This book presents gendered readings of cultural manifestations that relate to the Ottoman era as a preferred past and a model for the future. By means    of claims of authenticity and the distribution of imaginaries of a homogenous desirable alternative to everyday concerns, as well as invoking an imperial past at the national level. In this mode of thinking, shaped around a polarised worldview, Republican ideals serve as a counter-image to the promoted splendour and harmony of the Ottomans. Yet, the stereotypical gender roles inextricably linked with this neo-Ottoman imaginary remain largely unacknowledged, dissimulated in the construction of the desire of an idealised past. Our adaption of a cultural studies perspective in this volume puts special emphasis on agency, gender, and authority. It provides a shared ground for the interrogation, through the contributions comprising this project of knowledge production about the past in light of what constitutes acceptable legitimacy in interpreting not only the canonical literature, but history at large.

This book brings together new perspectives on collective memory in the modern Muslim world. It discusses how memory cultures are established and used at national levels – in official history writing, through the erection of monuments, the fashioning of educational curricula and through media strategies – as well as in the interface with both artistic expressions and popular culture in the Muslim world at large. The representations of collective memory have been one of the foremost tools in national identity politics, grass-root mobilization, theological debates over Islam and general discussions on what constitutes ‘the modern in the Middle East’ as well as in Muslim diaspora environments. Few, if any, contemporary conflicts in the region can be understood in depth without a certain focus on various uses of history, memory cultures and religious meta-narratives at all societal levels, and in art and literature. This book will be of use to students and scholars in the fields of Identity Politics, Islamic Studies, Media and Cultural Anthropology.

Where nostalgia was once dismissed a wistful dream of a never-never land, the academic focus has shifted to how pieces of the past are assembled as the elements in alternative political thinking as well as in artistic expression. The creative use of the past points to the complexities of the conceptualization of nostalgia, while entering areas where the humanities meet the art world and commerce. This collection of essays shows how this bond is politically and socially visible on different levels, from states to local communities, along with creative developments in art, literature and religious practice. Bringing together scholars from a range of disciplines, the book offers analyses from diverse theoretical perspectives, united by an interest in the political and cultural representations of the past in South-East Europe from a long-term perspective. By emphasising how the relationship between loss and creative inspiration are intertwined in cultural production and history writing,these essays cover themes across South-East Europe and provide an insight into how specific agents – intellectuals, politicians, artists – have represented the past and have looked towards the future.

Sommaren 1767 påbörjade orientalisten Jacob Jonas Björnståhl (1731--1779) en resa som förde honom till Frankrike, Schweiz, Italien, Tyskland, Holland och England innan han sjövägen tog sig till Konstantinopel och så småningom Grekland, där han avled i dysenteri vid 48 års ålder. Hade det inte varit för tidningsmannen Carl Christoffer Gjörwell hade eftervärlden aldrig fått någon större kännedom om denna resa, men Gjörwell publicerade Björnståhls resebrev, till att börja med i sina tidningar och så småningom i en postum bokutgåva i sex volymer.  

Björnståhls resa skulle vara i hela tolv år. Liknande europeiska resor är det många som har gjort både före och efter honom; det som gör hans färd unik är att den är så väldokumenterad. I sammanlagt 83 brev rapporterar han om praktiskt taget allt han ser och erfar. Han skriver om akademier, bibliotek och museer, om ryktbara byggnader och historiska minnesmärken, om lärda personer, författare och andra berömdheter som han lärt känna: Rousseau, Voltaire, Diderot, Goethe och många andra. Men dessutom delger han läsarna intryck från botaniska trädgårdar och naturaliesamlingar. Han skriver om odlingsmetoder och uppfinningar, hantverk och manufaktur. Starka naturintryck från Neapelbukten och Alperna är han mån om att fånga och förmedla. Han kommenterar också folkets sedvänjor i olika länder. Från det avlägsna Konstantinopel berättar han om islam och hur turkiskt levnadssätt skiljer sig från europeiskt och svenskt. I slutet av sin resa besöker han som den förste vetenskapsmannen någonsin de isolerade Meteoraklostren i Grekland.  

Björnståhl framstår i de flesta situationer som öppen och villig att omfatta och förstå sådant som är främmande, och hans resebrev är en av de verkligt intressanta rapporterna från Europas metropoler på 1760- och 1770-talen: en på samma gång informationsrik och charmfull framställning från upplysningens tidevarv.  

Björnståhls resa: Europa och Konstantinopel 1767--1779, där resebreven och Björnståhls gärning analyseras och kommenteras, är ett samarbete mellan forskare från olika humanistiska discipliner: litteraturvetaren Johan Stenström, romanisten Carla Killander Cariboni och nygrecisten Vassilios Sabatakakis som är verksamma vid Lunds universitet, samt religionsvetaren Catharina Raudvere som har sin sysselsättning vid universitetet i Köpenhamn. 

Trådbundet kartonnageband med strukturerat pärmöverdrag.

This book presents gendered readings of cultural manifestations that relate to the Ottoman era as a preferred past and a model for the future. By means    of claims of authenticity and the distribution of imaginaries of a homogenous desirable alternative to everyday concerns, as well as invoking an imperial past at the national level. In this mode of thinking, shaped around a polarised worldview, Republican ideals serve as a counter-image to the promoted splendour and harmony of the Ottomans. Yet, the stereotypical gender roles inextricably linked with this neo-Ottoman imaginary remain largely unacknowledged, dissimulated in the construction of the desire of an idealised past. Our adaption of a cultural studies perspective in this volume puts special emphasis on agency, gender, and authority. It provides a shared ground for the interrogation, through the contributions comprising this project of knowledge production about the past in light of what constitutes acceptable legitimacy in interpreting not only the canonical literature, but history at large.

This book brings together new perspectives on collective memory in the modern Muslim world. It discusses how memory cultures are established and used at national levels – in official history writing, through the erection of monuments, the fashioning of educational curricula and through media strategies – as well as in the interface with both artistic expressions and popular culture in the Muslim world at large. The representations of collective memory have been one of the foremost tools in national identity politics, grass-root mobilization, theological debates over Islam and general discussions on what constitutes ‘the modern in the Middle East’ as well as in Muslim diaspora environments. Few, if any, contemporary conflicts in the region can be understood in depth without a certain focus on various uses of history, memory cultures and religious meta-narratives at all societal levels, and in art and literature. This book will be of use to students and scholars in the fields of Identity Politics, Islamic Studies, Media and Cultural Anthropology.

Where nostalgia was once dismissed a wistful dream of a never-never land, the academic focus has shifted to how pieces of the past are assembled as the elements in alternative political thinking as well as in artistic expression. The creative use of the past points to the complexities of the conceptualization of nostalgia, while entering areas where the humanities meet the art world and commerce. This collection of essays shows how this bond is politically and socially visible on different levels, from states to local communities, along with creative developments in art, literature and religious practice. Bringing together scholars from a range of disciplines, the book offers analyses from diverse theoretical perspectives, united by an interest in the political and cultural representations of the past in South-East Europe from a long-term perspective. By emphasising how the relationship between loss and creative inspiration are intertwined in cultural production and history writing,these essays cover themes across South-East Europe and provide an insight into how specific agents – intellectuals, politicians, artists – have represented the past and have looked towards the future.

Sommaren 1767 påbörjade orientalisten Jacob Jonas Björnståhl (1731--1779) en resa som förde honom till Frankrike, Schweiz, Italien, Tyskland, Holland och England innan han sjövägen tog sig till Konstantinopel och så småningom Grekland, där han avled i dysenteri vid 48 års ålder. Hade det inte varit för tidningsmannen Carl Christoffer Gjörwell hade eftervärlden aldrig fått någon större kännedom om denna resa, men Gjörwell publicerade Björnståhls resebrev, till att börja med i sina tidningar och så småningom i en postum bokutgåva i sex volymer.  

Björnståhls resa skulle vara i hela tolv år. Liknande europeiska resor är det många som har gjort både före och efter honom; det som gör hans färd unik är att den är så väldokumenterad. I sammanlagt 83 brev rapporterar han om praktiskt taget allt han ser och erfar. Han skriver om akademier, bibliotek och museer, om ryktbara byggnader och historiska minnesmärken, om lärda personer, författare och andra berömdheter som han lärt känna: Rousseau, Voltaire, Diderot, Goethe och många andra. Men dessutom delger han läsarna intryck från botaniska trädgårdar och naturaliesamlingar. Han skriver om odlingsmetoder och uppfinningar, hantverk och manufaktur. Starka naturintryck från Neapelbukten och Alperna är han mån om att fånga och förmedla. Han kommenterar också folkets sedvänjor i olika länder. Från det avlägsna Konstantinopel berättar han om islam och hur turkiskt levnadssätt skiljer sig från europeiskt och svenskt. I slutet av sin resa besöker han som den förste vetenskapsmannen någonsin de isolerade Meteoraklostren i Grekland.  

Björnståhl framstår i de flesta situationer som öppen och villig att omfatta och förstå sådant som är främmande, och hans resebrev är en av de verkligt intressanta rapporterna från Europas metropoler på 1760- och 1770-talen: en på samma gång informationsrik och charmfull framställning från upplysningens tidevarv.  

Björnståhls resa: Europa och Konstantinopel 1767--1779, där resebreven och Björnståhls gärning analyseras och kommenteras, är ett samarbete mellan forskare från olika humanistiska discipliner: litteraturvetaren Johan Stenström, romanisten Carla Killander Cariboni och nygrecisten Vassilios Sabatakakis som är verksamma vid Lunds universitet, samt religionsvetaren Catharina Raudvere som har sin sysselsättning vid universitetet i Köpenhamn. 

Trådbundet kartonnageband med strukturerat pärmöverdrag.