Sett i ett längre historiskt perspektiv framstår diktaturen inte som ett avvikande inslag, snarare som ett väl beprövat styrelsesätt. Föreställningen om att vår tid skulle vara immun mot auktoritära impulser har gång på gång visat sig illusorisk. Även i dagens västvärld vimlar det av politiker som obekymrat flörtar med härskartekniker vi trodde tillhörde det förgångna.

Historieprofessorn Dick Harrison granskar här hur envälden genom seklerna kunnat rättfärdigas, accepteras och stundtals hyllas. Vilka strukturer och vilken samhällelig jordmån har möjliggjort deras framväxt? Finns en röd tråd från Caesars förödande krigståg via Robespierres blodbestänkta skräckvälde till Stalins »stora terror«?

Genom gestalter som Henrik VIII, Karl IX, Cromwell, Napoleon, Mussolini och Hitler visar Harrison hur autokratiska mönster ständigt återkommer. I Diktatorn ger han oss ett historiskt panorama som gör det möjligt att förstå även de ledare som i dag försöker forma världen efter sin egen vilja – och som därmed påminner oss om att historien aldrig upphör att tala till samtiden.

"Författaren behärskar konsten att göra det svåra begripligt, vilket kräver stor analytisk precision. Tonen är saklig och lättillgänglig. (...) Genom skräckinjagande gestalter som Caesar, Napoleon, Mussolini, Hitler och Stalin blir parallellerna till vår samtid tydliga. (...) Boken är lärorik och imponerande i sin omfattning." BTJ

"Det är värdefullt med någon som skriver sakligt och kunnigt om historien och samtidigt talar klarspråk om det som borde vara självklart för alla - att diktatur är en dålig idé både i öst och i väst och att en parlamentarisk demokrati med rättsstat, yttrandefrihet och respekt för andras åsikter är att föredra. Som alla viktiga historiska studier väcker boken tankar om samtiden." Svenska Dagbladet

"...en lättillgänglig och resonerande snabbkurs i ett så brännande ämne av en påläst expert. (...) Dick Harrison påminner oss förtjänstfullt om att de blodiga spåren efter män med alltför stor makt förskräcker." Dagens Nyheter

"En väl utförd historisk undersökning. Det är uppenbart att Harrison kan sitt material." Bokrevyn #10

"Michael Tapper: Diktatorn: Från Caesar till Putin är en exposé över tyranner genom historien och ett brännande aktuellt debattinlägg till demokratins försvar. ( ) Med journalistiskt slipat språkbruk och driv i berättandet gör spränglärde professor Dick Harrison boken lättläst, spännande och underhållande." Sydsvenskan

»Schibbyes och Perssons bok är rent enastående.« Aftonbladet

»En riktig bladvändare.« Göteborgs-Posten

NY UPPLAGA 2019! Inklusive ett uppdaterat kapitel om Johans och Martins väg tillbaka till ett vanligt liv, deras kamp för de fängslade journalistkollegorna och hur de genom nya projekt fortsätter att rapportera från världens mest plågade platser.

JOHAN & MARTIN: »Den här boken skulle inte ha funnits om inte allt gått snett. Natten till den 28 juni satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen.

Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i öknen.

Efter en Kafkaartad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att det inte gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck. Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har.

Friheten att själv bestämma vem man är.«

»Allt annat än att 438 dagar blir en svensk reportageklassiker är otänkbart.« Expressen

Enligt 2024 års demokratirapport från Göteborgs Universitet lever 71% av jordens befolkning i icke-demokratier. För tio år sedan var den siffran 48%.

Den historiska bilden av en autokrati stämmer dåligt överens med vår tid. Numera styrs autokratier av professionella propagandister och sofistikerade, globala nätverk. Till skillnad från militära och politiska allianser kan de här nätverken snabbt anpassa sina relationer så att de obehindrat kan röra sig över ideologiska, geografiska och kulturella gränser. De har alla ett övergripande mål; att göra motstånd mot det demokratiska systemet och på det sättet underminera våra demokratiska värderingar.

Kampen mot denna samhällssyn - som den demokratiska världen oavsiktligt bidragit till att befästa - är ämnet för denna bok.

Enligt 2024 års demokratirapport från Göteborgs Universitet lever 71% av jordens befolkning i icke-demokratier. För tio år sedan var den siffran 48%.

Den historiska bilden av en autokrati stämmer dåligt överens med vår tid. Numera styrs autokratier av professionella propagandister och sofistikerade, globala nätverk. Till skillnad från militära och politiska allianser kan de här nätverken snabbt anpassa sina relationer så att de obehindrat kan röra sig över ideologiska, geografiska och kulturella gränser. De har alla ett övergripande mål; att göra motstånd mot det demokratiska systemet och på det sättet underminera våra demokratiska värderingar.

Kampen mot denna samhällssyn - som den demokratiska världen oavsiktligt bidragit till att befästa - är ämnet för denna bok.

Den 16 oktober 1998 arresteras Augusto Pinochet oväntat i London. Åklagaren menar att den forne diktatorns immunitet inte gäller. Händelsen blir en världsnyhet. En av de advokater som kontaktas i ärendet är Philippe Sands, som ska komma att representera Human Rights Watch, efter att han avböjt att bistå Pinochet. Det är startskottet för en undersökning som senare leder Sands till adressen Londres 38 i Santiago. Efter Pinochets kupp 1973 var det en ökänd byggnad – den som fördes dit för förhör återvände sällan. Men spåren leder också till nazisten och krigsförbrytaren Walther Rauff, som flydde till Chile och senare erbjöd juntan sina tjänster. På något sätt hänger allt samman i denna personliga detektivberättelse om den vindlande vägen till en möjlig rättvisa för diktaturens offer.

Belarus. Numera ser man bara den brutala diktatorn Aljaksandr Lukasjenkas ansikte framför sig när man nämner landet. Den järnnäve som fortsatt håller Belarus i ett strypgrepp sitter på en av världens brutalaste diktatorers arm.

Men kanske är just militärmakten, övervakningen, angiverisystemet och Lukasjenkas olika utspel egentligen tecken på svaghet.

Motståndet under flera olika ledare hade pågått i årtionden och sakta men säkert byggt upp modet, fått rädslan att vika en aning och till slut lyckats få ut folk på gatan inför presidentvalet 2020. En central roll spelades som flera gånger tidigare av demokratirörelsens mångårige ledargestalt, den nu fängslade Nobelpristagaren Ales Bjaljatski. 2020, när den etablerade bilden av president Lukasjenka som landsfader krackelerat och det dittills rådande samhällskontraktet revs upp och oppositionsledaren Svjatlana Tsichanouskaja lyckades samla brett stöd, gav belarusierna hopp om förändring, ett hopp som lever även nu när järnnäven är sluten kring landet.

I Lukasjenkas land lyckas Martin Uggla levandegöra hela denna kamp och även beskriva bakgrunden. Det är kunnigt, initierat och personligt. Den breda folkliga revolten kan aldrig göras ogjord. Demokratirörelsen fortsätter oförtrutet sin kamp för frihet.

Sett i ett längre historiskt perspektiv framstår diktaturen inte som ett avvikande inslag, snarare som ett väl beprövat styrelsesätt. Föreställningen om att vår tid skulle vara immun mot auktoritära impulser har gång på gång visat sig illusorisk. Även i dagens västvärld vimlar det av politiker som obekymrat flörtar med härskartekniker vi trodde tillhörde det förgångna.

Historieprofessorn Dick Harrison granskar här hur envälden genom seklerna kunnat rättfärdigas, accepteras och stundtals hyllas. Vilka strukturer och vilken samhällelig jordmån har möjliggjort deras framväxt? Finns en röd tråd från Caesars förödande krigståg via Robespierres blodbestänkta skräckvälde till Stalins »stora terror«?

Genom gestalter som Henrik VIII, Karl IX, Cromwell, Napoleon, Mussolini och Hitler visar Harrison hur autokratiska mönster ständigt återkommer. I Diktatorn ger han oss ett historiskt panorama som gör det möjligt att förstå även de ledare som i dag försöker forma världen efter sin egen vilja – och som därmed påminner oss om att historien aldrig upphör att tala till samtiden.

"Författaren behärskar konsten att göra det svåra begripligt, vilket kräver stor analytisk precision. Tonen är saklig och lättillgänglig. (...) Genom skräckinjagande gestalter som Caesar, Napoleon, Mussolini, Hitler och Stalin blir parallellerna till vår samtid tydliga. (...) Boken är lärorik och imponerande i sin omfattning." BTJ

"Det är värdefullt med någon som skriver sakligt och kunnigt om historien och samtidigt talar klarspråk om det som borde vara självklart för alla - att diktatur är en dålig idé både i öst och i väst och att en parlamentarisk demokrati med rättsstat, yttrandefrihet och respekt för andras åsikter är att föredra. Som alla viktiga historiska studier väcker boken tankar om samtiden." Svenska Dagbladet

"...en lättillgänglig och resonerande snabbkurs i ett så brännande ämne av en påläst expert. (...) Dick Harrison påminner oss förtjänstfullt om att de blodiga spåren efter män med alltför stor makt förskräcker." Dagens Nyheter

"En väl utförd historisk undersökning. Det är uppenbart att Harrison kan sitt material." Bokrevyn #10

"Michael Tapper: Diktatorn: Från Caesar till Putin är en exposé över tyranner genom historien och ett brännande aktuellt debattinlägg till demokratins försvar. ( ) Med journalistiskt slipat språkbruk och driv i berättandet gör spränglärde professor Dick Harrison boken lättläst, spännande och underhållande." Sydsvenskan

»Schibbyes och Perssons bok är rent enastående.« Aftonbladet

»En riktig bladvändare.« Göteborgs-Posten

NY UPPLAGA 2019! Inklusive ett uppdaterat kapitel om Johans och Martins väg tillbaka till ett vanligt liv, deras kamp för de fängslade journalistkollegorna och hur de genom nya projekt fortsätter att rapportera från världens mest plågade platser.

JOHAN & MARTIN: »Den här boken skulle inte ha funnits om inte allt gått snett. Natten till den 28 juni satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen.

Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i öknen.

Efter en Kafkaartad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att det inte gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck. Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har.

Friheten att själv bestämma vem man är.«

»Allt annat än att 438 dagar blir en svensk reportageklassiker är otänkbart.« Expressen

Enligt 2024 års demokratirapport från Göteborgs Universitet lever 71% av jordens befolkning i icke-demokratier. För tio år sedan var den siffran 48%.

Den historiska bilden av en autokrati stämmer dåligt överens med vår tid. Numera styrs autokratier av professionella propagandister och sofistikerade, globala nätverk. Till skillnad från militära och politiska allianser kan de här nätverken snabbt anpassa sina relationer så att de obehindrat kan röra sig över ideologiska, geografiska och kulturella gränser. De har alla ett övergripande mål; att göra motstånd mot det demokratiska systemet och på det sättet underminera våra demokratiska värderingar.

Kampen mot denna samhällssyn - som den demokratiska världen oavsiktligt bidragit till att befästa - är ämnet för denna bok.

Enligt 2024 års demokratirapport från Göteborgs Universitet lever 71% av jordens befolkning i icke-demokratier. För tio år sedan var den siffran 48%.

Den historiska bilden av en autokrati stämmer dåligt överens med vår tid. Numera styrs autokratier av professionella propagandister och sofistikerade, globala nätverk. Till skillnad från militära och politiska allianser kan de här nätverken snabbt anpassa sina relationer så att de obehindrat kan röra sig över ideologiska, geografiska och kulturella gränser. De har alla ett övergripande mål; att göra motstånd mot det demokratiska systemet och på det sättet underminera våra demokratiska värderingar.

Kampen mot denna samhällssyn - som den demokratiska världen oavsiktligt bidragit till att befästa - är ämnet för denna bok.

Den 16 oktober 1998 arresteras Augusto Pinochet oväntat i London. Åklagaren menar att den forne diktatorns immunitet inte gäller. Händelsen blir en världsnyhet. En av de advokater som kontaktas i ärendet är Philippe Sands, som ska komma att representera Human Rights Watch, efter att han avböjt att bistå Pinochet. Det är startskottet för en undersökning som senare leder Sands till adressen Londres 38 i Santiago. Efter Pinochets kupp 1973 var det en ökänd byggnad – den som fördes dit för förhör återvände sällan. Men spåren leder också till nazisten och krigsförbrytaren Walther Rauff, som flydde till Chile och senare erbjöd juntan sina tjänster. På något sätt hänger allt samman i denna personliga detektivberättelse om den vindlande vägen till en möjlig rättvisa för diktaturens offer.

Belarus. Numera ser man bara den brutala diktatorn Aljaksandr Lukasjenkas ansikte framför sig när man nämner landet. Den järnnäve som fortsatt håller Belarus i ett strypgrepp sitter på en av världens brutalaste diktatorers arm.

Men kanske är just militärmakten, övervakningen, angiverisystemet och Lukasjenkas olika utspel egentligen tecken på svaghet.

Motståndet under flera olika ledare hade pågått i årtionden och sakta men säkert byggt upp modet, fått rädslan att vika en aning och till slut lyckats få ut folk på gatan inför presidentvalet 2020. En central roll spelades som flera gånger tidigare av demokratirörelsens mångårige ledargestalt, den nu fängslade Nobelpristagaren Ales Bjaljatski. 2020, när den etablerade bilden av president Lukasjenka som landsfader krackelerat och det dittills rådande samhällskontraktet revs upp och oppositionsledaren Svjatlana Tsichanouskaja lyckades samla brett stöd, gav belarusierna hopp om förändring, ett hopp som lever även nu när järnnäven är sluten kring landet.

I Lukasjenkas land lyckas Martin Uggla levandegöra hela denna kamp och även beskriva bakgrunden. Det är kunnigt, initierat och personligt. Den breda folkliga revolten kan aldrig göras ogjord. Demokratirörelsen fortsätter oförtrutet sin kamp för frihet.