Visar resultat för..."svärdet"

Svärdet och spiran är en storslagen skildring av 1100-talets krigshärjade England och om en grupp människor vars öden sammanlänkas med byggandet av en praktfull katedral. Med bred pensel målar Ken Follett upp medeltidens myllrande och färgstarka värld av sammansvetsade familjer, bönder, kungligheter, tjänsteflickor, riddare och munkar. 1100-talets grymma värld där skampålen stod mitt på torget, därvarje sår var dödshotande och barnen fick svälta ihjäl. En värld av makthunger, religiös fanatism, skönhetstörst, okunskap och vanliga hyggliga människors försök att klara sig från den ena dagen till den andra. I en rättfram och initierad berättelse skildrar Follett hur människorna i Kingsbridge tar sig an det väldiga projektet att resa kristenhetens högsta katedral. Och samtidigt som bygget växer sig allt högre pågår det mänskliga livet som alltid, med kärlek, åtrå, nyfikenhet, avundsjuka och hat

"Likt en svensk Roald Dahl skapar Frida Nilsson världar bebodda av små barn omgivna av märkliga, skrämmande och rörande figurer." Elin Swedenmark, TT

Läs hela artikeln om Frida Nilsson här: http://bit.ly/Metro_Dettunnasvärdet

Båten färdades snabbt. En väldig massa åror förde den fram över vattnet. En sådan båt hade jag aldrig sett förut. Det kunde väl inte vara något annat än Dödens båt?

- Vänta! skrek jag. Ingen hörde eller såg mig. Årorna rullade genom vattnet, lika taktfast som visarna på en klocka. - Du får inte åka! skrek jag. Men båten rörde sig allt längre ut mot det öppna havet. Roddarna stannade inte för någonting. Inte ens att jag drog efter andan och skrek från djupet av mig själv: - Mamma!

När Sasjas mamma dör bestämmer han sig för att följa efter henne till Dödens rike. Det blir en lång och vindlande resa genom ett land som på många sätt påminner om vårt, men som också är annorlunda. Sasja blir vän med den goda Trine Tvefot, den modiga Prinsessan av Sparta samt med den allvarliga Höder från Harpyrien – och alla tre vill de hjälpa honom att nå sitt mål. För Sasja är inte beredd att mista sin mamma. Han har kommit för att överlista Döden.Frida Nilsson har med Det tunna svärdet skapat en spännande och mångbottnad saga i samma anda som den prisbelönta Ishavspirater.

Alexander Janson bidrar med stämningsfulla och tidlösa illustrationer i svartvitt.

"Och just detta att varken Döden eller döden är enkel och fattbar skiljer Frida Nilssons berättande från den senare Lindgrens. Vad som är ont och gott kan alltid prövas och omprövas, och här saknas snusförnuftig moral i stil med Jonathan Lejonhjärtas dogm om människor och lortar. Det gör boken komplex och utmanande, rolig, berörande och hjärtevärmande, och fantastisk för högläsning. " Stina Nylén, GP

"Frida Nilsson väjer inte för det svåra. Det som många vuxna helst vill slippa prata om med sina barn gör hon till något självklart. Och trots att hon kliver i redan upptrampade spår, såsom mästaren Astrid Lindgrens, gör hon det på sitt alldeles egna vis." Johanna Berglund, Nerikes Allehanda

"På ett sagolikt vackert språk skriver författaren Frida Nilsson om kärleken, barndomen, leken och naturens skönhet ... Det tunna svärdet är en storslagen, omskakande och fantasifull resa till dödens rike och tillbaka." Christina Wedenmark, BTJ

"Frida Nilsson blinkar åt Hades och Asgård när hon bygger sitt rike, men skapar ändå något helt eget med hjälp av sitt besjälade språk. Hon skriver liksom animistiskt, allt lever och skimrar av magi, ”äpplena rodnar”, ”löven dansar som tusentals gröna kjolar”. Och allt har samma värde, en flugas död är värd att sörja, liksom en människas." Andreas, Palmaer, DN

"Frida Nilssons nya bok ”Det tunna svärdet” är, precis som hennes bok ”Ishavspirater”, ett storslaget äventyr med en fängslande ton." Jonna Fries, Smålandsposten

Frida Nilsson väjer inte för det svåra. Det som många vuxna helst vill slippa prata om med sina barn gör hon till något självklart. Och trots att hon kliver i redan upptrampade spår, såsom mästaren Astrid Lindgrens, gör hon det på sitt alldeles egna vis.

Likt en svensk Roald Dahl skapar Frida Nilsson världar bebodda av små barn omgivna av märkliga, skrämmande och rörande figurer."

Elin Swedenmark, TT

När Sasjas mamma dör bestämmer han sig för att följa efter henne till Dödens rike. Det blir en lång och vindlande resa genom ett land som på många sätt påminner om vårt, men som också är annorlunda. Sasja blir vän med den goda Trine Tvefot, den modiga Prinsessan av Sparta samt med den allvarliga Höder från Harpyrien – och alla tre vill de hjälpa honom att nå sitt mål. För Sasja är inte beredd att mista sin mamma. Han har kommit för att överlista Döden.

Frida Nilsson har med Det tunna svärdet skapat en spännande och mångbottnad saga i samma anda som den prisbelönta Ishavspirater.

Alexander Janson bidrar med stämningsfulla och tidlösa illustrationer i svartvitt.

Och just detta att varken Döden eller döden är enkel och fattbar skiljer Frida Nilssons berättande från den senare Lindgrens. Vad som är ont och gott kan alltid prövas och omprövas, och här saknas snusförnuftig moral i stil med Jonathan Lejonhjärtas dogm om människor och lortar. Det gör boken komplex och utmanande, rolig, berörande och hjärtevärmande, och fantastisk för högläsning.

Stina Nylén, GP

Frida Nilsson väjer inte för det svåra. Det som många vuxna helst vill slippa prata om med sina barn gör hon till något självklart. Och trots att hon kliver i redan upptrampade spår, såsom mästaren Astrid Lindgrens, gör hon det på sitt alldeles egna vis.

Johanna Berglund, Nerikes Allehanda

På ett sagolikt vackert språk skriver författaren Frida Nilsson om kärleken, barndomen, leken och naturens skönhet ... Det tunna svärdet är en storslagen, omskakande och fantasifull resa till dödens rike och tillbaka. 

Christina Wedenmark, BT

Frida Nilsson blinkar åt Hades och Asgård när hon bygger sitt rike, men skapar ändå något helt eget med hjälp av sitt besjälade språk. Hon skriver liksom animistiskt, allt lever och skimrar av magi, ”äpplena rodnar”, ”löven dansar som tusentals gröna kjolar”. Och allt har samma värde, en flugas död är värd att sörja, liksom en människas.

Andreas Palmaer, DN

Frida Nilssons nya bok ”Det tunna svärdet” är, precis som hennes bok ”Ishavspirater”, ett storslaget äventyr med en fängslande ton.

Jonna Fries, Smålandsposten

Med bronset kom svärdet. Och med svärdet kom kriget. Att handelsnätverk med centrum på Jylland styrde Europas handel med koppar och tenn är en hypotes som sedan två decennier vunnit allt mer erkännande. Det är därför intressant att det nu går att konstatera hur stor mobiliteten även inom Norden var under denna tid. Med strontiumanalys går det att fastställa att många av de magnifika ekkistebegravningarna i Danmark innehöll skeletten efter män som kom från Sverige.

Vad som är lika okänt och som kanske förklarar dessa emigranter, är att några av Europas allra första svärd, bl a det berömda Bragbysvärdet, hamnade i Mälardalen. Var koppar till dessa svärd kom ifrån kan man nu också med stor tillförlitlighet svara på – alla gruvor har nämligen sitt eget ’DNA’. Efter utgrävningar längs E4 norr om Uppsala så har en svärdsknapp hittats av samma typ. Här leder spåren tillbaka till vad som en gång var Nordeuropas första högcivilisation.

För att följa bronset, svärdens och människornas öden under nordisk bronsålder så har vi alltså numera ny teknik, som kompletterar den arkeologiska genetiken. I den här boken kartlägger vi med hjälp av dessa hur de gemensamma rötterna ser ut och de folkförflyttningar som förklarar varför vi råkar ha en hel del gemensamt bl a med sydalpinska Tyrolen, liksom med de gamla frygierna som under denna tid flyttade söderut till Mindre Asien, men som en gång levde vid Östersjön.

Gudarna är den svenska historiens första namngivna individer. De är inte bara vad som ger berättelsen dess färg; naturvetenskapliga fakta kompletteras av och bekräftar kulten – och vise versa. Folkrörelserna åtföljs ju av dessa gudar och genom jämförelser mellan de ursprungliga indoeuropeiska gudarna och våra asar och vaner, kan vi göra sannolikt hur den germanska Huldran färdats söderut med sabinerna för att till slut bli romarrikets främsta gudinna: ljusbringerskan Juno Lucina. Huldran var också med stor sannolikhet förebild för den äldre runradens drottning.

Den första svenska vikingatiden inleds i yngre bronsålder, och det är med solkungen i Håga den största mängden guld läggs i en nordisk grav under hela denna epok. Att hög- och brandgravskicket kommer hit har en koppling till gudar som Heimdallr och Ullr och till de båda nordiska dioskurerna, Algiz, samtliga dessa är även de på plats i runraden. De har liksom mytens ringar och svärd ett mycket långt förflutet och deras färd till oss kan bl a ha med de trollkarlar att göra, med vars guldhattar solens och månens rörelser går att avläsa, exakt matematiskt, 3 000 år före vår tid. Och, jodå, visst finns det även en trovärdig förklaring som knyter våra urgamla trojeborgar till antikens Troja!

Magnus Stenlund (f. 1962) har ägnat sig åt sitt svenska historieprojekt sedan 2012. Det här är den andra boken i en trilogi. Den första heter Blodet och jorden (2022) och behandlar neolitikum, med de allra senaste arkeogenetiska rönen som stöd för Eddaberättelser och myt, som nu visat sig vara sanning – Sverige var de germanska folkens Urheimat.

"Men hela tiden gnagde en fråga inom mig: Varför byggdes dessa kyrkor?"

Så förklarar Ken Follett hur en internationellt framgångsrik thrillerförfattare valde att skriva en 1100-sidig roman om ett medeltida katedralbygge. Han var tvungen att ta reda på hur dessa människor överskred sin tids teknologiska och ekonomiska gränser. Hur gick det till när det medeltida Europa trotsade tyngdlagen och skapade byggnader lika märkliga som pyramiderna, Eiffeltornet eller Taj Mahal?

Resultatet, Svärdet och spiran, kom ut första gången 1989 och är en äventyrsroman av samma storslagna dimensioner som en medeltida katedral. Med bred pensel målar Ken Follett upp medeltidens myllrande och färgstarka värld av bönder och herrar, riddare och munkar. 1100-talets grymma värld där skampålen stod mitt på torget, där varje sår var dödshotande och barnen fick svälta ihjäl. En värld av makthunger, religiös fanatism, skönhetstörst, okunskap och vanliga hyggliga människors försök att klara sig från den ena dagen till den andra. I en berättelse som sträcker sig över en mansålder skildrar Follett hur människorna i Kingsbridge tar sig an det väldiga projektet att resa kristenhetens högsta katedral.

Mustigt och rättframt skildras hur den styvnackade prior Philip och hans byggmästare Tom styr Kingsbridge förbi alla tidens blodiga blindskär i form av politiska intriger, hungersnöd, inbördeskrig, besynnerliga teologiska tvister och adelns hänsynslösa utnyttjande av sina bönder. Samtidigt som bygget växer sig allt högre, pågår det mänskliga livet som alltid, med kärlek, åtrå, nyfikenhet, avundsjuka och hat.

Jalos invånare kan andas ut ett ögonblick. Kriget är slut, tyskarna har lämnat Grekland. Men det varar inte länge. Vid horisonten tornar nya moln upp sig. Fascisterna tar makten, fria partisangrupper sätter sig till motvärn och grymma och blodiga uppgörelser skall på nytt dela det grekiska folket. I romanens och krönikans form ger Theodor Kallifatides ett panorama över de kaotiska åren 1944–1947. Ur ett myller av människor träder några fram i närbild: den gamle farbror Stelios som håller på att bli blind, läraren som släppts ur fängelset och kan återförenas med sin familj, hans yngste son Minos som upplever en växande kärlek till den judiska flickan Reveka, och många, många andra. ”Plogen och svärdet” är en fristående fortsättning av romanen ”Bönder och herrar”. Trilogin avslutas med ”Den grymma freden”.

"Men hela tiden gnagde en fråga inom mig: Varför byggdes dessa kyrkor?"

Så förklarar Ken Follett hur en internationellt framgångsrik thrillerförfattare valde att skriva en 1100-sidig roman om ett medeltida katedralbygge. Han var tvungen att ta reda på hur dessa människor överskred sin tids teknologiska och ekonomiska gränser. Hur gick det till när det medeltida Europa trotsade tyngdlagen och skapade byggnader lika märkliga som pyramiderna, Eiffeltornet eller Taj Mahal?

Resultatet, Svärdet och spiran, kom ut första gången 1989 och är en äventyrsroman av samma storslagna dimensioner som en medeltida katedral. Med bred pensel målar Ken Follett upp medeltidens myllrande och färgstarka värld av bönder och herrar, riddare och munkar. 1100-talets grymma värld där skampålen stod mitt på torget, där varje sår var dödshotande och barnen fick svälta ihjäl. En värld av makthunger, religiös fanatism, skönhetstörst, okunskap och vanliga hyggliga människors försök att klara sig från den ena dagen till den andra. I en berättelse som sträcker sig över en mansålder skildrar Follett hur människorna i Kingsbridge tar sig an det väldiga projektet att resa kristenhetens högsta katedral.

Mustigt och rättframt skildras hur den styvnackade prior Philip och hans byggmästare Tom styr Kingsbridge förbi alla tidens blodiga blindskär i form av politiska intriger, hungersnöd, inbördeskrig, besynnerliga teologiska tvister och adelns hänsynslösa utnyttjande av sina bönder. Samtidigt som bygget växer sig allt högre, pågår det mänskliga livet som alltid, med kärlek, åtrå, nyfikenhet, avundsjuka och hat.

Vilka tankar födde upptäckten av Nya världen? När Columbus landsteg i Amerika möttes två för varandra helt okända civilisationer. I Amerikas födelse skildras erövrarnas debatter om indianernas natur. Var de verkligen människor? När Columbus landsteg i Nya världen, Amerika, möttes två för varandra helt okända civilisationer. Vad som kunde ha blivit ett givande utbyte blev ett militärt och ideologiskt underkuvande. I Nya världen flätades korset, guldet och svärdet samman i en dödlig legering. I Amerikas födelse skärskådas de intensiva debatter som ägde rum i Spanien om indianernas väsen, krigens rättfärdighet och mänsklighetens natur. Vad var det egentligen för slags varelser som Spanien hade upptäckt och lagt under sig? Och var conquistadorernas blodiga krig i Nya världen verkligen rättfärdiga i Guds ögon? Michael Azar är författare och professor i idéhistoria vid Göteborgs universitet. Han har tidigare gett ut ett flertal böcker, bland annat Den ädla döden.

"Likt en svensk Roald Dahl skapar Frida Nilsson världar bebodda av små barn omgivna av märkliga, skrämmande och rörande figurer." Elin Swedenmark, TT

Läs hela artikeln om Frida Nilsson här: http://bit.ly/Metro_Dettunnasvärdet

Båten färdades snabbt. En väldig massa åror förde den fram över vattnet. En sådan båt hade jag aldrig sett förut. Det kunde väl inte vara något annat än Dödens båt?

- Vänta! skrek jag. Ingen hörde eller såg mig. Årorna rullade genom vattnet, lika taktfast som visarna på en klocka. - Du får inte åka! skrek jag. Men båten rörde sig allt längre ut mot det öppna havet. Roddarna stannade inte för någonting. Inte ens att jag drog efter andan och skrek från djupet av mig själv: - Mamma!

När Sasjas mamma dör bestämmer han sig för att följa efter henne till Dödens rike. Det blir en lång och vindlande resa genom ett land som på många sätt påminner om vårt, men som också är annorlunda. Sasja blir vän med den goda Trine Tvefot, den modiga Prinsessan av Sparta samt med den allvarliga Höder från Harpyrien – och alla tre vill de hjälpa honom att nå sitt mål. För Sasja är inte beredd att mista sin mamma. Han har kommit för att överlista Döden.Frida Nilsson har med Det tunna svärdet skapat en spännande och mångbottnad saga i samma anda som den prisbelönta Ishavspirater.

Alexander Janson bidrar med stämningsfulla och tidlösa illustrationer i svartvitt.

"Och just detta att varken Döden eller döden är enkel och fattbar skiljer Frida Nilssons berättande från den senare Lindgrens. Vad som är ont och gott kan alltid prövas och omprövas, och här saknas snusförnuftig moral i stil med Jonathan Lejonhjärtas dogm om människor och lortar. Det gör boken komplex och utmanande, rolig, berörande och hjärtevärmande, och fantastisk för högläsning. " Stina Nylén, GP

"Frida Nilsson väjer inte för det svåra. Det som många vuxna helst vill slippa prata om med sina barn gör hon till något självklart. Och trots att hon kliver i redan upptrampade spår, såsom mästaren Astrid Lindgrens, gör hon det på sitt alldeles egna vis." Johanna Berglund, Nerikes Allehanda

"På ett sagolikt vackert språk skriver författaren Frida Nilsson om kärleken, barndomen, leken och naturens skönhet ... Det tunna svärdet är en storslagen, omskakande och fantasifull resa till dödens rike och tillbaka." Christina Wedenmark, BTJ

"Frida Nilsson blinkar åt Hades och Asgård när hon bygger sitt rike, men skapar ändå något helt eget med hjälp av sitt besjälade språk. Hon skriver liksom animistiskt, allt lever och skimrar av magi, ”äpplena rodnar”, ”löven dansar som tusentals gröna kjolar”. Och allt har samma värde, en flugas död är värd att sörja, liksom en människas." Andreas, Palmaer, DN

"Frida Nilssons nya bok ”Det tunna svärdet” är, precis som hennes bok ”Ishavspirater”, ett storslaget äventyr med en fängslande ton." Jonna Fries, Smålandsposten

Frida Nilsson väjer inte för det svåra. Det som många vuxna helst vill slippa prata om med sina barn gör hon till något självklart. Och trots att hon kliver i redan upptrampade spår, såsom mästaren Astrid Lindgrens, gör hon det på sitt alldeles egna vis.

Christine Falkenland är en alldeles unik röst i den samtida svenska litteraturen. Samlingsvolymen 4 x Prosa rymmer hennes fyra första och eftersökta romaner: Släggan och städet (1996), Skärvor av en sönderslagen spegel (1997), Min skugga (1998) och Själens begär (2000). Dessa starka och förtätade romaner - sorgsna, brutala, vackra - blir till ett slags mörka kammarspel där Falkenland borrar sig djupt ner i det mänskliga psykets dunklaste vrår och undersöker självdestruktivitetens drivkrafter.

Sitt definitiva genombrott fick Falkenland med Min skugga, som rönte stora publik- och kritikerframgångar och har getts ut på tiotalet språk.