Visar resultat för..."stigar"

”Trailrunning Sthlm är en perfekt sommarbok för dig som bor i Stockholm med omnejd, och både är intresserad av lokalhistoria och gärna upplever nya platser springandes.”Runner’s World

”I den här mycket välgjorda och inspirerande boken har de [Annika Strandin Pers och Maja Lagerqvist] samlat 50 av sina favoritlöparrundor. Berättelserna om de här platserna och deras historia ger en extra krydda till boken. … Trailrunning Sthlm passar både nybörjare och erfarna löpare."BTJ

Löpträning innebär ofta att slita på i samma runda, vecka efter vecka. Jaga tider och räkna kilometer. Traillöpning – att springa på skogsstigar – är väsensskilt. Att bara vara här och nu och låta skogen överraska.

I Stockholm är skogen ofta närmare än man kan tro. Här har vi upptäckt och samlat stockholmsnära terrängspår och vandringsleder där vi upplevt, förundrats, kämpat, snubblat, grubblat och skrattat oss igenom timmar och mil av skogsstigar. Boken presenterar 50 trailrundor som ligger max en timmes bilresa från Stockholms innerstad. Det här är en inspirerande guidebok där text, fotografier och kartor hjälper dig att hitta ut, och hitta rätt. Dessutom betraktar vi med kulturgeografens blick landskapen vi rör oss i. Här får du följa med in i några av platsernas spännande och ibland udda förflutna.

Stockholms många skogsspår möjliggör verkligen upplevelselöpning i vardagen. Upptäckarglädjen i kombination med det fokus i nuet som krävs för att springa över stigarnas stenar och rötter gör varje träningspass unikt och till ett möte med nya platser. Du ska inte ut och träna, du ska ut på äventyr!

Vägar och stigar förbinder åkerlandskap med skog och vattendrag - men de rymmer också minnen. I denna inspirerande bok lyfter författaren och fotografen Jan Larsson fram stigar och vägar under olika årstider och ljus som på så vis ger uttryck för minnen av skilda slag. Här följer vi stigar som minner om människors fotsteg genom flera århundraden men som också länkas samman med personliga erfarenheter. Gamla lantbruk, kulturmarker och landsvägar gestaltas med varsam hand och skapar en nostalgisk stämning i både text och bild. Ljusets påverkan och brytningstiden mellan årstiderna spelar en viktig roll när Larsson bjuder in läsaren i sin värld och påminner om vikten att bevara kulturminnen.

Jan Larsson är författare med en lång bakgrund som frilansjournalist. Som naturfotograf har han varit anknuten till bildbyrå och arbetat med landskapsbilder till olika förlag. Med sina texter; personporträtt och krönikor, har han arbetat mot både dagstidningar och månadsmagasin.

Ärkebiskopens fastebok 2021: På nötta och nyröjda stigar i Sápmi är den nionde boken i serien Ärkebiskopens fastebok för enskild eller gemensam reflektion. Ärkebiskopen väljer varje år ut en författare och skriver bokens förord. I 2021 års fastebok tar prästen Bo Lundmark med läsaren på en vandring längs nötta och nyröjda stigar i det vidsträckta Sápmi. På skidor eller till fots färdas vi på fjäll och i skogar genom tid och rum. Vi möter människors livsberättelser, tar del av deras gudsbilder och möter naturen genom människornas liv. Vi får ta del av deras erfarenheter och tankar om framtiden. Illustratören Magdalena Brunzell har gjort bokens fina bilder. För varje såld bok går tio kronor till Act Svenska kyrkan. 

I ett år – från höst till höst – får vi följa författaren på hennes vandringar i omgivningarna runt Södergård i Göinge i nordöstra Skåne. Här trampar hon samma stigar som de på våren lössläppta kvigorna och – ibland – även vildsvinen. Här möter hon hösten. Solen som inte stiger upp och naturen som håller andan! Och vintern! Som att vandra i en tunnel av vitaste vitt. Att inget höra, att knappast se. Snön som värdigt fäller sin väldiga tysta ridå. Ljudlöst och mäktigt döljande varje spår hon lämnar efter sig. Som om hon aldrig funnits! Vid horisonten skymtar åsen med sanatorieskogen. Och barnpaviljongen, där förr de vita sängar stod! Här möter hon markens täcke av utslagna vitsippor. Vitt och grönt i en aldrig sinande ögonfröjd. Här korsar hon meterhög hundloka genom porten mot sommaren. Här möter hon högsommarens under: det nästan öronbedövande spelandet av tusen sinom tusen syrsor. Och sensommarens långa skuggor då hon tänker på näktergalen – och på den vår som kommer igen. Kanske för dig. Kanske för mig. För oss – om vi får ännu en stund på vår jord.

Berättelsen kan ha utspelat sig i slutet av 1980-talet. Så är åtminstone tanken. Karaktärerna i denna bok finns inte och har inte funnits, vare sig de skulle ha varit politiker, militärer, poliser, forskare eller mediefolk. Men de skulle kunna ha funnits, och de skulle ha kunnat agera så som i denna uppdiktade historia.Miljöer och platser, är med få undantag verkliga platser, även gården Betlehem.Det finns människor, fullt trovärdiga i andra sammanhang, som säger sig ha sett spår efter Snömannen, eller som påstår sig kunna kommunicera med de döda. Det finns rentav de som säger sig ha sett UFO:n. Människor som av många anses dåraktiga då de berättat om något de upplevt.Människor som är öppna för att det kan finnas saker de inte vet finns eller som de inte förstår, som är medvetna om att det finns saker som övergår den egna fattningsförmågan, är visa människor.Människor som tror sig veta allt eller förnekar allt de inte förstår eller inte vill förstå kanske snarare är de dåraktiga?Oavsett om någon tror eller inte tror, är det ändå en intressant tanke vad som skulle kunna hända om vi någon gång ställdes inför det ofattbara och det helt osannolika. Hur skulle makthavare och människor reagera? Hur skulle vi agera?

Det har blivit dags för Sofia och Janne att återvända till Dhaka efter semestern i Sverige. Ett terrorattentat har under sommaren inträffat på ett av de ställen familjen brukar besöka och de kommer tillbaka till en förändrad och chockad stad.Sofia hoppas ändå att hennes arbete för jämställdhet och mänskliga rättigheter ska få fart, och lämnar lättad barnen och vardagen till en allt mer uttråkad Janne. Inte förrän hon blir fast med en amerikansk kollega, Collin, i det tigertäta träsket Sunderbans inser hon att är i fara både politiskt och privat.Mina har flyttat hem till byn och fått en baby, och i hennes rum på Janne och Sofias garagetak flyttar dansarna Dipita och Pinky in. Deras nattliga uppdrag på den närliggande militärförläggningen undgår helt svenskarna. När en container med tortyrutrustning dyker upp på fel plats är det dock Pinky som vet vilka val Sofia måste göra.Precis som den framgångsrika debutromanen Innan floden tar oss är Helena Thorfinns uppföljare Den som går på tigerstigar en tät väv där privatmoral och globala åtaganden inte alltid går hand i hand.

Från den jakt på vilt som våra förfäder bedrev längs viltstigarna till att följa en viltstig för att leta sig fram i skogen som ett modernt skogs-GPS! Eller för att kanske helt enkelt hitta hem. Det är som att människan alltid haft en inbyggd kompass för äventyr och spänning. Men alltid längst en viltstig.

Filmaren Erik Fernström och naturmålaren Lennart Sand, har färdats jorden runt för att fånga viltstigarna på film och duk. Med kameror i högsta hugg och målarpaletten redo har de stått emot och genomlidit såväl fysiska utmaningar som mentala berg- och dalbanor.

Men alltid med glimten i ögat. De har till exempel skildrat den illegala jakten på snöleoparder i Centralasien och följt björnspåren i regn och rusk. Och isbjörnarna, valrossarna, bisamråttorna och snögässen, well you name it , Lennart och Erik fanns där hela tiden.

I allt från TV-produktioner till vildmarksäventyr och böcker, med personliga reflektioner. Deras resor har sannerligen varit en happening att följa. Och nu har deras äventyr kristalliserats ner i boken Viltstigar.

En bok att bläddra i, och att känna hjärtat klappa till under deras vilda eskapader. Samtidigt som lugnet sedan kanske återvänder och man njuter av naturen och viltet något som vi måste skydda för framtiden. Det är själva poängen!

Människorna har nästan lyckats fördriva alla väsen från det en gång blomstrande kungariket Höstmarken. Men i skogarna vid norra gränsen är det oroligt.

Dit kommer Mika, den bortskämda och ärelystna bonddottern, för att göra värnplikt vid Skogsvaktens gränspostering. Dit kommer också Alve från strandhedarna, som hellre räddar väsen än dödar dem och torparflickan Hillevi, som bara vill få ett liv i frihet. Till gränsvakten kommer också Sigrid, som just har upptäckt att hela hennes liv som rikets kronprinsessa är en lögn. Utmaningarna hon möts av tvingar henne att söka svaret på frågan om vem och vad hon egentligen är. Och hos de underjordiska drömmer Silverstrimma i natten om att återskapa de gamla stigarnas tid, då hans folk var Ängsvittra och levde mitt bland människorna.

Det är början på en rad händelser som innebär att både människor och väsen måste söka sig till nya vägar, eller gå under.