Joakim Anderson – författare

Billy Kristoffersson gillar raggarbilar och tonårstjejer. Doris går andra året på gymnasiet. En solig junidag rymmer de tillsammans och drar ut på en roadtrip på de västsvenska landsvägarna. När Doris pappa får reda på det ringer han sin bror. En man med ett våldsamt förflutet.

Vincent och Leo har en flyttfirma ihop. De lurar och stjäl från sina kunder. Vincent super upp pengarna och Leo spelar bort dem. Tills Leos skulder växer sig så stora att de inte längre går att betala. Då är det dags att lämna småtjuveriets gyllene medelväg och göra något annat. Något riskfyllt. Något fullkomligt idiotiskt.

En liftare hoppar av längs vägen, i skogen nära den norska gränsen. Hans namn är Leo Enoksen. Han knackar på dörren till ett torp och får hyra in sig i en övergiven husvagn. I timmerstugan på andra sidan vägen bor Dennis, en sextonårig pojke som blivit utslängd hemifrån. De blir vänner, grillar och badar och dricker öl. Tillvaron är stillsam. Tills Leo frågar hur man kan tjäna lite snabba pengar i trakten.

På en klippa vid havet står rönnen. Hon viker sig för vinden, gammal och vis. Räven och korpen lever på sin list. Vildsvinen håller ihop. Ekorren är klok som samlar mat för vintern. Men om rönnen ska leva måste hon vara vis. Den visa rönnen är en barnbok om att finna lycka genom nåt så enkelt som att följa naturens gång.

Det här är ingen plats för den som gillar lummig lövskog och ljummen hage, där allt är grönt och lugnt och skönt. Här växer slån och vildros och en. Här gör djuren sina bon bland taggarna. I Kusten är vår får vi möta några av fåglarna som lever i skärgården, och så människorna, dom som färdas i båt mellan öarna, lever nära växter och djur, och kallar kusten sitt hem.

Jag heter Ran och jag älskar vågor. Jag paddlar på dom, simmar i dom, dyker under dom. Jag sitter vid havet och ser på vågorna länge. Ran, havets gudinna, avbildas här som en flicka som älskar havet, men som av någon outgrundlig anledning måste sitta i skolan och lära sig saker som inte har något med havet att göra.

När jag var ute och gick i skogen kom jag till en glänta och la mig i det höga gräset. Då blev jag så trött att jag slumrade till och drömde att jag var en fjäril. I en glänta i skogen drömmer flickan att hon är en fjäril. När hon vaknar känns det som att hon fortfarande drömmer, så hon ligger kvar i gräset och funderar på vad drömmar är, och vad hon själv är. Joakim Anderson bor på den nordbohuslänska kusten. Han plockar sagor och myter från världens alla hörn och sätter ner dom bland västkustens växter och djur. Han vill visa barnen naturens magi.

Emil Örn drömmer om att flyga, vill flyta på vinden, sväva över havet. Han ser sig inte som nån liten pippi som fladdrar och viftar på vingarna när hon flyger. Ingen sparv. Ingen sädesärla. Han vore mer som en Örn som glider mjukare än nåt annat i hela världen. Han blundar och ser sig själv som en Örn. Emil vet var örnarna bor. Kanske kan han lära sig flygandets konst om han får deras magi. Men hur ska han få den, och vad bär den med sig? Joakim Anderson bor på den nordbohuslänska kusten. Han plockar sagor och myter från världens alla hörn och sätter ner dom bland västkustens växter och djur. Han vill visa barnen naturens magi.

Sillen Jag är stimmet. Jag är tusen små fiskar som blänker silver och bildar en kropp. Runt och runt simmar vi genom vattnet, tillsammans vet vi vart. Så fort jag bara är en liten fisk kommer torsken och tärnan och tar mig. Utan mig svälter dom. Och utan dom skulle jag skingras och simma vilse. Kusten är en karg plats där bara dom tåligaste djuren bor. Hör havstruten och storskarven och andra varelser berätta om sig själva och hur dom lever här. Joakim Anderson bor på den nordbohuslänska kusten. Han plockar sagor och myter från världens alla hörn och sätter ner dom bland västkustens växter och djur. Han vill visa barnen naturens magi.

Jag heter Balder och jag älskar naturen. Blommorna tittar alltid på mig. Dom tror att mitt ljusa hår är solen. I denna lilla bok är den fornnordiske guden Balder en pojke som älskar att leka i naturen. Han är vän med blommorna, älgen, mården och räven. Han är nöjd.

SillenJag är stimmet.Jag är tusen små fiskarsom blänker silveroch bildar en kropp.Runt och runtsimmar vi genomvattnet, tillsammansvet vi vart.Så fort jag baraär en liten fiskkommer torskenoch tärnanoch tar mig.Utan migsvälter dom.Och utan domskulle jag skingrasoch simma vilse.Kusten är en karg plats där bara dom tåligaste djuren bor. Hör havstruten och storskarven och andra varelser berätta om sig själva och hur dom lever här.Joakim Anderson bor på den nordbohuslänska kusten. Han plockar sagor och myter från världens alla hörn och sätter ner dom bland västkustens växter och djur. Han vill visa barnen naturens magi.

Det härär ingen platsför den som gillarlummig lövskogoch ljummen hage,där allt är gröntoch lugnt och skönt.Här växer slånoch vildrosoch en.Här gör djurensina bonbland taggarna.I Kusten är vår får vi möta några av fåglarna som lever i skärgården, och så människorna, dom som färdas i båt mellan öarna, lever nära växter och djur, och kallar kusten sitt hem.

För längesen när himlen var en ung vandrare gick han på stigen och såg sig omkring. Hans två brinnande ögon lyste upp allt så att jorden aldrig fick vila. Djuren sov inte, regnet föll inte. Träden var små och torra. Räven gäspade. Han vände på sig. Han ville sova men visste inte hur. Då sa björken som var liten och smal, Gör ett spjut av min stam och kasta mig mot himlen! Göra spjut av dig? sa räven. Du är ju krokig som en klo. Kasta mig snett så flyger jag rakt, sa björken då och det tyckte räven lät listigt.

När jagvar ute och gicki skogenkom jagtill en gläntaoch la migi det höga gräset.Då blev jagså trött att jagslumrade tilloch drömdeatt jag varen fjäril.I en glänta i skogen drömmer flickan att hon är en fjäril. När hon vaknar känns det som att hon fortfarande drömmer, så hon ligger kvar i gräset och funderar på vad drömmar är, och vad hon själv är.Joakim Anderson bor på den nordbohuslänska kusten. Han plockar sagor och myter från världens alla hörn och sätter ner dom bland västkustens växter och djur. Han vill visa barnen naturens magi.

Emil Örndrömmerom att flyga,vill flytapå vinden,svävaöver havet.Han ser sig intesom nånliten pippisom fladdraroch viftarpå vingarnanär hon flyger.Ingen sparv.Ingen sädesärla.Han vore mersom en Örnsom glidermjukareän nåt annati hela världen.Han blundaroch ser sig självsom en Örn.Emil vet var örnarna bor. Kanske kan han lära sig flygandets konst om han får deras magi. Men hur ska han få den, och vad bär den med sig?Joakim Anderson bor på den nordbohuslänska kusten. Han plockar sagor och myter från världens alla hörn och sätter ner dom bland västkustens växter och djur. Han vill visa barnen naturens magi.

Jag heter Ranoch jag älskarvågor.Jag paddlar på dom,simmar i dom,dyker under dom.Jag sitter vid havetoch ser på vågornalänge.Ran, havets gudinna, avbildas här som en flicka som älskar havet, men som av någon outgrundlig anledning måste sitta i skolan och lära sig saker som inte har något med havet att göra.