Spleen Nordic – förlag

"Berlin Transit - Det oavslutade" är en lustfylld lek med identiteter, fylld av historiska detaljer och kunskapsrika perspektiv, där de olika gestalterna i dagens Paris blickar tillbaka på Väst- och Östberlin under 1980-talet och fram till murens fall 1989. Det är en roman med en ungdomlig blick, i vilken studenter på Sorbonne konfronterar de båda gestalterna Harry och Truls med sina historiska frågor och livsproblem; i bakgrunden finns historien om den delade staden och den svartvita världen, Anna Blume och kärleken. En roman om ett epokskifte som förändrade världen och sina huvudpersoner.

* * *

Den luggslitne författaren Harry Coralli, med rötter i Neapel, missar sitt livs chans i Östberlin sommaren 1985. Han har inte sinnesnärvaro nog att fånga ögonblicket i östblocket, utan han väljer lättheten och medelhavskänslan, ställd inför en kvinna från en stat han känner rädsla för: DDR.

Hans liv i Berlin och Neapel på 1980-talet blir tidsfördriv, det stannar vid en roman, "Min älskade"; allt annat förblir oavslutat, han själv en skugga. En dag möter han henne plötsligt, den förlorade, vid en annans mans sida – Truls de Neergaard, en framgångsrik författare som lever i Berlin. Den mannen blir hans fiende, men Coralli får på sällsamt sätt – i Paris 2018 – tillgång till de Neergaards anteckningar om Östberlin före murens fall.

Spelplatsen för detta möte med det förflutna är universitetet Sorbonne, där de unga studenterna och de två kontrahenterna betraktar sig själva och historien: "Konsten är den sensuella form i vilken man intuitivt försöker närma sig det absoluta."

* * *

Lucas Beaumont: Harry tjatade om Platon och Demosthenes, om något slags "liturgisk produktion av sanning", och hur Foucault mot slutet av sitt liv reviderade allt han tidigare tänkt och skrivit. Jamen herregud, det gör jag varenda dag! Själv håller Harry sedan urminnes tider, innan jag föddes, på med en roman som inspirerats av Schuberts ofullbordade symfoni. Han säger att 1989 aldrig avslutats. Skitsnack!

* * *

"En roman full av känslor, liv, tankar, motsägelser, undran över världens tillstånd. En storartad läsupplevelse av en av dagens viktigaste svenska författare. ... Genom sin tilltro till de unga människornas sanning är Berlin Transit en djupt romantisk berättelse." – MICHEL EKMAN, Hufvudstadsbladet

* * *

Hemligheter och drivkrafter, sorg och glädje. Översättare, författarkollegor, lärda och vanliga läsare ställer de stora frågorna – om konsten, idealen och livet – utifrån Ulf Peter Hallbergs författarskap. Boken innehåller även gott om citat ur ett tiotal av hans verk. Resultatet,  Ensamhetens strategier, är en samling texter och bilder om livets skapande dimensioner och minnets räddande kraft. 

Projektet tar sin början i ett översättarmöte i Bergslagen, närmare bestämt med en av deltagarnas plötsliga bortgång, Hallbergs vän Erland Anderson. Boken utvecklas till en resa i minnet, både i livet och i konsten; själva skrivandet blir en protest mot döden: »räddning«. Äldre och nyare texter och intervjuer om Hallberg och hans konstnärliga praxis som fiktionsförfattare och översättare av Walter Benjamin och de stora dramatikerna fyller ut bilden och gör den allmängiltig. Med finns också relevanta texter om helt andra ämnen. Verket kröns med några symboliska gestaltningar i dialogform av bokens tema, framimproviserade av Hallberg i samarbete med medarbetare, framför allt William Crona.

Medredaktör har varit översättaren och essäisten John Swedenmark. Bland de medverkande kan nämnas litteraturforskarna Peter Luthersson, Michel Ekman, Sylvain Briens och Karin Monié; författarna Reinhard Jirgl, Per Wästberg, Lars Andersson, Claudio Magris och Carl-Henning Wijkmark, samt fotografen J.H. Engström. För intervjuerna står Per Engström, Nicola Baroni och Marta Herzbruch.

Hur påverkas våra handlingar av den begränsning som vår livstid utgör? Hur ska vi hålla ihop den mänskliga tiden – vårt enda liv. Vilken roll spelar konsten och litteraturen, människans minne? Med svindlande kosmopolitiska perspektiv skildrar Ulf Peter Hallberg tidens herravälde via avgörande ögonblick i sitt eget och andras liv.

Åren 1908–1909 fyller Marcel Proust ett antal anteckningsböcker med omväxlande skönlitterära och essäistiska utkast, texter som han några gånger kallar "Contre Sainte-Beuve".

Vad ska det bli av det hela? Det vet han knappast. Han vet inte om han ska bli romanförfattare eller essäist och prövar sig fram längs båda spåren. Ibland distinkt, energiskt, andra gånger på ett mer öppet och prövande sätt.

I anteckningarna formulerar Proust kritiska ställningstaganden och litterära idéer och teman som sedan kom att bli bärande i hans litterära huvudverk. På våren 1909 lade han anteckningsböckerna åt sidan och gick igång med "På spaning efter den tid som flytt". 

Men redan i anteckningsböckerna möter vi en säregen och lysande språkkonstnär, trots att materialet inte är utarbetat för publicering. Materialet utgavs på franska 1954, långt efter Prousts död. Jan Stolpe har gjort ett urval och presenterar texter som tidigare inte funnits på svenska.

I det monumentala storverket "På spaning efter den tid som flytt " – som utkom i sju delar mellan 1913 och 1927 – utvecklade Marcel Proust (1871–1922) en essäistisk romankonst, för vilken han med Walter Benjamins ord offrade »inte bara vänner och umgänge i livet, utan också handling, personens enhet, det episka flödet, fantasins fria spel«.

I sina tidiga anteckningsböcker använde Proust några gånger titeln "Contre Sainte-Beuve". Skottavlan för essäerna och utkasten var nämligen den positivistiskt och biografiskt orienterade kritikern Sainte-Beuve (1804–1869) och dennes metod. Här föregriper Proust många av de idéer och teman som kommer att sysselsätta honom livet ut i det stora romanverket.

Det ögonblick då den unga Harriet Andersson, i Ingmar Bergmans Sommaren med Monika (1953), vänder sig mot kameran och kaxigt tittar in i den, är en av filmhistoriens mest berömda tagningar. Jean-Luc Godard beskriver hur berörd han blev när Harriet Andersson, med sina skrattande ögon, alldeles dimmiga av förfäran, riktar blicken mot kameralinsen och konfronterar oss och sig själv med att hon väljer helvetet framför himlen.

Denna bok utforskar tystnadens kraft i nordisk teater och film. Genom en insiktsfull läsning av Henrik Ibsen och ­August Strindberg i dialog med Carl Theodor ­Dreyer, ­Ingmar Bergman och Lars von Trier analyseras avgörande scener i den nordiska film- och teaterkonsten. Tystnaden framträder som den nordiska estetikens mest laddade uttryck, inte som frånvaro, utan som intensitet. Som kännare av Norden presenterar Sylvain Briens, professor vid Sorbonne Université, en nyskapande genomlysning av 1800- och 1900-talens konstnärliga ­uttryck för kärlek, frigörelse och självständighet.

"Richard II och framtiden" är ett drama på blankvers, en poetisk berättelse om William Shakespeare, Christopher Marlowe, den elisabetanska teaterns London och Esthers liv. Här skildras en värld i sönderfall på grund av sjukdom och smitta, tidsresor som innefattar renässansens mörker, murens fall 1989, östra Europas nuvarande politiska dilemma och den härjande coronaepidemin.

Den unga kvinnan Esther från Ungern tar sig genom Silverporten till pestens London 1593. Hon konfronteras med Shakespeares favoritskådespelare Burby och Kempe:

BURBY(som WILL):

Allt är förbjudet, teatrarna är stängda.

Var mänska är den andres fiende.

KEMPE:

(harklar sig)

Nån harklar sig så där och smittan sprids.

(Han nyser i armvecket.

Burby hoppar förskräckt undan.)

BURBY:

En nysning, det är rena mordredskapet!

Jorden under oss är en berättelse i den stora romantraditionen om Skåne och Söderslätt, om livet i de små hemmabyarna vid Östersjön, om utsatta människor och deras öden. Det är trons sista tid, tiden innan husen och gårdarna köpts upp och blivit Bed and Breakfast. Alice Birgitta Godskes romanfigur Alva ser och hör och tänker – inspirerad av Bibeln, böckerna och en utflyttad konstnär.

A father and a mother are scarred in separate traffic accidents. In the family home, the effects of their trauma ring like an echo in the lives of their children.

Several decades later, Lars Embäck explores and processes memories of a compli­cated childhood through writing, drawing and collage. In parallel, the past as it has been preserved in medical records, official transcripts, photographs and newspaper cuttings are open to him and the reader. Together, the two parts reflect each other like changeable repetitions in an elusive pattern.

"Family Life" is the culmination of more than two decades of exhibitions, art­works and installations in which the artist Lars Embäck has tried to address the legacy of his difficult childhood and his relationship to his troubled parents.

L’aube après le naufrage est un essai sur l’ère dite de l’Anthropocène et sur la poésie qui est née de son ombre. Dans son poème An die Dichter, datant de 1826, le romantique allemand Joseph von Eichendorff décrit comment la beauté se détourne, en pleurant. À travers ses lectures de Simone Weil et de Bruno Latour, le critique littéraire suédois Mats O. Svensson explore à la fois la poésie romantique et les possibilités de la poésie, mais aussi le retour du mythe.