Visar resultat för..."Östergötlands"

Vad betyder det egentligen att vara människans bästa vän? I "Best in Show - hundar i konst och litteratur" möts konstverk, litterära perspektiv och personliga essäer i en rikt illustrerad bok om hundens många roller i människans liv och föreställningsvärld. Här rör sig trogna följeslagare, fria strykare och mytiska gestalter genom kulturhistorien och in i vår egen samtid. Boken tar sin utgångspunkt i den uppmärksammade utställningen vid Östergötlands museum och inleds av huvudförfattaren och Curatorn Ebba de Faire. I essäer av Göran Greider och Kalle Dixelius öppnas nya perspektiv på hur hunden har skildrats i litteratur och populärkultur, medan Hanna Hellquist och Lars Lerin skriver om vardagens närhet och den känslomässiga relationen mellan människa och djur. Per Jensen och Viveka Adelswärd bidrar med vetenskapliga reflektioner kring hundens beteende, kognition och känsloliv. "Best in Show" är en bok att bläddra i, återvända till och gärna ge bort - till hundälskare, kulturintresserade och alla som fascineras av människans äldsta följeslagare.

Nu kommer jag riktigt med "Stora famnen" för att tacka dig för de oförgätliga dagarna på Löfstad, hvilka från början till slut voro härliga! Jag kommer ofta att drömma mig tillbaka än till det förtjusande hörnrummet när förmiddag o solen förgyller allt och man sitter trevligt samlade omkring arbeten och böcker, än lyssnande till ditt piano, /.../ än vandrande omkring bland porträtten och porslinerna, möblerna, miniatyrer hvilka tala om länge försvunna tider, men mest af allt skall jag minnas och se din egen, kära gestalt den du dväljes i det ståtliga hemmet! Så skriver Ebba Snoilsky till Emilie Piper efter ett besök på Löfstad hösten 1910.

I denna bok skildras kustfarleden genom Östergötland och dess historia. Särskilt intresse ägnas åt fyrarna och deras tillkomst. Uppmärksamhet riktas även mot de två havsfyrar som finns utefter denna kustdel (Sandsänkan och Norra Fällbådan) samt vissa gamla kummel som ligger vid sidan av dagens huvudfarled (Gubbö, Missjö och Marö kupa). Därutöver sätts fokus också på viktigare platser utefter far-leden, till exempel sådana där det historiskt sett funnits lots-, fyr- eller tullplatser. Resan börjar i söder vid Torrö Stickskär i Tjusts skärgård och går sedan norröver för att avslutas vid Marö i Arkösunds skärgård före överfarten av Bråviken upp mot Södermanlands skärgård. Utöver besök – främst under somrarna 2017, 2018 och 2020 - med fotografering vid fyrar och andra platser utefter farleden har källmaterial hämtats från Lotsstyrelsens arkiv vid Riksarkivet, Landsarkivet i Vadstena, Sjöfartsverkets arkiv i Norrköping, Lantmäteriets historiska kartor och arkiv, samt böcker och andra skrifter citerade i texten. En viktig kunskapskälla är även Fyrwiki – Svenska Fyrsällskapets Lexikon på Internet (https://fyr.org/wiki/index.php/Huvudsida). Information därifrån återges enligt licensen Attribution-ShareAlike 3.0 Unported (CC BY-SA 3.0). En mängd information har vidare hämtats från Wikipedia (wikipedia.org).

Det var en gång en gård, öster om Stångån - en bland många gårdar i en tättbebyggd bondbygd. Gården existerade i närmare 1000 år, fram till 600-talet. Idag, ungefär 1400 år senare, heter området Kallerstad och är ett industri- och affärscentrum i nordöstra Linköping.När en ny parkering till Linköpings evenemangsarena Cloetta Center skulle byggas, undersökte arkeologer från Östergötlands länsmuseum platsen. Den här boken är berättelsen om den gamla järnåldersgården som arkeologerna upptäckte.Boken tar upp många spännande frågor om stort och smått i järnålderns bondeliv: Vilka av vägarna runt Kallerstad är förhistoriska? Bodde verkligen folk och boskap i samma hus på vintern? Vad kan runda stenar berätta om kvinnors villkor under järnåldern? Kunde smederna i Kallerstad tillverka stål och varifrån fick de sitt järn? Och varför flyttade människorna till slut från gården i Kallerstad?

Hur förhöll det sig egentligen med rättssäkerhet och respekt för lag och ordning förr i tiden och är vi egentligen så annorlunda idag jämfört med de människor som levde för 175 år sedan? I Västra Eneby, begravdes 1848 en 19-årig tigg­arflicka brådstört­at vilket gav misstankar om konspiration i avsikt att mörklägga ett mord. Den misstänkte mördaren var blott 15 år. Vi får även följa den tragiska skärgårdshändelsen då en vedskuta hittas övergiven utanför Valdemarsvik. Då man så småningom går ombord möts man av en hemsk syn som får ett omfattande efterspel. Ett äkta kriminaldrama! ? I del 2 av Brännvin, vatten och bröd får vi ytterligare ett 20-tal glimtar från våra östgötska rättssalar. Vi får bland annat läsa om stöld av grisar och andra krea­tur, hor, misshandel av föräldrar , mordbrand och mord.? Johan Birath är grundskollärare i Boxholm. Övrig tid ägnar han åt kommunpolitik, föreläsningar och historiska efterforsk­ningar. Hans främsta intressen är social-, kriminal- och religionshistoria samt folktro. Genom sitt författarskap vill Johan Birath öka kunskapen om människors livsvillkor förr, samt stimulera till jämförelser med nutidens samhälle. Han inriktar sig genomgående på det arbetande folkets historia, vilket tillsammans med hans folkbildningarbete bl.a. resulterat i ABF:s kulturstipendium 2005.

Onkel Adamsgården på Hunnebergsgatan i Linköping har fått sitt namn efter författaren och läkaren Carl Anton Wetterbergh (1804-1889) som är mer känd som Onkel Adam. Här bodde han tillsammans med sin hustru Hedda och svägerska Adriana, vilka båda skapade den vackra blomstrande trädgården inne på gården. År 1927 öppnades ett museum över honom här och en museilägenhet i husets övervåning inreddes med föremål från hans hem. Med denna bok vill vi väcka gårdens historia till liv igen – byggnader, ägare och människor som bott här – från Måns Flådra på 1640-talet fram till Onkel Adam, som en gång var en av Linköpings och hela Sveriges mest kända personer.

Under 1840-talet kom fototekniken daguerreotypi till Östergötland. Det var den första fotografiska teknik som nådde offentligheten och den räknades då som det mest moderna och innovativa man kunde tänka sig. Det blev möjligt för de allra flesta att bli avbildade på fotografi och under 1800-talets andra hälft startade mängder av fotoateljéer i Östergötland. I den här boken kan vi läsa om dess Östergötlands tidiga fotografer, om fotateljéernas affärsverksamhet, om de kvinnliga pionjärerna och om fotografier som redskap för konstnärer. Vi får också kunskap om vad som hände sedan;om pressfotografernas genombrott, om kamerans utveckling, och om steget från användning av film till det digitala fotograferandet. Några nutida östgötska fotografer presenteras också. Bland författarna kan nämnas Anders Karlin, Björn Axel Johansson, Gunnar Lindqvist, Rolf Olson och Åsa Christoffersson. Givetvis finns en mängd fotografier i boken, t exx av det äldsta kända fotografiet, med ett stadsmotiv, från Norrköping. Bilden, en daguerreotyp som föreställer det Swartziska huset i centrala Norrköping, återfanns för några år sedan i Östergötlands museums stora fotografiska samling. Fotografens namn är Johan Wilhelm Bergström och fotografiet dateras till år 1845.

S:t Larskyrkan av idag bär på en tusenårig historia. Sedan länge har man förundrats över valet av plats för denna kyrka, en manifestation av ett religionsbyte. Sune Zachrisson grävde ut den romanska kyrkan 1956. Han ger här en målande och kvalificerad presentation av såväl utgrävningen och kyrkans historia som den vetenskapliga diskussionen kring kyrkobyggande vilken tagit fart under de senaste decennierna.Kyrkogården vid S:t Lars var vidsträckt långt ut under nutida gatumark och gravarna är så många att det väcker frågor. Sarkofagliknande monument, så kallade Eskilstunakistor, hörde till liksom även liggande gravhällar. Dessa var inte ovanliga i Östergötland, men förbryllande är att delar av sådana hällar återfinns i och under många kyrkmurar. Författaren beskriver den djupa religiösa symbolik som utgör grunden för sedvänjan.Den romanska stenkyrkan uppfördes på tidigt 1100-tal och fick under 1170-talets slut sitt torn vid västgaveln. Det höll på att gå alldeles galet på grund av den vattenmättade lergrunden - tornet började tippa över åt väster. Om detta dramatiska skede och hela den långa och komplicerade byggnadshistorien berättar Sune Zachrisson. Han skildrar rivningen av den medeltida kyrkan 1798, som länge varit alldeles för trång, och byggandet av den nuvarande kyrkan där det medeltida tornet trots allt fick stå kvar. På nyårsdagen 1802 invigdes kyrkan med interiör i senempir vilken sedan dess förändrats flera gånger.

Under 1800-talet blev folkkonst ett begrepp för att skilja föremål som människor, oftast på landsbygden, gjort från den konst som var etablerad i de högre samhällsskikten. Kring det förra sekelskiftet fylldes svenska museisamlingar och hembygdsgårdar av folkkonstföremål i syfte att bevara allmogens konst i en värld som präglades av industrins urbanisering. Samtidigt så har folkkonst idag blivit ett bortglömt begrepp som sällan används i vardagsspråket. I denna bok har vi samlat populärvetenskapliga artiklar på ämnet folkkonst i Östergötland i dåtid, nutid och framtid.

Ta del av den medeltida stadsdelen Sanden, vars innevånare avhystes då Vadstena slott skulle byggas. Byggnadsresterna blev kvar under slottsvallen och ger oss information om hur bebyggelsen såg ut. En ursprunglig gatstump finns kvar i originalläge i slottet! Boken beskriver också framträdande arkeologiska fynd såsom den lilla ”paxtavla” eller kysstavla som användes vid religiösa ceremonier. Tavlan påträffades vid Lönsås kyrka och är den enda kända i Sverige. Kulten - makten - människan behandlar i 14 artiklar aktuell arkeologi i Östergötland och redovisar tidsepokerna yngre järnålder, missionstid och medeltid.

Boken ger i 14 artiklar en skildring av arkeologi i Östergötland. Här blandas uppsatser om järnframställningen i Järnstad med texter om jägarstenålderns hyddor. Bondelivet under äldre järnålder skildras med bland annat exempel från stensträngslandskapet i Tinnerö. Olika kultplatser presenteras som det hedniska kulthuset i Borg och den kristna rundkyrkan i Klosterstad. Fynd som visar på långväga kontaktnät återfinns här, men även det lokala hantverks- och hushållsavfallet på boplatserna. Vardagen blandas med det exklusiva och unika.

Flygvapnets första hundra år visar en mycket spännande utveckling. Från en trevande start med enkla flygmaskiner, genom neutralitetspolitik under andra världskriget, till kalla krigets massiva upprustning. Under en tid räknades Sveriges flygvapen som västvärldens fjärde största. 1990-talet medförde neddragningar, men också fler internationella insatser och efter millennieskiftet ett nytt säkerhetsläge i Europa. Genom alla skeden har drivkraften varit densamma: skickliga människor, teknisk innovation och ett nära samarbete mellan Flygvapnet och svensk försvarsindustri. Boken samlar ett femtiotal författare, var och en specialist inom sitt område. Tillsammans tecknar de Flygvapnets historia – från pionjärernas tid till dagens flygvapen och de människor som bär upp utvecklingen. Över 500 fotografier och illustrationer, hämtade ur Försvarsmaktens, SFF:s och Flygvapenmuseums arkiv, flottiljernas samlingar, och inte minst från landets främsta flygfotografer, gör detta till ett standardverk med enastående bildmaterial. Detta är en bok för alla som fascineras av flyg, personliga berättelser, politik, samhälle och försvarshistoria.

Johan Krouthén växte upp i en borgerlig miljö i 1800-talets Linköping och visade tidigt en exceptionell talang för måleri. Som medlem i konströrelsen Opponenterna gjorde han uppror mot Konstakademi och inspirerades istället av de franska friluftsmålarna. Med tiden utvecklade han ett eget signum - ett idylliskt lyckomåleri.

Johan Bäckström från Tidersrum i Östergötland fick sin utbildning vid Konstakademien, men kom att ägna sig åt måleri på möbler: "I granna, blomstrande färger målade han varjehanda gubbar, lejon, valfiskar och brännvinsflaskor på böndernas bord och skåp." Ett stort antal möbler och föremål ur Johan Bäckströms rika produktion från tidigt 1800-tal finns ännu kvar i hans hemtrakter i södra Östergötland och beskrivs här i text och bild.Med utgångspunkt från aktuell forskning ger boken en samlad bild av ett säreget och udda konstnärskap, ett av de främsta inom östgötsk folkkonst.

Öna är ett av Östergötlands kulturreservat. Gården ligger i Nykils socken i Linköpings kommun. Odlingslandskapet på Öna visar närmast ofattbart magra förhållanden. Marken är stenig och blockig. Åkrarna är små. Människorna på Öna har röjt sten, byggt terrasseringar, fört på jord och utnyttjat varenda liten odlingsbar markbit. Öna visar det som på 1800-talet var vardagslandskapet för de allra flesta invånarna i Sverige. Boken berättar om byggnaderna, om landskapet och om människorna som levt och verkat här.

I början av 1750-talet bestämde sig tingsnotarien i Skänninge, Johan Engdahl för att skriva stadens historia såsom han förstod den. År 1753 var Engdahl klar och resultatet blev en handskrift på 750 sidor. År 1787 presenterade Pehr Kylander en avskrift som numera förvaras på Linköpings Stifts- och Landsbibliotek. År 1788 kom ytterligare en avskrift, denna gång av Johannes Älf Jöransson, som "tillökte och förbättrade" texten. I mitten av 1990-talet fick denna boks redaktör kännedom om avskriften och nu, 2024, kommer denna avskrift ut. I skriften beskrivs Skänninges läge, byggnader och tillblivelse liksom stadens grannorter. Information finns också om präster, lärare, borgmästare, rådmän och andra viktiga personer på platsen. Även alla gårdar, kvarter för kvarter beskrivs. En unik ögonblicksbild från svensk landsortsstad på 1700-talet.

De 72 visor som presenteras i denna bok är ett litet urval av de som insamlades och upptecknades av pastorsadjunkten Levin Christian Wiede i Östergötland på 1800-talet. Melodierna har tidigare gjorts tillgängliga i en avhandling av professor Jan Ling. I detta urval presenteras för första gången visorna med de upptecknade texterna i sin helhet.

"Brevduvan" är den hittills största arkeologiska undersökningen av det medeltida Linköping. Under åren 1987 och 1989 arbetade sjutton arkeologer med att gräva ut kvarteret vid Klostergatan. Här ges en unik chans att studera två stadsgårdar från stadens äldsta tid och fram till den stora branden år 1700. Gårdarna låg i det medeltida Linköpings utkant utmed stora landsvägen som gick från Stångebro och fram till Stora torget. I denna bok presenteras resultaten. Vi berättar om hur undersökningen gick till och vad vi hittade i form av hus, gårdar, gator och gränder. Vi berättar också om det dagliga livet på gårdarna, såsom det avspeglas genom husen, alla tappade och bortkastade föremål och nära ett ton djurben. Det är en utmaning att se förändringarna av livet på de båda stadsgårdarna i ett större sammanhang. En ny bild av det äldsta Linköping växer fram, en historia som finns rakt under våra fötter.

Smedstorp är ett av Östergötlands kulturreservat. Gården ligger i Norra Vi socken i Ydre. Smedstorp visar hur ett litet jordbruk kunde se ut under 1700-talet och det tidiga 1800-talet. Boken berättar om det ålderdomliga landskapet runt Smedstorp, den unika floran och de omålade timmerbyggnaderna. Men också om människorna som levt och verkat här. Ninnie och Carin föddes under 1900-talets första hälft. Läs deras berättelse om vardagslivet på gården.

Skriften handlar om Ljungsbros framväxt kring chokladfabriken Cloetta under 1900-talets första hälft. Fokus ligger på efterkrigstiden då samhället blomstrar och står på topp. De byggnader som idag kan upplevas som vardagsmiljöer byggs i en tid fylld av framtidsdrömmar, nymodigheter och socialpolitiska visioner. Kvalité och funktion är ledord hos arkitekter och bostadsplanerare.Skriften tar dig med på en resa i kristid och fredsyra, en tid då Hyland på radion är lika självklar som nylonstrumpans raka söm. Då biobiljetten kostar en och femtio och perstorpsplattan är senaste trenden. På vägarna börjar den nya folkbilen Volvo PV 444 rulla och på Cloetta dekoreras praliner med lika stor skicklighet som det medvetna byggandet runtom i samhället.Skriften fungerar även som guide, så på med promenadskorna och ge dig ut på upptäcktsfärd bland chokladstadens byggnader och platser - ett kulturarv värt att uppmärksamma och titta lite närmare på.

Det finns många sätt att närma sig det östgötska kulturlandskapet. Här följer vi i spåren av Bengt Cnattingius som var verksam som museiman från 1924 till 1965. Det är en spännande berättelse om hur en man med stort engagemang, djup kunskap och ett diplomatiskt sätt lyckades förverkliga många av sina idéer. Mycket av det vi tycker är självklart i vår omgivning idag lade han grunden till. Vad vore Linköping utan länsmuseibyggnaden vid Vasavägen eller Gamla Linköping? Han medverkade också aktivt för stadens offentliga utsmyckning. 1700-talsgården Smedstorp nere vid Smålandsgränsen räddades åt framtiden genom hans insatser, liksom Brunneby kyrka vid Göta kanal.

Boken presenterar ett urval av de gåvor Östergötlands museums vänförening skänkt till museet. Bildkonsten utgör den största gruppen. Ulla Tham tar med läsaren på en spännande upptäcktsfärd, där konstverken får sin historia berättad.

Är ett hus bara ett hus? Svaret på frågan är naturligtvis nej. Men de flesta av oss upplever de byggda miljöer vi dagligen omges av som vardagskulisser. Kulisser vi hastar förbi, men som har mycket att berätta. Att spana, upptäcka och lära i dessa miljöer gör att synen på dem förändras. Det här är ett inspirationsmaterial för dig som arbetar med barn i årskurs 0-3. Hus är fyllda av berättelser och betydelser. Börja med skolbyggnaden, skolgården, vägen till skolan, husen runtomkring.

Margareta Hennix räknas som en av Sveriges främsta formgivare och konsthantverkare. Hon har arbetat på flera porslinsfabriker och glasbruk, främst vid Gustavsbergs porslinsfabrik och Reijmyre Glasbruk. Hennes arbeten har tilldelats en rad priser och blivit stora försäljningsframgångar. dessutom är hon en framstående tecknare och konstnär. Boken ger en fullödig bild av ett konstnärskap värt att lyftas fram. Här beskrivs hennes personliga formspråk och läsaren får en inblick i alla de företag och uppdragsgivare hon arbetat för. Läsaren får också ta del av ett tiotal offentliga utsmyckningar och idéer bakom dem. En av utställningarna var den konstnärliga utsmyckningen Via Sacra i Linköpings domkyrka 2015 tillsammans med biskop emeritus Martin Lönnebo.

Detta magasin – är kopplat till utställningen ”Pärlor, paljetter och politik – ett dynamiskt 1920-tal”, som visades under hela 2017 på Östergötlands museum. Utställningen ville ge en bild av 1920-talets modeströmningar och visade hur modet påverkades av mellankrigstidens samhälle med bland annat rörelsen för kvinnlig rösträtt. Utställningen byggde på tradition och förnyelse med utgångspunkt i Birgittaskolornas modeateljéer i Stockholm och Göteborg, som startades av Emy Fick och Elisabeth Glantzberg. Magasinet tar också upp andra intressanta aspekter av det dynamiska decennium som kallas ”det glada 20-talet”, en tid präglad av ekonomisk tillväxt, social, konstnärlig och kulturell förändring, stora framgångar inom medicin och teknik samt förbättringar av kommunikationerna. Det är också en tid präglad av kvinnans frigörelse. Artiklar om modedesign, konst och konsthantverk blandas med artiklar om jazzens och radions genomslag, de stora utställningarna, utgrävningar i Egypten, kvinnorättsrörelsen, den första kvinnliga flygaren samt några nedslag i tidens dekadens. Geografiskt belyses både det nationella och det regionala, från Paris till Skänninge.

Sveriges bästa skridskoåkning! Möjligheterna till fantastiska skridskoupplevelser är nästan obegränsade i Östergötland. Här kan du ta ut svängarna på storsjöar som Tisnaren, Sommen eller kristallklara Vättern. Du kan glida fram genom svensk industrihistoria på någon av kanalerna eller leta dig ut till avlägsna skär i Europas mest finskurna skärgård. Den stora variationen av

Civilingenjören Flygdirektören Henry Kjellson Tekniker och Humanist Denna biografi är ett äreminne över Malmslättssonen Henry Kjellson, hans tekniska kunskap, logiska tänkande, intuition och fantasi för att kunna se breda och visionära sammanhang inom såväl teknologi som humaniora. Han blev tidigt djupt intresserad av flyget när ”Flygbaronen” Carl Cederström startade sin flygverksamhet på Malmen i Linköping år 1911. Henry Kjellson föddes i Malmslätt 1891 och blev den svenska försvarsmaktens förste flygingenjör på Malmen 1917. Mellan år 1918 och 1926 konstruerade och modifierade han tretton olika flygplan på flygverkstaden på Malmen, innan han fortsatte sin gärning på Flygstyrelsen i Stockholm. Förutom flygplanskonstruktör var Henry Kjellson också en pionjär inom flygsäkerhetsområdet. Han blev tidigt involverad i många haveriutredningar och bidrog starkt till att flygsäkerheten förbättrades i Sverige. Hans imponerande personlighet, arbetskapacitet och inte minst begåvning har haft mycket stor betydelse för flygets utveckling i Sverige. Henry Kjellson intresserade sig tidigt för historia och skrev bland annat böckerna Forntidens teknik (1952) och Försvunnen teknik (1961). Ett annat exempel på hans mångsidighet är att han blev intresserad av bågskytte och kom då att utveckla redskapen och delta i många tävlingar. År 1934 blev han världsmästare i bågskytte i Båstad. Henry Kjellson avled 1962 i en ålder av 71 år.

Ö 1 Tummelisa En antologi När ÖFS, Östergötlands Flyghistoriska Sällskap, år 2012 skulle förse sig med en ny logotyp och symbolfigur, föll valet på övningsflygplanet Ö1 Tummelisa. Skälen var många. Tummelisa är välkänd och populär även utanför de gängse flyghistoriskt intresserade kretsarna. Flygplanet har stark anknytning till Östergötland. Det konstruerades, tillverkades och tjänstgjorde på Malmen under hela sin aktiva tid, och konstruktören, Henry Kjellson, var född och uppväxt i Malmslätt. Dessutom existerar Tummelisa fortfarande i två exemplar, Flygvapenmuseums original och Mikael Carlsons flygande replika, som gläder oss med sina uppvisningar vid flygdagar och jubiléer. Slutligen är lilla Tummelisa – knappt 5,5 meter lång – en fröjd för ögat, såväl i luften som på marken.   Tummelisa fanns i tjänst från 1920 till 1935, en ovanligt lång period för den tidens flygplan och var det första svenska flygplanet, som tillverkades i större antal, hela trettio stycken.   Vid logotypvalet framkom att något samlingsverk om Tummelisa, aldrig har publicerats. Det låg därför nära till hands att samla historik, fakta och berättelser om Tummelisa i en antologi.

Löjtnant Carl Elis Silow blev den 1 maj 1915 det första dödsoffret inom svenskt flyg, när han havererade med sitt flygplan Farman HF 20, B 2 på Malmen, strax utanför Linköping. Med på flygningen var löjtnanten Gustaf De la Gardie, som skadades allvarligt. Efter bröderna Wrights första motordrivna flygning i USA 1903 var flyget under uppgång och i Sverige utfördes den första flygningen av löjtnant Olof Dahlbeck 1912. Varje uppstigning som därefter genomfördes refererades ingående i den lokala tidningspressen. Den ödesdigra flygningen på Malmen berörde och engagerade hela den svenska allmänheten i stor omfattning. Carl Silow föddes den 31 juli 1879 i Kristianstads stadsförsamling. Efter några år som officer vid Älvsborgs regemente ansökte han 1912 om flygutbildning på Malmen och fick sitt internationella aviatördiplom nr 11 den 1 november 1913. Han blev en framstående pilot och föregångsman inom det unga svenska flyget. Biografin är framtagen för att främst berätta om löjtnant Carl Silows liv och karriär inom arméflyget och så ingående som möjligt berätta om händelseförloppet och orsak till hans haveri samt informera om det positiva resultatet av försvarsmaktens flygsäkerhetsarbete under perioden 1915-2014.