Inger Johansson – översättare

I slutscenen av Tjänarinnans berättelse stiger Offred in i skåpbilen efter att ha anklagats av Anföraren och hans hustru. Vart vet ingen.Så här säger Margaret Atwood själv i ett pressmeddelande om uppföljaren till Tjänarinnans berättelse: "Kära bokläsare. Allt ni frågat mig om Gilead och hur den världen är uppbyggd har tjänat som inspiration för denna roman. Fast inte bara. Den andra inspirationskällan är den värld vi lever i idag."Sedan Tjänarinnas berättelse gavs ut 1985 har Atwoods framtidsvision bara ökat i betydelse och givit upphov till kvinnors protester över hela världen, inte minst efter valet av Donald Trump till Amerikas president. Romanen fick också nytt liv genom den prisbelönade och populära tv-serien The Handmaid´s Tale.Gileads döttrar utspelas femton år efter Tjänarinnans berättelse och utgår från tre andra kvinnor som berättar om sina liv i den kristna fundamentalistiska staten Gilead.För Gileads döttrar belönades Margaret Atwood med Bookerpriset 2019.

"Det är oupphörligt spirituellt framfört. ++++ Aftonbladet

"Det bästa med Livsboken är nog Atwoods lättsamhet i förhållande till både livet och det konstnärliga skapandet." Aftonbladet

"Självbiografin Livsboken är en svindlande, hallucinatorisk resa genom åtta decennier av vildmarksliv, aktivism, odlande – och skrivande, skrivande, skrivande." Expressen

"Atwood verkar ha haft roligt när hon skrev." KULT Magasin

Nu kommer äntligen Margaret Atwoods efterlängtade memoarer på svenska.

”Varje författare är minst två personer: den som lever och den som skriver. Trots att allt som skrivs måste ha gått genom deras sinnen – eller sinne – så är de inte samma person.”  Så skriver Atwood om det egna dubbla förhållandet till liv och text. Och nu försöker hon för första gången förena de två, genom att skriva sina memoarer.

Med början i en okonventionell och fri barndom i skogarna i norra Québec vecklar Atwood ut berättelsen om sitt liv, där hon knyter samman viktiga ögonblick med de böcker som format hennes litterära landskap – från den grymma skoltiden som blev Kattöga till 1980-talets oroliga Berlin, där hon började skriva Tjänarinnans berättelse. På sidor fyllda av natur, läsning och böcker, politiska vändpunkter och hennes livslånga kärlek till den karismatiske författaren Graeme Gibson, möter vi poeter, björnar, filmstjärnor och större-än-livet-karaktärer som tagna direkt från en Atwood-roman.

När hon utforskar sitt förflutna berättar Atwood mer och mer om sitt skrivande, sambandet mellan verklighet och konst – och hur en av vår tids djärvaste fantasier fungerar.

Idag ser vi kanske individens frihet som en självklarhet, men så har det inte alltid varit. Vid 1700-talets slut var individens rätt fortfarande brännstoff i länder styrda av envåldshärskare. I den tyska universitetsstaden Jena vågade en liten grupp tänkare ändå ställa jaget i centrum och betona dess kreativa kraft. Dit hörde bland annat Goethe, Schiller och Hegel och inte minst den frisinnade Caroline Schlegel. Medan den franska revolutionen förändrade det politiska landskapet för alltid förändrade de tyska romantikernas revolution vårt sätt att tänka. Här inleddes den konflikt mellan vår längtan efter självförverkligande och vårt ansvar mot kollektivet som pågår än idag.

Tjänstepojken Tudor växer upp på ett gods i Valakiet. Ambitionen styr varje steg han tar, och i sin resa mot makten lämnar han vägen beströdd med lik. Tudor blir Theodoros: bandit och pirat, from syndare, de hellenska havens skräck. Han lever i skogar och kloster, bevittnar stora slag och mirakel och förvandlas slutligen till Tewodros: den skoningslöse kejsaren av Etiopien. I ”Theodoros” flätas myter, legender, hjältar och fantastik samman till en episk roman som är svår att glömma, och som befäster Mircea Cărtărescu som en av vår tids största litterära visionärer.

Melancolia är en bok om upplevelsen av separation, det trauma som präglar vår födelse och därefter var och en av våra metamorfoser. Prologen och epilogen omfamnar bokens kärna, tre längre historier som länkas samman, skrivna ur en femårings, en åttaårings och en femtonårings perspektiv. Med ett sagoaktigt berättande utforskar Cărtărescu tidens gång, poesin, det reella och det mystiska.

Detta är, som alltid hos Cartarescu, en roman om Bukarest, en både drömd och verklig stad. Runt omkring i staden ligger jättelika underjordiska solenoider, magnetiska spolar som får hus, människor och föremål att levitera. Parallellt med berättelsen om staden möter vi en enkel landsbygdslärare, författarens alter ego, som rör sig i en drömlik, surrealistisk och hypnotisk verklighet.

Fristående fortsättning på kultromanen Call me by your name.Tjugofem år har gått sedan vi mötte Elio och Oliver en vibrerande sommar på den italienska Rivieran. Nu möter vi Elios far Samuel, numera frånskild, på ett tåg mot Rom. Bredvid honom i kupén sitter en ung kvinna. De börjar prata. Några timmar senare är de älskande och lovar varandra att aldrig skiljas åt.Elio bor i Paris och är konsertpianist. Efter en föreställning möter han den dubbelt så gamle Michael, och de inleder en passionerad kärlekshistoria. Men inom Elio lever minnet kvar av den första kärleken och mötet med Oliver den där varma sommaren för länge sedan. Oliver, som reste tillbaka till USA och bildade familj. Nu är Oliver skild, barnen är utflugna och han funderar på att återvända till Europa.André Aciman blottlägger mästerligt psykets och kärlekens innersta väsen när han tar oss tillbaka till en sommar och till den kärlek som aldrig dör.

Den bästa memoar som skrivits de senaste 50 åren, enligt kritiker i New York Times.

”Svidande ärlig och burdus, rolig och förkrossande.”Borås tidning

”I sin memoar skildrar hon det snåriga förhållandet till modern och de egna svårigheterna med att få ihop arbete, kärlek och relationer. Och hon gör det med enastående klarsyn och briljans.”Ingalill Mosander, Aftonbladet

”Det här är en sällsamt levande skildring av en komplicerad mor-dotterrelation.”Vi Läser

Jag har inget gott förhållande till min mor, och när våra liv hopar sig över oss tycks det ofta försämras ytterligare. Vi är fångna i en trång sfär av intensiv och oavvislig förtrolighet. Under en följd av år sker en utmattning, ett slags uppmjukning mellan oss. Sen väller vreden fram igen, hetsig och otvetydig, rent erotisk i sin förmåga att pocka på uppmärksamhet.

Med Starka band inleder vi en större satsning på amerikanska Vivian Gornicks författarskap. Berättelsen om Vivian och hennes åldrade mor som promenerar runt Manhattan, grälar och surar, skrattar och minns, är bländande litteratur. Tillsammans återvänder de ofta i sina samtal till Bronx på 40- och 50-talet, där Vivian växer upp i ett hyreshus fullt av kvinnor, mestadels judisk arbetarklass med rötter i Östeuropa. Modern är intelligent och politiskt sinnad. Tidigare har hon organiserat för kommunistpartiet, nu är hon hemmafru. Inför dottern sjunger hon kärlekens och äktenskapets lov och talar ofta om vilken tur hon haft; samtidigt framstår hon som en stympad människa som domderar, fördömer och kritiserar. Moderns dominanta sätt präglar Vivian starkt, och långt efter att hon utbildat sig, blivit författare och kommit bort från sitt ursprung, ska hon leva i denna omöjliga relation, någonstans mellan hat och kärlek.

”trollbindande läsning. På en knivskarp och klar prosa genomlyser Gornick förhållandet till sin mor och ger minnesglimtar från barndomen i de judiska kvarteren i Bronx på 1950-talet. … Gornicks humoristiska och själv-rannsakande blick på sig själv, sin mor och livet de levt bär texten framåt.”Oline Stig – Tidningen Vi

”En påminnelse om det självklara - kvinnors rätt att välja sitt eget liv - behövs. Gornick säger det bättre än de flesta.”Barometern

”En utomordentligt rolig och skarpsynt självbiografi som även omfattar livet i de judiska kvarteren i New York och det besvärliga med att vara kvinna.”Helhetsbetyg: 5. BTJ

Nu kommer äntligen Margaret Atwoods efterlängtade memoarer på svenska.

”Varje författare är minst två personer: den som lever och den som skriver. Trots att allt som skrivs måste ha gått genom deras sinnen – eller sinne – så är de inte samma person.”  Så skriver Atwood om det egna dubbla förhållandet till liv och text. Och nu försöker hon för första gången förena de två, genom att skriva sina memoarer.

Med början i en okonventionell och fri barndom i skogarna i norra Québec vecklar Atwood ut berättelsen om sitt liv, där hon knyter samman viktiga ögonblick med de böcker som format hennes litterära landskap – från den grymma skoltiden som blev Kattöga till 1980-talets oroliga Berlin, där hon började skriva Tjänarinnans berättelse. På sidor fyllda av natur, läsning och böcker, politiska vändpunkter och hennes livslånga kärlek till den karismatiske författaren Graeme Gibson, möter vi poeter, björnar, filmstjärnor och större-än-livet-karaktärer som tagna direkt från en Atwood-roman.

När hon utforskar sitt förflutna berättar Atwood mer och mer om sitt skrivande, sambandet mellan verklighet och konst – och hur en av vår tids djärvaste fantasier fungerar.

Max Blechers Upplyst gryt är en existentiell roman vars inramning utgörs av författarens sanatorievistelser i Frankrike, Schweiz och Rumänien. Påträngande minnen från bandageringar, hostanfall och en sömngångaraktig vardag flyter sömlöst samman med drömmar och syner. 

Med sin febriga verklighetsuppfattning och akuta livskänsla undersöker Max Blecher var en människa börjar och slutar, utlämnad åt det kroppsliga lidandet, men likafullt mottaglig för tillvarons komiska och sensuella aspekter.

Under sitt alltför kortvariga liv publicerade Max Blecher endast två romaner och en tunn diktsamling. Postumt utkom sanatoriedagboken som han arbetade på under sina sista år. I denna återfinner man några av hans mest intensiva och gripande boksidor, genomsyrade av det Herta Müller kallat en "varseblivningens erotik" hos Blecher.

I översättning från rumänska av Inger Johansson och med ett efterord av författaren och essäisten Henrik Nilsson.

"Den judiske rumänen Max Blechers (1909 1938) roman Upplyst gryt är skriven under nämnda sista antibiotikafria årtionde, målad i skrikande färger mot en fond av svartaste poesi. Hans surrealism och de utsuddade gränserna mellan dröm och verklighet för läsaren till de mest dramatiska yttre och inre landskap glödande, blödande. ... Boken är vackert översatt från rumänskan av Inger Johansson ackompanjerad med Henrik Nilssons ampla efterord." - Salomon Schulman, Expressen

"Upplyst gryt [...] rymmer sakliga och häpnadsväckande historier och drömlika sekvenser om så skilda ting som polishundars revolt och att kyssa ett glas vatten." - Jenny Högström tipsar om böcker att läsa under julen, Aftonbladet

"Vilken upptäckt! Det är länge sedan jag läste något så underbart" - Jenny Högström, Sydsvenskan.

Alicia Gallienne dog på julafton 1990 endast tjugo år gammal i sviterna av en långvarig sjukdom som hon tidigt visste var obotlig.

Under sitt korta, men intensiva liv, skrev hon hundratals texter präglade av en förbluffande mognad, passionerade prosadikter, där hon hyllar kärleken till livet och dess skönhet.

Texterna hade förvarats i familjens arkiv i trettio år innan ett rikt urval av Alicia Galliennes texter gavs ut i Frankrike år 2000. Denna svenska utgåva innehåller ett urval av dikterna i det franska originalet.

Tolkning: Inger Johansson

Vinnare av Bookerpriset 2019!I slutscenen av Tjänarinnans berättelse stiger Offred in i skåpbilen efter att ha anklagats av Anföraren och hans hustru. Vart hon förs vet ingen. I sin alldeles nyskrivna fortsättning på Tjänarinnans berättelse, Gileads döttrar, kommer Margaret Atwood förmodligen att avslöja vad som hände med Offred. Så här säger hon i ett pressmeddelande:"Kära bokläsare. Allt ni frågat mig om Gilead och hur den världen är uppbyggd har tjänat som inspiration för denna roman. Fast inte bara. Den andra inspirationskällan är den värld vi lever i idag."Sedan Tjänarinnas berättelse gavs ut 1985 har Atwoods framtidsvision bara ökat i betydelse och givit upphov till kvinnors protester över hela världen, inte minst efter valet av Donald Trump till Amerikas president. Romanen fick också nytt liv genom den prisbelönade och populärar tv-serien The Handmaid´s Tale med Elisabeth Moss i huvudrollen.Gileads döttrar utspelas femton år efter Tjänarinnans berättelse och utgår från tre andra kvinnor som berättar om sina liv i den kristna fundamentalistiska staten Gilead. Boken ges ut samtidigt som det engelska originalet.

Idag ser vi kanske individens frihet som en självklarhet, men så har det inte alltid varit. Vid 1700-talets slut var individens rätt fortfarande brännstoff i länder styrda av envåldshärskare. I den tyska universitetsstaden Jena vågade en liten grupp tänkare ändå ställa jaget i centrum och betona dess kreativa kraft. Dit hörde bland annat Goethe, Schiller och Hegel och inte minst den frisinnade Caroline Schlegel. Medan den franska revolutionen förändrade det politiska landskapet för alltid förändrade de tyska romantikernas revolution vårt sätt att tänka. Här inleddes den konflikt mellan vår längtan efter självförverkligande och vårt ansvar mot kollektivet som pågår än idag.

Orbitór. Kroppen är den mellersta delen av trilogin vars struktur reflekteras i de otaliga fjärilar som befolkar texten. De rumänska orden för respektive undertitel har även en arkitektonisk syftning på vänster flygel, huvudbyggnad och höger flygel. Berättarens återkommande, fjärilslika uppstigande med hissar ömsom kassaskåpstunga hisskorgar, ömsom eleganta burar av trä, bäck och kvarts, alltmedan "de oljesvarta rundade tarmarna undertill försvann ner i schaktet under bottenvåningen", snitslar således läsarens väg in i romanen som också är ett hus - i stil med latinets orbita: bana, stig, spår. 

Denna bok ingår i Albert Bonniers Förlags serie Panache.

Mircea Cartarescus dagbok från början av 1990-talet till 2004. En omvälvande tid i Rumäniens och Europas historia skildras av Cartarescu, som å ena sidan är eremit och enbart lever för sitt skrivande, å andra sidan är en offentlig person som kommenterar dagshändelserna, politiken, litteraturen, livet. Boken utkommer till Panache-seriens 65-årsjubileum.

Den framgångsrika författaren Victor har sökt sig till en kurort i Karpaterna för att en gång för alla komma till rätta med sina neuroser, vilka han tror har sin rot i en händelse under en maskerad på ett sommarläger många år tidigare. En av hans manliga kamrater, Lulu, klädde då ut sig till kvinna och lekte med honom. Minnesarbetet kring denna händelse växer ut i hallucinationer och drömsyner av ett slag som Mircea Cartarescus läsare känner igen från den magnifika Orbitór-trilogin. Travesti är en tät, liten roman där begreppen sätts i gungning och förvandlas.

Nostalgia är en stor roman bestående av fem längre berättelser, till synes fristående, men sammanlänkade med ett slags drömmens logik. I den inledande berättelsen möter vi en otursförföljd spelare i mellankrigstidens Bukarest. Men när han vill göra slut på livet genom att börja spela rysk roulett vänder allt: han drabbas av osannolik tur. I den andra berättelsen får ett gäng gatpojkar i sextiotalets Bukarest en ny ledargestalt när den allra klenaste och magraste av dem alla klättrar upp i en fabriksskorsten. Efter det blir hans gruppens obestridde ledare, och han börjar snart formulera en etik som kan komma att förändra deras liv i grunden. Men allt förflyktigas; i Nostalgia kan verkligheten hela tiden förvandlas till dröm, allt kan visa sig ha varit en chimär. Minnen av kärlek blandas, förvandlas och förgrenas. En grupp unga flickor gör en sagolik underjordisk upptäckt. En arkitekt blir besatt av de musikaliska möjligheterna i bilens signalhorn. Någonstans blickar en liten pojke ut genom ett tredelat fönster. Och överallt skymtar också förtryckets ansikte.

Nostalgia är en stor roman bestående av fem längre berättelser, till synes fristående, men sammanlänkade med ett slags drömmens logik. I den inledande berättelsen möter vi en otursförföljd spelare i mellankrigstidens Bukarest. Men när han vill göra slut på livet genom att börja spela rysk roulett vänder allt: han drabbas av osannolik tur. I den andra berättelsen får ett gäng gatpojkar i sextiotalets Bukarest en ny ledargestalt när den allra klenaste och magraste av dem alla klättrar upp i en fabriksskorsten. Efter det blir hans gruppens obestridde ledare, och han börjar snart formulera en etik som kan komma att förändra deras liv i grunden. Men allt förflyktigas; i Nostalgia kan verkligheten hela tiden förvandlas till dröm, allt kan visa sig ha varit en chimär. Minnen av kärlek blandas, förvandlas och förgrenas. En grupp unga flickor gör en sagolik underjordisk upptäckt. En arkitekt blir besatt av de musikaliska möjligheterna i bilens signalhorn. Någonstans blickar en liten pojke ut genom ett tredelat fönster. Och överallt skymtar också förtryckets ansikte.

Snö är en politisk roman med stor giltighet i dagens Turkiet. Romanen utspelas vintern -92 i staden Kars, längst öster ut, nära gränsen till Armenien. Hit kommer Ka, poet med tolv år i exil i Tyskland i bagaget. Egentligen har han kommit för att slå sig ner i barndomsstaden Istanbul men det som lockar med resan till Kars är dels förhoppningen att återse en tidigare flickvän, dels ett uppdrag att för en tidning skildra den våg av självmord som begåtts av unga kvinnor i staden. Tar de livet av sig av politiska skäl? Har det med islamisternas framväxt att göra?

Kars drabbas under hans besök av ett våldsamt snöfall och staden skärs av från omvärlden. Under tiden i staden kommer Ka i kontakt med alla de viktigaste politiska grupperingarna och institutionerna i dagens Turkiet: regeringsorganen, militären, islamisterna, kurderna, gammal och ny vänster.

Snö griper rätt in i en politisk diskussion som berör så många fler än turkarna nu sedan Turkiet på allvar söker sig en roll i Europa. Vad är egentligen Turkiet för ett land? Kan vi i väst förstå turkarna? Förstår man i Istanbul vad som händer i Kars?

Romanen blev en oerhörd framgång i Turkiet och den utsågs i fjol, när den kom i engelsk översättning, av New York Times till en av de 10 främsta böckerna det året.

Höger vinge är den tredje och avslutande delen i rumänen Mircea Cartarescus barocka självbiografi Orbitór. Med denna del fullbordas trilogins fjärilsform och likt fjärilen fortsätter romantexten att genomgå sina metamorfoser. I den unge Mirceas värld smälter de vardagliga detaljerna från efterkrigstidens Bukarest samman med kosmiska perspektiv, världar föds och dör, alltmedan människorna lever sina liv, genomlysta av såväl Securitate som av gudomens öga.

Höger vinge är mer berättande och mer politisk än trilogins inledande delar, men fortfarande genomsyrad av Mircea Cartarescus omisskännliga stilkonst.

Denna bok ingår i Albert Bonniers Förlags serie Panache.

Slaven Jim från Huckleberry Finns äventyr möter sin gamle vän Huck i en skyttegrav under amerikanska inbördeskriget. På en förfallen plantage riskerar en slavflicka livet när hon målar väggarna fulla med märkliga bilder. Poeterna Langston Hughes och Xavier Villaurrutia möts på bluesklubb i depressionens Harlem. Den svarta trapetskonstnären Miss La La, porträtterad i luften av Edgar Degas, får röst och kropp och fortsatt rörelse.

John Keenes bok är en lika nyansrik som ursinnig berättelsecykel som sträcker sig från 1600-talet fram till modern tid ur perspektiv som inte ryms i den hävdvunna historieskrivningen: barnets, kvinnans, slavens. Skuggestalter träder fram, historiska fotnoter växer till nya världar.

John Keene, född 1965 i Saint Louis, är en flerfaldigt prisbelönt amerikansk författare. Motberättelser, som utkom i USA 2015, har fått kritiker att dra paralleller till Jorge Luis Borges, Roberto Bolaño, Italo Calvino och Danilo Kis.

»Sällan har jag läst någon som med sådan lätthet rört sig över hela det stilistiska registret, från pidginengelska till en barockprosa som dignar under sin egen tyngd. Att Inger Johansson (översättning) har lyckats återskapa detta på svenska är naturligtvis en bedrift i egen rätt. Motberättelser är en slösande rik bok på snart sagt alla nivåer och det är en bok jag kommer att återvända till många gånger i framtiden.« Per Klingberg, Svenska Dagbladet

»Man känner ofta igen den viktiga litteraturen på att den strömmar in och fyller ett tomrum som vi visste fanns där, men inte låtsades om. John Keenes redan smått klassiska novellsamling Motberättelser från 2015 är utan tvekan en sådan bok.« Ola Larsmo, Dagens Nyheter

På samma sätt som i den mäktiga Motberättelser (2018) skriver John Keene i debutboken Marginalanteckningar i skuggan av Den stora berättelsen om Amerika. Det är på frånsidan, i marginalerna, som denna uppväxtskildring tar gestalt. På en tät, mättad prosa berättar Keene om en barndom i St Louis, under en tid när medborgarrättsrörelsen växer och Vietnamkriget pågår. En känslig pojke upptäcker världen och blir varse vilken del av den som han har tillträde till och var det är farligt att röra sig. I hemkvarteret pågår livet med familjen, släktingar, kyrkfolk, Vietnamveteraner, hallickar, gatufestivaler och ibland skottlossning. Ögonblickets detaljer lyser upp historiens mörker.

John Keene föddes 1965 och växte upp i St Louis. Han är verksam vid Rutgers University i Newark och har bland annat belönats med The MacArthur Genius Grant. Kortromanen Marginaler utkom 1995 och markerade inledningen till ett sparsmakat men magnifikt författarskap.

Klimataktivisten Mira Bunting hittar till Birnam Wood, en inoficiell, halvkriminell, ibland filantropisk grupp av vänner som ägnar sig åt guerillaodling. Tillsammans planterar de växter och träd på platser som ingen kommer att upptäcka: i vägrenar, i bortglömda parker och på förfallna bakgårdar. Men vännerna i gruppen har svårt att komma överens. Till slut finner Mira en lösning, ett större projekt som alla kan enas bakom.

Ett jordskred har plötsligt skapat en möjlighet: ett stort landområde har lämnats till synes helt övergivet, nära staden Thorndike.

Men Mira och Birnam Wood är inte de enda som är intresserade av Thorndike. Robert Lemoine, en gåtfull ameriansk billionär har spanat in området och vill bygga en stor bunker där. Eller, det är i alla fall vad han säger till Mira när han förstår att de båda är intresserade av samma markområde. Fascinerad av Birnam Wood och deras entreprenörsanda föreslår han att gruppen får odla där. Men kan de verkligen lita på honom? Deras ideal och ideologier sätts på prov. Kan de verkligen lita på varandra?

Birnam Wood är en gripande psykologisk thriller. En litterär bladvändare från den Bookerpris-vinnande författaren till Himlakroppar, som förför med sin humor, sitt otroliga persongalleri och sin samtida skärpa. En briljant konstruerad berättelse om intentioner, handlingar och deras konsekvenser, och en studie i den mänskliga impulsen att säkra sin egen överlevnad.

De kommer svassande, visar upp fasta lår och stryker bort slingade lockar från blanka pannor. Du vet, säger F, kvällsljuset döljer sorgen och utmattningen i deras ögon.

Punks är en lika storslagen som intim samling dikter där John Keene väver samman historier om kärlek, lust och förlust. Här hörs otaliga röster - berömda svarta gestalter ur historien, vänner och älskare från barer och sovrum, tillfälliga bekanta och livslånga följeslagare. Tillsammans men i skilda stämmor talar de om en gemensam erfarenhet: begär, förtryck, aids. Keene rör sig med lätthet över ett brett register, där formen oavlåtligt skiftar, lika lätt och lika rörligt.

Av den amerikanske författaren John Keene, född 1965, har Nirstedt/litteratur tidigare gett ut Motberättelser (2019) och Marginalanteckningar (2022), även de i översättning av Inger Johansson. Punks - som samlar dikter från mer än tjugo år - belönades med National Book Award 2022.

"... som att vandra i labyrinter av stilar, tankar och världar som vecklar ut sig åt hundra håll samtidigt [. . .] John Keene tycks skriva utifrån den extatiska insikten att varken det förflutna, nuet eller framtiden är färdigskrivet. Det handlar, som han skriver, om att revoltera mot tystnaden". David Zimmerman, Sydsvenskan

"När jag läser Punks inträffar två saker samtidigt. Jag utsätts för direkt igenkänning och något helt främmandegörande. Bra poesi klarar av att hålla två tankar i huvudet - den både bekräftar och utmanar. Keene lyckas göra världen både större och mer begriplig." Björn Kohlström, Bernur

Mihail Sebastian (19071945) var en rum­änsk författare, dramatiker och journalist. På grund av antisemitiska lagar förbjöds under 1940-talet hans pjäser. Idag är han främst berömd för sina dagböcker, postumt publicerade, som skildrar denna period de skrevs mellan åren 1935 och 1944. Bara veckor efter att andra världskriget slutade dog Sebastian i en trafikolycka.    

Marcel Prousts korrespondens utkom 1939 och är en av de första studierna av Marcel Proust författarskap. Denna översättning till svenska är den andra, efter franska, till något språk.

Det rumänska originalet har inte kommit i någon ny utgåva. Därmed är detta en litterär upptäckt av rang, och en text som bara finns tillgänglig i översättning. 

Inger Johansson har översatt från rumänska och franska. Sebastians franska översättare Laure Hinckel har skrivit förordet.

Orbitór är en barock självbiografi av Rumäniens ledande författare, ett häpnadsväckande försök att sammanfatta världen: verkligheten, drömmen, visionen. Som självbiografi skiljer Orbitór inte mellan verklighet och fantasi. Den handlar om födelse, utveckling, metamorfos: författarens egen, världens, språkets, fjärilens. Ändå speglar den också Rumäniens historia, från det feodala förflutna, där de döda återvänder för att äta de levande, till andra världskrigets bombningar och Securitates grymt komiska försök att kontrollera arbete och kärlek i ett vardagligt Bukarest. Vänster vinge utgör den första delen i en trilogi uppbyggd som en av de otaliga fjärilar som befolkar romanen. Den andra delen heter Kroppen, och den tredje heter Höger vinge. Orbitór är rumänska för "bländning" eller "bländande sken".

Boken ingår i Albert Bonniers Förlags serie Panache.

Det är tidigt 1800-tal, och en grym härskare styr riket. En brokig grupp av frihetskämpar återvänder till sitt hemland för att störta honom. Levanten – Österlandet är ett fartfyllt äventyr i tolv sånger, där Mircea Cartarescu berättar på höjden av sin förmåga, drastiskt och humoristiskt. Här finns drakar och pirater, luftballonger och tappra hjältar, serafer och ärkeänglar. Då och då bryter berättaren in i en lekfullt anakronistisk metakommentar.

Från början var ”Levantul” (1990) ett versepos, som redan räknas till klassikerna i Rumänien. För sina många översättare runt om i världen har Mircea Cartarescu gjort en romanversion av äventyret, fortfarande delvis på vers. Som alltid står Inger Johansson för den briljanta översättningen från rumänskan.

Levanten – Österlandet är illustrerad av Fredrik Tjernström.

"Ingenting av det jag läst är mer gripande och oförglömligt än Mihail Sebastians storslagna roman från 1934, I tvåtusen år" Philippe Sands, Guardian Books of the Year  

"Ensam, absolut ensam, slutgiltigt ensam" är den unge berättaren i romanen I tvåtusen år, en kritiskt tänkande judisk intellektuell som försöker finna sin plats i 1920-talets Bukarest där det antisemitiska gatuvåldet härjar. Efter en tid som arkitekt vid bygget av ett amerikanskt oljeraffinaderi på landsbygden återvänder han till huvudstaden. På dagarna driver han omkring på gatorna och på nätterna dricker han och spelar, möter revolutionärer, fanatiker, kärleksäventyr och libertiner. Hans blick vänjer sig vid det mörker som sänker sig över Europa och hotar honom till livet.  

Mihail Sebastians mästerverk från 1934 föreligger här för första gången i svensk översättning. Romanen föregriper och skildrar den antisemitism som i slutet av decenniet skulle beröva författaren hans karriär och vända vänner och kolleger mot honom. I tvåtusen år är en hjärtslitande krönika om anpassningsförsök och uppgivenhet, om smärtsamt minnesarbete och om historiens förödande krafter.

"Häpnadsväckande relevant för vår egen tid. Det som är så kusligt med I tvåtusen år är hur den tryckande atmosfären [ ] förebådar det auktoritära styret i Rumänien och den rumänska judenhetens utplåning, även om romanen gavs ut innan fascisterna kom till makten Jag kan inte låta bli att tycka att Mihail Sebastian sänder oss ett budskap över generationsgränserna." New York Times Review of Books  

"Årets bästa roman är skriven 1934. Mihail Sebastians I tvåtusen år, en skildring från mellankrigstidens Bukarest av en namnlös judisk student, tog en mansålder på sig att komma ut i engelsk översättning." Financial Times  

"En elegant och uppriktig och ohyggligt nedtonad skildring av vad det vill säga att iaktta det oresonliga våldets framväxt." Paris Review  

"Spöklikt profetisk en lysande översättning av en högst ovanlig roman. I tvåtusen år är en sanningarnas bok." Irish Times

"En av de ovanligaste, vackraste och mest förföriska böcker jag läst på många år. Den förenar ett lätt handlag med en förbluffande vrede Den är en klassiker av ett slag vi aldrig skådat förut, och som sådan behöver den läsas och läsas om, en bok som med åren kommer att bli en pålitlig vän för livet." Jewish Quarterly  

"I tvåtusen år av Mihail Sebastian har varit en undangömd juvel i europeisk litteratur, en som kastar ljus över vad som hände i Rumänien under mellankrigstiden. [ ] Han omkom i en trafikolycka 1945 efter att ha överlevt andra världskriget och undgått Förintelsen. Den fatala händelsen berövade den litterära världen en unik röst." New York Journal of Books  

"En bok antingen klubbar ner en eller lyfter upp en. Varför ska man annars betala för den? Sebastians bok gör både och." Los Angeles Review of Books  

"Hans prosa är som något Tjechov kunde ha skrivit samma anspråkslöshet, samma uppriktighet och samma subtila iakttagelseförmåga." Arthur Miller   

"Den fångar på ett underbart sätt stämningen i förkrigstidens Rumänien i all dess förfining, skönhet och fasa. Jag älskar Sebastians mod, hans lätthet och hans slagfärdighet." John Banville