grosshandlare i tygvaror. Han hade med andra ord varit förhållandevis framgångsrik som affärsman, marscherat den långa vägen från armod till välstånd. Som familjefar var han hård, kall, omedgörlig, dominant, föga medkännande. Kafka själv var 36 år när han skrev brevet. Hans ambition hade länge varit att komma bort från Prag och föräldrahemmet, men han bodde fortfarande kvar. Han hade två stora mål i livet: att bilda familj och att leva på sitt författarskap. Ingetdera verkade lyckas. Han var sjuk i tuberkulos. Hans giftermålsplaner hade lett till en allvarlig konflikt med fadern, som öppet visat sitt förakt för sonens val av fästmö. Det var i denna situation han beslöt vända sig till sin far med ett brev som förhoppningsvis skulle göra "livet och döden lättare att uthärda" för dem båda. Boken är samtidigt det mest ambitiösa försök Kafka någonsin gjorde att skriva en självbiografi och utan överdrift en nyckelskrift för envar som vill försöka förstå Kafka. Många av Kafkas berättelser, t ex Domen, Förvandlingen, Den försvunne handlar om söner Georg Bendemann, Gregor Samsa, Karl Rossmann som på olika sätt hamnat i konflikt med sina fäder, med förödande konsekvenser för sönerna. Den bärande tanken i Brevet till fadern är att fadern och sonen tillhör samma familj och lever under samma tak men i varje annat avseende är fullkomliga främlingar för varandra. Kafka betonar att han är en Löwy, inte en Kafka, dvs att han ärvt mer från moderns, den intellektuella sidan av familjen, än från faderns, den fysiskt starka. Därför var han extra känslig för faderns uppfostringsmetoder, som visserligen inte innehöll några inslag av fysiskt våld, bara förakt och hot om våld, vilket på den unge Franz hade starkare verkan än hugg och slag. När han som barn en natt gnällde efter vatten och inte lät sig tystas av enbart hotelser slet fadern honom ur sängen och lät honom stå ensam på balkongen en stund. Sådana händelser fick Franz att tro att också hotelser som t ex "jag ska sprätta upp dig som en fisk" kunde omsättas i verklighet. Ingenting sonen företog sig rönte uppskattning eller intresse. Det var därför bara följdriktigt att även hans skrivande möttes med likgiltighet eller motvilja. Varje ny bok hälsades av den ständigt kortspelande fadern med orden: "Lägg den på mitt nattduksbord." Ändå angick dessa böcker fadern mer än någon annan: "Mitt författarskap handlade om dig, där klagade jag bara över det som jag inte kunde få klaga över vid ditt bröst."

Philip K Dicks hyllade mästerverk romanen Ubik i översättning och med efterord av Johan Frick. Philip K Dick må vara mest känd för de berättelser som nått vita duken, som till exempel Blade Runner och Total Recall men hans produktion var mycket större än så och för de verkliga finsmakarna – de inbitna Dickkännarna – finns det några andra Dick-romaner som står högre i kurs. Mest hyllad av alla är Ubik. Vad är Ubik? Ubik är just det du behöver när du känner att du behöver något. Känner du dig hängig, slö, nere – då behöver du Ubik. Håller allting på att gå över styr, håller allting på att glida dig ur händerna – tänk då på att Ubik finns att ta till.

NYÖVERSÄTTNING! Fjodor Dostojevskijs mästerverk kortromanen Spelaren. Med Dostojevskijs sedvanliga febriga intensitet blixtrar det ena mästerliga personporträttet efter det andra fram, i förbifarten, samtidigt som han berättar den maniska historien om Alexej och rouletten. Fjodor Dostojevskij: Spelaren. Nyöversatt av Bengt Samuelson. Efterord Peter Glas. Inbunden bok, högkvalitetspapper, sydda ark och hårda pärmar..