Visar resultat för..."Tidnings"

Vinnare av Borås Tidnings Debutantpris 2004

Halim har genomskådat allt. Han har genomskådat Integrationsplanen. Han har genomskådat varför de intellektuella liknar halta kameler. Tyvärr har han också genomskådat sin pappa, som har övergett Kampen och som i stället bara talar om vikten av att tala bra svenska. Men Halim har en egen plan: han ska bli Sveriges mäktigaste revolutionsblatte. En tankesultan, som knäcker koderna och får de snyggaste gussarna.

"Ett öga rött" är en rolig och sorglig berättelse om en ensam ung man, som vänder ut och in på både hjärnan och språket för att hitta sig själv och sin plats i världen.

"Jag kan inte minnas när en roman sist gjorde mig så salig." Arbetaren

"Och nu är den här. Ett öga rött – 2000-talets motsvarighet till 70-talets Jack: den nya generationens litterära röst." Nerikes Allehanda

Vinnare av Borås Tidnings Debutantpris 2024

Nominerad till Katapultpriset 2024

”En kille i klassen drog ett skämt om att vi drack mjölken direkt från spenen. Att vi levde på det viset. Som kalvar. Så såg jag mig själv sen. Mjölkstinn raglade jag in på bussen. Munnen fortfarande varm från spenen.”

Ellen återvänder till bondgården där hon växte upp. Det är semestertider och de nya ägarna av barndomshemmet visar sig vara bortresta. Hon tar sig in i huset, bara för att se sig om, men så har hon stannat en natt och dagarna i huset blir fler. Vem kan egentligen säga att platsen inte är hennes? Hon har den ju med sig överallt. Korna är borta nu, den lilla gården är nedlagd, men mjölken rinner fortfarande från mungiporna som då hon var barn, gödsellukten sitter i näsan. Mjölkat är en sinnlig, påtagligt kroppslig roman som rör sig mellan ett nu och ett då, om identifikationen med ett förflutet som man samtidigt gjort allt för att lämna bakom sig.

Det är 50-tal och ett Sverige i förändring. Utanför halländska Siltebruk slår sig resandefolket Klosterman till ro i en stuga vid järnvägen. De båda sönerna Olof och Valentin står mellan det gamla och det nya, familjen och det omgivande samhället, och försöker finna sin plats. Bröderna söker sina livshistorier och tvingas till vägval som för dem allt längre ifrån varandra.

För vad sorg och smärta är en episk roman om resandefolket i Sverige, en väv av berättelser och skrönor. Det är den bok som borde ha skrivits när arbetarförfattarna började nedteckna historierna från de som dittills inte synts i litteraturen. På en svenska med insprängd romani berättar Thom Lundberg om skrothandlare, hästagillare och tivolifolk; om synska resandekvinnor och stridslystna resandekarlar, och kärlek, hämnd och kamp.

Vinnare av Borås Tidnings Debutantpris 2024

Nominerad till Katapultpriset 2024

”En kille i klassen drog ett skämt om att vi drack mjölken direkt från spenen. Att vi levde på det viset. Som kalvar. Så såg jag mig själv sen. Mjölkstinn raglade jag in på bussen. Munnen fortfarande varm från spenen.”

Ellen återvänder till bondgården där hon växte upp. Det är semestertider och de nya ägarna av barndomshemmet visar sig vara bortresta. Hon tar sig in i huset, bara för att se sig om, men så har hon stannat en natt och dagarna i huset blir fler. Vem kan egentligen säga att platsen inte är hennes? Hon har den ju med sig överallt. Korna är borta nu, den lilla gården är nedlagd, men mjölken rinner fortfarande från mungiporna som då hon var barn, gödsellukten sitter i näsan. Mjölkat är en sinnlig, påtagligt kroppslig roman som rör sig mellan ett nu och ett då, om identifikationen med ett förflutet som man samtidigt gjort allt för att lämna bakom sig.

DEBUT

Vårt oåterkalleliga upphörande. Denna händelse bildar såväl start- som slutpunkt i Sex liter luft. Däremellan växer en apokalyptisk barndomsskildring fram. Vi möter ett barn, Ivan, som ställs inför det faktum att han befinner sig i en helt avfolkad tillvaro. Berättelsen rör sig sedan framåt dag för dag, för att samtidigt, som i en spegling, vecklas ut baklänges. Därtill möter vi det försvunna människosläktet i en schizofrent enstämmig kakofoni. Romanen försöker invertera det antropocentriska förhållningssätt till världen som ofta utmärker dylika Crusoeska motiv. Världen blir här en drakonisk samling djur och ting, där människan (liksom berättelsen själv) blottläggs som kropp, mönster och upprepning, för att slutligen upplösas i vad som framstår som livets första premiss: upphörandet.

För ytterligare information kontakta Åsa Lindström på 08 696 86 27. Pressbilder och omslag finns att hämta på www.albertbonniersforlag.se

S:t Petersburg, Berlin, Odessa, Porto. Maxim Grigorievs noveller söker sig till städer, ibland bara tanken på en stad, och rör sig gärna i såväl stadens som människolivets minst anslående utkanter. Årstiden är viktigare än årtalet, stämningen starkare än historien, längtan bort genomsyrar allt. En sexårig flicka är på väg hem genom ett ödsligt S:t Petersburg. Hennes mor har rakat av henne håret för att det ska bli fylligare när hon börjar skolan, och hon försöker gömma sig under sin stora panamahatt, medan vinden blåser. En kärlekshistoria i novellen ”Sehnsucht” spänner över tre städer och lika många decennier, men är längtan likadan på alla språk? I Odessa drömmer en ung pojke om att förbinda hela staden med en enda spårvagnsrutt, men när han blir sjuk är det i stället tiden som går i cirklar och diagonaler. En turist i ett novembertomt Porto har endast sällskap av måsarna. En bitter och fetlagd revolutionär svettas och väntar på att något ska hända i Aten. En man anländer till Berlin för att leta efter sin syster. Det blåser. Maxim Grigorievs noveller är byggda på stämningar och ögonblicksporträtt. Uppmärksamt tecknar han miljöer, situationer och årstidsväxlingar, där människor rör sig liksom lösgjorda, på jakt efter ett hem, eller kanske på flykt från ett.

Det är den ljusa dagenOch det blir vitt av ljusOch gräset blir vitt av ljusOch gräset går avJag går i ljusJag är i ljusOch ljuset är i mig

Helena Österlunds första bok består av två långdikter, i vilka upprepningar och små förskjutningar blir till en poesi som ligger närmare ramsan än resonemanget. I den närmast hypnotiska diktionen uppstår en helt egen lyrisk plats där gränserna är snäva och rymden stor.

Nominerad till Borås Tidnings Debutantpris 2013Prickly Pear och Bertil bor i ett torp byggt på vulkanisk mark och med trädgården full av vitsippa, pion och liljekonvalj. Torpet kallas Hindenburg efter zeppelinaren som en gång i tiden störtade bland grantopparna i närheten, i alla fall om man får tro Bertil. Berättelsen om Hindenburg är bara en av många. Han berättar också om livet de har lämnat bakom sig, om hur man tillverkar en människa, om hur den ömtåliga Prickly Pear ska lära sig att gå på lina. På torpet försöker de få ordning på tillvaron i en värld där ett hjärta som brister verkligen går sönder och måste lagas med hammare och spik. Men när Bertil överöser Prickly Pear med frågor kan hon inte alltid svara. Då flyr hon ut i den natur de har skapat och sitter tyst bland eldflugorna. Hindenburg är en roman om jordens undergång och om hur man blir en människa.

Det är 50-tal och ett Sverige i förändring. Utanför halländska Siltebruk slår sig resandefolket Klosterman till ro i en stuga vid järnvägen. De båda sönerna Olof och Valentin står mellan det gamla och det nya, familjen och det omgivande samhället, och försöker finna sin plats. Bröderna söker sina livshistorier och tvingas till vägval som för dem allt längre ifrån varandra.

För vad sorg och smärta är en episk roman om resandefolket i Sverige, en väv av berättelser och skrönor. Det är den bok som borde ha skrivits när arbetarförfattarna började nedteckna historierna från de som dittills inte synts i litteraturen. På en svenska med insprängd romani berättar Thom Lundberg om skrothandlare, hästagillare och tivolifolk; om synska resandekvinnor och stridslystna resandekarlar, och kärlek, hämnd och kamp.

DEBUT

Vårt oåterkalleliga upphörande. Denna händelse bildar såväl start- som slutpunkt i Sex liter luft. Däremellan växer en apokalyptisk barndomsskildring fram. Vi möter ett barn, Ivan, som ställs inför det faktum att han befinner sig i en helt avfolkad tillvaro. Berättelsen rör sig sedan framåt dag för dag, för att samtidigt, som i en spegling, vecklas ut baklänges. Därtill möter vi det försvunna människosläktet i en schizofrent enstämmig kakofoni. Romanen försöker invertera det antropocentriska förhållningssätt till världen som ofta utmärker dylika Crusoeska motiv. Världen blir här en drakonisk samling djur och ting, där människan (liksom berättelsen själv) blottläggs som kropp, mönster och upprepning, för att slutligen upplösas i vad som framstår som livets första premiss: upphörandet.

För ytterligare information kontakta Åsa Lindström på 08 696 86 27. Pressbilder och omslag finns att hämta på www.albertbonniersforlag.se

Varför flyttar man till Haparanda? Varför vill man döda den man älskar? I Jesper Larssons noveller är ingenting självklart. En ordlös kamp pågår mellan snöskottande grannar. En man lånar ut en elvisp i stället för en borrmaskin och hamnar i en härva av lögner. Någon förföljer en skolflicka, någon annan förföljer en kvinna som arbetar på sjukhus. En flicka simmar i poolen om natten, och hon vet att hon inte får. Men vem är det som är rädd? Jag hatar inte barn, säger någon. Varför?

Novellerna i snö, tårar är ofta förlagda till små eller medelstora landsortsstäder. De är skrivna med stor precision på ett avklarnat och osmyckat språk. Även om de är helt fristående från varandra finns det ett slags komposition i boken: teman och konflikter fördjupas ju längre vi läser, perspektiven förskjuts. Här finns ett genomgående drag av voyeurism och lurande sexuellt våld men dramatiken ligger alltid under ytan.

Vinnare av Borås Tidnings Debutantpris 2004

Halim har genomskådat allt. Han har genomskådat Integrationsplanen. Han har genomskådat varför de intellektuella liknar halta kameler. Tyvärr har han också genomskådat sin pappa, som har övergett Kampen och som i stället bara talar om vikten av att tala bra svenska. Men Halim har en egen plan: han ska bli Sveriges mäktigaste revolutionsblatte. En tankesultan, som knäcker koderna och får de snyggaste gussarna.

"Ett öga rött" är en rolig och sorglig berättelse om en ensam ung man, som vänder ut och in på både hjärnan och språket för att hitta sig själv och sin plats i världen.

"Jag kan inte minnas när en roman sist gjorde mig så salig." Arbetaren

"Och nu är den här. Ett öga rött – 2000-talets motsvarighet till 70-talets Jack: den nya generationens litterära röst." Nerikes Allehanda

Vinnare av Borås Tidnings Debutantpris 2024

Nominerad till Katapultpriset 2024

”En kille i klassen drog ett skämt om att vi drack mjölken direkt från spenen. Att vi levde på det viset. Som kalvar. Så såg jag mig själv sen. Mjölkstinn raglade jag in på bussen. Munnen fortfarande varm från spenen.”

Ellen återvänder till bondgården där hon växte upp. Det är semestertider och de nya ägarna av barndomshemmet visar sig vara bortresta. Hon tar sig in i huset, bara för att se sig om, men så har hon stannat en natt och dagarna i huset blir fler. Vem kan egentligen säga att platsen inte är hennes? Hon har den ju med sig överallt. Korna är borta nu, den lilla gården är nedlagd, men mjölken rinner fortfarande från mungiporna som då hon var barn, gödsellukten sitter i näsan. Mjölkat är en sinnlig, påtagligt kroppslig roman som rör sig mellan ett nu och ett då, om identifikationen med ett förflutet som man samtidigt gjort allt för att lämna bakom sig.

Reglerna är en originell berättelse om ett kvinnligt skapande jag, om arbete, kropp, sexualitet och moderskap. I sin debut blottlägger Sara Mannheimer ett kvinnoliv - både egenartat och allmängiltigt.I centrum för berättelsen står ett kvinnligt jag i en oidentifierbar tid och miljö. Ständigt letar hon efter lyckan och kärleken och den äkta skapande kraften. Och för att uppnå dessa tillstånd lever hon efter mycket strama regler. På vägen genom sexualiteten, kärleken och det konkreta arbetet hinner hon dock trassla in både främlingar, ett barn och flera män i sitt komplicerade regelsystem ...

I det lilla och hårt hållna formatet lyckas Sara Mannheimer på ett säreget sätt förmedla tydligt utmejslade situationer, såväl komiska som djupt gripande.