Visar resultat för..."Gerda"

En vacker nytolkning av bröderna Grimms klas­sis­ka saga av den ­­ne­derländska barnboksförfattaren- och illustratören Gerda Muller. Tidigare har Karneval förlag publicerat följande böcker av Gerda Muller: Trollkarlens lärling (2023), Guldlock (2024) och Pysslingfolket och ekorrarna (2024).

Sagt om Guldlock:

»Miljö- och tidsskildring är lika modern som den är klassiskt naturromantisk. Det är omsorgsfullt tecknat, detaljerat utan att vara plottrigt, och vilsamt färgsatt i dova toner på sepiafärgade uppslag. Interiören inbjudande rustik, möblemanget skogsrobust och de upprepade jämförelserna i storleksförhållande är förståeligt och välproportionerligt illustrerade. Helhetsbetyg: 5.« Maria Nestorzon i BTJ

Gerda Antti har skrivit en lång rad upp­skattade böcker om människors liv och vardag; den senaste, som kom 2020, har titeln Här i världen. I den nya boken, "Alla mina dagar", fortsätter hon sina allvarliga men även småroliga funderingar kring livet, döden och allt som är Inte värre än vanligt, för att citera en av hennes boktitlar. Den obändiga livsgnistan är Gerda Anttis drivkraft.

Jag är gäddan Gerda som i vassen lura.Får jag inte mat börjar jag att tjura.Jag har fina fenor, men inte några händer.Fast jag har en käft full av vassa tänder.Nu vill jag bli större riktigt stor och fet.Vilken tur att äta är det bästa som jag vet.

Gäddan Gerda vaknar hungrig, hon är vrååålhungrig. Till frukost blir det smörslungad snok med kackerlacka, rårörda fenor med snorgärs på topp. Gerda äter och äter, brunch, lunch och mellis. Klockan sju är hon bjuden på middag till Gert. Gerda tycker han ser lite smaskig ut.Ska Gerda någonsin bli mätt?

Åsa Rosén har tillsammans med Victor Sandberg på Sportfiskarna skrivit boken om gäddan Gerda.Till boken finns tre låtar komponerade av My Engström Renman. Länk till albumet hittar ni i boken.I bokserien ingår också Abborren Amir simmar vilse och Öringen Örjan längtar .

Gerda Höjer var vid mitten av 1900-talet den kanske mäktigaste kvinnan i svensk fackföreningsrörelse. Anna Götlind skildrar hennes liv och gärning under åren som flickskoleelev vid Åhlinska skolan, tiden vid Röda Korsets sjuksköterskeskola, det strängt reglerade livet som röntgensjuksköterska på Maria sjukhus och pionjärarbetet och de olika topposterna inom fackföreningsvärlden och politiken. 

Hon berättar också om Gerda Höjers prestigefulla internationella uppdrag och de resor och de kontakter detta förde med sig. Fram växer bilden av en kraftfull och dynamisk ledargestalt. Ständigt på väg och jämt i arbete verkade hon för att förbättra villkoren för landets yrkeskvinnor, och då speciellt en stor och viktig men i vissa avseenden osynlig yrkesgrupp i folkhemmets Sverige: sjuksköterskorna. 

Genom att ställa sig bredvid Gerda Höjer och blicka ut mot hennes samtid berättar Anna Götlind också om viktiga samhällsförändringar, om kvinnors rättigheter och möjligheter och om hur sjuksköterskeyrket steg för steg omvandlades från ett kall till en profession.

Anna Götlind är professor i historia vid Stockholms universitet.

Gerda Anttis förra bok, Livet omkring, kallade hon ”funderingsboken”, och "Här i världen" kan ses som en fortsättning på hennes funderingar över livet hon har närmast omkring sig, och på det som händer i stora världen med dess obegripliga elände ingen kan rå på. Liksom döden när den knackar på dörren. Men livsgnistan, klokheten och den underfundiga humorn möter vi som alltid i Gerda Anttis böcker.

Livet omkring är en ”funderingsbok” med betraktelser över det ”begripliga” livet, det Gerda Antti har närmast omkring sig var dag. Hon skriver om naturen, djuren, människor hon möter, om den livgivande kärleken, om att åldras och om döden, den obevekliga. Hon blickar även ut över den stora världen, den obegripliga, där politiker och diktatorer styr över såväl stridsvagnar som barnvagnar. Liksom i Gerda Anttis tidigare böcker genomsyras texterna av hennes lysande formuleringsförmåga och drastiska humor.

”Det är mycket med det jordiska”, suckar Ulla ibland, men det är ingen uppgiven kvinna som talar. ”Det är så att jag inte tror på snällhet, jag tror på kriget. Det är erfarenheterna av att vara snäll som har lärt mig det.”

Den femtioåriga Ulla är läkarsekreterare på den lilla ortens vårdcentral och gift med Sture. Äktenskapet har haft sina svackor men kriserna är övervunna. På övervåningen har Ullas alkoholiserade syster inkvarterat sig för gott, tycks det, och kräver förståelse och omvårdnad utan att själv ge något.

Dottern Karin, vars man håller på att lämna henne och barnen för en annan kvinna, kräver också förståelse och Ullas ständiga dilemma är hur pass mycket hon kan lägga sig i dotterns liv. Hur hon än gör tycks det bli fel.

Det är mycket Ulla har anledning att reflektera över från sin utsiktsplats ”mitt i livet”, och det är ett sannskyldigt nöje att befinna sig i hennes sällskap. Det är mycket med det jordiska är den första av två romaner om Ulla, och åtföljs av den fristående fortsättningen Fjärrvärme.

I denna fristående fortsättning på Ett ögonblick i sänder och Jag reder mig nog återknyter vi bekantskapen med Astrid som bor på den östgötska landsbygden.

Damfrisörskan Gunbritt har tröttnat på sin bilmekande make Einar. Hon är 48 år och har en älskare och nu ska hon skiljas, anförtror hon Astrid. Astrid som en gång känt likadant när hon inledde sitt förhållande med Birger - tänker att vad är det för en klubba som slår en i huvudet strax före femtio? Är det ha-rätt-till-lite-roligt-i-livet-innan-man-dör-klubban? I Gunbritts fall blir konsekvenserna förödande.

Astrids granne Signe ligger på sjukhus och in i hennes hus flyttar systerdottern Agneta med tre barn och sin nye kille Benny. Barnen har hon med tre olika karlar och Benny är just utsläppt från fängelset. Efter en kort tid är huset en sophög, trädgården i ruiner och Benny har sålt Signes folka.

Detta kaos omger nu Astrid och grannarna lantbrukarparet Annalisa och Sven och de kluriga gubbarna Gustaf och Kalle. Deras lugna tillvaro har plötsligt ställts på ända.

Allt detta betraktas genom Astrids kloka, medkännande och spjuveraktiga ögon. Man ler igenkännande åt hennes träffsäkra reflektioner och fylls av tacksamhet över att det i Sverige finns en författarröst som Gerda Anttis.

Guldlock går vilse i skogen när hon plockar blommor. Hur hon än försöker kan hon inte hitta stigen hem. Då upptäcker hon i en glänta ett hus som ser väldigt hemtrevligt ut. Hon öppnar dörren och kliver in för att se vem det är som bor där ...

Den nederländska barnboksillustratören och författaren Gerda Muller har gjort en vacker nytolkning av den klassiska sagan.

»En barbent sandalskodd flicka med slarvigt knutet hårband i de blonda ostyriga Madickenlockarna är en mycket söt Guldlock i denna version av Guldlock och de tre björnarna. Björnarna är trots domesticerad livsstil naturtroget avklädda med 'precis lagom' vildhet. Visst andas det Lindgren/Wikland både i själ och hjärta och Gerda Muller är någorlunda samtida men uttrycket är ändå särpräglat. Miljö- och tidsskildring är lika modern som den är klassiskt naturromantisk. Det är omsorgsfullt tecknat, detaljerat utan att vara plottrigt, och vilsamt färgsatt i dova toner på sepiafärgade uppslag. Interiören inbjudande rustik, möblemanget skogsrobust och de upprepade jämförelserna i storleksförhållande är förståeligt och välproportionerligt illustrerade ... Helhetsbetyg: 5.« Maria Nestorzon i BTJ

Gerda vet att man ska sova själv i sin egen säng, och att man får gå till mamma och pappa om man MÅSTE. I hennes fantasi lurar faror överallt. Men hon samlar mod att utmana det som skrämmer. Ska hon hitta sin mamma och pappa i det mörka huset?

"Måste man så måste man och då kan man. Gerda och mörkret är en livfull berättelse om att besegra rädslan."- Lotte Vikléa, barnboksförfattare"En nästan skrämmande början, illustrationer som passar perfekt och en dramaturgi som leder till lättnade och avkoppling när berättelsen närmar sig sitt slut."- Joke Guns, SmåBUS barnlitteraturfestival

Gerda och mörkret är en varm, fantasifull och finstämd bilderboksberättelse om rädsla, mod och barns fantasi. Historien följer Gerda, en trygg och påhittig flicka som plötsligt vaknar mitt i natten och möter mörkret – och alla de märkliga skuggor som verkar gömma sig där. Från den taggiga kaktusen vid dörren till den sovande "draken" i hallen och den jättelika ormen vid trappan skildras Gerdas upplevelse av natten på ett sätt som är både lekfullt, igenkännbart och spännande .

Stjernholm fångar det där ögonblicket när fantasin tar över och vanliga saker i hemmet plötsligt blir skrämmande. Samtidigt visar berättelsen hur barns mod växer fram i stunden – Gerda är rädd, men hon är också handlingskraftig. Hon smyger, springer, kämpar, ramlar, biter sig loss ur "ormen" som visar sig vara en dammsugarslang, och fortsätter ändå vidare för att hitta sina föräldrar .

Berättelsen balanserar spänning och humor skickligt. Stjernholm låter läsaren vara med i Gerdas värld av överdrifter och barnlogik, men lämnar också tydliga ledtrådar till vad som egentligen händer – en trygghet som gör boken särskilt lämpad för yngre barn som tycker mörkret är lite läskigt. Upplösningen, när Gerda hittar sina föräldrar sovandes framför tv:n, är både mysig och befriande, och vändningen med dammsugarslangen och kaktusen är charmigt berättad .

Språket är enkelt, rytmiskt och lätt att läsa högt. Ljudhärmande uttryck – ”Zzznark!”, ”Krriiinksch!”, ”Pang!” – förstärker dramatiken och gör texten levande för högläsning . Strukturen är tydlig och följer ett bra tempo: lugn kväll ? nattlig oro ? äventyr ? trygg avslutning.

Gerda och mörkret är en berättelse med mycket hjärta och humor som på ett känsligt sätt sätter ord på hur det känns att vara liten i ett stort, mörkt hus. Den tar barns upplevelser på allvar utan att bli för tung och erbjuder samtidigt en fantasifull resa genom nattens skuggor. Den hade gjort sig mycket väl som illustrerad bilderbok – texten bjuder in till rika, lekfulla bilder.

En fin bok för kvällsläsning, särskilt för barn som behöver lite extra mod inför mörkret.

”Jag hör det själv ibland att jag pratar för mig själv, jag säger: Ja, här sitter du på arslet, Nora Karlsson, och ingen minsta nytta är det med dig, så vad ska du göra nu med den här tampen utav liv som du har kvar.”Nora bor sen några år på äldreboendet Gullvivan, men än är hon inte helknasig, konstaterar hon, och buss kan hon åka på egen hand. Och hennes ”tänkeri”, som hon kallar det, är det inget fel på. Nora är en uppfriskande skarpsynt kvinna som nagelfar både sitt eget handlande under ett långt liv och allt elände som hänt och fortfarande händer i världen utanför Gullvivan. Inga snälla tankar alltid men mycket roande.Livsklokheten och den förlösande humorn är Gerda Anttis kännemärken, och hennes inlevelsefulla skildring av Nora och hennes tankar formar sig till ytterligare ett oförglömligt kvinnoporträtt.

Astrid flyttar från släktgården där hon bott under hela sitt äktenskap med Lennart, som nyligen avlidit. Hon vill komma bort från minnen och påträngande släktingar.

Astrid är en begåvad, livsbejakande och känslomässigt rikt utrustad kvinna i femtioårsåldern, som levt i ett instängt äktenskap där hon aldrig fått växa fritt. Hennes sorg rymmer en stark känsla av skuld för att hennes kärlek till Lennart tog slut.

I hennes liv finns en annan man, Birger – gift, med tre barn. De korta stunder de ses känner Astrid att allt stämmer och upplever en förtrolighet, sinnlighet och glädje som hon saknade i sitt äktenskap.

Klarsynt och med unik förmåga till inlevelse tecknar Gerda Antti ett oförglömligt porträtt av Astrid och hennes tankar och funderingar kring den viktiga roll som kärleken – lycklig som olycklig – spelar i människans liv. Livet på landsbygden och människorna i Astrids närhet, goda som onda, skildras med Gerda Anttis lika ofta drastiskt kärva som ömsinta humor.

Vi hade gift oss på gamla dar som man säger och varit gifta i många år, och då blir det av den där förälskelsen i bästa fall en mindre hjärtklappande sort och en mindre blåögd kärlek, nästan som husmanskost kan det bli. Och idag, som vuxen, som mer vuxen, snart i den ruttna åldern över 65, den enda jag kan säga att jag tycker mycket om, det är David.

När Marit vid 54 års ålder gifter sig med David, storbonde med släktgård som gått i arv i århundraden, blir det ett gott äktenskap fram till den dag då David råkar ut för en svår olycka. Hennes stronga och dugliga David, van att styra och ställa med allt på gården, blir alltmer åsidosatt när hans son Peje tar sig allt större friheter som om fadern inte längre är att räkna med. Marit slutar sitt arbete som sjuksyster för att David behöver henne under den långa konvalescensen, men hon är långt ifrån någon daltare och tycker att hon även skulle ha tid för egen verksamhet på gården.      Men när hon lägger fram sina jobbplaner stöter hon på starkt motstånd och relationen mellan far och son, och mellan Marit och David, drivs till sin spets. Marit är ingen värnlös kvinna och tar gärna strid, men i sitt första äktenskap blev hon gruvligt sviken. Ska nu också David svika henne?

Likt flera huvudpersoner i Gerda Anttis tidigare romaner är Marit en kvinna som funderar över mycket, stort som smått. Med rättmätig ilska och samtidigt en förlösande humor kretsar hennes tankar kring maktfullkomliga karlar och svagsnälla kvinnor, kring handlingsmönster vi inte tycks komma ur, kring utbrända själar och för lite eller för mycket kärlek. Inte minst rannsakar hon sig själv och självinsikter är sällan skrattretande saker, som hon säger.      Gerda Antti har skrivit en både spännande och klok roman, en bok som man vill stryka under i, citera ur och stoppa in i sitt eget erfarenhetsförråd.

I Fjärrvärme återknyter vi bekantskapen med läkarsekreteraren Ulla, huvudpersonen i Gerda Anttis förra roman Det är mycket med det jordiska.

Hon lever med sin Sture, som mera är det praktiska handlagets man än ordets, och på övervåningen har den alkoholiserade systern Gun långtidsparkerat.

Dottern Karin försöker anpassa sig till sitt nya liv som frånskild med två barn, och Ullas ständiga dilemma är: ska hon eller ska hon inte lägga sig i dotterns liv? Hur hon än gör tycks det bli fel.

På Ullas arbetsplats, vårdcentralen i Gudhem – i folkmun omdöpt till fjärrvärmen – blåser det nya vindar. Valborg från personalenheten i stan har dragit in med buller och bång för att handleda och projektleda personalen i det ena och det andra.

Det är mycket Ulla har anledning att reflektera över från sin utsiktsplats "mitt i livet", och det är ett nöje att befinna sig i hennes sällskap när hon både respektlöst genomskådande och varmt medkännande funderar kring fjärrvärme och närvärme i relationerna människorna emellan.

Vad vi än gör så blir det nästan alltid sopor och när vi slänger dem så blir vi ändå inte av med skräpet! Vi människor bygger gigantiska sopberg och förvandlar havet till en plastsoppa. Vi fraktar bort avfall till fjärran länder och lämnar till och med kvar sopor i rymden.

Det är ohållbart!

Vi måste börja tänka på ett annat sätt. I den här boken finns massor av konkreta tips på hur vi kan agera för att städa upp och sopa rent både där hemma och utanför ytterdörren.  

Sopor är en faktabilderbok med ett allvarligt ämne förmedlat på ett enkelt och hoppfullt sätt. I korta, informativa texter, med många bilder och pratbubblor beskriver Gerda Raidt sopornas historia från Stenåldern till idag . Med sin bok vill Gerda uppmuntra och uppmana barn, unga och vuxna att tänka till och göra något åt vår nerskräpade värld.  

Gerda Raidt, född i Berlin 1975, studerade illustration i Halle och Leipzig. Hon debuterade som bilderboksillustratör i början av 2000-talet och har sedan dess arbetat som tecknare, formgivare och författare. Gerda bor och arbetar i Leipzig.

A classic of Holocaust literature, Gerda Weissmann Klein's celebrated memoir tells the moving story of a young woman's three frightful years as a slave laborer of the Nazis and her miraculous liberation. All But My Life stands as the ultimate lesson in humanity, hope, and friendship.