Visar resultat för..."Skära skära"

Sommaren börjar nå sitt slut på Sardinön och det har gått en vecka sedan Andreas gick ner på knä och friade till Emelie. Men trots den spirande kärleken mellan de två, tycks det knappt finnas någon tid för vare sig deras relation eller för bröllopsplanering. Emelies ex Ousman är fortfarande kvar på ön och skapar dramatik, dottern Linn närmar sig förlossningsdatum och dessutom dröjer det inte länge innan Andreas ska bli pappa. Som vanligt är det mycket som händer omkring Emelie och ännu stormigare blir det när hon återvänder till arbetet på Hembygdsgården och bestämmer sig för att planera både en kräftskiva och en skördefest. Hur ska det egentligen gå med bröllopsplaneringen? Två bebisar? Ousman som lägger sig i allting? Och vem är den nya charmiga kvinnan som plötsligt dyker upp på Sardinön? 'Skära, skära havre' är den fjärde delen i Devert-systrarnas härliga feelgood-serie om Sardinön. Annika och Jessika Devert är systrarna från Göteborg som författar tillsammans. De har skrivit flera barnböcker ihop och år 2020 debuterade de inom vuxenlitteraturen med feelgood-romanen Nu är det jul igen.

Sommaren börjar nå sitt slut på Sardinön och det har gått en vecka sedan Andreas gick ner på knä och friade till Emelie. Men trots den spirande kärleken mellan de två, tycks det knappt finnas någon tid för vare sig deras relation eller för bröllopsplanering. Emelies ex Ousman är fortfarande kvar på ön och skapar dramatik, dottern Linn närmar sig förlossningsdatum och dessutom dröjer det inte länge innan Andreas ska bli pappa. Som vanligt är det mycket som händer omkring Emelie och ännu stormigare blir det när hon återvänder till arbetet på Hembygdsgården och bestämmer sig för att planera både en kräftskiva och en skördefest. Hur ska det egentligen gå med bröllopsplaneringen? Två bebisar? Ousman som lägger sig i allting? Och vem är den nya charmiga kvinnan som plötsligt dyker upp på Sardinön? 'Skära, skära havre' är den fjärde delen i Devert-systrarnas härliga feelgood-serie om Sardinön. Annika och Jessika Devert är systrarna från Göteborg som författar tillsammans. De har skrivit flera barnböcker ihop och år 2020 debuterade de inom vuxenlitteraturen med feelgood-romanen Nu är det jul igen.

"– Du är CP! Fattar du det? En invalid! En krympling! Du måste någon jävla gång fatta att du inte är någon übermensch!"Vad känner vi innerst inne för de avvikande, de handikappade? Teaterregissören Per Albin reflekterar ofta kring det. Han kan till och med själv känna av fördomar kring andra med värre handikapp än sitt eget. Är det en rädsla att själv bli beroende av så mycket hjälp?Per Albin har precis börjat dela sina tankar med Jenny, när deras begynnande relation får ett abrupt slut. Jenny hittas död nedanför en trappa. Frågor börjar väckas om mord, och Per Albin blir misstänkt...Joakim Westlund är en politiker och journalist. Han debuterade som författare 2005 med I fäders skär. I sitt författarskap tar han upp perspektiv från sina journalisterfarenheter och sitt liv med en funktionsnedsättning.

Under sin uppväxt vågade Per Albin Fransson aldrig lita på sin egen kropp. Redan vid första mötet identifierade han sig starkt med Lennie i John Stienbecks klassiker Möss och människor, han som så gärna ville smeka de små mössen. Istället klämde han ihjäl dem. Men det har gått bra för Per Albin. Träningen med en ungerska Petö-metoden har hjälpt honom att ta makten över sin egen kropp. I samband med 1:a advent håller två drömmar att gå i uppfyllelse för honom. Som regissör får han sätta upp Möss och människor. Han är med och startar ett träningsinstitut i Rytterby vid södra Norrlandskusten. Då börjar människor runt omkring honom att dö och försvinna. Allt fler omständigheter pekar på att Per Albin har gjort sig skyldig till brott. Rytterby-Postens kriminalreporter Thorsten Berglund anklagar både polisen och sina egna kollegor för att förblindas av beundran och överseende med den cp-skadade regissören.

Boken handlar om förfalskningar eller misstänkta förfalskningar i de medeltidsbrev som gäller svenska förhållanden. Först som sist skall slås fast att förfalskningarna inte är så många som ofta har antagits. Det visar sig att ett stort antal brev som har misstänkts vara förfalskningar i själva verket är äkta. I boken behandlas 182 brev som antingen är äkta, förfalskade eller är partiella förfalskningar.

1408 utkom den vid universitetet i Paris verksamme teologen Jean Gerson (1363 -1429) med verket Opusculum tripartitum de preceptis decalogi, de confessione et de arte moriendi. Både verket som helhet och den sista delen, De arte moriendi, som självständig skrift, fick stor spridning. Delen om dödsberedelse bearbetades och översattes till svenska av ärkedjäknen Ericus Nicolai på uppdrag av ärkebiskopen Jakob Ulvsson och trycktes av boktryckaren Paul Grijs i Uppsala 1514 under titeln Ars morieni. Johannis gerson lärdom hwrw man skal lära dö til själenne salicthet. I denna utgåva, som förutom översättning och faksimil, också innehåller tre artiklar om Jean Gerson som teolog, det teologiska innehållet i skriften och hur den brukades samt själva trycket och boktryckaren Paul Grijs, ges nu på nytt en möjlighet att tränga in i en undervisning som lärde den senmedeltida människan att leva - och dö.

Lars Skytte (1610-1696) var född i Nyköping. Fadern (adlad 1619) blir med tiden ståthållare över Uppsala län, farbrodern, den mer kände Johan Skytte, kronprins Gustav Adolfs lärare, hade då redan utnämns till riksråd och universitetskansler mm. Familjen hade mycket nära kontakter med den nya kungafamiljen, och fick stort inflytande över den högre utbildningen i det svenska riket under den begynnande svenska stormaktstiden. Efter akademiska studier och ett flertal utländska studieresor utnämns Lars Skytte till svensk ambassadör i Portugal år 1641 men lämnar redan 1647 sitt diplomatiska uppdrag, konverterar till katolska kyrkan och upptas i franciskanorden. Efter teologiska studier prästvigs han inom orden och kommer att ägna sig åt författarskap och undervisning. Skyttes konversion var en stor svensk propagandaförlust och en dåtida internationell skandal.I början av 1653 kallas han till Rom, dit drottning Kristina efter abdikationen anlänt 1655, till henne dedicerar han sin bok Peregrinatio sancta. I denna redogör han bland annat för sitt teologiska tänkande och val av livsväg. Boken har aldrig tidigare översatts till svenska eller något annat modernt språk.Resterande del av livet vistas Skytte i Rom. Under en period tjänstgör han som rådgivare/själasörjare åt drottning Kristina. Han fortsätter också sitt teologiska författarskap och undervisar i teologi inom franciskanorden, samt har ett ganska stort internationellt och nordiskt kontaktnät.Denna bok är kulturhistoriskt viktig. Den utges i Skara stiftshistoriska sällskaps serie och i samarbete med Vatikanbiblioteket. För översättning svarar fil. dr Johnny Strand, för inledning och kommentarer professor Magnus Nyman. För redigeringen svarar Monica Hedlund, Margareta Murray-Nyman och sällskapets ordförande Johnny Hagberg.

Genom Föreningen för Västgötalitteratur och professor Per-Axel Wiktorsson utges här den Äldre Västgötalagen, handskrift B 59 i Kungl. Biblioteket. Lagen finns tidigare utgiven, men då endast själva lagtexten utan alla de förtydligande omgivande textvittnena. Utgivningen följer modern textedition och för första gången ges nu hela handskrift Cod. Holm. B 59 ut i färgfaksimil, i trogen fornsvensk version och i översättning till modern svenska. Därtill kommer en vetenskaplig inledning där professor Per-Axel Wiktorsson redogör för själva handskriften, dess uppbyggnad och historia samt behandlar de olika skrivarna i handskriften. Till denna inledning fogas även uppsatser kring lagen och dess innehåll. Allt i handskriften har tidigare inte kunnat läsas men genom modern teknik har en stor del av dessa texter nu kunnat tolkas. För första gången utges även den så kallade Latinbalken i översättning. Detta är en andra reviderad och utvidgad utgåva av den år 2011 utgivna första upplagan.

Skara domkyrka träder efter senaste ombyggnaden fram som en klassisk katedral. Det gick snabbt. Det var omdiskuterat. Man hade ett år på sig. Hur genomför man en stor ombyggnation på kort tid? Ett kvartssekel senare berättar de som var med om visionerna, om steg som togs och om hur domkyrkan fungerar idag. Varför ville man bygga om? Vem tog besluten? Hur klarade man ekonomin och kulturarvsfrågorna? Och opinionen? Här berättas också hur församlingens och stiftets alla besökare och pilgrimer ständigt gör katedralen till sin. Artikelförfattare är Lars-Göran Lönnermark, Ragnar Sigsjö, Eva Björkman, Ann-Katrin Larsson, Thomas Hennig, Bo Eek, Eva Göransson, Mona Lantzourakis, Mikael Leijon, Carl Sjögren, Per Larsson, Elin Gunnarsson samt Anders Alberius, som också är redaktör för boken. Det är en fantastisk berättelse om hur den stora ombyggnationen av Skara domkyrka blev så bra att ingen idag vill se det ogjort. Skara domkyrka är en katedral som möter sin tid.

Under den senare delen av 1500-talet förändrades kyrko- och fromhetslivet i norra delar av Europa i enlighet med den nya tidens reformatoriska anda. Bekännelser formulerades, kyrkobyggnader omdanades, gudstjänstlivet reformerades och den folkliga moralen blev föremål för en disciplineringsprocess. Så var även fallet i Skara stift. Under denna tid hade stiftet fyra stiftschefer som hette Erik. De fyra Erikarnas samlade ämbetstid (1545-1570) inföll mellan två ofta omtalade perioder. Den inföll efter den tidiga reformationsgasen då kyrkan i Sverige underordnades den världsliga makten och gudstjänstlivet började omvandlas. Den inföll före den katolicerande kyrkopolitiska utvecklingen under Johan III:s regim, som skarastiftet blev delaktigt i genom den kungatrogne biskopen Jacobus Johannis. Samtidigt utgjorde denna mellanperiod knappast något mellanspel. Tvärtom var denna på flera sätt teologiskt kreativa period avgörande för den fortsatta utvecklingen av en nationell luthersk landskyrka. Under påverkan av den framväxande konfessionalismen på kontinenten utvecklades kyrkolagstiftning, ordningar, dogmatik och undervisning vilka lade grunden för den lutherska ortodoxin på svensk mark. I denna antologi ges olika bilder av de fyra Erikarnas och Jacobus Johannis´ ämbetsperioder. En viktigt utgångspunkt är att händelseutvecklingen i varje enskilt stift måste förstås utifrån den samtida nationella och europeiska utvecklingen i kyrka och samhälle.

Från 1500-talet förra hälft var det brukligt att adelsmän och officerare begravdes med pompa och ståt. En begravningsprocession ingick där den dödes värja, sporrar, hjälm och stridshandskar bars på ett sammetshyende. Efter begravningen överlämnades föremålen till kyrkan med "köptes" tillbaka av de efterlevande. Kontanterna för inköpet skänktes till församlingen och föremålen hängdes upp i kyrkan, i anslutning till graven och huvudbanéret, till minnet av den döde. Vilka av dessa vapen och föremål finns kvar i våra kyrkor? Och vilken är historien bakom de enskilda föremålen? Dessa och andra frågor besvaras i denna bok som kommenterar och beskriver den vapenhistoriska inventeringen av kyrkorna i Skara stift.

När ett mord begås i Skara inser kriminalinspektör Pernilla Leander snabbt att det inte handlar om ett vanligt fall. Spåren leder till familjen Billquist, vars makt och inflytande över staden sträcker sig långt tillbaka i tiden. Ju djupare hon gräver, desto tydligare blir det att ett mörkt förflutet fortfarande kastar långa skuggor över nuet.När utredningen kör fast får Pernilla oväntad hjälp och plötsligt tar fallet en ny och farlig vändning – en vändning som tvingar henne att ifrågasätta allt hon trott sig veta.

This book examines mysterious Baroque paintings that form part of the rich décor at Läckö, one of Sweden’s greatest castles. Dating from the seventeenth century and presented as emblems – a fashionable genre stemming from the Italian Renaissance – Läckö’s paintings address some of the major preoccupations of the age: questions surrounding faith, worldly power, the ethics of poverty and wealth, and the pursuit of inner peace. Commissioned by the Count of Läckö, Magnus Gabriel De la Gardie, and his wife Princess Maria Euphrosyne, the emblems reveal new insights into the worldview, interests, and anxieties of two of the most significant artistic patrons in Swedish history. Richly illustrated throughout, Emblems at Läckö describes the intellectual and cultural world inhabited by the De la Gardies, considers their artistic vision for the castle, and shows how they used emblems to convey both their public ideals and private aspirations. About the author Dr Simon McKeown is Head of the History of Art Department at Marlborough College, and Chair of the Society for Emblem Studies.

I Skara stift finns ca 130 olika huvudbaner och anvapen. De flesta i kyrkor, på kyrkavindar, i kyrkbodar och några på muséer. Under stormakstiden var det viktigt att visa på sitt släktskap och på sin position i samhället. Begravningsköldarna är ett uttryck för detta begravningsbruk. Dessa snidade vapenskulpturer, som är specifika för stormaktstidens Sverige, är exempel på ett rikt bildhuggeriarbete som utförts av många skickliga hantverkare. Storleken på huvudbaneren varierar från de små enkla till praktstycken på två pch en halv meter. Denna bok om huvudbaner och anvapen inom Skara stift vill visa på den genealogiska och heraldiska skatt som finns i dessa ättesköldars tysta budskap. Bakom varje skökld finns en persons och en familjs historia. Genom författarens tolkning av sköldarnas innehålll och budskap träder historien fram och blir levande. Författaren disputerade 1999 på avhandlingen Huvudbaner och anvapen under stormaktstiden.

Olov Skötkonungs dop i Husaby var en symbolhandling av enorm betydelse för framtiden. Grunden lades för ett helt nytt samhälle där den gamla järnåldersbebyggelsen med enstaka gårdar och små byar fördes samman i socknar med gemensam kultplats, ny relation till det gudomliga, nya riter vid de stora händelserna i livet, en gemensam viloplats för de avlidna och ett nytt namnskick. Husaby var på 1000-talet ett centrum i svensk historia och svensk kyrkohistoria. Olov Skötkonung döptes här, den förste kung som döptes i Sverige. Sveriges förste biskop fick sitt säte här med stav och stol. Han kom enligt traditionen från York i norra England. En biskopskyrka byggdes på platsen nära dopet och den gård kungen skänkte biskopen. Husaby ingick i den kulturkrets som normännen skapat runt Nordsjön sedan början på 800-talet. Husaby med omnejd uppvisar tydliga tecken på det tidiga sambandet mellan engelskt och irländskt kyrkoliv och det trosliv som utvecklades på Kålland efter kungadopet. Bengt Wadensjö är född i södra Västergötland, i det medeltida Skarastiftet, är docent i kyrkohistoria i Uppsala och var under sexton år biskop i Karlstads stift. Han presenterar här en personlig tolkning av ekon från kristnandet i Husaby med omnejd. Nu utkommer efter tretton år en andra bearbetad upplaga av Ekon i Husaby genom Skara stiftshistoriska sällskapet.

Fornsvenska legendariet. Utgåva och översättning behandlar en fornsvensk bearbetning av en av senmedeltidens mest populära och spridda hagiografiska texter, Jacobus de Voragine’s Legenda aurea, troligen tillkommen på 1260-talet i Genua. Den fornsvenska bearbetningen eller översättningen, det Fornsvenska legendariet, tillkom kort tid därefter, mest sannolikt i slutet av 1200-talet. Vem översättaren var vet man inte med säkerhet, men mycket talar för att han tillhörde dominikanorden. Innehållet är huvudsakligen helgonlegender men bearbetaren har även inarbetat material från ett historiografiskt arbete från andra hälften av 1200-talet. Det egentliga legendariet finns bevarat endast i tre handskrifter (A, B, C), jämte fyra kortare utdrag respektive fragment (D, E, G, H). Utgåvan baseras på den äldsta bevarade handskriften, KB, A 34 (A), från 1300-talets mitt, fullständig med den mest kompletta av handskrifterna, UUB, C 528 (B), tillkommen vid mitten av 1400-talet. Samtliga handskrifter beskrivs i inledningen till utgåvan. Den medeltida texten följs strikt. Vid sidan av den egentliga textutgåvan presenteras också en översättning till nusvenska, som radvis följer den medeltida texten. Syftet med översättningen är att den ska hjälpa till att förstå det medeltida språket. Utgåvan förses även med fylliga person- och ortregister. Utgåvan är viktig både ur ett litteraturhistoriskt, kyrkohistoriskt, filologiskt och språkhistoriskt perspektiv. Fornsvenska legendariet utges av Skara stiftshistoriska sällskap i samarbete med Svenska fornskriftsällskapet.

Denna bok undersöker de gåtfulla barockmålningar som ingår i den rika inredningen på Läckö, ett av Sveriges största slott. Med anor från 1600-talet och presenterade som emblem – en moderiktig genre som härstammar från den italienska renässansen – tar Läckö slotts målningar upp några av tidens stora ämnen: frågor kring tro, världslig makt, fattigdomens och rikedomens etik och strävan efter inre frid. Emblemen avslöjar nya insikter i världsbilden, intressena och rädslorna hos två av de mest betydande konstmecenaterna i svensk historia: greven av Läckö, Magnus Gabriel De la Gardie och hans hustru, prinsessan Maria Euphrosyne. Genomgående rikt illustrerad beskriver Läcköemblemen den intellektuella och kulturella värld som paret De la Gardie rör sig i, beaktar deras konstnärliga vision för slottet och visar hur de använde emblem för att förmedla både sina offentliga ideal och privata strävanden. Dr Simon McKeown är chef för avdelningen för konsthistoria vid Marlborough College och ordförande i det internationella sällskapet för emblemstudier, Society for Emblem Studies.

I kyrkor, på kyrkvindar, i privata samlingar och på museer inom Skara stift finns ett stort antal huvudbaner och anvapen. Under stormaktstiden var det viktigt att visa på släktens anor och på sin egen position i samhället. De snidade vapensköldarna, som är specifika för begravningsskicket under stormaktstiden i Sverige, är exempel på ett rikt bildhuggeriarbete, som utförts av skickliga hantverkare. Storleken på huvudbaneren verierar från små enkla till stora praktstycken mer än två och en halv meter höga. Boken är ett supplement till den av Skara stiftshistoriska sällsap år 2006 utgivna Huvudbaner och anvapen inom Skara stift och visar på den geneaologiska och heraldiska skatt som finns i dessa ättesköldars tysta budskap. Bakom varje sköld finns en persons och en familjs historia. Genom författarens tolkning av sköldarnas innehåll och budskap träder historien fram och blir levande. Författarinnan disputerade 1999 på avhandlingen Huvudbaner och anvapen under stormaktstiden.

I 13 korta berättelser, en del med fotoillustrationer, kommer du nära människoöden från olika tider och sammanhang. Novellerna har förmågan att dröja sig kvar - ge en eftersmak. Du konfronteras med mänskliga egenskaper och känslor som sorg, girighet, lycka, ensamhet eller, som hos den nazistiske lägervakten, total okänslighet.

"Om en månad skulle Björn lämna Kongo. Alla trodde att han längtade hem. Ingen visste att han allt oftare i sina drömmar riktade sin K-pist mot svarta soldater, samtidigt som han nästa morgon sprang ner till Marcels skjul för att väcka sin svarta kamrat."Erik Lindholm tjänstgjorde som signalist vid den tolfte bataljonen i Kongo 1961. Han har tidigare skrivit "Den osannolike FN-soldaten i Katanga" och skrivit och producerat "Hammarskjöld har störtat" för radioteatern.

Haquin Spegel, 1645-1714 är en av de många biskoparna i det tusenåriga Skara stift. I likhet med sin efterträdare Jesper Swedberg var han en god språkman, därtill var han var han kungavän med inflytande vid hovet, och hymnolog som skrev psalmer som sjungs ännu idag. Denna bok är ett projekt gemensamt för fyra stiftshistoriska sällskap verksamma i de stift där Spegel var stiftschef: han var superintendent på Gotland, biskop i Skara och Linköping och slutligen ärkebiskop i Uppsala.

Denna bok handlar till största del om och utlägger två av kyrkans trosbekännelser, den apostoliska och den nicenska, från 100-talet respektive 300-talet. Illustrationerna är hämtade från kyrkor på Kinnekulle, och syftet är just att dessa kyrkor och föremål ska få belysa trosbekännelsernas ord och bli bilder av tron.

Matthias Hafenreffer (1561 - 1619) var från 1592 professor i Tübingen både i teologiska ämnen och i matematik. Han hörde till den würtembergska traditionen, som både före och efter honom haft ett särskilt stort inflytande på svensk teologi och fromhetstradition, med namn som Johann Albrecht Bengel och Magnus Friedrich Roos. En förkortad version av Hafenreffers arbete Compendium doctrinae coelestis - Kompendium om den himmelska läran - utkom 1612. Denna utgåva fick stor betydelse i svensk teologihistoria och i 1600-talets bildningsväsen. Biskopen i Skara, Jesper Swedberg, uppskattade honom och översatte kompendiet i förkortad form för de skolelever som hade svårt för latinet och använde den latinska texten regelmässigt som underlag för disputationerna vid prästmötena. Nu, nära 400 år efter första upplagan av kompendiet, utkommer det i översättning till svenska. Boken ger en elementär och kortfattad redovisning av de bibliska grunder, som den kristna tron bygger påoch ställer frågor till.

I Stockholm utgavs under Johan III:s tid en katolsk katekes på svenska, tryckt 1579/1580. Jesuiten Petrus Canisius, en av 1500-talets mest betydande katolska lärare och predikanter, är dess författare. Katolikernas lilla katekes kom ut på svenska drygt tio år efter översättningen av Luthers Lilla katekes (1567) och kan ses som en motreformatorisk skrift. Men den bör också ses i ett vidare pedagogiskt sammanhang, den syftade till att ge baskunskaper i kristen tro. I samband med reformationsminnet 2017 är det relevant att jämföra Canisius katekes med Luthers, men också att uppmärksamma de svenska katolikerna och deras förhoppningar innan Sverige 1593 definitivt blev ett lutherskt land. Därigenom får vi en klarare förståelse för denna komplexa brytningstid i svensk historia. Skara stiftshistoriska sällskap utger nu katekesen i modern bearbetning. Jesuitpater Fredrik Heiding, lektor i teologi vid Newmaninstitutet i Uppsala, har skrivit inledning och kommentarer till katekesen samt tecknat ett porträtt av Canisius.

I denna bok möter du människor från många olika religioner som upplevt att Gud talat till dem och som i många fall till följd därav gjort berömvärda saker. Flertalet av dem är naturvetare utan stort religiöst intresse före händelsen och många av dem undrar efteråt vad det egentligen var som hände. Huvudförfattaren, Arne Jernelöv, är själv miljöforskare, professor och chef för forskningsinstitut och -råd.

Biskop Brynolf III Gerlaksson var biskop i Skara under 27 år, från 1478 till dess han avled den 24 april 1505. Då det nu gått 500 år sedan hans död vill Skara stiftshistoriska sällskap lyfta fram denne betydelsefulle biskop som betytt mycket för Skara stift och därmed även för Västergötlands historia. Brynolf, som även har kallats den siste västgötske renässansfursten, färdigställde biskopsborgen Läckö och biskopshuset på Säckestad och möjligen Brunnsbo. Han byggde biskopsborgen i Husaby och där lät han även måla sina företrädare samt rimma en dikt för var och en av dem. Detta diktverk är vårt äldsta sammanhängande herdaminne, personskrift, över skarabiskoparna. Det är också under dennes biskopstid somhans företrädare Brynolf Algotsson blir kanoniserad och skrinlagd i Skara domkyrka den 16 augusti 1492 och han låter trycka och utge både Vita Brynolphi och Brevarium Scarense, två viktiga böcker för den skarensiska kyrkohistorien. Gerlaksson färdigställer vad hans företrädare påbörjat. Han deltar även aktivt i den svenska rikspolitiken vid denna tid. Utan tvekan är Brynolf Gerlaksson en av de stora gestalterna i Skara stifts historia.

Den 1 maj 1782 kom 535 svenskar från Dagö i Estland till det som skulle bli Gammalsvenskby vid Dnjepr för att på order av kejsarinnan Katarina II hjälpa till att kolonisera den nyligen erövrade stäppen. Så inleddes en svensk närvaro i Ukraina som fortfarande betår. Ännu behärskar några personer den gammalsvenska som en gång talades på Dagö. De flesta av dem är äldre och den säregna gammalsvenska kulturen håller sakta på att försvinna. Men svenskan har inte spelat ut sin roll. I skolan i Zmijivka lär sig idag ungdomar och äldre, både svenskättlingar och ukrainare, det svenska språket och fortsätter, fast på ett annat sätt än tidigare att vara en del av livet i byn. Karl-Erik Tysk, verksam som kyrkoherde i Ovansjö, har under fjorton år besökt byn och fortsätter i denna bok att berätta om denna by, som tycks ha en märklig dragningskraft på den som kommer dit och om de människor so bor där. Han har tidigare publicerat två liknande dagböcker, "Skymningsland" och "Gryningsljus". I denna bok berättas om det besök som kungaparet gjorde i byn 2008.