Arvinius+Orfeus Publishing – förlag

Värdet av konst – För hjärnan, samhället och livet visar varför kultur inte är ett område tillhörande några få, utan helt nödvändig för människors omdöme, empati och det demokratiska samtalet. Boken tar dig från museisalen till väntrummet och hemmet, och visar hur estetiska upplevelser kan förändra vår blick, vår känsla av mening och våra val.

Med slående enkelhet lyckas Karolina och Erik Modig förena många års forskning, skrivande och praktik i konst- och beteendefrågor – och visar hur vi kan fylla ord som värde och nytta med nya innebörder. Genom fallstudier, intervjuer, hjärnforskning, filosofiska betraktelser och levande berättelser får vi i boken följa hur konst kan påverka hjärnan och känslolivet, hur konstupplevelser kan få människor att känna stolthet över en plats och varför konsten kan och bör vara en omistlig del i skola, vård och arbetsliv. Du får begrepp, modeller och språk för att förklara värden som är både mätbara och omätbara – och för att försvara dem när det behövs som mest.

Värdet av konst är en bok för alla som är det minsta nyfikna på konst och som någon gång funderat på om eller hur den påverkar oss. För dem som kommer i kontakt med konst i sitt arbete eller sin vardag, som sitter i en besluts- eller påverkansposition inom politiken, som kommunal tjänsteman, i skolan, vården eller övriga näringslivet. För alla som funderar på konstens roll i samhället, vilka argument som finns för konstens finansiering, om det spelar någon roll hur den ser ut eller utifrån vilka premisser den skapas – och om det gör någon skillnad att ha en tavla på väggen där hemma. 

This research-based anthology accompanies the special exhibition The Power of Fashion in the Roman Empire, on view at the Ny Carlsberg Glyptotek in Copenhagen in 2026–2027. Bringing together contributions by thirteen leading international scholars from universities in England, the United States, Canada, Sweden, and Denmark, the volume explores the relationship between fashion, dress, power, and identity in the Roman world, with a particular focus on Roman portraiture. The anthology examines dress and appearance as forms of visual communication, exploring how clothing, hairstyles, jewellery, footwear, colour, and bodily appearance were used to construct, express, and negotiate identity and social status. It considers how representations of dress in ancient art can be interpreted as evidence of Roman clothing and appearance, while also taking into account the conventions and idealisations that shaped visual representations.

Particular attention is given to the ways in which power and status were communicated through dress and portraiture. The clothing and representation of the Roman emperor and his family are examined alongside the archetypes through which members of the imperial household could be portrayed, revealing how appearance communicated legitimacy, authority, and political identity.

The volume also explores representations of elite Roman women and the idealised ways in which their bodies were presented. Colour is another important theme. Roman sculptures, now often perceived as white marble, were originally vividly polychrome. Their reconstructed colours, including skin, hair, and clothing, offer important insights into the role of visual appearance in communicating identity.

The anthology also considers groups beyond the elite, including freedmen, enslaved people, and children, asking how dress and appearance could signal social position and identity. Hairstyles, jewellery, and footwear are explored as particularly significant markers of changing fashion, gender, status, occupation, and social function. Finally, the volume examines how modern viewers interpret ancient bodies, faces, and portraits, and how our own assumptions about appearance shape our understanding of Roman art. It concludes by placing ancient ideals of the athletic body in a contemporary context through a comparison with modern CrossFit athletes. Taken together, the contributions demonstrate that dress and appearance were far more than matters of personal adornment: they were powerful visual tools for communicating identity, status, gender, authority, and belonging in the Roman world.

Det blå Konserthuset vid Hötorget, ett arkitektoniskt mästerverk i nyklassicistisk stil, är en av Stockholms mest berömda byggnader. Det ritades av Ivar Tengbom, som i sin starka vision ville resa ett klassiskt grekiskt tempel till musikens ära. Detta i en epok som andades demokratiska ideal.

Han gav sin idé namnet Det röda hjärtat, med syftning på Stora salen mitt i byggnaden, där musiken klingar. I skapandet av det nya konserthuset anlitades dåtidens ledande konstnärer för att skapa en tidlös stil, med motiv lånade från två olika världar – det klassiska Grekland och musikens historia.

Kungliga Filharmonikerna är en orkester av internationell klass. Den är beundrad för sin programsättning, sina inspelningar och turnéer, men också för sin nyfikenhet och bredd, för sina skickliga, ambitiösa och flexibla musiker.

År 2026 fyller byggnaden Konserthuset 100 år, och år 2027 har det gått 125 år sedan den orkester som idag är Kungliga Filharmonikernas föddes. Boken Konserthuset Stockholm – Med det röda hjärtat fångar den starka drivkraft, passion och övertygelse om musikens och konstens betydelse som genomsyrar såväl Kungliga Filharmonikerna som övriga medarbetare i Konserthuset.

Fotograf Yanan Li har under fem års tid dokumenterat byggnaden och dess inre liv. Bokens texter är skrivna av Anna-Karin Palm, Johan Mårtelius , Tony Lundman och Bo Madestrand.

The New Era Magazine is a beautifully crafted print publication focusing on Scandinavian interiors, design, art and craft. With our base and area of expertise firmly in Scandinavia, we meet architects, interior designers, urban farmers, artists and craftspeople who contribute to our visual and material culture. We invite our readers to inspiring homes and spaces in the Nordics, while at the same time discussing topics relating to how we live in this moment of time. The New Era Magazine is a quarterly magazine published four times a year.

In the second issue we visit the couple behind acclaimed interior architecture firm Halleroed at their forest hideaway, and we visit a 17th-century home and garden where time has stood still. Celebrated fashion designer Diana Orving creates a textile art installation in an empty museum exclusively for us, and we spend some time in the beautiful, sparse home of glass maestro Ingegerd Råman. We are not easily tempted to buy things, she says about her and her husband s decision to live with the bare minimum of objects. I will defend the empty space. Elsewhere in the issue, we discuss the profound effects of the built environment on our wellbeing. I want to be part of a cultural movement that recalibrate what matters in society, and in life, says Danish chef Fredrik Bille Brahe in Hugo Macdonald s article on reconnecting with our roots. I think courage to be local is important. Born at a time of change, our hope is to inspire new ideas on the subject of living well. It s time to welcome in a new era.

Om å formidle stedsinntrykk gjennom strektegninger.

Dette er en bok om gleden ved å oppleve steder gjennom å tegne. Intensjonen er å inspirere deg til å tegne og å lære bort metoder for å gjenfortelle og grafisk formidle inntrykk fra steder gjennom strek-tegning.

Vi lever i en tid der digitale verktøy for grafisk formidling for lengst har gjort sitt inntog, og der kunstig intelligens som del av dette gir uante muligheter for visuell formidling. Samtidig opplever vi en renes sanse for det nære og autentiske i å kunne formidle grafiske fortellinger med tradisjonelle penner og blyanter. Tegningene i boken har sitt utgangspunkt i tegneturer de to forfatterne, far og sønn, har gjort fra tidlig 70-tall og frem til i dag. Deres faglige ståsted innen arkitektur og kunst, har gjort at en fascinasjon for samspillet mellom bebyggelse og landskap er et gjennomgangstema i de fleste tegningene.

Boken tar for seg motiver primært fra Norge, men også fra de andre nordiske landene. Boken er ment å være til hjelp både som praktisk lærebok og som håndbok til inspirasjon. Enten du er hobbytegner, student innen fag som kunst, design, grafisk design, arkitektur eller landskapsarkitektur eller bare har en generell interesse for temaet, vil du finne metoder og tips som gir deg lyst til å ta med skisseblokken ut på tur.

Architecture is often seen as the creation of the architect alone. However, architecture is a collaborative endeavour involving diverse professionals, from urban planners, building designers and construction labourers to restoration architects, repair workers and maintenance staff.

Preserving built heritage depends on stewardship a shared responsibility that involves caring for and steering the future of common goods. In the built environment, stewardship goes beyond maintaining structures to include decisions about access, future use, and redistribution.

The Pavilion of Finland in Venices Giardini della Biennale Park stands as a testament to this. Originally designed as a temporary structure by Alvar Aalto and his office for the 1956 International Art Exhibition of La Biennale di Venezia, the delicate wooden building has become a permanent monument. This wouldnt be possible without continuous maintenance and repair.

By recounting the Pavilions history, this book illustrates that buildings are not static objects but dynamic processes influenced by human actions, global politics and non-human forces. The title, Architecture of Stewardship, proposes that adopting practices of stewardship enables the architectural profession to respond to the urgent need for change in our built environment with accountability to communities, future generations, the planet, and other species that inhabit it.

The collection of essays offers perspectives on stewardship from a range of Finnish and Italian contributors in academia, practice, and activism. The texts explore how people have stewarded land, resources, and communities throughout the Pavilions history and its Venetian context, and how these insights might inspire a different way to approach our built environment. The book is published in conjunction with the Pavilion of Finlands exhibition at the 19th International Architecture Exhibition of La Biennale di Venezia, running from 10 May to 23 November 2025. The editors of the book, architects Ella Kaira and Matti Jänkälä, curated the exhibition, The Pavilion Architecture of Stewardship, commissioned and produced by Archinfo Information Centre for Finnish Architecture.

ISSUE 05

Widely known as one of the foremost magazines hailing from Scandinavia, The New Era Magazine brings together interiors, architecture, design and craft in a beautifully designed bi annual publication. In every issue the readers meet some of the most interesting spaces, people and topics of this moment in time. ISSUE 05 pays tribute to the Nordic design heritage, with visits to some of the most iconic homes in the region, including those of masters such as Yrjö Kukkapuro and Bruno Mathsson. We also get to sit down with interior designer Beata Heuman in her eclectic London home, and spend time with the master Jonas Bohlin in his combined home and atelier. Elsewhere in the issue we highlight some of the new artists and galleries paving the way right now. 

Den svenska och franska kulturen har haft en lång och passionerad kärlekshistoria i Paris. I femtio år har 1500-talspalatset Hôtel de Marle varit en viktig mötesplats för de båda kulturerna. Här öppnade svenska staten 1971 Svenska institutet i Paris Sveriges enda kulturhus i utlandet.

I boken berättar vi om det unika stadspalatsets historia och om alla de spännande evenemang som ägt rum här. Här kan du bland annat läsa om hur sångerskan Barbro Hörberg lärde Georg Riedel dricka cassis, om en oförglömlig festkväll med huvudpersonerna ur Christer Strömholms kontroversiella fotobok Vännerna från Place Blanche, hur Svenska institutet i Paris visade Hilma af Klint innan hon blev allmänt känd och hur en ung svensk fotograf vid namn Eva Klasson fick sitt internationella genombrott i Paris. Här finns också gästspel från August Strindberg, Greta Knutson, drottning Kristina, Gunnar Ekelöf och många andra kulturpersonligheter som gjort Paris till ett andra hem.

Det är en bok om ett hus, om människor, om kulturer, men framför allt om vänskap. Amitié!

Nordic cities are renowned for promoting accessibility to greenspace, both in terms of preserving natural landscapes as well as establishing green public space within highly developed areas. At the same time, multiple pressures threaten our access to urban green and recreative spaces. Increasing liberal planning approaches are further commodifying land, and even lasting good practices are under development pressure. Ethnic and economic segregation has also led to significant intra-urban spatial disparities in terms of access to high quality green and recreation space. Green Visons explores and evaluates the historical pathways, contemporary development, and future outlook for planning, design, and policy-making of green and recreational cities in the Nordic Region.

Landscape architects, planners, policymakers, and active citizens will learn from practitioners who share decades of knowledge regarding the aesthetics, functionality, and significance of urban greenspaces throughout Denmark, Finland, Iceland, Norway, and Sweden.

Readers within the Nordic Region and abroad will find an in-depth exploration of urban greenspace that will inspire and incite curiosity over the future of urban greenspaces. As cities navigate contemporary urban challenges and prepare for uncertain futures with regards to climate change, urban densification, and social inequities, the insights from the book act as review and vision for sustainable urban planning and design.

The book has been edited by Kjell Nilsson, Ryan Weber and Lisa Rohrer. It includes contributions by Stig L. Andersson, Thorbjörn Andersson, Sigrún Birgisdóttir, Anna María Bogadóttir, Emma Clayton Jones, Kent G. Dagsland Håkull, Caroline Dahl, Ranja Hautamäki, Cheri Hessami, Edda Ívarsdóttir, Maria Jaakkola, Ana Jones, Karsten Jørgensen, Kjell Nilsson, Mattias Qviström, Thomas B. Randrup, Mitchell Reardon, Lisa Rohrer, Tina Saaby, Ryan Weber, Ulrika Åkerlund

An interiors magazine in paperback format.

The New Era Agenda is a companion publication to the Scandinavian interiors title The New Era Magazine. Published as an annual special edition paperback, it fuses previously published homes and studio visits with brand new content and ideas. On 320 pages readers get invited to homes and studios of architects, makers, artists and designers shaping our visual and material culture.

In the first volume we visit the legendary Paimio Sanatorium, designed by Aino and Alvar Aalto, and the home of designer and maker Fredrik Paulsen. Creative force Ana Kra invites us to her Paris home, and the interior architect Emanuele Stamuli takes us on a tour of his home and studio in Stockholm. We discuss making with Philippe Malouin and new aesthetics with Formafantasma, and we visit the designer Ilse Crawford. We also take a look at the new undercurrents shaping the Nordic design scene.

När blir man konstnär och hur går det till? Tjugofem yngre konstnärer som etablerat sig under 2000-talets första två decennier (och ett par äldre) skriver om vägarna till sina konstnärskap.

Konstnärernas berättelser är komplexa. Några kom tidigt till insikt om att vägen som konstnär var den enda som låg öppen för dem. Andra reflekterar över det dagliga arbetet, det ständiga omprövandet och blivandet. Somliga skriver om förutsättningarna att verka som konstnär, hur väl konstutbildningarna förberedde dem för uppgiften, eller inte gjorde det. Gemensamt för konstnärerna är deras strävan att hålla ut oavsett villkor och möjligheter. Serien avslutas meden essä om villkoren för konstnären Hilding Linnqvist och hans kamratkrets när de etablerade sina konstnärskap för hundra år sedan. Frågan om hur man lär sig verka som konstnär var lika aktuell på den tiden som idag. Av skribenterna har ett dussintal examen från Kungl. Konsthögskolan, fem från Konstfack, tre från Konsthögskolan i Umeå, en från Valand, tre från utländska utbildningar och en är autodidakt. Under hösten 2019 och in i januari 2020 kommer nättidskriften Omkonst att publicera en eller två essäer i veckan. Huvudredaktör är konstnären Susanna Slöör, biträdd av konstnärerna Maria Hall och Dan Wolgers vilka alla tre också bidrar med varsin text.

Initiativtagare till essäserien är Stiftelsen Hilding Linnqvists konst. Varmt tack till Stiftelsen Längmanska kulturfonden för bidrag till tryck av den kommande boken.

Hilding Linnqvist (18911984) var förgrundsgestalten och inspiratören bakom en konstriktning som kritikerna mot slutet av 1910-talet kom att kalla naivism. Boken om hans väg mot att bli konstnär beskriver resan mellan åren 1916 och 1925. Under denna period deltog Hilding Linnqvist i sex viktiga samlingsutställningar på Liljevalchs, den första konsthallen invigd 1916 för den moderna konsten i Stockholm. Vägen mot framgångarna kantades av utskällningar i pressen, som parades med försöken att sätta etiketter på honom och den unga konsten. Målare som Hilding Linnqvist betraktade sig som personliga berättare vid sidan av alla stilar. Debuten år 1916 gav honom rejält med ris i pressen. Den ignorerande han tappert och fortsatte att oförtrutet utveckla sin speciella balansgång mellan realism och fantasteri. Inom några år lyftes han fram som en av sin tids främsta namn och föregångare inom svensk naivism.

Interiörer och landskap kläddes i fantasins och poesins dräkt. Omvärlden smyckades med en kärleksmetaforik, ett sökande efter kroppens och själens fullkomning, ett erotikens och de religiösa funderingarnas lustspel och alkemi. Akterna och föreställningarna utspelades i målning efter målning som olika kapitel: Hjärtatssång, Drottningens juvelsmycke, De lyckliga människorna, Lustgården, Sommaren, I tysta kvällen, Smycken och kristall och Den gamla parken. Huvudpersonen var förutom Hilding Linnqvists alter ego, även inspiratören Carl Jonas Almqvists himlavarelse, androgynen Tintomara. Som en undrens vägvisare lyfter Hilding Linnqvist måleriet ur vardagen. Funderingarna och vägvalen om att bli konstnär underblåstes av nyromantikernas vurm för att nå själens guld. Essäisten och kritikern Ulf Linde kallade på 1950-talet Hilding Linnqvists måleri för stillöst i bästa bemärkelse, prövande i varje enskilt penseldrag. Förälskelsens och kärlekens dubbelspel roade även en 1910-talets spjuver som Marcel Duchamp. Konstnärsrollen som vi känner den idag bärs än av kärleksmetaforiken i mötet mellan konstnär, verk och betraktare. Hilding Linnqvist inspirerades av poeterna från Stagnelius och Almqvist till Fröding och Ekelund. Poeterna bland dåtidens kritiker fann i honom sin särskilda vän.

År 1916 debuterar den 25-årige konstnären Hilding Linnqvist på Liljevalchs, som ett av de unga kommande namnen i konsthallens blott tredje utställning. Höstsalongerna och salongerna för de unga fann så småningom sin form i mitten av 1920-talet, numera känd som den traditionella Vårsalongen.

Boken som ges ut i samband med en utställning på Liljevalchs (9 oktober 2020 10 januari 2021) innehåller texter av bokens redaktör, konstnären Susanna Slöör, och återpublicerar ett redigerat urval av essäisten Ulf Lindes texter om konstnären mellan 1950-tal och 1980-tal. Susanna Slöör skriver om de litterära, romantiska och andliga inspirationskällorna samt citerar dåtidens pressröster och kritik. Ulf Linde skriver om Hilding Linnqvist och jämför med franske 1800-talsmålaren Gustave Courbet samt författare och poeter som Carl Jonas Love Almqvist och Birger Sjöberg, den senare med sin Frida-diktning. Boken innehåller ett generöst urval bilder av Hilding Linnqvists tidiga verk.

Helt oväntat anländer sju koffertar och ett par trälårar till Ontologiska Museet i Stockholm. Den anonyma donationen innehåller anteckningar och dagböcker, fotografiska negativ på glasplåtar, ett besynnerligt kranium och intorkade doftspår.

Dagböckerna visar sig vara skrivna av Beata Gardelius, paleontolog vid Naturhistoriska riksmuseet. Fotografierna och teckningarna är gjorda av Inga-Lisa Blomgren, amanuens vid Geologiska institutionen i Uppsala. Forskningsmaterialet är inget annat än häpnadväckande.

I september 1897 försvinner Beata Gardelius och Inga-Lisa Blomgren under expeditionen till Siljansringen. De båda kvinnornas öde har fram tills nu förblivit okänt.

The book Some Instances of Encounters between Imagination and Matter is a case study of "Exhibition" a show by Andris Egltis (b. 1981) presented at the Latvian National Museum of Art in autumn 2024.

It collects Traces (documentation of the Exhibition by photographer Reinis Hofmanis and photos of the creative process by Egltis himself), and Reverberations (critical writing: a philosophical essay by author and curator Jonatan Habib Engquist; an interview with artist Andris Egltis by poet and performance artist Agnese Krivade; an essay contextualizing Egltis art in contemporary art discourse by art historian Santa Hira).

Seen by nearly 30,000 visitors, "Exhibition" was not only Egltis largest solo exhibition to date but also an attempt to bend, disturb, and rewrite what a museum and an exhibition can be. It reached outward from the solitary figure of the artist toward a chorus of other voices, beings, and materials.

Shaped by Egltis recent practice primarily painting, but also building, sculpture, installation, and set design "Exhibition" unfolded in dialogue with works by friends and collaborators, many linked to Savvaa, a collective project founded six years ago in his open-air studio in Drusti. Since then, Savvaa has actively influenced the contemporary art landscape of the Baltics.

"Exhibition" reimagined the post-socialist in dialogue with the post-humanist a radical form of landscape painting where the landscape itself becomes the painter, and companionship becomes an artistic method.

Art jewellery has departed from its tradition of being decorative ornaments and it has moved beyond solely working as social markers into a new art form not restricted to specific techniques, materials, subjects or aesthetics. Artists working with jewellery as a medium should be considered equal to fine artists. The jewellery produced is unique pieces of art and not mass-produced design objects.

The purpose of fine art and art jewellery is communication, conveying ambiguous messages and raising questions. Jewellery has the ability to open up for dialogue between the wearer and its audience. Its messages can contain many layers and urge us to reflect upon and question our own system of belief of what is considered precious and beautiful.

In this book, noted art jewellery specialist Inger Wästberg shines light upon art jewellery as an independent art form through a number of pieces from her own collection. She shows jewellery that reflects the times we are living in; that challenges our perception of what is considered beautiful; and that deals with topics like gender equality, overconsumption, sustainability and the transience of life.

Jag avundas målarna. Deras verk är oändliga. Verken bär sitt eget liv inom sig, oberoende av deras skapare. En dans lever ganska kort. Lika kort som dansören själv.

Jean Börlin

I efterkrigstidens 1920-tal blomstrade nya idéer och en kreativ experimentlusta väcktes till liv. Ett nytt avantgarde tog form. I dess epicentrum fanns en nyskapande danstrupp med en radikal och utmanande repertoar som inte drog sig för att provocera sin publik, de kallade sig Svenska Baletten (Ballets Suédois). Dess ledare var det excentriska paret Rolf de Maré och Jean Börlin, men medskaparna var många. Svenska Baletten var inget danskompani i vanlig mening, deras skapelser var mer än bara koreografi, de var allkonstverk. Förutom de unga dansarna i kompaniet, samarbetade man med konstnärer som Nils Dardel, Francis Picabia och Fernand Léger och kompositörer som Erik Satie, Hugo Alvén och Darius Milhaud, för att nämna några.

Med multimediala verk som Bröllopet på Eiffeltornet (Les Mariés de la Tour Eiffel), Iberia, Människan och hennes åtrå (L Homme et son désir) och Världens skapelse (Le Création du monde), där musiken, scendekoren, koreografin, dräkterna, framförandet och ibland till och med publiken var en del av skapelsen, intog de scener runt om i Europa och USA mellan 1920 och 1925.

I tio kapitel författade av konstvetare, danshistoriker, musikvetare, teaterforskare och koreografer berättas historien om Svenska Baletten: Genom striderna med Stockholmsoperan, skandalerna och det illvilliga skvallret i pressen. Genom konstsamlingarna och målningarna som inspirerade och inspirerades. Genom den historiska synen på den manliga kroppen. Genom de kvinnliga dansarnas äventyr. Genom kärlek, vänskap, konflikter och tragedier. Genom ekonomiska bekymmer och konkurrensen med Ryska Baletten. Genom Paris, Stockholm och Köpenhamn. Genom experimentella musikaliska kompositioner och dess betydelse för kompositörer som John Cage. Genom extravaganta och innovativa haute couture-kostymer. Genom arvet som de lämnat efter sig till nya generationer dansare och genom ett återuppförande av deras dadaistiska verk Relâche. Svenska Baletten var före sin tid på många plan.

Svenska Baletten var queer långt innan queer blev ett begrepp inom genusforskningen. Svenska Baletten skapade performancekonst långt innan Fluxusrörelsen introducerade det för konstvärlden på 1960-talet. Den här boken lyfter fram deras betydelse för modernismen såväl som för efterkommande generationers konstnärer, kompositörer, koreografer, dansare, modeskapare och forskare. Det blev som Börlin önskade, Svenska Baletten lever vidare, den är oändlig.

En humanistisk klassicism Ornament, färg och materialitet i kooperativa bostadsområden i Stockholm 1915-1930 ger en historisk introduktion till 1920-talets progressiva bostadskooperation i Stockholm och till den estetik som formade dess arkitektur. 

Under perioden 1915-1930 skapades en rad småskaliga och pittoreska stadsdelar i Stockholm. De bebyggdes främst av de då nystartade bostadskooperationerna HSB och SKB. Många av de framsteg som tillskrivs funktionalismens genombrott sker redan på 1910- och 20-talet i dessa kooperativa bostadsområden. Här byggs överkomliga bostäder för arbetare med alla moderniteter, nytänkande produktion och högsta standard. Arkitekterna lägger också stor vikt vid att skapa trivsel genom färgsättning, ornament, materialitet, stora planterade gårdar och vindlande gator. Det är en klassicism i mänsklig skala. I humanismens anda tar man sitt öde i egna händer. Slående är hur snabbt utbyggnaden går, och att billiga bostäder byggs med både hög teknisk standard och höga konstnärliga ambitioner. Dessa stadsdelar har ett ytterst progressivt innehåll, men ges en klassisk dräkt.   

Jan Rydén Bonmot är konstnär och författare till Allborgarrätten Försök till en urban allemansrätt. Han har varit verksam som forskningsingenjör vid KTH Arkitekturskolan.

Till bords på Prins Eugens Waldemarsudde är en vacker, rikt illustrerad och kunskapsfylld kokbok med inriktning på mathistoria och recept på såväl festmenyer som vardagsrätter vid Waldemarsudde nu och då. Här möter det höga franska köket, som serverades till kulturpersonligheter, kungligheter och kändisar på prins Eugens tid, dagens spännande mathållning vid Café Ektorpet och i Prinsens Kök. Vi får följa med på en kulinarisk resa i tid och rum för alla som har ett intresse av matlagning, mat- och kulturhistoria och av allkonstverket Prins Eugens Waldemarsudde på Kungliga Djurgården i Stockholm.

Mathållningen vid Waldemarsudde idag och på prinsens tid beskrivs av Waldemarsuddes museichef Karin Sidén och arkivarie Anna Meister, samt av mathistorikern Richard Tellström. Museets köksmästare Sebastian Fagerback och kock Jonas Höök fungerar som ciceroner i tillagningen av såväl de historiska rätterna från prins Eugens tid som av dagsaktuella menyer inspirerade av Waldemarsuddes alla årstider. Boken pryds av vackra nytagna fotografier av fotografen Yanan Li, samt av historiska fotografier från museets egna samlingar.

Maria Hall har under ett par år rest runt i Frankrike för att uppsöka de platser där Carl Fredrik Hill målade sina mästerverk under andra hälften av 1870-talet och sin så kallade friska period. På sina konsthistoriska exkursioner fann Hall en del av Hills motiv helt intakta medan andra hade förändrats. De exakta platserna där Hill stått med sitt staffli dokumenterades. Genom sin grundforskning fann Hall till sin förvåning att några av Hills teckningar och målningar är felaktigt attribuerade. Dessa helt nya rön presenteras i denna bok.

Boken består av ett rikt bildmaterial och en längre essä där Hills och Halls resor förs samma likt en väv. Den är formgiven av Patric Leo, som genom åren mottagit ett stort antal priser och utmärkelser för sin bokkonst.

Maria Hall (f. 1964) har en fil. kand-examen i konstvetenskap vid Göteborgs universitet från 1988, en examen från Konsthögskolan Valand och Kungliga Konsthögskolan 1997 och är nu verksam som konstnär i Stockholm. Hon har tidigare publicerat essäer om konst i antologier och tidskrifter. År 2021 tilldelades hon av Konstakademien Axel Theofron Sandbergs stora akvarellpris.

Carl Fredrik Hill (1849-1911) räknas som en av de stora i svensk konsthistoria. Efter några produktiva år i Frankrike, då merparten av hans mästerverk tillkom, insjuknade han och tillbringade sina sista 28 år i barndomshemmet i Lund. Från dessa år i Lund finns tusentals banbrytande tusch- och kritteckningar bevarade.

I envy the painters. Their art is eternal. The work carries its own life within, independent of its creator. A dance lives rather short. As short as the dancer himself. Jean Börlin

In the post-war 1920s, new ideas were blossoming and a creative experimental appetite was awakening. A new avant-garde took form. At its epicentre was an unconventional dance troupe with a politically charged repertoire that did not hesitate to provoke its audience: they went by the name Ballets Suédois. The eccentric couple Rolf de Maré and Jean Börlin were its leaders, but the co-creators were many. Ballets Suédois was not an ordinary dance company, their creations were more than plain choreography, they were total artworks. Aside from the young dancers in the company, they had collaborations with artists such as Nils Dardel, Francis Picabia and Fernand Léger, and composers like Erik Satie, Hugo Alvén and Darius Milhaud, to name but a few.

With multi-media works such as Les Mariés de la Tour Eiffel (The Wedding on the Eiffel Tower), Iberia, and L Homme et son désir (Man and his Desire), where the music, stage décor, choreography, costumes, performance, and at times even the audience, were part of the creation, they took over stages around Europe and the USA between 1920 and 1925.

In ten chapters written by art history professors, dance historians, music historians, theatre scholars and choreographers, the story about Ballets Suédois is told: Through the feuds with the Stockholm Opera, the scandals and the vicious gossip in the press. Through the art collections and painters that inspired and were inspired. Through historical views on the male body. Through the adventures of the female dancers. Through love, friendship, conflict and tragedy. Through financial troubles and the fierce competition with Ballets Russes. Through Paris, Stockholm and Copenhagen. Through experimental musical compositions and their influence on composers such as John Cage. Through the innovative and extravagant haute-couture costumes. Through the legacy they left behind for new generations of dancers and through a re-enactment of their Dadaistic piece Relâche.

Ballets Suédois were ahead of their times in many regards. Ballets Suédois were queer long before it was a notion in gender and LBTQ research. Ballets Suédois created performance art long before the Fluxus movement introduced it to the art world in the 1960s. This book highlights their importance for modernism as well as following generations of artists, composers, choreographers, dancers, fashion designers and scholars.

Börlin s wish came true: Ballets Suédois lives on, it is eternal.