Per-Arne Bodin – författare

Det har gått ett kvarts sekel sedan Sovjetunionen gick under. I denna bok följs den ryska idéhistoriens långa linjer från den bysantinska traditionen, vidare genom tsarväldet, sovjettiden och fram till det postsovjetiska Ryssland. Genom att vetenskapligt analysera kulturhistoriska teman och särskilt den ryska ortodoxa traditionen vill boken förmedla insikter till läsarna som är viktiga för förståelsen av dagens Ryssland. Här behandlas Moskvas tunnelbanas fascinerande historia och nutid, bakgrunden till den hårda domen mot Pussy Riot, dubbelörnens återkomst både som statsvapen och konstföremål, ortodoxa ritualers förvandling till medialiserad eventkultur bland mycket annat. Givet den samtid vi nu betraktar är bokens väsentliga ärende att belysa samspelet genom tiderna dels mellan kultur och politik, dels mellan andlighet och makt.

Per-Arne Bodin är professor i slaviska språk vid Stockholms universitet och ledamot av Kungl. Vitterhetsakademien.

This book sheds new light on the continuing debate within political thought as to what constitutes power, and what distinguishes legitimate from illegitimate power. It does so by considering the experience of Russia, a polity where experiences of the legitimacy of power and the collapse of power offer a contrast to Western experiences on which most political theory, formulated in the West, is based. The book considers power in a range of contexts – philosophy and discourse; the rule of law and its importance for economic development; the use of culture and religion as means to legitimate power; and liberalism and the reasons for its weakness in Russia. The book concludes by arguing that the Russian experience provides a useful lens through which ideas of power and legitimacy can be re-evaluated and re-interpreted, and through which the idea of "the West" as the ideal model can be questioned.

This book sheds new light on the continuing debate within political thought as to what constitutes power, and what distinguishes legitimate from illegitimate power. It does so by considering the experience of Russia, a polity where experiences of the legitimacy of power and the collapse of power offer a contrast to Western experiences on which most political theory, formulated in the West, is based. The book considers power in a range of contexts – philosophy and discourse; the rule of law and its importance for economic development; the use of culture and religion as means to legitimate power; and liberalism and the reasons for its weakness in Russia. The book concludes by arguing that the Russian experience provides a useful lens through which ideas of power and legitimacy can be re-evaluated and re-interpreted, and through which the idea of "the West" as the ideal model can be questioned.

Ikonoklasm, eller bildstormande, är en del av vår historia: från förstörelsen av religiösa bilder under den tidiga kristendomen till dagens nedrivning av statyer på sydstatsgeneraler och slavhandlare. Bilder, byggnader och föremål som strider mot religiös eller ideologisk övertygelse måste förstöras. De som utför rensningen, ikonoklasterna, är övertygade om att de utför en reningsaktion. Det förflutna välts över ända i en önskan att börja om från början. 

De olika bidragen till antologin Ikonoklasm förkastandet av det förflutna visar med all önskvärd tydlighet konsekvenserna. Inte bara ovärderliga kulturskatter utan också människoliv går förlorade när fanatismen får fritt spelrum. Vi ser det när Islamiska staten slår sönder flera tusen år gamla museiföremål, när Maos rödgardister bränner böcker och förföljer oliktänkande under den kinesiska kulturrevolutionen eller när ryska bolsjeviker spränger kyrkor och skändar ikoner.  Exemplen på de destruktiva krafternas skadegörelse genom seklen kan mångfaldigas. Att ikonoklasmens stridsrop ljuder så starkt i vår tid visar på dess fortsatta lockelse. Ikonoklasm förkastandet av det förflutna är en varningsklocka, ett larm för hotet mot det demokratiska samhällets tolerans och öppenhet. 

Ikonoklasm, eller bildstormande, är en del av vår historia: från förstörelsen av religiösa bilder under den tidiga kristendomen till dagens nedrivning av statyer på sydstatsgeneraler och slavhandlare. Bilder, byggnader och föremål som strider mot religiös eller ideologisk övertygelse måste förstöras. De som utför rensningen, ikonoklasterna, är övertygade om att de utför en reningsaktion. Det förflutna välts över ända i en önskan att börja om från början. 

De olika bidragen till antologin Ikonoklasm: förkastandet av det förflutna visar med all önskvärd tydlighet konsekvenserna. Inte bara ovärderliga kulturskatter utan också människoliv går förlorade när fanatismen får fritt spelrum. Vi ser det när Islamiska staten slår sönder flera tusen år gamla museiföremål, när Maos rödgardister bränner böcker och förföljer oliktänkande under den kinesiska kulturrevolutionen eller när ryska bolsjeviker spränger kyrkor och skändar ikoner.  Exemplen på de destruktiva krafternas skadegörelse genom seklen kan mångfaldigas. Att ikonoklasmens stridsrop ljuder så starkt i vår tid visar på dess fortsatta lockelse. Ikonoklasm är en varningsklocka, ett larm för hotet mot det demokratiska samhällets tolerans och öppenhet.