Maria Jönsson – författare

Det sägs att det talas för lite om klimakteriet, att det har varit tabubelagt och behöver synliggöras. Mycket i den retoriken stämmer. Klimakteriet har varit ett eftersatt område inom vården och forskningen och är det fortfarande. Men samtidigt har klimakteriet fått ett kommersiellt och medialt uppsving under det senaste decenniet. Det säljs självhjälpsböcker, produkter och utbildningar som aldrig förr. Det designas kläder, sänglinnen och träningsprogram särskilt anpassade för denna fas i livet. Allt detta, både den historiska tystnaden och det samtida talet, är värt att undersöka.  

I denna antologi samlas forskare från humaniora och genusvetenskap för att reflektera över vad det är vi talar om när vi talar om klimakteriet. Och vad vi inte talar om. Boken innehåller kapitel som studerar fenomenet genom en rad olika perspektiv: från klimakteriets medicinhistoria till dess uttryck i konst, litteratur, reklam, medier och självhjälpskultur. Flera av texterna tar även sin utgångspunkt i skribenternas egna relationer till klimakteriet och riktar sig till läsare både inom och utom akademin.  

Den som söker medicinsk kunskap om vad klimakteriet är och hoppas på handfasta råd kommer nog att bli besviken. Den som däremot är nyfiken på hur vår samtid diskuterar och begripliggör detta fenomen har desto mer att hämta i denna bok.

Medverkande författare: Fanny Ambjörnsson, Linda Berg, Ulrika Björkstén, Christine Bylund, Ulrika Dahl, Maria Jönsson, Anna Sofia Lundgren, Christer Nordlund, Anna Rådström, Jenny Jarlsdotter Wikström

Spyflugan Astrid har fyra ben och kan flyga vrålsnabbt. Och gå i taket! Hon älskar äventyr och fantiserar om det stora, på andra sidan fönsterrutan. Tyvärr blir det inte mycket tid över när man har 43 syskon som måste passas. Men det bästa Astrid vet är att göra egna små utflykter, helst om natten!

Stora boken om Spyflugan Astrid innehåller de tre första berättelserna om den nyfikna flugan: "Spyflugan Astrid", "Spyflugan Astrid flyger högt" och "Spyflugan Astrid rymmer".

Astrid är en liten, men ändå väldigt självsäker spyfluga, full av påhittighet och upptäckaranda- som vilken fyraåring som helst!

Maria Jönssons bilder är livfullt detaljrika och klurigt roliga. I text och bild fångas de humoristiska situationerna och lustiga förväxlingarna som kan uppstå när man är en liten fluga i en stor värld.

I denna antologi vrider och vänder åtta forskare på vårt förhållande till denna lag . Utifrån litteraturvetenskapliga, filosofiska, medievetenskapliga och etnologiska perspektiv diskuterar de huruvida de återkommande hänvisningarna till Jantelagen i själva verket säger mer om den individualism som utger sig för att vara lagens motsats än om lagen själv. Finns det rent av något i Jantelagen att bejaka i en tid när den liberala individualismen alltmer framstår som en återvändsgränd och subjektets autonomi blir alltmer diffus?

Medverkande: Linda Berg, Eric Carlsson, Anna Forssberg, Anders E. Johans­son, Anders S. Johansson, Maria Jönsson, Jacob Lund, Anders Öhman

Ska man undervisa om Strindberg trots hans förlegade kvinnosyn? Hur hanterar man utbildningssystemets krav på förutsägbara resultat när man tror på en oförutsägbar litteraturundervisning? Går det att skapa trygghet och samtidigt öppna för risk och osäkerhet i klassrummet?   

Att undervisa i litteraturvetenskap är att vara intrasslad i olika obekväma och motstridiga positioner, roller och spänningsfält som rör etik, politik och synen på kunskap i vårt samhälle. Omsorg och ironi argumenterar för att det är viktigt att litteraturlärare försöker stå emot impulsen att genast lösa de dilemman som genomkorsar det litteraturvetenskapliga klassrummet. Aporierna, de olösbara motsägelserna, kan i själva verket förstås som litteraturundervisningens förutsättning och särskilda kunskapsbidrag.   

Genom fyra prövande essäer med utgångspunkt i lärares vardag pläderar denna bok för något man kunde kalla en aporetisk litteraturundervisning, där både omsorg och ironi är viktiga komponenter. Omsorg om vårt ämne, studenterna och litteraturen; ironi som ett sätt att navigera i, men inte ut ur, motsägelserna.

Tomas Tranströmer räknas som en av Sveriges mest betydande poeter genom tiderna. Samtidigt hör det till berättelsen om Tranströmer att han utsattes för hård kritik under 1960- och 70-talen för att hans poesi ansågs vara politiskt oengagerad. Hur kan man såhär femtio år senare förstå den kritiken? Stämmer det över huvud taget att Tranströmer hade kritikerkåren emot sig? Hur är det möjligt att från vår sida av millennieskiftet se på politiska dimensioner i Tranströmers poesi?

I antologin Tranströmer och det politiska undersöker åtta litteraturvetare från Umeå, Sundsvall och Åbo den tranströmerska poesins förhållande till politiken. Texterna tar avstamp i aspekter som diktjaget, parrelationen, tilliten till språket, civilisationskritiken, jämlikhets­tanken eller helt enkelt i den egna, känslomässigt grundade, upplevelsen av att läsa Tranströmers dikter. Antologin visar dels att det finns skäl att revidera litteraturhistorieskrivningen om Tranströmer, dels att det är möjligt att betrakta hans poesi som just politisk – även om den inte ­behandlar vad man i vardagligt tal kallar för politik.

Jag stirrar in i hungerns galenskap.

Ska jag äta eller låta bli?

Jag sitter fast i minnets fångenskap

och tänker på min faders frosseri.

Vad händer med människan när hon hamnar i händerna på nyckfulla gudar? Vad händer med oss, och med gudarna, när vi möts som jämlikar? Är det ens möjligt?

Maria Jönssons debutdiktsamling Versus består av tre fristående dikt­sviter med ett gemensamt tema: gudarna­ versus människan. Den grekiska mytologins gudinnor porträtteras i all sin komplexitet, ibland i nära samspel med, ibland i opposition mot dödliga kvinnor vilka framstår som minst lika starka och sammansatta som sina gudinnor.

Den första delen är ett poetiskt drama med inspiration från myten om Erysichthon, kungen som för sin egoism straffades av Demeter och Limos med en omättbar hunger. Andra delen gestaltar en kärleksrelation mellan gudinnan Athena och kungadottern Pandrosus. I takt med att relationen mellan dem försämras luckras också formen upp. Den tredje delen är en sonettkrans med minne och glömska som tema. Kransen är uppbyggd som en dialog mellan den dementa kvinnan Matilda och minnets titan Mnemosyne.

Författaren Annika Thor och illustratören Maria Jönsson presenterar ett kammarspel i bilderboksform: Två barn väntar på Någon på en lekplats. Men vem är Någon? Kan det vara så att de faktiskt väntar på varandra?

Med blinkningar till Becketts "I väntan på Godot" byggs en berättelse om hur man för att möta andra först måste möta sig själv. Astrakan och Mirabell kivar om en gunga, men samtidigt får läsaren ta del av en helt annan berättelse som finns under ytan. Vem är stark och vem är svag? Allt är kanske inte alltid som det verkar vid första anblicken? Annika Thors text är svindlande självklar och samtidigt komplex. Stämningen ackompanjeras och förtätas av Maria Jönssons stilrena och uttrycksfulla bilder. Tillsammans har denna mästarduo tidigare skapat bilderboken "Flickan från långt borta" som tilldelades Elsa Beskow-plaketten för årets bästa bilderbok 2015.

Maria Jönssons populära bilderbok Valdemars ärtor på svensk romani.

Äta ärtor?! Valdemar må vara en liten varg, men han vet vad han vill! Valdemar slukar sina fiskpinnar. En! Två! Tre! Gott! Men så säger pappa att ärtorna också måste ligga i magen innan Valdemar får sin chokladglass. Ärtorna är alldeles för gröna och runda tycker Valdemar. Lillasyster Linn däremot sätter i sig ärta efter ärta och snart sitter hon med en chokladglass i handen. Orättvist! Men Valdemar får en idé. Nog ska han kunna få glassen utan att äta en endaste liten ärta ...  

Böckerna om Valdemar står alltid på barnens sida i vardagskonflikter vi alla kan känna igen. Med drastisk humor och värme berättar Maria Jönsson om en helt vanlig vargfamilj, med en ovanligt listig Valdemar i centrum.

Maria Jönssons populära bilderbok Valdemars ärtor på meänkieli.

Äta ärtor?! Valdemar må vara en liten varg, men han vet vad han vill! Valdemar slukar sina fiskpinnar. En! Två! Tre! Gott! Men så säger pappa att ärtorna också måste ligga i magen innan Valdemar får sin chokladglass. Ärtorna är alldeles för gröna och runda tycker Valdemar. Lillasyster Linn däremot sätter i sig ärta efter ärta och snart sitter hon med en chokladglass i handen. Orättvist! Men Valdemar får en idé. Nog ska han kunna få glassen utan att äta en endaste liten ärta ... 

Böckerna om Valdemar står alltid på barnens sida i vardagskonflikter vi alla kan känna igen. Med drastisk humor och värme berättar Maria Jönsson om en helt vanlig vargfamilj, med en ovanligt listig Valdemar i centrum.

Valdemar och pappa har en hemlighet. De ska baka en tårta! Till lillasyster Linn som fyller år. Valdemar är duktig på att baka. Och ännu duktigare på att slicka skålen!

På natten ligger Valdemar och tänker på tårtan. Han blir lite sugen. Kanske kan han smyga ner till köket och smaka pyttelite, utan att det syns?

Maria Jönssons böcker om Valdemar har vunnit läsare i många länder. Det är vardagsdramatik med överraskande och humoristiska vändningar som kännetecknar böckerna och som gjort Valdemar så populär.

"Denna välkända text är nog minsta förskolebarn förtrogen med i tack vare det idoga övande inför luciatåg och vinterfester. Här får visan nya dimensioner med Maria Jönssons fantasifulla bilder med oändligt många detaljer att upptäcka, både för det lilla barnet och för den vuxna läsaren. Det dubbla tilltalet torde vara unikt för barnlitteraturen och här används det på allra bästa sätt. Tomtarnas julnatt har alla möjligheter att bli en riktig julfavorit, både bland stora och små. Helhetsbetyg: 5/5" - BTJ, häfte 20 2020

Midnatt råder, tyst det är i husen, tyst i husen

Alla sova, släckta äro ljusen, äro ljusen

Tipp tapp, tipp tapp, tippe-tippe tipp tapp, tipp, tipp, tapp

Alla har vi tipp-tappat tillsammans i juletid! Och nu kan vi också följa tomtarnas julnatt i bild -- tack vare Maria Jönsson. 24 små tomtenissar, en för varje decemberdag till julafton, spelar upp dramat. Följ med och se hur de kryper fram ur vrårna och hoppar upp bland faten. Men det gäller att se upp för katten!

Maria Jönsson har tidigare bland annat skrivit de älskade böckerna om Valdemar. Nu bjuds på stor komik när hon myllrande skildrar julnissarnas framfart!

Texten till Tomtarnas julnatt skrevs av Alfred Smedberg. Den publicerades för första gången i barntidningen Jultomten som utkom 1898. Och nu finns den äntligen som bilderbok!

Förutom att vara en poe­tiskt berättelse som aldrig vill ta slut är Nycklarna en kontemplativ kom­mentar till den skeva samtid vi lever i. - Sydsvenskan

"I Nycklarna är kombinationen mellan text och bild poetiskt vacker och starkt berörande. Helhetsbetyg: 5/5"  - BTJ

Dragspelsboken är en lek med formatet som förändrar innehållet, varje gång. Nycklarna är ett intelligent tillskott till genren. - Dagens Nyheter

I ett land står husen tomma. I ett annat står husen inte kvar.

Dragspelsformatet i Maria Jönssons bok Nycklarna låter oss följa Castor, vars uppgift är att vakta nedstängda hus på ena sidan. Med sin nyckelknippa går han från dörr till dörr. På andra sidan får vi följa Nahid som förlorat sitt hem, men som bär med sig nyckeln till sitt hus. Där den enes berättelse slutar uppstår mötet med den andre, och en ny berättelse kan börja!

Maria Jönsson skildrar mötet mellan två olika nyckelbärare och skapar stor bilderbokskonst.

Valdemar vaknar och är hungrig. Hungrig som en varg! Men var är frukosten och var är pappa? Från pappas sovrum hörs bara ett märkligt kraxande. Det visar sig att pappa är sjuk! Vilken tur att Valdemar är en stor varg som kan gå till apoteket och köpa medicin alldeles själv. Men på vägen dit passerar man också godisbutiken

Valdemar i stora staden är ett kärt återseende av den lilla favoritvargen som alltid lyckas hitta finurliga sätt att lösa dilemman på! Med en stor portion humor och ett konsekvent barnperspektiv berättar Maria Jönsson i såväl text som bild om staden och dess frestelser.

Maria Jönsson är bosatt i Höganäs och är verksam som författare och illustratör. Genom åren har hon både gett ut en rad egna böcker och samarbetat med andra författare. Valdemar i stora staden är den femte boken i hennes omtyckta serie om vargen Valdemar.

Jag har sovmorgon hela dagen.

På kvällen vill jag springa!Hoppa! Jaga!Inte kramas.

De vill klappa. Men jag är inte gosig. De försöker kela. Fast jag är livsfarlig.

Katten räddar familjen från bovar. Men var är tacken, liksom? Det är bovarna som blir bjudna på tårta!

Katten i Mia Öströms och Maria Jönssons bilderbok gör sitt bästa för att vara farlig. Men familjen -- ja, de vill mest gosa ...

Jag är inte gosig är Mia Öströms och Maria Jönssons första gemensamma bilderbok -- en charmig och rolig bok med hög igenkänning för alla kattälskare!  

"En rolig och lagom gastkramande äventyrsskildring för treåringar och uppåt."Ingalill Mosander, Aftonbladet

"... imponerande fyndig!"Lotta Olsson, Dagens Nyheter

"... ett engagerande äventyr för de minsta."Jonna Fries, Smålandsposten

"... bokens absoluta styrka är illustrationerna. Trycket är perfekt, layouten gediget konstnärlig och helheten helt lysande. Så vackert och roligt för läsare från tre år och uppåt. ... Helhetsbetyg: 5."Jan Hansson, BTJ

Valdemar är en stor varg nu. Han kan gå själv med en korg mat genom stora skogen till farfar, det gäller bara att hålla sig till stigen. Men när Valdemar får syn på vackra blommor är det inte så lätt, det vore ju fint med en bukett ...Plötsligt brakar det till i skogen! En jägare!Maria Jönssons Valdemar i stora skogen är ett spännande äventyr där Valdemar får känna sig både stor och liten, under en och samma utflykt. Med samma dråpliga humor som läsarna känner igen från Valdemars nappar och Valdemars ärtor.