Visar resultat för..."Folket"

"Alla inser problemet mellan araber och judar. Men inte alla ser att det inte har någon lösning. Det finns ingen lösning. Varför skulle araberna sluta fred? [...] Vi har tagit deras land."

Så sade David Ben-Gurion, som så småningom skulle bli Israels förste premiärminister. 1917 hade den brittiska regeringen lovat ett nationellt hem åt det judiska folket i Palestina, trots att befolkningen till 93 procent utgjordes av araber.

Det hävdades då, och än idag, att Palestina var "ett land utan folk för ett folk utan land". Palestiniernas motstånd mot koloniseringspolitiken kunde därmed avfärdas som terrorism, trots att man insåg hur situationen skulle komma att utvecklas.

I Folket som inte fick finnas skildrar den tidigare diplomaten Ingmar Karlsson den mer än hundra år gamla konflikten ur ett palestinskt perspektiv. Han berättar om en sedan länge bortglömd del av den palestinska och israeliska historien och bidrar därmed till att förklara de nutida motsättningarna mellan landets befolkningsgrupper.

Folket som överlevde tar dig med på en makalös resa genom 2000 år av judisk historia. I berättelsens form och genom tillhörande utförliga faktadelar kommer historiska personer till liv och skildras avgörande skeenden för att folket skulle bestå trots förskingring och förföljelser.

Författaren leder dig genom 27 definierande årtal i den judiska historien och låter dig vara med när Jerusalems tempel förstörs, vandra med en Toraälskande rabbi genom Babylons judiska kvarter och följa kalifen Umar när han som erövrare kliver in genom Jerusalems portar. Du får möta korsriddare, medeltida stenrika entreprenörer, drottningen som drev ut alla judar ur Spanien, den moderna staten Israels grundande fäder och överlevare från 7 oktober. Här kläs i kött och blod människor och världshändelser som format ett folk och gjort att judarna trots allt är folket som överlevde.

Denna bok är måste-läsning för alla som bättre vill förstå både det judiska folket och vår egen historia. Den ger dig en god inblick i och förståelse för den moderna staten Israels tillkomst, liksom om bakgrunden till den svåra konflikt som nästintill dagligen toppar nyhetsbevakningen. Vare sig du läser boken som ett skönlitterärt verk eller använder den som ett översiktligt uppslagsverk har du ett unikt verk i din hand, rikt bildsatt och vackert illustrerad.

Simon Holst är initiativtagare till Folket som överlevde som är mer än en bok. Det är även en podcast och ett konstprojekt där vart och ett av de 27 årtal som tas upp i boken har ett tillhörande podd-avsnitt och konstverk skapade av Sandra Holst. Till vardags är Simon pastor, podcast-värd, krönikör och föreläsare. Roar Sørensen är faktaredaktör för boken och innehar två masters från Hebrew University i Jerusalem. Han talar hebreiska, har lett hundratals studieresor till Israel och följt israelisk nyhetsbevakning dagligen de senaste trettio åren. Eva Skog gör debut som författare och levandegör berättelsen på ett trovärdigt och fängslande vis. Till vardags är hon debattredaktör på Tidningen Dagen. 

Är svenskarna världens mest sekulariserade folk? Varför tycker många att det är lite pinsamt att vara kristen? Varför upplevs buddhismen som sympatisk medan islam känns hotfull och främmande?I Det gudlösa folket följer David Thurfjell uppkomsten och utvecklingen av de idéer om religion som vi idag tar för givna, från 1500-talets reformation via pietismen, upplysningen, teosofin och kolonialismen till 2000-talets religionsdebatter. Det blir till en berättelse om vilka vi - de sekulära svenskarna - är, varför vi tänker som vi gör och om hur vår internationellt sett unika religionssituation har uppkommit.David Thurfjell är religionshistoriker och professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola.

Israels betydelse tar itu med den ständigt återkommande och viktiga frågan kring relationen mellan kristendomen och Israels folk och land. Boken presenterar en unik och tankeväckande ”tredje väg” mellan vanliga synsätt, och den rättar till allmänt utbredda missförstånd längs vägen. Boken ifrågasätter den vitt spridda kristna uppfattningen att sedan Jesus kom till jorden är judarna inte längre speciella för Gud som folk, och landet Israel har inte längre någon teologisk betydelse.Boken följer författarens egen resa från sådant tänkande, fram till upptäckten att de nytestamentliga författarna var av en helt annan uppfattning i båda fallen. Den visar också att – i motsats till vad många kristna tror – kyrkan inte är det nya Israel, och att både folket och landet Israel är viktiga för Gud och för frälsningens framtida betydelse.

McDermott presenterar ett lättillgängligt men kraftfullt försvar för en ”ny kristen sionism” för pastorer och lekmän som är intresserade av Israel och judisk-kristna relationer. Hans synsätt kommer också att få i gång en diskussion bland teologer och bibelforskare.

Gerald R. McDermott är ordinerad anglikansk präst och teologie professor emeritus från Jerusalem Seminary och Reformed Episcopal Seminary, båda i USA. Han är författare och utgivare till ett tjugotal teologiska böcker, exempelvis The new Christian Zionism (2016) och Understanding the Jewish Roots of Christianity (2021).

Min svenska historia berättad för folket av Vilhelm Moberg utkom första gången i två delar 1970 och 1971. Boken blev en omedelbar kritiker- och försäljningssuccé. Denna nya utgåva, den första sedan 1997, är en samlingsvolym med nyskrivna efterord av litteraturprofessorn Ola Holmgren och historikern Thomas Magnusson.

»När min läsning utvidgades, upptäckte jag att den svenska historien huvudsakligen handlade om den mindre grupp människor som fattat besluten för själva folket och avgjort dess livsvillkor; den stora mängden av landets invånare hade inte fått tillträde till den. Jag saknade de som besått och avbärgat åkrarna, de som fällt skogarna, röjt vägarna, byggt slotten, kungsgårdarna, fästningarna, borgarna, städerna, stugorna. Jag såg bara glimtar av dem som betalat skatterna, som avlönat alla präster, fogdar och ämbetsmän. Jag saknade nummerkarlarna i krigshärarna, som i främmande länder stupat för fosterlandet, deras hustrur som väntade därhemma, jag saknade tjänstehjonsklassen, för vilken en särskild lag, Tjänstehjonsstadgan, hade gällt, och jag kunde inte hitta löskefolket, de så kallade försvarslösa, som inte ägde jord, hus eller hem. Och jag beslöt att berätta om de människor i det förgångna, som historien hade glömt.« Vilhelm Moberg i förordet

»Historieskrivning har en tendens att bli retorisk och överlastad. Myllret av historiska detaljer hotar att skymma sikten. Men i Min svenska historia berättad för folket låter Moberg oss i stor utsträckning läsa om vad som händer mellan raderna. Det räcker med en träffande formulering för att ett större historiskt skeende skall stå fram för våra ögon. Mobergs förmåga kan med ett otidsenligt uttryck kallas inbillningskraft; en förmåga och egenskap som även den har kommit att bli otidsenlig bland författare och historiker.« Ola Holmgren i efterordet »Skogsgångaren«

»I sin skildring släppte Moberg aldrig taget om sitt grundtema: folkets kamp mot övermakten, kollektivet och individen, den kvalda rättvisan. Hans historieperspektiv har numera fått en ganska undanskymd plats i Sverige. Allt fler nyutkomna populärhistoriska skildringar tycks vara inriktade på samhällseliterna. De påminner om den historielitteratur som publicerades före första världskriget, historieböcker om kungliga personer, om aristokratiska familjeöden, om ofrälse namnkunniga högdjur, har återigen blivit populära. Man kan fråga sig om vi är på väg tillbaka till en epok där tableaux vivants räknades som historieskrivning.« Thomas Magnusson i efterordet »Mobergs historia och folkets«

Vilhelm Moberg (1898-1973) var en svensk författare, journalist och dramatiker, känd för romaner som Raskens, Rid i natt!, Soldat med brutet gevär, Din stund på jorden och emigranteposet i fyra delar om Karl Oskar och Kristina. Min svenska historia var den sista boken Vilhelm Moberg publicerade.

Omslagsbilden: Engelbrekt (till häst) med sina dalkarlar jagar iväg fogden Melchior Görtz som har spänt bönderna för plogen. Målning av Bengt Nordenberg från 1860. De två stora upprorsledarna i Vilhelm Mobergs Min svenska historia är Engelbrekt Engelbrektsson och Nils Dacke.

"Alla inser problemet mellan araber och judar. Men inte alla ser att det inte har någon lösning. Det finns ingen lösning. Varför skulle araberna sluta fred? ... Vi har tagit deras land."

Så sade David Ben-Gurion, som så småningom skulle bli Israels förste premiärminister, redan 1919. Två år tidigare hade den brittiska regeringen lovat ett nationellt hem åt det judiska folket i Palestina, trots att befolkningen till 93 procent utgjordes av araber.

Det hävdades då, och än idag, att Palestina var "ett land utan folk för ett folk utan land". Palestiniernas motstånd mot koloniseringspolitiken kunde därmed avfärdas som terrorism, trots att man insåg hur situationen skulle komma att utvecklas. Det är en sedan länge förträngd del av den palestinska och israeliska historien som tidigare diplomaten Ingmar Karlsson nu belyser i sin bok.

Under sin mångåriga diplomattjänstgöring har Ingmar Karlsson på olika poster följt övriga arabstaters försök att ta kontroll över den nationella palestinska rörelsen och de interna motsättningar som försvårat för palestinierna att få förståelse för sin sak. I Folket som inte fick finnas skildras nu den mer än hundra år gamla konflikten ur ett palestinskt perspektiv.

Året var 1930 och samhället präglades av fattigdom och arbetslöshet. Ute i världen rustades det för världskrig, i Bramsäng hade livet sin gilla gång. Där föddes Willy.

Willys föräldrar gjorde vad de kunde för att skapa en trygg uppväxt för barnen. De kämpade med arbetslöshet, bostadsförhållanden och militärtjänstgöring samtidigt som familjen växte. De levde i ett hem utan elektricitet och rinnande vatten, fadern var inkallad månader i sträck och modern fick ta hand om barn och hushåll.

Politikerna arbetade för att skapa bättre förutsättningar för folket och kämpade för samhällets utveckling medan Willy levde sitt ungdomliga liv lyckligt ovetandes om vad som hände i världen utanför. Men kriget satte sina spår och när Willy blev äldre blev han också mer medveten om allt som skedde omkring honom. Då förändrades livet.

Willy växte upp, men vad hände med pojken som föddes den där höstdagen på 30-talet och hur formades samhället i byn Sillerådalen?

«Ulla Britta Ramklints entusiastiska bok om familjen Medici är ett utomordentligt medryckande exempel på folkbildning.» Göteborgs PostenI Familjen Medici skissar Ulla Britta Ramklint lustfyllt fram släkten Medici i ett drama med ett myller av karaktärer. Författaren är underfundig och underhållande, och trots bokens nätta omfång ger den en fullständig Medici-krönika samt presenterar tidens mest betydande personligheter.

Familjen Medici dominerade Italien och renässansen under sekler: ekonomiskt, politiskt och kulturellt. De umgicks med gräddan av kultureliten och en jämförelse med familjen Kennedy kan ligga nära tillhands. De visste hur man manipulerar omgivningen för att få uppmärksamhet och makt och hur man bäst marknadsför sitt varumärke.

Medicéerna levde samtidigt som några av historiens största namn: Brunelleschi, Botticelli, Leonardo da Vinci, Machiavelli. Dessa giganter porträtteras också i boken.

Ulla Britta Ramklint medverkar regelbundet i Populär Historia och är kulturkrönikör i Skånska Dagbladet.Det här är en Print on Demand-utgåva av en tidigare utgiven bok.

»En fängslande och mångbottnad roman.« Betyg 4 av 5 | Johannas Deckarhörna»Omskakande.« Daily Mail»Uppslukande och fantasifull.« The Times

Nóra Leahy har förlorat både sin dotter och sin make, och måste nu bära ansvaret för sitt fyraåriga barnbarn Micheál. Pojken kan varken gå eller tala, och Nóra, orolig för skvaller, har hållit honom gömd från folket i dalen - människor som skulle se hans handikapp som ett bevis på mörka krafter.Eftersom hon inte klarar av att ta hand om pojken på egen hand anlitar hon Mary, en fjortonårig tjänsteflicka som snart hör hur det viskas i trakten om den ondskefulla varelse som drar sorg över änkans hem. Ensamma och insnärjda i rykten beslutar Nóra och Mary att söka upp den enda person i dalen som skulle kunna hjälpa Micheál. Det sägs att Nance Roche besitter kunskapen. Att hon kommunicerar med Dem, Det goda folket. Och att hon är den enda som kan få dem att lämna tillbaka sådana som de tagit...Hanna Kents andra roman, efter den mångfaldigt prisbelönta och kritikerhyllade Burial Rites [2013], är baserad på verkliga händelser och förlagd till en förlorad värld styrd av sina egna lagar.

HANNAH KENT [f. 1965] är en australisk författare som gjorde stor internationell succé med sin debutroman Burial Rites. Romanen översattes till 28 språk och vann en rad priser. Burial Rites kommer även att bli film, med Gary Ross (Ocean's Eight) som regissör och Jennifer Lawrence (Zelda, The Hunger Games) i en av huvudrollerna. Det goda folket, hennes andra roman, har hyllats av läsare och kritiker världen över, och har jämförts med både Hilary Mantels Wolf Hall, Peter Mays Isle of Lewis-trilogi, Jessie Burtons Miniatyrmakaren och M. L. Stedmans Fyren mellan haven. Det goda folket har även nominerats till 2017 års Walter Scott Price.

"En ännu bättre roman än Burial Rites. En skarpt förmedlad historia om kärlek, sorg och missriktade trosföreställningar." The Sunday Times

Månlandningen 1969, den där strumpan som skulle förvandla dumburken till en färg-tv eller första barnets förlossning - vilka är dina starkaste minnen? Den frågan ställde Svenska Dagbladets kulturredaktion till sina läsare. Tusentals svar kom in, om allt från de stora världshändelserna till de mest intima stunderna.

I Jag minns finns de starkaste, bästa, mest talande och roligaste läsarminnena samlade. Här berättar svenskar i åldern 16 till 104 år i korta fragment om ögonblicken som format deras liv och situationerna som etsat sig fast i deras minnen. Minnena transporterar läsaren till 1930-talets vintrar då ardennerhästar gick framför plogen i Stockholm och till 1950-talets strikta klassrumsdisciplin. Vi påminns om 1960-talets "farliga" popstjärnor, 1970-talets bruna efterrätter, 1980-talets färgstarka frisyrer och 1990-talets sega modem. Tillsammans bildar minnena en brokig och rik bild av Sverige under de senaste hundra åren. 

Peter Englund, som samlade sina barndoms minnen i den populära boken Jag kommer ihåg, har tillsammans med Svenska Dagbladets litteraturredaktör Madelaine Levy svarat för urval och förord.

Den bästa skildring av min tid och mitt århundrade jag någonsin har läst. Tiden öppnar sig nästan genast efter det att jag slagit upp boken och mina egna minnen börjar sippra fram ... Det är så den här boken fungerar, den väcker liv i minnen som vi inte minns att vi har haft.

Majgull Axelsson, recension i Svenska Dagbladet

Det är ett mycket lovvärt initiativ med ett synnerligen lyckat resultat. Berättelserna, som har en mycket stor spännvidd, levandegör med sin mångfald hela tidsperioden med sina ögonblicksbilder av såväl enkla vardagshändelser som dramatiska världshändelser och ger många associationer till egna minnen och upplevelser. Denna lättlästa bok, som vänder sig till breda grupper av kulturintresserade, ger läslust och även om den inte kan läsas som en historiebok över tiden är den mycket stimulerande.

BTJ

Det kom folk, inte på andra sidan vattnet utan på den här sidan, långt borta. De kom uppe från grottan, klivande på klipporna. Han kunde höra dem tala, och deras tal kom honom att skratta. Ljudet lockade fram en bild av sammanslingrade figurer, tunna invecklade figurer, pratiga och dumma, inte som hökskriets långa båge utan hoptrasslat som tång på stranden efter en storm, grumligt som vatten.

Sex vuxna och två barn är de sista som återstår av ett gammalt folk i förhistorisk tid – kanske de sista neandertalarna. De är milda varelser som lever en primitiv tillvaro i ett bergigt landskap, i stark gemenskap och utan vapen. I deras paradisiska värld uppträder plötsligt ett folk som är helt annorlunda. De är hårda och starka med ett väl utvecklat språk och god uppfinningsrikedom. En efter en dukar den gamla folkspillran under, medan det nya folket skapar en ny civilisation.

Det nya folket är en fascinerande berättelse om människosläktets barndom, gestaltad med den mästerliga föreningen av ”den realistiska berättarkonstens åskådlighet och mytens mångtydiga allmängiltighet" som gav William Golding nobelpriset i litteratur 1983.

Med förord av Petter Karlsson

Förord av Peter Englund

Under första världskriget tjänstgjorde Sofia Fedortjenko som sjuksköterska i ryska armén. En dag började hon skriva ner vad de sårade soldaterna, de flesta analfabeter och bönder, sade till varandra. 

»Hon svävar någonstans i bakgrunden, men man hör henne aldrig. Vi hör bara de namnlösa soldaternas röster och deras beskrivningar av lidande, längtan, smärta, grymhet, feghet. Berättelserna avlöser varandra, monolog efter monolog...« Sara Danius

Sofia Fedortjenko, rysk sjuksyster, författare och barnboksförfattare. Sommaren 1917 utgavs i bokform de nedtecknade berättelserna som hon hade avlyssnat vid sjukbäddarna ett par år tidigare. Sedermera utgav hon liknande berättelser från både februarirevolutionen och inbördeskriget.

Ur boken: »Jag vet inte vad jag skall ta mig till ... Till en början stred jag lugnt. Livet var uselt, jag klagade inte, jag trodde att livet var sådant ... Men ett liv i elände är som ett ändlöst fält ... Och nu är jag fullständigt förvirrad -- jag tror inte att jag lever i den här världen ... Det är som en dröm om pannkakor, eller som en förbannelse ... Och jag kan inte hitta mig själv.«