Zoologi

Fredrik Sjöberg fick 2004 sitt stora litterära genombrott med Flugfällan. Tillsammans med Flyktkonsten (2006) och Russinkungen (2009) bildar den en halvt självbiografisk trilogi, befolkad av äventyrliga naturforskare och glömda konstnärer, däribland Kamtjatkaresenären René Malaise, akvarellmålaren Gunnar Widforss och daggmaskforskaren, graalmystikern och russinodlaren Gustaf Eisen. Nu utkommer alla tre delar samma volym.

NOMINERADES TILL AUGUSTPRISET 2004

Ny bok om evolutionens underverk av författaren till Den själviska genen  

»En färgsprakande rundtur i naturen sedd ur genernas synvinkel.« Times väljer Den genetiska dödsboken till Årets vetenskapsbok 2024

»En magnifik bok om evolutionens underverk.« Philip Ball, Science

En kamouflerad ödla har ett uttorkat landskap av sand och stenar »målat« på ryggen. Ödlans hud kan läsas som en beskrivning av en urtida öken, en värld där dess förfäder levde och överlevde. Sådana beskrivningar går dock djupare än huden. De tränger ända in i den levande varelsens grundstomme.Den genetiska dödsboken är en banbrytande bok: ett utforskande av den darwinistiska evolutionens makt och vad den kan avslöja om det förflutna. Richard Dawkins visar hur varje levande varelses kropp, beteende och gener kan läsas som en bok - ett arkiv över dess förfäders världar. I framtiden kommer en zoolog som ställs inför ett hittills okänt djur att kunna avkoda dess förfäders historia genom att läsa djurets unika »dödsbok«.Den genetiska dödsboken är rikt illustrerad i färg och öppnar porten till ett förflutet som är mer levande, nyanserat och fängslande än någonting vi tidigare sett.

RICHARD DAWKINS [f. 1941] är evolutionsbiolog, etolog, före detta professor vid Oxfords universitet och flerfaldigt prisbelönt författare. Med debuten Den själviska genen [1976] förändrade han helt synen evolutionsteorin och han har jämförts med tidigare revolutionära biologer som Charles Darwin, James Watson och Francis Crick. 

”I över ett halvår hade jag försökt övervinna schimpansernas inneboende rädsla för mig, en rädsla som fick dem att försvinna in i undervegetationen så snart jag närmade mig. Till en början hade de flytt redan när jag befann mig på femhundra meters avstånd och dessutom på andra sidan av en ravin. Nu satt två hannar så nära att jag nästan kunde höra deras andetag.”

När Jane Goodall, 26 år gammal, begav sig till Gombe Stream-reservatet i Tanzania för att studera schimpanser och deras beteenden så visste ingen, allra minst hon själv, att det var början på ett vetenskapligt projekt som skulle pågå i minst sextio år. Resultatet av hennes studier är ett helt nytt sätt att se på schimpanser – och därmed också på oss själva.

I människans skugga är Jane Goodalls både skarpa och ömsinta redogörelse för schimpansernas komplexa sociala hierarkier, livsvillkor och beteendemönster. Likheterna mellan schimpans och människa, och vikten av att människan ger schimpansen den respekt och livsutrymme arten förtjänar, framträder i ljuset av denna bok som blev en omedelbar klassiker när den utkom 1971.

Vetenskapliga klassiker ges ut i samarbete med Kungl. Vetenskapsakademien.

Dyk ner under ytan

Häpnadsväckande bytesjakt, fantastiska förvandlingskonsteroch giftiga stiletter allt finns med i vår första volym om arter som lever ihavet. De två djurgrupperna stjärnmaskar och slemmaskar är inte särskilt närabesläktade men de innehåller båda maskformiga djur som lever i havet. 

Snäckskal som hus

Stjärnmaskar Sipuncula lever på havets botten, där de gärnagräver ner sig eller bosätter sig i gamla snäckskal. Kroppen är oftajordnötsformig med en lång indragbar snabel. Längst ut på snabeln sitter enliten tentakelkrans som påminner om en stjärna, därav namnet. Med tentaklernafångar stjärnmasken föda direkt ur vattnet eller från bottenmaterialet. 

Världens längsta djur

Slemmaskar, eller nemertiner som de också kan kallas, har enextrem förmåga att sträcka ut och dra ihop sig. Faktum är att världens längstadjur, långsnöre Lineus longissimus, finns utanför den svenska västkusten och ären slemmask som helt utsträckt kan bli närmare 50 meter lång. 

Giftiga djur

Slemmaskar Nemertea har kanske inte det mest tilltalandenamnet man kan tänka sig, men det har sin förklaring. På kroppsytan finns ettillasmakande och giftigt slem, som gör att de inte behöver gömma sig förrovdjur utan kan ligga utsträckta fullt synliga på havsbottnen. Giftet är intedirekt farligt för människan, men det kan bedöva huden och ge stickningar ochsvullna fingrar. Karaktäristiskt för slemmaskar är snabeln som ligger i en egenhålighet i kroppen, och som kastas ut för att fånga in och hålla fast föda.Många slemmaskar är aktiva jägare som tar levande byten som mindre kräftdjuroch snäckor, och snabeln kan vara försedd med stiletter som punkterar bytet,eller klibbiga strukturer som håller fast det.