Dialogos Förlag – förlag

Andra reviderade upplagan

För första gången presenteras på svenska resultaten från den senaste klimathistoriska forskningen för en bred publik.

Historikern och klimatforskaren Fredrik Charpentier Ljungqvist bjuder på en lättläst exposé över klimatförändringar från den senaste istiden fram till den nutida globala uppvärmningen och hur de påverkar människor och samhällen runt om på jorden. I en cocktail av historia och klimatvetenskap får läsaren följa med på en resa genom världshistorien med kraftiga och abrupta klimatförändringar som ibland dramatiskt förändrat livsvillkoren för miljoner människor.

I Klimatet och människan under 12 000 år får vi följa med när Sahara för mindre än sex tusen år sedan var savann i stället för världens största öken, samtidigt som det var varmt nog för sköldpaddor att leva i Sverige. Vi får följa hur centralasiatiska stäppnomader vid upprepade tillfällen drevs av torka till Europa och Kina och hur monsunregnen i Asien varierat och styrt välstånd och svält för hundratals miljoner människor. Resan tar oss till indiancivilisationer som kollapsat på grund av torka vid samma tid som ett varmare klimat tillät nordbor att bosätta sig som boskapsuppfödare på södra Grönland.

I boken beskrivs hur lilla istiden, som kulminerade på 1600-talet, orsakade försörjningskriser och bidrog till elände på många håll, bland annat i Europa. Men här finns också många exempel på att människor anpassat sig till och även dragit nytta av klimatförändringar. Det ger viktiga insikter i vår tid när den pågående globala uppvärmningen, och de konsekvenser den för med sig framför allt på många håll i den fattigare delen av världen, är en av de största utmaningarna för mänskligheten.

Fredrik Charpentier Ljungqvist är professor i historia, särskilt historisk geografi, samt docent i naturgeografi vid Stockholms universitet. Han är författare eller medförfattare till ett drygt hundratal vetenskapliga artiklar samt ensamförfattare till två vetenskapliga och fem tidigare populärvetenskapliga böcker. År 2016 belönades han med Cliopriset för sina två första populärvetenskapliga böcker, och år 2022 tilldelades han Kungl. Vitterhetsakademiens Rettigska pris för sina vetenskapliga arbeten.

Tredje upplagan

En storslagen historik över Weimarrepubliken och ett livfullt porträtt av en historisk epok fylld av kreativa experiment och utopiska projekt.

Här skildras alla viktigare aspekter av Weimartyskland, från politiken till litteraturen, från arkitekturen till ekonomin, från filmen till ideologierna och inte minst kroppsfixeringen och de nya sexologernas recept för ett full ändat samliv.

Författaren tar med oss på en fängslande rundtur i 1920-talets Berlin, när moderniteten och den moderna staden med sitt hektiska liv, sina biografer, kabaréer och eleganta varuhus, med den nya kvinnan fortfarande var något nytt att förfasas över.

Weimartyskland ger liv åt en era som i fråga om kreativitet saknar motstycke under nittonhundratalet och som än i dag förmår att inspirera.

Eric D. Weitz är professor i historia vid University of Minnesota.

De flesta källor vi har bevarade från antiken är skrivna av och för män. Men i Maria Magdalenas evangelium som här för första gången publiceras i svensk översättning är hjälten en kvinna.

I denna tidigkristna skrift från 100-talet uppenbarar sig Jesus för Maria Magdalena och erbjuder henne hemlig kunskap. Maria är särskilt utvald för sin andliga förmåga och får förklara för de andra lärjungarna vad Jesus budskap går ut på.

De få sidor som överlevt av Maria Magdalenas evangelium är ingen lätt läsning. Texten tvingar oss att fundera på svåra frågor, som Guds natur, själens ursprung och tillvarons själva grundvalar.

I denna volym följs därför den svenska översättningen av en analys av den historiska bakgrunden till de religiösa och filosofiska tankar som Maria och Jesus utbyter. Till sist behandlas den fråga som naturligen väcks vid läsningen: vilken roll hade egentligen kvinnan i den tidiga kristendomen?

Paul Linjamaa är religionshistoriker, verksam vid Centrum för teologi och religionsvetenskap, Lunds universitet. Han forskar i huvudsak om kristendomens tidiga historia och undervisar i religionshistoria på olika nivåer.

Medeltidshistorikern Fredrik Charpentier Ljungqvist bjuder på en lättläst exposé över den politiska, ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen i Norden under tusen år med utgångspunkt i de senaste rönen från arkeologisk och historisk forskning. 

Den långa medeltiden är en introduktion till Nordens historia från folkvandringstiden på 500-talet fram till reformationen på 1500-talet. Till skillnad från tidigare översiktsverk behandlas här hela Norden, och inte bara ett enskilt nordiskt land, och den traditionella uppdelningen mellan medeltid och forntid överges. Ett av kapitlen skildrar den politiska utvecklingen, men i övrigt står de sociala förhållandena i centrum i denna översikt.

Hur bodde man och vad åt man? Vilka möjligheter fanns det att resa och hur utvecklades skeppsbyggnadskonsten? När skedde klimatförändringar och hur påverkade de människor? Vilka redskap användes i jordbruket, för hantverk och för att bygga hus och skepp? I vilken grad levde människor av självförsörjning och hur utvecklad var handeln? Hur såg lag och rätt ut? I boken behandlas allt från framväxten av nordiska kungariken och städer till jordbrukets och konsthantverkets utveckling och människors hälsa under forna tider. Vi får bekanta oss med livet för såväl kungar som trälar och följa med genom sociala omvälvningar som kristnandet, digerdöden och ståndssamhällets framväxt.

Geografiskt rör vi oss från den karga nordnorska kusten i norr till den bördiga danska myllan i söder, med avstickare till Island och Grönland och med vikingafärder i öster- och västerled.

Denna andra upplaga har aktualiserats med de senaste forsk­ningsresultaten.

Fredrik Charpentier Ljungqvist är docent i både historia och naturgeografi på Historiska institutionen, Centrum för medeltidsstudier och Bolincentret för klimatforskning, alla vid Stockholms universitet. Han är även knuten till Swedish Collegium  for Advanced Study  (SCAS) i Uppsala. Sin doktorsavhandling ägnade han åt kungamaktens reglering i de nordiska medeltidslagarna, och numera forskar han och undervisar både i nordisk medeltidshistoria och i paleoklimatologi (klimathistoria). Denna bok har delvis vuxit fram utifrån hans egen undervisning vid Stockholms universitet.

I Makt och skönhet gör vi en resa till sex europeiska huvudstäder under en tid då det pågick pandemier och folk fick sitta i karantän, en tid när det rasade konflikter mellan stormakterna i Europa och många var bekymrade över att priserna bara steg. Det kan låta som våra dagar, men det rör sig om 1700-talet.   

Den europeiska kartan på den tiden var som ett lapptäcke av stora och små territorier. Man hade ännu långt kvar till vår standardiserade värld länderna använde inte ens samma kalender för att räkna tiden. Och det var en epok med gott om udda personligheter, som Vivaldi, Casanova och doktor Samuel Johnson. Då som nu strävade människor efter makt, men de fascinerades också av skönhet, i musik, konst och arkitektur.   

Vår bild i dag av 1700-talet handlar mycket om Frankrike, och det är förståeligt. Ett starkt franskt kulturellt inflytande märktes över nästan hela Europa, och svenskarna försökte vara Nordens fransmän . Men genom att bara rikta blicken mot Paris och Versailles riskerar vi att missa åtskilligt av den europeiska historien under seklet.   

Därför ska vi hålla oss på avstånd från den franska huvudstaden och resa till en rad andra metropoler spridda över Europa: det nygrundade Sankt Petersburg, alpstaden Salzburg där Mozart föddes, karnevalernas Venedig, det exotiska Konstantinopel, och så Lissabon som upplevde seklets värsta naturkatastrof. Som final beger vi oss till ett London där man just börjat dricka te och där Joseph Haydn skissar på sin hundrafjärde symfoni.

Författaren är Ingemar Ottosson, docent i historia vid Lunds universitet och gästprofessor vid Meiji University i Tokyo.

Del 1 i en serie LIVSÅSKÅDNINGSFILOSOFI

Att ha möjlighet och rätt att offentligt kritisera religion är synnerligen viktigt, inte bara för utvecklingen av den religion som kritiseras, utan också för att vi ska kunna utveckla ett välfungerande demokratiskt samhälle. En utmaning vi står inför är dock att vissa former av religionskritik har visat sig vara mer eller mindre återvändsgränder, på så vis att de snarare spätt på konflikt och polarisering än de bidragit till dialog, förståelse och förändringar till det bättre av övertygelser och beteenden.

I denna skrift diskuteras och analyseras några former av religionskritik, de bevekelsegrunder och målsättningar sådan kritik har samt dess möjligheter och begränsningar.

Tidigare i historien var religionskritiken ofta intern inom den religion det gällde, eller också riktades den av religiösa mot anhängare till andra religioner. I dag däremot förknippar vi snarare begreppet religionskritik med invändningar som framförs av människor som inte identifierar sig som religiösa.

Alla tre typer av religionskritik behandlas i denna bok, men fokus ligger på så kallad sekulär religionskritik och dess olika uttrycksformer. Kritik kan riktas inte bara mot religiösa livsåskådningar, utan också mot sekulära människors syn på kosmos, livet och samhällets utformning. I bokens sista del ges exempel på sådan livsåskådningskritik. Båda sekulära och religiösa livsåskådningar behöver vi ibland förhålla oss kritiska till, men på ett sätt som inbjuder till dialog och ömsesidigt lärande.

Mikael Stenmark är professor i religionsfilosofi vid Uppsala universitet

En gång i tiden var de gestalter och händelser som alla i Sverige kände till: Ane den gamle som offrade sina barn för att få evigt liv, Ingjald illråde som enade riket genom svek och våld, slaget på Bråvallarna som var så väldigt att himmel och jord tycktes störta samman. Man läste om dem i skolan, konstnärer skildrade dem på monumentalmålningar och i skulpturer, författare skrev dikter, pjäser och romaner om dem. De återgavs i den vetenskapliga litteraturen, knöts till verkliga platser i landskapet och tillhörde allmänbildningen, den gemensamma kunskapen. Under det senaste århundradet har historikerna omvärderat dessa berättelser om Sveriges forntid och avfärdat dem som sagor. Det har lett till att de numera har fallit i glömska men så hade det inte behövt bli. Sedan länge har ingen trott att Odysseus, Teseus eller Romulus och Remus har funnits i verkligheten, men ändå fortlever berättelserna om dem och fortsätter att fascinera oss. Varför skulle det vara annorlunda med de svenska berättelserna? De är minst lika fängslande som de antika grekiska och romerska sagorna, och har lika många lager av mening och djup.

I Händelser ur Sveriges ohistoria presenterar Daniel Sävborg elva sådana berättelser om Sveriges forntid. Dessutom visar han hur de har förvandlats med tiden, tolkats och omtolkats och både roat och berört människor på djupet. Det gör han inte minst genom att diskutera de konst och diktverk som bygger på berättelserna. För inte så länge sedan var dessa verk välkända, men i dag är de i hög grad bortglömda, efter som de är svårbegripliga för en publik som inte känner till bakgrunden. Boken gör en försvunnen del av kulturarvet känd och levande igen. Med kunskap om de klassiska berättelserna om den svenska forntiden blir många konstnärliga verk tillgängliga på nytt, och många platser runt om i Sverige blir åter laddade med mening och mystik.  

Daniel Sävborg (född 1965) är sedan 2010 professor i nordisk filologi vid Tartu universitet. Han har främst bedrivit forskning om fornisländsk eddadiktning och sagalitteratur samt svensk medeltidshistoria och folklore. I synnerhet intresserar han sig för förvandlingen av berättartraditioner, liksom de olika innebörder som olika personer och olika generationer har funnit i samma berättelser.

I alla tider har föreställningar knutits till vilda och odlade växters undergörande och läkande kraft. Träd, gräs, örter och ormbunkar har spelat en viktig roll vid såväl kyrkliga som världsliga festligheter, vid uppvaktandet av det motsatta könet och som hjälpmedel för att förutsäga framtiden. Dessutom har de använts för ändamål som i dag ofta fallit i glömska: som livsmedel, kryddor, djurfoder, kosmetika, byggnadsmaterial, redskap, textilier, leksaker med mera.  

Denna bok är något av en etnobiologisk bibel. Med hjälp av ett rikt källmaterial ur botaniska inventeringar, folkminnessamlingar, reseberättelser och topografiska skildringar har Ingvar Svanberg skrivit en uppslagsbok som ger svar på det mesta om vår folkliga flora.  

Ingvar Svanberg har givit ut en rad böcker i ämnet etnobiologi, det vill säga studiet av människans bruk av och föreställningar om växter och djur i det förindustriella samhället.

Den andra upplagan är en omarbetning och uppdatering av utgåvan som kom ut 2011.   

Religion och sex är en populärvetenskaplig bok. Sex är ett av de mest naturliga och självklara kännetecknen för vår art. Lika karaktäristiskt tycks dock människans vilja att begränsa denna sexualitet vara, och föga förvånande har olika religiösa åskådningar använts som grund för detta, såväl historiskt som idag.

Förhållandet mellan religion och sex är ett ämne som i princip är oändligt stort och ett urval måste av nödvändighet göras. Därför riktas strålkastarljuset här mot sådant som på olika sätt sticker ut. Utrymmet ägnas framför allt åt frågor och ämnen som kan vara extra intressanta, problematiska eller helt enkelt bara fascinerande. Naturligtvis behandlas de fem världsreligionerna. Frågor om utomäktenskapligt sex, homosexualitet, celibat och liknande behandlas, men också frågor som direkt eller indirekt anknyter till ämnet har sin givna plats.

Förhållandet mellan religion och sex är spännande att studera. Ämnet säger lika mycket om religion som vad det innebär att vara människa.

Daniel Sandin är författare och gymnasielärare i bland annat religionskunskap.

Floden Volga ses ofta som en symbol för det ryska. Men medan Volgas övre lopp kan betraktas som en del av det ryska kärnlandet, har flodens mellersta och nedre lopp en helt annan historia. Här uppstod en rad olika riken långt före den första östslaviska statsbildningen på 800-talet, och det var först från 1500-talet och framåt som stäppen i sydöst genom erövring och kolonisation blev en del av det ryska riket.   

I boken skildras en båttur på Volga med start i Moskva och med Astrachan vid Kaspiska havet som slutdestination. Samtidigt görs en resa i historien, ända tillbaka till de tidigaste stäpprikena. I en vindlande resa genom århundradena får vi bekanta oss med de mytomspunna skyterna och sarmaterna, lära känna khazarernas och volgabulgarernas riken och uppleva hur östslaverna under medeltiden levde i såväl konflikt som samarbete med nomadiska stäppfolk som petjeneger och polovtser. Senare erövrades området av mongolerna, som kom att sätta en stark prägel på Rysslands fortsatta utveckling. Ättlingar till alla dessa grupper lever än i dag vid Volga, liksom en rad finsk-ugriska folk som bott i trakten sedan länge. Fram träder bilden av ett mångkulturellt och mångreligiöst ryskt imperium, som genom hela sin historia har brottats med frågan om de olika folkens rättigheter och status.

I dagens Ryssland bedriver de politiska makthavarna en allt starkare centralisering, och i sin retorik betonar de allt kraftigare det slaviskt ryska arvet. Samtidigt växer medvetenheten hos de icke-ryska folken om en egen kulturell särart. Frågan om etnisk tillhörighet och historiskt minne blir alltmer brännande i dagens ryska samhällsdebatt. Vilka konsekvenser kan det få för Rysslands framtid som mångnationell stat?

Lena Jonson är docent i statsvetenskap och har tidigare arbetat som forskare vid Utrikespolitiska institutet och vid Royal Institute of International Affairs i London. Under femtio års tid, från sitt första besök i landet 1969, har hon skrivit en rad böcker och artiklar om den politiska, samhälleliga och kulturella utvecklingen i Ryssland. Åren 2005-2009 arbetade hon som kulturråd vid den svenska ambassaden i Moskva, och hon har också varit föredragshållare på flodresor längs Volga.   

Bland hennes tidigare böcker kan nämnas Den politiska oppositionen i Sovjet (1980), Vladimir Putin and Central Asia: the shaping of Russian foreign policy (2004) och Art and Protest in Putin s Russia (2015).

Hur lika eller olika är egentligen Europas länder politiskt, demografiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt? Vilka länder är mest lika varandra, och vad består de största skillnaderna i?

Detta analyserar Fredrik Charpentier Ljungqvist med hjälp av 50 kartor som tagits fram speciellt för boken. Kartorna belyser en rad högaktuella samhällsfrågor, och läsaren får en färsk översikt över skillnader och likheter i ekonomi, demografi, folkhälsa, jämställdhet, kriminalitet, migration, politiska förhållanden och kulturella värderingar.

Ljungqvist tittar också de stora förändringarna som ägt rum sedan millennieskiftet och skillnaderna i värderingar mellan åldersgrupper som ofta är större än de mellan länder.  

Boken slår hål på många förlegade föreställningar och uppmärksammar en rad oväntade saker. Bland annat framgår att Sverige och Österrike numera är snarlika länder, att Irland har kommit att bli mer likt Luxemburg än Storbritannien och att Bulgarien och Rumänien fortfarande skiljer sig betydligt från alla andra EU-länder. Vidare har skillnaderna mellan protestantiska och katolska länder i praktiken försvunnit i stället går numera den främsta skiljelinjen, och då i fråga om sociala värderingar, längs den forna järnridån.  

En central bok för alla som bättre vill förstå 2020-talets Europa samt de möjligheter och utmaningar som EU står inför.  

Fredrik Charpentier Ljungqvist är professor i historia vid Stockholms universitet. Han har tidigare publicerat de prisade böckerna Den långa medeltiden och Klimatet och människan under 12 000 år.

Tredje upplagan

Vilken sällsam värld de levde i, medeltidsmänniskorna! För dem var drakar, enhörningar och gripar lika verkliga som apor, hundar och elefanter. I bestiarier, djurböcker, skildrades riktiga djur sida vid sida med rena fabelväsen. Syftet med djurböckerna var inte att visa vilka djur som fanns i världen, utan att förklara vad de olika djuren symboliserade.

Detta moderna bestiarium förenar det mesta och det bästa av de medeltida förlagorna. Varje djur beskrivs så som det kunde låta i originaltexterna, och korta essäer vid varje uppslagsord placerar varelserna i ett historiskt och kulturellt sammanhang. Bilderna är alla hämtade ur medeltida bestiarierna och utgör en unik bildskatt.

Bo Eriksson är docent i historia vid Stockholms universitet. Han har varit historisk expert i programmet "Världens historia" i SVT och har skrivit flera uppmärksammade böcker. År 2009 tilldelades han Hertig Karls pris, Sveriges största historiepris. 

Åren 1492, 1914 och 1989 förändrade Europa och världen i grunden och är några av de viktigaste vändpunkterna i vår historia. För vissa var det krisår.

År 1492 inleddes den värsta demografiska katastrofen i Amerikas historia, sannolikt den största i världen i historisk tid. Sommaren 1914 utbröt Europas stora tragedi, som markerade början på kontinentens mörka århundrade. Kommunismens fall i Östeuropa år 1989 ledde till Sovjetunionens sammanbrott, som av dagens ryska makthavare beskrivs som 1900-talets största geopolitiska katastrof.

Men för andra var det mirakelår. Året 1492 markerade början för Europas väg till en dominerande roll i världen. Första världskrigets utbrott år 1914 var i sin tur början till slutet för denna dominans och startpunkten för »det amerikanska århundradet«, då USA växte fram som en stor aktör i världspolitiken. År 1989 markerade slutet på kalla kriget, och var tveklöst ett av de bästa åren under förra seklet för de stater i öst som skakade av sig den kommunistiska diktaturen.

Vad som förenar de tre årtalen är att något alldeles oväntat hände då, något som ingen hade kunnat förutse. I dag har vi i hög grad glömt hur oväntade händelserna var för dåtidens människor. Numera har vi till synes färdiga berättelser om hur det gick till och varför, men i denna bok lyfter Leos Müller, professor i historia vid Stockholms universitet, fram många okända aspekter av dessa vändpunkter, och han gör myllret av händelser och personer begripligt.

Den tidiga fornnordiska litteraturen förser oss med de enda hedniska texter som är bevarade från Europas medeltid. Varken på keltiskt, slaviskt eller övrigt germanskt område finner vi någon motsvarighet, och detta ger oss en unik möjlighet att närma oss en av de kulturer som blomstrade i Europa före kristendomens slutgiltiga seger.  

De hedniska skalderna i Norden använde alla resurser som stod till buds och påverkades av olika kulturer. Mötet mellan traditioner under vikingatiden gav upphov till en anmärkningsvärd litterär blomstring och uppfinningsrikedom, så mycket djärvare då den inte var underordnad kyrkans normer.   I denna bok ges en introduktion till studier av texter på döda språk och till fornnordisk metrik.

Därefter analyseras i tur och ordning Teoderikstrofen på Rökstenen från runt år 800, skalden Brages poesi från omkring år 850, visdomsdikten Den höges tal från första hälften av 900-talet och den profetiska dikten Völvans spådom från andra hälften av 900-talet. Tillsammans ger de en rik bild av den tidiga fornnordiska skaparkonsten och mytologin.  

För att analysera texterna i sitt rätta sammanhang krävs en pålitlig datering, vilket i sin tur förutsätter en solid vetenskaplig metod. De senaste tio till femton årens forskning har gjort stora framsteg på detta område, och dessa förmedlas här för första gången till en bredare allmänhet.

Författaren Mikael Males är professor i norrön filologi vid Universitet i Oslo. Hans huvudsakliga forskningsfält är fornnordisk skalde- och eddadiktning.