Peter Henning – författare

Ska man undervisa om Strindberg trots hans förlegade kvinnosyn? Hur hanterar man utbildningssystemets krav på förutsägbara resultat när man tror på en oförutsägbar litteraturundervisning? Går det att skapa trygghet och samtidigt öppna för risk och osäkerhet i klassrummet?   

Att undervisa i litteraturvetenskap är att vara intrasslad i olika obekväma och motstridiga positioner, roller och spänningsfält som rör etik, politik och synen på kunskap i vårt samhälle. Omsorg och ironi argumenterar för att det är viktigt att litteraturlärare försöker stå emot impulsen att genast lösa de dilemman som genomkorsar det litteraturvetenskapliga klassrummet. Aporierna, de olösbara motsägelserna, kan i själva verket förstås som litteraturundervisningens förutsättning och särskilda kunskapsbidrag.   

Genom fyra prövande essäer med utgångspunkt i lärares vardag pläderar denna bok för något man kunde kalla en aporetisk litteraturundervisning, där både omsorg och ironi är viktiga komponenter. Omsorg om vårt ämne, studenterna och litteraturen; ironi som ett sätt att navigera i, men inte ut ur, motsägelserna.

Tryckfrihet är något som karaktäriserar den moderna världen. Men detta till trots har censur och förtrycket av litteratur aldrig upphört utan kvarstår som en brännande fråga även i de mest toleranta demokratier. Idag, precis som tidigare, leder tekniska framsteg till större möjligheter till styrning. På samma sätt leder även försök att kringskära kulturella uttryck oundvikligen till att blåsa nytt liv i debatten om yttrandefrihet.

I Forbidden Literature samlas forskare från skilda discipliner och visar hur censur har utövats i nutid och dåtid, i såväl demokratier som totalitära regimer. I ingående fallstudier spårar de en obruten linje av en litterär dubbelnatur: böcker kräver både reglering och beskydd. Författarna prövar logiken bakom litterärt förtryck, särskilt under 1900- och 2000-talen, och analyserar varför det anses nödvändigt att kontrollera litteraturen. De åskådliggör samtidigt hur litterära praktiker formas och omformas av reglering och censur.

Så länge det har funnits litteratur har det även funnits försök att kontrollera och styra den. Konst och litteratur är ofta gränsöverskridande, och en betydande del av de texter som vi numera räknar till de litterära klassikerna har från början uppfattats som provocerande, blasfemiska eller anstötliga. Provokationen är ett kännetecken för den moderna litteraturen och har alltsedan 1800-talets mitt kommit att normaliseras. Därför är det lätt att glömma bort att bokcensur och andra mekanismer för att motverka spridningen av oönskade litterära uttryck är företeelser som inte enbart hör hemma i religiöst eller politiskt totalitära stater.

I Forbidden Literature undersöker författarna den komplexa relation mellan litteratur och samhälle som styrningen av litterära och andra texter åskådliggör. Censur och olika former av restriktioner synliggör till exempel de maktrelationer som föreligger mellan stat, marknad, lag, institutioner, medborgare, författare och läsare. Den förbjudna litteraturen visar, paradoxalt nog, också på en tilltro till litteraturens verkanskraft. Ett förbud mot en text säger alltid något om dess förväntade inverkan på läsaren.

Det primära syftet med denna antologi är att ge både historiska och samtida exempel på litteraturens ofta komplexa samspel med yttrandefriheten. Genom elva fallstudier, som behandlar material från olika platser och olika tider, ger antologin perspektiv på dagens debatter om litteratur och yttrandefrihet. Fallstudierna rör sig mellan flera olika språk- och kulturområden, och avhandlar allt från 1600-talets manualer i svartkonst till modern litteratur och avantgardistisk seriekonst.