Wiweka Warnling Conradson – författare

En introduktion till förvaltningsrätten syftar till att sätta in förvaltningsrätt i ett helhetsperspektiv, samtidigt som en vardagsnära anknytning eftersträvas. Den som ser till sin egen ansökan om bygglov eller lärarlegitimation eller till sitt eget överklagande av ett beslut hos förvaltningsrätten får på så sätt enklare att hantera de frågor som kan uppkomma. Den som kommer i konflikt med en myndighet i samband med en vägrad förmån, ett beslut om sanktioner eller ett återkallat tillstånd får reda på vilka krav som kan ställas ifråga om insyn, motivering, muntliga inslag, etc. Det sagda gäller lika om den som berörs är en enskild person eller ett företag. Omvänt gäller att tjänstemän vid olika myndigheter – vilka finns i hundratal inom många olika områden (Polismyndigheten, Finansinspektionen, Skolverket, Tekniska högskolan, byggnadsnämnden i en kommun, etc.) – får ett rättsligt perspektiv på sin verksamhet.

I introduktionen presenteras förvaltningsförfarandets utformning, metoden att avgöra om förvaltningslagen ska tillämpas, olika möjligheter till förnyad prövning av beslut, m.m. Boken är avsedd att tillämpas som en grundläggande orientering på juristutbildningens (vid Stockholms universitet) första termin men har fått en mycket större användning än så. Den har fått omdömet att vara begriplig och nyttig även om läsaren inte har ambitionen att bli jurist. I och med europeiseringen av svensk rätt – och medlemskapet i EU – har ett allt större fokus kommit att läggas vid just förvaltningsrätt liksom vid de ökade kraven på domstolsprövning av förvaltningsbeslut. Juridiken är föränderlig och den femtonde upplagan är reviderad vad gäller europarätten.

Det är viktigt att den som arbetar med juridiska problem är orienterad i det juridiska källmaterialet och juristens arbetsmetoder för att skaffa sig nödvändig information. Syftet med FINNA RÄTT är att ge kunskap och vägledning i dessa ting. FINNA RÄTT behandlar såväl grundläggande frågor om den svenska rättsordningens uppbyggnad och det centrala rättskällematerialet som svårare frågor som dyker upp i mer ingående rättsutredningar. Boken orienterar också om rättskällor och dokumentation i europarätten och om information i digital form.

FINNA RÄTT används både i akademisk undervisning vid de juridiska fakulteterna och inom andra typer av rättsutbildning och av praktiskt verksamma jurister. FINNA RÄTT har skrivits av en författargrupp bestående av juris professorer vid Stockholms universitet. Hans-Heinrich Vogel är numera professor i Lund.

I den sextonde upplagan har texten genomgående aktualiserats och setts över. Kapitlet om informationssökning i digitala miljöer har nyskrivits.

Juridisk skrivguide innehåller skrivråd för jurister och juridikstuderande.

Boken är metodorienterad – strategier för arbetsekonomisk produktion av juridiska texter varvas med talrika exempel.

Strukturering av material, citat- och hänvisningsteknik samt utformning av litteratur- och källförteckningar behandlas utförligt.

Boken presenterar enhetliga kriterier för bedömning av juridiska texter och i separata avsnitt lämnas råd om hur värderingar respektive korrigeringsanvisningar kan utföras.

I checklisteform ges därtill detaljerade förslag på hur skrivprocessen kan organiseras och hur utseendemässig formatering av juridiska texter kan ske på ett effektivt sätt.

Denna femte upplaga har utökats med avsnitt om att skriva juridik på engelska och ger råd om förhållningssätt och användning av stora språkmodeller och andra hjälpmedels. Övriga delar är uppdaterade och reviderade.

Författarna är verksamma vid Juridiska institutionen vid Stockholms universitet, respektive vid institutionen för operativ juridik och folkrätt vid Försvarshögskolan.

Statsrättens grunder utgör en kommentar av regeringsformen med anslutande författningar. Även EU-rätten och Europakonventionen behandlas i de delar som rör statsrätten. Statsrätten, eller konstitutionell rätt som den också benämns, handlar om formalia kring riksdagsval, regeringsbildning, normgivning etc., men innefattar också många juridiska frågor med direkt anknytning till politik och det omgivande samhället, t.ex. fri- och rättigheter av ett blandat slag. Det är ett dynamiskt rättsområde och mycket har hänt sedan den förra 6:e upplagan 2018.

I läroboken eftersträvas ett helhetsperspektiv, innebärande att frågor sätts in i ett större sammanhang:

Frågorna är många och av blandad art och svaren kan vara mer eller mindre osäkra. Icke desto mindre måste svar eftersökas med någon form av etablerad juridisk metod och med en fingertoppskänsla för den politiska dimensionen.

I boken ges många hänvisningar till rättsfall, referenslitteratur och även till andra författningar än de rent statsrättsliga.

Vad är ”rätt”? Frågan kan tolkas på ett handfast sätt, i betydelsen vad som är gällande rätt när man försöker lösa ett visst juridiskt problem: T.ex. om man få slå sina barn (barnaga) eller om det är förbjudet. Frågan kan också ges en rättsteoretisk innebörd, om man försöker förstå juridikens väsen och t.ex. vill analysera vad som skiljer rättsregler från andra typer av regler.

Författarens ambitioner är inte att ge läsarna full klarhet i rättens ”inre natur”, utan det främsta syftet är att väcka frågor och få läsarna att själva reflektera:

• Kan en våldsinriktad förening förbjudas?

• Kan en gällande lag vara så föråldrad att den inte tillämpas?

• Tillåts barnäktenskap i Sverige?

• Måste man alltid följa prejudikat från våra högsta domstolar?

• Kan ett barn tvingas att lära sig simma för att det är ”barnets bästa”?

• Är det straffbart att bränna Koranen offentligt?

Rätten är ständigt i förändring genom nya svenska lagar och domar, liksom domar från Europadomstolen och EU-domstolen samt annan EU-rätt i form av fördrag, förordningar, direktiv m.m. Det en gång inlärda är alltså inte en stabil punkt annat än temporärt, utan alla jurister måste inse betydelsen av att lära på nytt och att bedöma juridiska frågor, såväl idag som i framtiden, med hjälp av en juridisk metod eller kanske flera olika sådana metoder.

Begreppet effektivitet löper som en röd tråd genom sanktionsavgifternas historia – från skattetillägg i början av 1970-talet, över de sanktionsavgifterna som tillkom efter finanskrisen på 2000-talet och till den allt intensivare utvecklingen av nya sanktionsavgifter med en EU-rättslig grund. Idag torde det råda konsensus om att vi har att göra med ekonomiska sanktioner, dvs. inga prestationsavgifter, som får ersätta eller komplettera straff. Man talar i termer av sanktionsväxling.

Vi har nu ett 80-tal sanktionsavgifter – och nya förslag tillkommer i stadig takt – spridda över en stor del av den speciella förvaltningsrättens område

Sanktionsavgifter kan utgå med mycket höga belopp – ibland många miljoner kronor – och påförs både juridiska och fysiska personer, oftast utan hänsyn till uppsåt eller skuld. De beslutas som regel i förenklade former av någon tillsynsmyndighet, dvs. utan sedvanliga straffprocessuella garantier. Fast här har europarätten utvecklats till att bli en hämmande faktor vad avser rättssäkerhet, t.ex. i form av krav på en ”rättvis rättegång” eller förbud mot dubbelbestraffning. Utvecklingen är dock inte entydig utan EU-rätten kan ge motsägelsefulla signaler.

Trots att sanktionsavgifterna har funnits i vår rättsordning i snart 50 år så återstår en hel del frågetecken kring hanteringen av dem: Vad krävs normgivningsmässigt sett? Måste riksdagen lagstifta eller kan t.ex. Naturvårdsverket utfärda om sådana sanktioner? Vad gäller ifråga om retroaktivitet och legalitet? Hur komplicerad kan en reglering tillåtas bli innan rimliga krav på förutsebarhet anses vara förbisedda?