Visar resultat för..."Spridda"

I många av Svenska kyrkans församlingar firas mässa en eller flera gånger i veckan. Nattvarden är i högsta grad både aktuell och angelägen – och den engagerar. Med anledning av en ny kyrkohandbok 2017 och ett biskopsbrev om nattvarden 2020 har såväl gamla som nya frågor väckts, och diskussionen om nattvarden har intensifierats. Inte minst har förhållandet mellan teologin i de nya normativa dokumenten och den levda teologin i församlingarna aktualiserats. Till detta samtal samlar den här antologin tolv skribenter från olika akademiska och kyrkliga traditioner för att ge perspektiv på nattvarden i Svenska kyrkan idag. 

Bokens kapitel behandlar exempelvis frågor om språk, musik, praktik, barn och delaktighet. Här diskuteras också nattvarden i förhållande till ämnen som ekumenik, klimat, diakoni och digitalisering. Historiska perspektiv blandas med analyser av nutida praktiker och teologiska nytolkningar för vår tid och framtid. Till synes spridda sädeskorn från den teologiska forskningen möts med utgångspunkten att nattvarden är central – för såväl kyrkan i stort som den enskilda gudstjänstfiraren.

Medverkande: Teresia Derlén (red.), Judith Fagrell, Ulrica Fritzson, Elin Lockneus, Mattias Lundberg, Frida Mannerfelt (red.), Michael Nausner, Karin Rubenson, Carina Sundberg, Karin Tillberg, Andreas Wejderstam, och Johannes Zeiler.

Boken är en del av Svenska kyrkans forskningsserie som publicerar kyrko- och samhällsrelevant forskning som har genomgått en peer review process.

Hirukis hemland har försvunnit under havets yta och är numera bara ihågkommet som "Sushilandet". Själv har hon flytt till Skandinavien, där hon uppfunnit det egna språket panska för att göra sig förstådd. Men när hon får höra talas om en umami-festival i Tyskland där en kock vid namn Tenzo ska föreläsa blir längtan efter modersmålet för stark. Tillsammans med den danske lingvisten Knud ger hon sig ut på en vindlande resa genom Europa för att leta efter andra överlevande från den förlorade arkipelagen.

Spridda över jordklotet är en underhållande framtidsvision av en värld som förändrats intill oigenkännlighet, skriven av den flerfaldigt prisbelönta japanska författaren Yoko Tawada.

YOKO TAWADA föddes i Tokyo 1960 men bor sedan 80-talet i Tyskland. Hon skriver på både japanska och tyska och har tilldelats flera av de båda ländernas största litteraturpriser. Tranan har tidigare givit ut En isbjörns memo­arer (2019) och Sändebudet (2020), för vilken hon till­delades National Book Award för årets översatta roman i USA.

VIBEKE EMOND är en av Sveriges mest ansedda översättare från japanska. Hon har översatt bland andra Haruki Murakami och Yoko Ogawa, men också äldre japansk lyrik.

I många av Svenska kyrkans församlingar firas mässa en eller flera gånger i veckan. Nattvarden är i högsta grad både aktuell och angelägen – och den engagerar. Med anledning av en ny kyrkohandbok 2017 och ett biskopsbrev om nattvarden 2020 har såväl gamla som nya frågor väckts, och diskussionen om nattvarden har intensifierats. Inte minst har förhållandet mellan teologin i de nya normativa dokumenten och den levda teologin i församlingarna aktualiserats. Till detta samtal samlar den här antologin tolv skribenter från olika akademiska och kyrkliga traditioner för att ge perspektiv på nattvarden i Svenska kyrkan idag.

Bokens kapitel behandlar exempelvis frågor om språk, musik, praktik, barn och delaktighet. Här diskuteras också nattvarden i förhållande till ämnen som ekumenik, klimat, diakoni och digitalisering. Historiska perspektiv blandas med analyser av nutida praktiker och teologiska nytolkningar för vår tid och framtid. Till synes spridda sädeskorn från den teologiska forskningen möts med utgångspunkten att nattvarden är central – för såväl kyrkan i stort som den enskilda gudstjänstfiraren.

Medverkande: Teresia Boström (red.), Judith Fagrell, Ulrica Fritzson, Elin Lockneus, Mattias Lundberg, Frida Mannerfelt (red.), Michael Nausner, Karin Rubenson, Carina Sundberg, Karin Tillberg, Andreas Wejderstam, och Johannes Zeiler.

Pixiböckerna började ges ut i Sverige på 1950-talet. De lanserades då som kvalitetsbilderböcker för en billig penning som skulle konkurrera med serietidningar. Utgivningen blev snabbt en succé. Det har kommit ut tusentals Pixititlar under åren som spridits till många läsare, bland annat eftersom de sålts via andra kanaler än den traditionella bokhandeln.  

I denna bok tecknar Maria Nilson Pixiutgivningens historia och gör nedslag i hur den utvecklats. Här diskuteras Pixibokens utseende, vilka titlar som inledningsvis dominerande utgivningen och hur det ser ut idag. Boken avslutas med en förteckning över publicerade Pixititlar som kan underlätta fortsatt forskning om detta barnlitterära fenomen.  

Maria Nilson är docent i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet. Hennes forskning handlar främst om olika slag av populära genrer för både vuxna och barn och ungdom.  

Ingår i Svenska barnboksinstitutets skriftserie (nr 162).

Det mest föraktade, misskötta och nedvärderade politikområdet i Sverige de senaste hundra åren är Jordbruket, vår lokala livsmedelsförsörjning.Efter den globala livsmedelskrisen i början av 1970-talet, som blev helt bortglömd i 1990 års avregleringsbeslut, med globaliseringsivern via WTO (AoA) och EU-projektet, blev svenskt jordbruk och dess utövare en politisk spottkopp i alla avseenden, partipolitiskt, ekonomiskt, miljöpolitiskt och individuellt. De bönder som agerat mot detta har haft en massiv mur av motstånd att forcera. Glimtar från det agerandet kan läsaren få en liten inblick i här.Det är en kamp som alla medborgare är berörda av – utan att majoriteten är medveten om det. Kampen är lika aktuell idag som för trettio år sedan.

Stig Dagerman (1923-54) var en av de mest framträdande författarna inom den svenska fyrtiotalismen. Sin tidiga död till trots hann Dagerman författa fyra romaner, ett stort antal noveller, dikter, teaterpjäser, dagsverser och reportage.

Nattens lekar blev den enda samling med kortprosa som Dagerman själv sammanställde. Därutöver lät han dock publicera en lång rad noveller i olika tidningar och tidskrifter, vilka återfinns här, samlade i en volym.

Spridda ark, med sina 18 noveller, visar, likt Nattens lekar, prov på Dagermans bredd som författare. Här återfinns bland mycket annat den gripande berättelsen ”Att döda ett barn”, som förmodligen är den mest kända av författarens texter.

I många av Svenska kyrkans församlingar firas mässa en eller flera gånger i veckan. Nattvarden är i högsta grad både aktuell och angelägen – och den engagerar. Med anledning av en ny kyrkohandbok 2017 och ett biskopsbrev om nattvarden 2020 har såväl gamla som nya frågor väckts, och diskussionen om nattvarden har intensifierats. Inte minst har förhållandet mellan teologin i de nya normativa dokumenten och den levda teologin i församlingarna aktualiserats. Till detta samtal samlar den här antologin tolv skribenter från olika akademiska och kyrkliga traditioner för att ge perspektiv på nattvarden i Svenska kyrkan idag. 

Bokens kapitel behandlar exempelvis frågor om språk, musik, praktik, barn och delaktighet. Här diskuteras också nattvarden i förhållande till ämnen som ekumenik, klimat, diakoni och digitalisering. Historiska perspektiv blandas med analyser av nutida praktiker och teologiska nytolkningar för vår tid och framtid. Till synes spridda sädeskorn från den teologiska forskningen möts med utgångspunkten att nattvarden är central – för såväl kyrkan i stort som den enskilda gudstjänstfiraren.

Medverkande: Teresia Boström, fd Derlén (red.), Judith Fagrell, Ulrica Fritzson, Elin Lockneus, Mattias Lundberg, Frida Mannerfelt (red.), Michael Nausner, Karin Rubenson, Carina Sundberg, Karin Tillberg, Andreas Wejderstam, och Johannes Zeiler.

Boken är en del av Svenska kyrkans forskningsserie som publicerar kyrko- och samhällsrelevant forskning som har genomgått en peer review process.

Detta är en enkel »fotoberättelse« om en resa i Warszawaghettots papper. Ett försök att för första gången betrakta de bilder som i hemlighet samlades in i ghettot av Emanuel Ringelblum och hans kamrater i Oyneg Shabes, mellan 1939 och 1943.

Bilder som inte kan skiljas från sitt arkiv och dess trettiofem tusen sidor med berättelser, statistik, vittnesmål, dikter, folksånger, läxor från de underjordiska skolorna och brev som kastats från boskapsvagnar på väg mot Treblinka Ett arkiv över katastrofen, men likaväl för överlevnaden och en mycket särskild form av hopp på denna tillslutna plats där var och en stod med ryggen mot väggen och endast några få skulle lyckas undgå döden.

Bilder ur det lilla. Förspridda liksom allt som grundar detta arkiv. Men det är bilder som måste betraktas, var och en för sig och alla tillsammans, som vittnesmål om det dagliga livet och döden i ghettot. Det är bilder som man fram till idag aldrig har betraktat på nära håll. Ur dem stiger dock frågan om vilket slags vetande, eller till och med om vilken stil som en historie­skrivning kan anta inför den förspridda naturen hos sådana dokument. En his­torieskrivning som är öppen mot bildernas otröstliga skörhet.

Georges Didi-Huberman är filosof. Översättning och efterord av Jakob Svedberg.